...begravning för Drottning Elizabeth II och jag blev bjuden hem till mina föräldrar på lunch. Vi åt framför tvn och tittade på tvutsändningen från Westminster Abbey. Det var mäktigt, vackert, fint...ett minne att bära med sig även om jag bara deltog från tvsoffan.
När mellanstadiebarnet kom hem frågade jag vad de hade gjort i skolan. Som vanligt. De hade haft alla möjliga ämnen. Precis som vanligt. De hade haft engelska. De hade inte pratat om begravningen. Inte sett några bilder eller en stunds tvutsändning från begivenheten. Inte läst något om drottningen. Inte pratat något om det alls. Det tycker jag är konstigt. Man har livs levande engelska historia serverat på fat. Gör inget av det. De hade haft so. Inget om begravningen då heller. De hade jobbat med demokrati. Precis som de gjort alla so-lektioner sedan de började skolan i augusti. Ibland står mig demokrati upp i halsen. Inte utövad demokrati alltså. Men det där ständiga pratet om demokrati som småbarn måste ägna stora delar av sin skolgång åt. Hjärntvätt på något sätt. Fattigdom och torftighet. När man kan fylla barnen med mäktig orgelmusik, körsång, poesi, underbara byggnader, spännande historia...Men det är vad jag tycker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar