Har du inte tråkigt?

Jag är ju hemmafru. Eller vad man ska säga. Ett lite fånigt ord och varje gång jag får frågan om vad jag gör så tvekar jag lite. Vad ska jag svara? Vad ÄR jag egentligen? Hemarbetande…låter lite märkligt tycker jag. Hemmamamma…känns lite fjantigt att säga när jag inte har några barn hemma på dagarna. Det blir att jag säger att jag är ”typ hemmafru…eller vad man ska säga.”

Jag får ibland frågan om jag tycker att det blir tråkigt att vara hemma på dagarna nu när mina barn är så stora.

Svaret är: NEJ! Jag har inte tråkigt när jag är hemma på dagarna. Jag har ibland lust att fråga om den som frågar inte tycker att det är tråkigt att gå till jobbet varje dag. Men det gör jag inte…frågar alltså. För visst är det väl så att även ett jobb kan vara tråkigt. Kan vara lite ensamt. Kan vara monotont. Ointressant. Tungt. Men jag har i alla fall inte tråkigt. Jag har det roligt! Och jag har fullt upp!

Jag sköter ju om nästan allt i hemmet. Det tar lite tid. Det är en del att göra med städning, undanplockning, tvätt, sortering, klädvård..säsongsbetonade sysslor. Handling. Matlagning. Jag tycker inte att det är trist heller. Det är rätt trevliga sysslor. Och jag väljer ju själv på vilken nivå jag vill lägga ribban och när och hur jag vill göra mina sysslor.

Sen har jag ju en del fritid. Det är roligt! Jag hinner

Läsa

Spela piano

Spela fiol

Hjälpa mina två hemmavarande barn med olika skoluppgifter

Prata med mina hemmavarande barn när de kommer hem från skolan eller har sovmorgon eller luckor i sitt schema.

Måla akvarell

Promenera och njuta av naturen

Träffa mina föräldrar

Prata i telefon med mina utflyttade barn

Sticka

Virka

Skriva

Ordna med fotografier

Skjutsa mitt barn som ännu inte har körkort till div aktiviteter

Greja i min trädgård

 

Jag är tacksam och glad över att ha ett så rikt och omväxlande liv!

Tid

I tidningen mama kan man läsa om hur man ska göra för att få lite mer tid för familjen. Det ju nämligen svårt för moderna familjer att få till att samla hela familjen vid matbordet varje kväll…något som ändå är drömmen.

9 av 10 föräldrar tycker att det är viktigt att äta minst en måltid om dagen ihop med familjen. 47 % fixar det. Varför? Jo, föräldrarna jobbar sent eller barnen har fritidsaktiviteter.

Och det här är kanske inte det allra värsta. Det värsta är att 40 % av föräldrarna i riket säger att de bara träffar sina barn 1-2 timmar om dagen.

En barnläkare säger att när det nu är så här…att man har så lite tid tillsammans…ja, då blir det ännu viktigare att ta tillvara på de tillfällen som ges. Middagen måste bli en kvalitetsstund med givande samtal.

Tips:

Ställ frågor och följdfrågor.

Skapa en positiv stämning.

Ställ regelbundet frågan…Vad har varit BRA idag? Alltså för att trycka på det positiva.

Skapa regler för en lugn måltid…telefoner bort!

Bra tips. Men ändå lite deprimerande. Särskilt för de små barnen. Sitta vid ett matbord och ha en givande konversation med förskolebarn liksom…be dem berätta om vad som var bra idag, på förskolan. Visst, bra…men kom igen…en 1-åring, en 2-åring, en 3-åring…Det är klart att man ska prata med sina småttingar vid bordet men det räcker inte på långa vägar…inte när barna knappt kan prata. Nä, då är det tiden som räknas. Många långa timmar tillsammans gör att många, många ord utväxlas…och en massa annat också förstås…kramar, pussar, bus, spring, promenader, gemensamma lugna stunder, kompromisser, sånger…

Det är sorgligt att man VET att föräldrar knappt träffar sina barn på vardagarna och inte reagerar annat än med att komma med små plåster på såren.

Nedåtgående trend

Svenska kvinnor föder allt färre barn. Under pandemin skaffade de fler barn men nu går det nedåt! Hela 6,7 % nedåt tydligen. I Stockholms stad är nedgången ännu större…hela 14 %. Fast det hela verkar inte vara någon tillfällig trend utan under de senaste 10 åren har antalet barn varje svensk kvinna fått sjunkit. En nedåtgående trend alltså.

Vad kan det bero på? I media presenteras följande orsaker:

😶Slumpmässiga variationer (fast den långsiktiga trenden talar mot det)

😶Insikten om att corona tog slut i och med massvaccinationen. Folk fattade att de inte längre kunde sitta hemma och skaffa barn och ta hand om småbarn. Det normala livet kom ikapp.

😶Oro inför framtiden.

😶Globala osäkerhetsfaktorer.

😶Bostadsmarknaden.

Nu är vi i alla fall nere på 1,5 barn per kvinna. Det lägsta på 20 år.

Fast egentligen borde den här utvecklingen vara bra. För kvinnorna alltså. För om kvinnor skaffar färre barn blir de ju lite mer som karlar. De behöver inte ta ut föräldraledighet, behöver inte vabba, inte jobba deltid. Deras löner kommer att öka, deras karriärer kommer att ta fart. Deras dubbelarbete kommer att minska.

Och frågan är till och med ännu rörigare. För på samma gång som man är bekymrad över att svenska kvinnor skaffar färre barn så blir man också ännu mer bekymrad över att invandrarkvinnor skaffar för många barn. Det rapporteras om att man nu i vissa städer vill lära invandrarkvinnor om familjeplanering så att de förstår att de inte ska skaffa för många barn utan istället börja arbeta utanför hemmet. Eller både och. Både ha många barn och jobba utanför hemmet.

Socialdemokraterna vill få bukt med kvinnor som har för många barn genom att ta bort flerbarnstillägget. Skaffar man många barn måste man på egen hand kunna försörja dem. (Fast det är ingen som tycker att de som bara skaffar ett eller två barn och lämpar in dem på dagis ska betala vad det kostar. Inkonsekvent? Ja, förstås, men på rätt sätt.) Liberalerna vill gå ännu längre. Familjerna ska få mindre pengar i barnbidrag för varje barn de skaffar.

Ja, så bilden är splittrad. Ska vi ha många eller få barn? Borde vi vara glada över att nativiteten verkar gå nedåt? Eller är det egentligen någon slags etnisk fråga? Vi vill att svenska kvinnor ska ha lagom många barn, fler än 1,5…och invandrarkvinnor färre?

Jag grubblar för mig själv…Nativiteten går nedåt…och orsakerna till det verkar svåra att utröna…Personligen tror jag att förklaringen är rätt enkel. Varför ska man egentligen skaffa barn alls? Vad är det bra för? För en kvinna är insatsen stor…längtan, förväntan, graviditet, förlossning, amning, anknytning…en himla massa känslor aktivieras…och sen är allt över. Pappa ska ha sin del, barnet ska överlämnas…själv ska man ut i arbete. Och så är det dagis tur. Lämningar och hämtningar och separationsångest och vabbande tar vid. Och så ska man göra om allt en gång till om man ska ha två ungar…fast nu med ytterligare ett barn i leken. Hur kul är det egentligen? Är det ens värt det? Nä, det är nog bättre att skaffa hund…de är gosiga de också…fast billigare och enklare att ta hand om.

 

 

 

 

Plikt

Första maj har kommit och gått! Arbetets dag. Och det passar bra att arbetets dag ligger just på våren för hu är det fullt upp nu på våren! Mycket ska ordnas och fixas! Man ska sköta om trädgården och göra den fin inför sommaren, få ner fröer i jorden, klippa och sopa och luckra. Och så ska man ju städa i ordning sitt hus inför sommaren också…kläder ska byta plats med varandra. Sommarkläder fram och vinterkläder ska plockas undan. En del behöver vädras. Garderober behöver torkas ut! Fönster putsas! Köksskåpen kanske behöver torkas ur! Och tavlorna på väggarna…de ska dammas (titta bakom dem…där blir dammet liggande) och putsas. Fönsterbleck och dörrar utomhus behöver torkas av. Man har att stå i! 

Och allt det andra som man alltid gör finns ju kvar!Tvätten, matlagningen, städningen... Och så närmar sig skolavslutningar och andra avslutningar. Nya kläder kanske behöver skaffas! Presenter kanske behöver köpas! Och så ska man iväg på olika evenemang! Roligt är det men det blir brått emellanåt!

Magdalena Andersson talade till oss på arbetets dag…första maj. Hon sa att ”alla som kan jobba – ska jobba Det är en plikt.” 

Och Magdalena menar förvärvsarbete när hon säger jobb. Annat jobb är inte jobb. Är inte det lite konstigt egentligen? När man tänker på det. Det där jag skriver om ovan…är inte det jobb? Är trädgårdstjänster bara jobb när man gör det i andras trädgårdar? Är städning bara jobb när man gör det i andras hem? Är omsorger om barnen och hemmet inte jobb alls? Är allt man gör hemma i jobbväg egentligen inte jobb utan bara fritid? Äh, det vet väl alla att det inte är så! Det är inget vi behöver prata om! Tanken är att vi ska dubbelarbeta. Först jobba borta och sen hemma. Själv är jag glad över att bara jobba på ett ställe. Och tänk…jag tycker att jag gör min plikt ändå. Jag tycker att min plikt gentemot min familj och mitt hem är större än min plikt mot staten.

Och vad jag har tyckt om att göra min plikt hemma. Jag har inte dragit mig för att jobba alls. Jag har skött om mitt hem trots att jag fått sex barn. Jag har städat och tvättat och lagat mat och läst sagor och läxor och lyssnat på fiol- och piano- och flöjtläxor. Och jag har skött min trädgård och grävt och rensat och klippt. Och jag har väntat barn och fött och ammat och burit och skött om sjuklingar. Jag har varit vaken på nätter och klarat av att ta mig igenom dagar med relativt gott humör trots sömnbrist. Och vad jag har tyckt om det! Jag har tyckt om det eftersom jag har fått ha mina barn omkring mig! Och jag tror att det har varit bra för barnen att vara med om arbete...sett en mamma göra sin plikt, sett hur det gått till att ta ansvar...och fått vara med och lära sig att både jobba och ta ansvar....och att se glädjen i det. Och det här tycker jag är att göra sin plikt mycket mer än att lämpa in ungarna på dagis och sen stressa livet ur sig själv, först på jobbet och sen därhemma. Det är inte att göra sin plikt. Det är att slita ut sig. Det är att bli tvingad att försumma sin plikt mot sitt hem, sina barn och sig själv. Jag är glad att jag har sluppit. 

Små barn satta i arbete med att städa badrummet medan ett ännu mindre barn kan få roa sig i badet (övervakad av sin moder).

Små barn får vara med och baka.

Små barn får piska mattor.

Ett litet barn får sätta fröer.

Ett litet barn får jobba med ved.

Detta är väl dilemmat. Att om alla vuxna jobbar på annan plats än barnen och barnen bara är utsatta för barnpassning och pedagogik hela barndomen...hur lär vi då ut arbetsmoral och pliktkänsla? Och hur ska vi vuxna orka med att dubbelarbeta oss genom alla barnaåren? Men politikerna litar på att vi ror det i land. De litar på att vi glömt bort det arbetarna kämpade för 8 timmars arbetsdag, 8 timmars vila och 8 timmars sömn. De litar på att vi är med på att låtsas att arbetet som ska ske i våra egna hem är fritidsnöjen. De borde fundera lite över vad ordet plikt innebär. Vad är deras plikt gentemot sitt folk. 

Sportlovet...

 ...är slut och vardagen är här! Veckan började i vinter och slutade i vår! En härlig vecka trots att vi bara varit hemma och maken har jobbat som vanligt! Lovkänslan infann sig likväl!

 

Vi har...

- gått en promenad runt en pytteliten fågelsjö i gnistrande frost!

- njutit av att vara vakna längre på kvällarna och sova längre på morgnarna.

- tittat på film och serier! Den bästa vi såg var nog Jojo Rabbit...som handlade om en liten tysk hitlerjugenpojke...övertygad nazist och en aning mobbad...och med självaste Adolf Hitler som låtsaskompis! Komplikationer inom honom själv uppstår när han upptäcker att mamman gömmer en judisk flicka i huset!

- varit på bokrean!

- haft lite lovskola några dagar!

- spelat piano varje dag! 

- njutit av semlor!

- fått vara hundvakt hela veckan till äldste sonens söta hund! Så många promenader och gos har det blivit!

- lekt kurragömma i skogen - jag, yngste sonen och vovven!

- byggt snögubbar och en snöfästning under en dag när snön formligen vräkte ner!

- gjort en skogsutflykt och grillat korv! 

En fin vecka fick vi tillsammans!

The Point of No Return

Jag tittar på Allt för Sverige! Det är ett småtrevligt program tycker jag och min man. Det är roligt att lära känna deltagarna lite grand, se var de kommer ifrån och få höra deras släkthistorier. 

Det är också roligt att ta del av de kulturskillnader som finns mellan våra länder. Något som är fascinerande är att det finns hemmafruar i Amerikat. Och ännu mer fascinerande är det när de presenteras...när bildtexten poppar fram med personens namn, ålder och titel. "Hemmafru". Det ordet poppar fram nästan i varje säsong. Varje gång blir jag glad. Jag är ju hemmafru...i ett land där hemmafruar inte finns! Där själva ordet är utraderat, eller åtminstone bara finns som något slags tillmäle, ett trist, sunkigt ord som vittnar om ett smutsigt och för alltid utdaterat förflutet. Och så poppar det fram...om livs levande, helt normala kvinnor. I ett annat land finns det fortfarande hemmafruar och i vårt land måste de presenteras som just hemmafruar...på bildskärmen lyser ordet fram som om det vore ett helt normalt ord. Programmet handlar om kulturkrockar...man pratar om skillnaderna mellan oss och dem. Men det där ordet "hemmafru", att man kan vara hemmafru i ett land medan fenomenet är utrotat hos oss...det kommer aldrig upp på tapeten. Bara ordet. 

Jag blir glad när 30-åriga Nicky presenterade sig! Hon är hemmafru. Hon har två barn som är way beyond the point of no return i Sverige. De är förskolemogna så att det står härliga till. Och ändå hänger de med sin mamma! Och mamman tycker att det är roligt! Roligt att vara mamma! Roligt att ha barn! Roligt att vara tillsammans med dem! Och hon bor i ett fint hus, i ett fint område, ser bra ut, är helt normal...glad och pigg på livet! Det gör mig glad! Glad att sånt här fortfarande finns. Om så bara i ett helt annat land, långt, långt bort! 

 

Tiden

Vardagarna rullar på...den ena efter den andra. Livet går sin gilla gång. Jag känner mig som navet, eller kanske solen...rör mig i små cirklar och runt mig snurrar resten av familjen runt. Hälften av barnaskaran befinner sig långt bort...har sina egna liv...studerar, träffar vänner, utvecklas...drömmer och åstadkommer. Barnen hemma har sin skola, kämpar och strävar, roar sig. Den minste, 10 år gammal, börjar bli stor. Han är som en jojo...nära och långt bort. Han markerar...han är en egen person, med egen vilja, egna intressen, egna vänner...han återkommer, njuter av att ligga nära framför tv:n på kvällarna. Jag passar på...njuter av att frossa i actionfilmer och dystopier som han älskar...vet att det håller på att rinna ut...just den här sortens närvaro. Jag tar raska och långa promenader som jag kanske inte trodde att jag hade lust med...men jag vill att han ska få susa fram på rullskridskorna så länge han njuter av det, så länge han vill ha mig med! Det är förändring i luften. Det är lite smärtsamt men ändå inte...det är förändring. Det finns annat som kan uppta min tid. Jag är en egen person också...med egen vilja och egna intressen. Jag njuter av att vara ensam några timmar...jag tycker om lugnet och att kunna stöka runt här hemma. Och när stöket är gjort finns allt det andra...böckerna, akvarellblock, en trädgård, tv-serier, stickningar, en dator att skriva på...med ett antal tangenter som kan bilda oändligt många ord...ord som trilskas och som inte riktigt hamnar som jag vill ha dem men de finns där ändå för mig att brottas med. Det är fint. 

 

Påskveckan har startat...

 ...och påsklovet likaså. Det är grått och regnigt. Vi har varit inne hela dagen.

Förra veckan och helgen var bra...en trevlig vecka på alla sätt och vis.

Början på veckan var så varm och fin...riktig vår! Yngste sonen tog med en klasskamrat hem efter skolan och vi fikade ute!

Barnen fikade fort och började hoppa studsmatta och jag satt och njöt av att höra dem ha kul och stickade lite. 

Vi gick till skogen eftersom killarna ville träna parkour! Jag tog med en bok och satt på en solig sten och läste en stund! 

14-åringen hade fjärrundervisning och jag satt med så mycket jag fick...det är roligt att se vad de har för sig i skolan och lite kunde jag hjälpa till! 

Jag tog en promenad tillsammans med min pappa! Det var en härlig, fuktig, gråmulen dag! 

Jag har varit ute i trädgården en del...rensat undan och spanat in läget! 

Mina föräldrar kom på besök på våffeldagen...vi festade på våfflor och hemkokt hjortronsylt! Nästan alla barn var hemma och fikade och vi hade det trevligt och roligt tillsammans!

Äldste sonen kom hem och hade sin hund med sig! Det är alltid så mysigt! Jag och maken tog en långpromenad tillsammans med hunden på fredagskvällen! 

Jag och yngste sonen var ute en hel del med hunden i våra små skogar! Det var härligt att njuta av fågelkvitter, hackspettar som for omkring och hackade i stammarna så att det blir ett sånt där underbart durrande som ekar i hela skogen! Att ha vovven med var förstås extra roligt! 

På lördagskvällen gjorde vi sushi tillsammans! 

En fin vecka hade vi tillsammans! 

Vardagsveckan...

 ...är snart slut och det är helg! Denna vecka har ett barn varit sjukt och ett lite halvkrassligt..men han hade fjärrundervisning så det gick bra att gå i skolan ändå! Det har varit lite segt men det har gått bra ändå...som vanligt är jag glad över att vara hemarbetande...det är skönt att slippa vabba eller lämna stora barn hemma ensamma vare sig de är sjuka eller inte. När det är fjärrundervisning är det trevligt att vara här...kunna höra på lektionerna, hjälpa till om det behövs, kunna servera lite mat och fika...snacka lite på rasterna! 

Jag har hunnit med lite i hushållet trots att mycket handlat om skolan...Jag har bakat bröd! 10-åringen längtade så mycket efter mina "trekantsmackor"...alltså siktkakor som blir trekantiga när man skär upp dem. Jag gillade dem också som barn...det var ju sånt bröd man bakade. Min mamma bakade dem. Min mormor och farmor likaså..och säkert deras mammor innan dess. Trots att både mamma och mormor gjorde samma slags bröd smakade de helt olika. Hemma hos mormor var det liksom lite fest...jag älskade när hon hade bakat när jag var där och jag ville inte ha trekanterna utan de där extrabröden...båtarna som jag kallade dem! 

Maken jobbar hemifrån och vi har hunnit ta några lunchpromenader!

Vi tog bilen till mina föräldrar en eftermiddag och drack kaffe och fick hembakt semla. Vi spelade kort tillsammans...vändtia och finns i sjön.

I början av veckan var det soligt och hyfsat varmt...jag fick vårkänslor och gav mig ut i trädgården...klippte ner de vissna perennerna! 

Vi har pratat kemi...17-åringen är väldigt intresserad och beställde en molekylsats...sen har han byggt alla möjliga molekyler och visat och berättat...jag tror att det är koffein ovan! 

Vi har spelat piano...jag och 10-åringen...vi håller på med ett stycke av Bach och roligt nog har vi hela två byster av herr Bach! De får stå och titta på tillsammans med Beethoven, Schubert och Chopin när vi spelar! 

Mer musik blir det i huset...en ny förstärkare kom på posten så nu kan man spela gitarr, bas och trummor och alla hörs! 

Sen blev det visst vinter igen! Det snöade och snöade hela dagen igår! I ett anfall av optimism bar maken upp snöskyfflarna på vinden förra helgen...vi fick trampa gångar istället...och vänta på regnet...som kom idag! 

Vi (eller mest jag då) har lagat mat...varje dag förstås! Det godaste var nog kyckling med buffalomarinad, grönsaker och ranchdressing! 

Men nu är vardagsveckan slut och det är fredag kväll! Trevlig helg därute!