Tid för familjen

 Det är jobbigt det där med barn. De tar tid. Är de små tar de mycket tid. Är  de stora tar de även lite tid av sina föräldrar. De har studiedagar, tandläkarbesök och gu vet vad! Och det är därför regeringen nu vill införa den sk familjeveckan. Fast det blir till att börja med inte en hel vecka utan tre dagar per barn och förälder som kan tas ut fram till barnet är 16 år.

Näringslivet tycker inte om det. Det är inte rätt med mer ledighet. Vi har redan ett av världens mest generösa semestersystem. Små företag kan drabbas hårt när föräldrar är mer lediga. Signalvärdet är att svenskan ska jobba mindre och vara ledig mer. Men näringslivet tycker istället att vi ska jobba mer så att vi kan KÖPA mer tjänster. Även de som tjänar under 30 000 ska kunna köpa tjänster. En representant tycker att istället för att ge föräldrarna mer ledigt så ska vi korta sommarlovet med tre veckor. För då jobbar ju alla liksom mer, till och med barnen.

Man kan tycka vad man vill förstås…det ena gänget tycker att det är rimligt att satsa till att börja med 3,5 miljarder kr på att föräldrar ska kunna ta ledigt tre dagar om året för att gå på utvecklingssamtal och ett tandläkarbesök. Det andra gänget tycker att föräldrarna ska jobba mer så att de får pengar nog att hyra in en ledsagare till barnen. Inget av gängen verkar fatta att barn och familj och hem inte är en hobbyverksamhet utan faktiskt ett arbete. Alla föräldrar kanske inte VILL KÖPA tjänster av oskäligt folk utan hellre skulle vilja utföra tjänsten själv. De skulle kanske vilja hyra in sin partner för såna här privata tjänster och det skulle kunna vara möjligt om vi hade sambeskattning och skatt efter försörjningsbörda. Det andra gänget tycker att föräldrar är som småbarn…här lilla Kalle och Stina ska ni få varsin dag…en dag för mamma och en dag för pappa. Då ska vi gå till tandis! Det blir ju kul. De som är kvar på jobbet får täcka upp för de som är hemma när det vabbas, sjukskrivs, tas ut familjedagar. Arbetsplatserna förvandlas till rena dagis. Det fanns en tid när mammor tog hand om sina barn, när arbetslivet kunde löpa friktionsfritt utan vare sig vabb eller familjedagande. Och när barnen hade någon som fanns till för dem, som skötte ruljansen och hade tid. Det var på den gamla onda tiden.