Snart 4!

Vårt minsta barn är snart 4 år! Det är inte så litet och när jag tittar på min långbenta lilla pratkvarn till pojke kan jag nästan inte fatta att han blivit så stor! Det känns som om det var alldeles nyss han var ett litet knyte som låg i min famn. Men det är han inte. Han är en riktig liten stor kille nu!

Det är härligt att ha en sån i huset. Han är så frejdig och trevlig och det är alltid roligt att höra vad han har att säga. För han har mycket att säga. Han funderar på det mesta och har teorier och funderingar om hur allt fungerar och hänger ihop. Han är ordens man. Han är som en trollkarl som skapar och tolkar och frammanar sin värld. Han förstår saker. Var folk är på dagarna, vad de gör, var de bor, att de kommer hem ungefär då och då...Han hittar bra i de omgivningar vi brukar röra oss. Hans minne är bra. Han minns så mycket av vad vi gjort men han har förstås inte koll på exakt när det hände. Det som har hänt var igår och det som komma ska är imor'n! Han låtsas så mycket. Han vill vara katt och hund, krigare och zombiedödare (han har storebrorsor som lärt honom dumheter). Han kan bli stor och liten omvartannat. Men han förstår förstås att han luras lite. Han tycker om att luras och skämta!
Han verkar tro att man kan växla i ålder hur enkelt som helst. Han kommer att bli stor och jag blir liten. Då ska han hjälpa mig och ta hand om mig. Jag blir rörd när han säger så. Han vill ta hand om oss stora, vi som tar hand om honom nu. Han kommer att skydda mig från allt ont, från tjuvar och monster. Han blir bara stor och så räddar han mig.

Han kan så mycket. Han kan klä på sig själv. Det krånglar lite ibland men det ordnar sig. Endera reder han ut det själv eller så får han hjälp. Han äter själv och gillar att välja vad han ska äta från allt som står på bordet. Inte vill man bara acceptera det som andra bestämmer åt en heller!. Han kan duka fram. Han kan dra på datorn och gå in på sina favoriter och välja spel eller musikklipp eller annat. Han kan ta fram det han vill ha ur skåpen (man får gömma sånt han inte ska hitta). Han kan ta fram kattmat och har ofta bra koll på om det blir tomt i skålarna. Han kan ta fram sina kläder och välja själv vad han vill ha. Han kan alla bokstäver och några siffror. Han kan ljuda ord med två bokstäver och han kan "läsa" på paket där han vet vad som finns i! Han kan räkna till 10 säkert och ibland blir det rätt ända till 20. Han kan några sånger och kan sjunga riktigt fint när han har lust. Han förstår att det finns olika språk och kan några ord på både engelska, tyska och franska. Det är gulligt när han säger "I love you", eller tonar alldeles extra mycket när han säger "bonzzjour" och "danke" kommer lätt och naturligt när han tackar för maten. Han bygger lego jättebra, både stort och smått. Han kan hålla pennan alldeles rätt. Han kan rita huvudfotingar och bilar.

Han har blivit så bra på att leka. Han tycker så mycket om att leka, både med sig själv och med bröderna. De egna lekarna verkar vara viktiga och utvecklande. Han undersöker, bygger upp scenarier med djur som blir räddade av en gravskopa, tjuvar som lastas upp på lastbilar...Han pratar om det han gör med sig själv.

Han kan framför allt nästan allt alldeles själv!

Han tar ingen skit! Är någon kaxig är han minst lika kaxig tillbaka. Han tål inte att folk säger emot eller tar hans grejer. Men han är snäll. Talar man lugnt och snällt med honom går det oftast riktigt bra att komma överens. Han tränar på att turas om, att vänta. Han VILL kunna men det går inte alltid bra. Men när det går bra är han nöjd. Han tycker om att vara snäll. När han ser bilder på många saker, tex chokladbitar i en Nicke Nyfikenbok vill han dela dem. Han vill aldrig ta alla själv utan delar ut dem i tanken till alla i familjen. Det är så svårt. Det är 7 bitar på bilden och vi är 8. Varje gång vi läser just den boken räknar och räknar han och får aldrig ihop det. Han vill vara snäll mot våran katt. Det är svårt för svansen är fortfarande rolig att dra lite i. Men han vill och när han lyckas är han så stolt. När katten ligger kvar och låter sig bli klappad istället för att sticka iväg då blir han nöjd. "Katten gillar mig så mycket för jag är så snäll." säger han då.

Han är stor och vill vara stor men han är ändå så liten. Han lindar armarna kring min hals och säger att jag är finast i världen. Jag säger att han också är det och då svarar han nöjt "jag vet". Han vill tycka om och han vill bli omtyckt och han är säker på att han är omtyckt. Det är självklart.  Han vill att familjen är samlad. Han buntar ihop oss och säger våra namn. Räknar in oss. Är nöjd med att alla är med. Älskar att visa på var alla sover och är särskilt nöjd med att han sover med BÅDE mamma och pappa. Alla tre. Han tycker om att pussas och kramas. När han är trött ligger han gärna i knät som ett litet barn och kurar ihop sig. Det är mysigt!

Jag är glad över att vår 4-åring fortfarande kan få vara hemma med mig. Jag är glad över att han kan få sova ut på morgonen, att jag hinner lägga honom i tid på kvällen. Att han kan få gå omkring i pyjamas och pyssla med vad han vill på morgnarna. Att han kan få en extra frukost eftersom han inte har tid att äta när syskonen går hit och dit på morgnarna för att göra sig iordning för skolan. Jag är glad över att vi får vara tillsammans och göra alla vardagssysslor tillsammans, kunna prata och skratta, kunna kramas och busa. Jag är glad över att han får träffa sin pappa varje lunch. Jag är glad över att han får vara med sina syskon på eftermiddagarna istället för att de ska vara utplacerade på olika ställen - förskola, fritids, hemma. Jag är glad över att vi får vara utomhus tillsammans på dagtid. Jag är glad över att jag får vara tillsammans med mitt lilla barn och att han får vara tillsammans med mig. Det är ett roligt liv!