Jag tittar på Carina Bergfeldts program...Det här är ditt land...precis som nästan alla andra! Programmet är det mest sedda av alla program just nu! Och det är spännande, intressant att få följa med på Carinas och hennes halvbrors resa tillsammans! Det är härligt att höra deras öppna och nyfikna samtal. Och det är intressant att ta del av de stora olikheter som finns mellan Carina och hennes bror vad gäller barn och familj och arbete.
Här är olikheterna stora. Väldigt stora. Jag kan inte låta bli att titta på just den sekvensen i avsnitt två flera gånger...och det slutar med att jag tar ett foto på varje replik i ordväxlingen!
Här börjar det! Carina säger att i Sverige är det toppenbra! Här är det inte dyrt att lämna in barnen på förskolan och detta gör att kvinnor får jobba precis lika mycket som män! Jeff säger att:
...och Carina svarar:
Jeff invänder:
Carina säger:
Och Jeff invänder igen och Carina svarar:
Jeff tar upp penningaproblemet:
Och Carina säger att det gör de ju inte i USA heller och Jeff svarar att USA och Sverige i så fall är lika dåliga.
Men Carina invänder att USA ändå är sämre eftersom de inte erbjuder nästan gratis barnomsorg, vilket vi i alla fall får i Sverige.
Och Jeff skojar till det...vi tävlar liksom i vem som har det bästa dåliga!
På instagram fick Carina många kommentarer. De flesta tycker att vi i Sverige har det bäst och att de är dumma i USA. Några säger att vi har valfrihet i Sverige. Det är bara att vara hemma om man så vill. Precis som Carina säger alltså...vi har nästan gratis barnomsorg och detta gör att kvinnor kan förvärvsarbeta precis som männen kan och att på samma gång har vi valfrihet, dagiserbjudandet är en möjlighet, inget annat. De som vill vara hemma kan vara det. Förstås.
Hur är det då? Vad vet vi?
I USA är 30 % av kvinnorna hemmafruar. Carina säger att det beror på att de inte har gratis barnomsorg och alltså inte har råd att lämna bort barnen. Hon verkar tro att alla vill det om de har chansen. I Sverige vet man inte riktigt hur många hemmafruar det finns. Det förs ingen statistik på det. Själva begreppet hemmafru finns inte riktigt kvar. Det är förpassat till historiens skräphög och om det poppar upp får man känslan av något osunt, sunkigt, märkligt.
I programmet får man inte reda på de ekonomiska eller politiska fakta man skulle behöva för att kunna göra någon slags rättvis jämförelse. Men i en kommentar på Instagram skriver Jeff att i USA får man göra ett skatteavdrag om man är ensam försörjare i familjen. Här i Sverige får man inte det. Vi har individuell beskattning utan hänsyn till hur många pengarna ska räcka till.
I Sverige kan vi förstås vara hemma om vi vill. Ingen förbjuder oss. Och detta faktum blir förmodligen förvirrande för de flesta. De funderar inte över de underliggande faktorerna som styr vårt beteende. Om man bryr sig om att läsa på lite får man raka besked.
Det allra viktigaste man måste veta är att:
Förskolan är inte nästan gratis. Det är bara något alla verkar tro. Förskolan kostar väldigt mycket pengar. En förskoleplats kostar ca 152 000 kr per barn och år. Tänk er den summan. Och bli inte förskräckta längre när någon påstår att man i USA betalar 10 000 kr i månaden för en dagisplats. Det gör vi här också...tom 12 000 kr i månaden. Det är bara att vi smetar ut den kostnaden på alla människor här i landet. Alla hjälps åt att betala vad det kostar. Till och med föräldrar som INTE vill lämna in sina barn till förskolan.
Om man säger det får man genast svaret att de som lämnar in sina barn i förskolan och går till sitt förvärvsarbete har rätt till att få ekonomisk hjälp i form av nästan gratis förskola medan de som inte vill använda sig av förskola inte har den rätten. De betalar ju nämligen ingen skatt såsom de som går till arbetet gör. Och visst...så är det förstås. De som går till ett arbete får en lön och kan alltså betala inkomstskatt. Fast...vänta nu...många arbeten är ju faktiskt skattefinansierade. Kvinnor, mammor har ofta den typen av jobb...förskollärare, lärare, fritidspedagoger, vårdpersonal osv. Deras löner betalas genom skattepengar. Så man kan egentligen inte påstå att de gör någon nytta för samhället. De får en lön som har bekostats genom skatt, de lämnar in sina barn till förskolan och får avgifterna betalda genom skatt, de blir sjuka och får ekonomisk hjälp genom skattepengar, deras barn blir sjuka och föräldrarna får ekonomisk vabersättning genom skattepengar. Och de som INTE lämnar in sina barn får ingenting av detta. De föräldrar som inte orkar städa hemma kan också få ekonomisk ersättning, finansierad genom skatten, om de anlitar en RUT-städare. Det där med skatteinbetalningar är alltså inte riktigt så enkelt.
Det är svårt att veta hur saker och ting ligger till. Den offentliga synen i riket är att här i Sverige gör vi som vi vill. Kvinnor får välja själva. Och de väljer rätt. De bara vill det. De vill inte vara hemma med barn. De vill jobba. Men frågan är om det är så på riktigt. Är det så på riktigt? Jag försöker googla. Hur många vill vara hemma med sina barn? Så frågar jag min dator. Den kan inte ge mig särskilt många svar. Fast det finns något lite att få fatt i. 2011 var ett märkligt år. Det var ett år då man pratade om hemmafruar. Det var det året Swedish Housewives visades på tv och Maria Montazami blev känd och älskad av hela svenska folket. Då poppade plötsligt en liten kortvarig hemmafrudebatt upp! På sajten Familjeliv genomförde man en undersökning. 10 000 mammor svarade på olika frågor om sitt mammaskap. Och hälften av dessa mammor svarade att de ville vara hemmafruar om de hade haft möjlighet. 53% av mammor mellan 18 och 29 år ville vara hemmafruar och hela 40 % av lite äldre mammor (mellan 30 och 44 år) ville vara hemmafruar! Samma år gjorde Aftonbladet en läsarenkät och av de som svarade ville 70 % vara hemmafruar om de hade kunnat!
Sen har det inte frågats något mer. Och de som analyserade de här två undersökningarna kom fram till att de, undersökningarna, inte stämde. De som svarade var inte rätt personer. Och svaret var liksom inte rätt ändå...de stackars kvinnorna var bara lurade av det där glamorösa tv-programmet med svenska hemmafruar i USA och trodde att de skulle få det så där roligt och bra om de blev hemmafruar här i Sverige.
Man får alltså konstatera att det råder en djup klyfta mellan den statliga synen och viljan på mammor och viljan mammor själva har.
Varför är det så då? Om mammor verkligen vill vara hemma med sina barn, bli hemmafruar, och om det är så att vi har verklig valfrihet i riket...varför blir inte alla dessa mammor hemmafruar då? Vad kan det bero på?
Vem vet?
Men man kan ju gissa.
Jag gissar:
1. Pengarna. Det är på riktigt svårt att få en lön att räcka till att dra runt en familj. Och skattesystemet är inte gjort för att det ska gå. Vi har individuell beskattning och inte sambeskattning som i många andra länder. Vi har inga skatteavdrag för försörjningsbörda. Vi har väldigt låga grundavdrag jämfört med många andra länder.
2. Attityderna. Eftersom alla andra mammor jobbar blir det väldigt komplicerat att välja att bli hemmafru. Man blir väldigt annorlunda. Och människor är inte bekväma med att vara annorlunda. Dessutom blir man väldigt ensam. Eftersom alla andra jobbar. Ordet hemmafru har blivit besmittat. Det har solkats ner och vidhäftats med något snuskigt, sunkigt, fånigt osv. Det är inget vanligt ord utan ett ord som väcker starka känslor...Och att vara hemma med sina barn mer än vad föräldradagarna medger är ett onormalt, kanske helt otänkbart val. Varför liksom? Den här synen avslöjar Carina Bergfeldt när hon frågar Jeffs fru om hon verkligen är nöjd med att "bara" ta hand om hem och barn. Vill hon inte göra något för bara sig? Man uppfattar alltså att ett förvärvsarbete är att göra något för bara sig själv medan att ta hand om sitt eget barn är att vara ofri och som något trist och tråkigt. Det är inte coolt och hippt och utvecklande att ta hand om sina barn. Det är coolt och hippt och utvecklande att förvärvsarbetande, oavsett med vad. Det är mer utvecklande att lämna ungen på förskolan och köra iväg till en annan förskola och jobba med att fostra andras barn. Det är mer utvecklande att jobba i en mataffär, städa en skola, köra lastbil, jobba på ett lager...och allt annat man kan jobba med. Egna barn är bara till besvär. De är roliga att få men tråkiga att ta hand om. De är bara roliga om de förs in i den offentliga ekonomin och blir till råvaror i en barnpassar/utbildningsindustri.
3. Tankeramar. Du kan inte tänka på sånt som inte finns i ditt medvetande. Man kan bara tänka på sånt man vet. Och att vara hemmafru är något som inte finns i folks medvetanden. Hemmafrun finns inte. Det finns inga hemmafruar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar