Bortglömt

 Nyss har det varit höstlov...ja, eller läslov då. Det heter ju så numera. För alla är ense om att det är viktigt att läsa. Helst romaner. Och helst av lust. 

Och något måste nog göras när det gäller läsningen. På senaste tiden har det rapporterats både det ena och det andra i tidningar och på nyhetssajter. 

Till exempel...universiteten larmar om att sjuksköterskestudenter saknar den kompetens som behövs för att de ska kunna examineras. Och det är ju riktigt allvarligt. Vården skriker efter sjuksköterskor. Man ser att allt färre klarar sin utbildning. Vad är det då som brister? Främst gäller det tydligen kunskaper i matematik och naturvetenskapliga ämnen. Det kan bli svårt med läkemedelsberäkningen under en examination om man inte kan matte ordentligt. Men man ser också att eleverna har språkliga brister och det gäller både de med svenska som modersmål som utlandsfödda. Läsförståelsen är för dålig. Man kan inte heller skriva ordentligt...särskrivning och syftningfel leder till felaktiga svar och öppnar för misstolkningar. De programansvariga är eniga om att studenternas förmåga att klara av de akademiska studierna har blivit sämre de senaste 10 åren. 

Förklaringen till varför studenter kan ha stora problem med att läsa och skriva verkar vara rätt enkel. I tidningen Ämnesläraren kunde man nyss läsa att läsningen i svensk skola minskar drastiskt. Och det jag läser är skrämmande...50 % av eleverna i åk 9 läser inte ens en sida sammanhängande facklitteratur på papper eller skärm en vanlig skoldag. 2007 var motsvarande siffra 33 %. Och om jag vågar gissa...ja, jag vågar, så är skillnaden ännu större om man går tillbaka ännu längre i tiden. Lärarna tycker tydligen att det inte finns utrymme för läsning i skolan. Man känner att man måste träna eleverna inför allt som ska bedömas istället. 

Ja, det är ledsamt. Och samtidigt hoppfullt. Hur svårt kan det vara att faktiskt läsa facktext i klasssrummen och som läxa hemma? Kanske skulle det bli lite lugnare i klassrummen också om eleverna satt tysta och läste, eller turades om att högläsa texter, med efterföljande bearbetning av texten. 

Den där läsningen...

Det är mycket prat om läsningen nuförtiden. Barna läser för lite. Och då menar man romaner. Barna måste lära sig att tycka om att läsa romaner. För då kommer de att få ett bättre ordförråd, lära sig skriva bättre och ja, bli allmänt smartare. Romaner är själva grejen. Får några år sen bytte höstlovet namn till läslov. Barna skulle ägna dagarna åt att sluka romaner. Det blev nog inte ens lite småätande. Regeringen satsar nu pengar på ett nytt läsråd och mer pengar till biblioteken. Förskollärare och lågstadielärare ska få gå särskilda kurser i hur barna ska kunna knäcka läskoden så tidigt som möjligt för att så fort som möjligt komma igång med nöjesläsningen. Det pratas till och med om att man måste börja tvinga barnen att läsa romaner. Så gör Jens Liljestrand berättas det om i Svt nyheter. Han tycker att det är föräldrarnas ansvar att se till att barna läser.  Föräldrar ska högläsa för sina barn. Det har de tydligen slutat med...särskilt papporna. Det är ju synd...men å andra sidan tror jag att man högläser en hel del för barnen i förskolan. Men det måste kanske vara mer. Jens tycker att föräldrar ska sitta och läsa tillsammans hemma...införa obligatorisk läsning helt enkelt. 

Visst, ja, jo...det kan nog vara bra. men ett annat sätt som jag tror kan vara bra skulle vara att börja läsa mer i skolan...och då menar jag inte nöjesläsning utan läsning i de sk läsämnena. 

Jag har tittat i de läroböcker som användes i de fyra läsämnena under folkskolan...alltså från åk 3...på 50-talet. Man hade en bok i naturlära, en i kristendom, en i geografi och en i historia. Nedan finns bilder på dessa böcker. Dessa fyra böcker täcker 2 år vardera. Alltså åk 3 och 4. Sen kom andra böcker, med mer texter. 

Dessa böcker är fyllda med texter...som alla håller en rätt hög nivå med tanke på den åldersgrupp de vänder sig till. Det är fina texter, många ord som kan ta sig in i barnens hjärnor, många typer av meningar som kan få bilda mönster för egna skriverier...och på samma gång mycket fakta som gör att barnen blir kunniga och bildade. 

Så här börjar naturkunskapsboken:

Texten har lästs...kanske som högläsning där varje elev har fått läsa en bit var...läraren har förmodligen muntligt arbetat med texten...

...och så kommer uppgifter till texten...Man sa att det var pluggskola förr...trist och fantasilöst...bara fakta...men jag vet inte ja...jag tycker att övningarna är barnanpassade, fantasifulla och roliga...OCH bildande. Man får ihop många olika ämnen på samma gång...teckning, sk forskning och laboration, allmänbildning och skrivande. Kanske gavs en läxa? Mer input alltså. Och så får man tänka att man varje vecka jobbar med en sån här text...i fyra ämnen. Och dessutom hade barnen modersmålsundervisning, matematik, teckning, sång och gymnastik. Det blir mycket textmassa in. 

Alla frukter och blommor och grönsaker och husdjur och vilda djur i Sverige, om prydnadsväxter och om jordbruk om träd och bergarter...avhandlas i stycke för stycke. Bara det kan jag bli avundsjuk på...att barn fick lära sig om det de har omkring sig istället för att tex titta på Lilla Aktuellt, prata rasism, könsroller etc...Senare i boken kommer ett avsnitt om bin...hur kroppen är uppbyggd, hur den bor, hur människan tar hand om bin, hur de bygger sina vaxkakor, hur de samlar nektar och gör honung, hur de utvecklas från larv till färdigt bi...

Det är så mycket...bara i naturkunskapsboken...vanliga vilda växter avhandlas...

Vilda djur...

Olika sorters fåglar...

Och så här är det i alla de fyra läsämnena...Det är text på text...det lästes...bearbetades...svarades på frågor...skrevs texter...vecka efter vecka...år efter år. Det blir nåt av det. 

Mitt lågstadiebarn ska ha prov snart. Det handlar om asatron. Ett häfte är utdelat. Det är kortfattade texter om några gudar. En bild med ett namn på varje boning i asken Yggdrasil. 

Träningen inför provet ska ske genom att eleven läser en fråga på ett inplastat kort och kontrollerar att den kan svaret genom att vända på kortet och läsa på baksidan. 

Ingen lärobok finns. Inga texter har lästs. Det skriftliga stoffet är magert. Detta är bara ett exempel men det säger något...När man har avvecklat läroböckerna och de arbetsmetoder man använde när det gäller läsämnena har man också försämrat elevernas möjligheter att bli läsvana. Jag tycker att man ska börja där i skolans värld. Romanläsningen...nöjesläsningen kan man fokusera mindre på tycker jag. Det är som med mat...husmanskosten kommer först...sen kan man hugga in på efterrätten. Tycker jag i alla fall. 

 

Nöjesläsningen...

...är på utdöende. I alla fall hos ungdomarna. Det har nu visat sig att nöjesläsningen hos barn och unga minskar och samtidigt uppvisar svenska elever en bristande läsförmåga. En rapport har kommit och i den står det att starka läsupplevelser ger läsmotivation och att just starka läsupplevelser ska vara målet med själva undervisningen. Om barnen får starka läsupplevelser får de läsmotivation och då förbättras elevernas språkliga, kognitiva och emotionella förmågor. Men nu är det så att främjandet av starka läsupplevelser är ett eftersatt mål i skolan.

I Norden har vi en lägre andel elever som tycker om att läsa jämfört med genomsnittet i EU- och OECD-länderna. Och i Norden har Sverige lägst andel.

Man lyfter fram digitaliseringen i Sverige som en tänkbar förklaring. Vi använder nämligen datorer mer i undervisningen än i andra jämförbara länder.

Inte vet jag...men på nåt sätt tycker jag att det är märkligt att skolan har snöat in på nöjesläsning. Jag trodde skolan skulle syssla med läsning i största allmänhet. Läsning är ju nåt som ska ta stor plats i alla ämnen. Men jag tror att det har blivit lite omodernt med alla annan läsning än just nöjesläsning. Man verkar inte jobba så mycket med de texter som finns i de ev läroböcker som finns. På lågstadiet är det mycket film och powerpoints och prat som verkar ha ersatt läroboken i historia, geografi, naturlära...Jag tänker att förr hade man den gemensamma texten i fokus många gånger per dag i klassrummet...man hade sin bok uppslagen och körläste, turades om att högläsa...läraren förklarade texten...det gavs läxa på ett textavsnitt och nästa lektion förhördes eleverna på innehållet på ett eller annat sätt. Det där att få läxa på texter man läst i skolan följde med under hela skoltiden. Jag vet ju inte...jag går inte i skolan...men de slutsatser jag har dragit genom informella intervjuer med div skolbarn verkar peka på att man inte längre handskas med texter på det sättet. Texten är inte i fokus.

Man läser däremot romaner då och då...inga klassiker utan sånt som riktar sig till ungdomar pga ämnesval...kärlek, problem, sex, brott...man läser i klassrummen...sitter tillsammans i tystnad och läser. Nöjesläser på en  hård stol i skolan i en bok man inte valt själv i kall belysning tillsammans med ett gäng andra elever. Vad hoppas man på? Att barnen genom att sitta och läsa ska upptäcka hur kul det är att läsa och gå hem och börja sluka romaner? Svenskämnet har blivit märkligt på nåt sätt..det verkar handla om att eleverna ska läsa i blindo och skriva, också i blindo...idén är att ju mer man läser och ju mer man skriver...desto bättre blir man på att läsa och skriva. Jag är tveksam. Jag tror att idén med skola måste vara att lärarna lär ut hur man läser och skriver...och det behöver inte vara teori genom prat utan genom exempel...När man läser en text tillsammans och jobbar med den tillsammans...hör den läsas, får ord förklarade, måste läsa den igen hemma, blir förhörd på den...då lär man sig läsa bättre. Samma sak med skrivningen...man måste nöta in den rätta meningsbyggnaden genom att härma, om och om igen.

Sen...nöjesläsning...ska inte det vara just nöje? Om skolan håller sig till det uppdrag som borde vara det rimliga...bla se till att eleverna blir så bra som möjligt på att läsa...koda av vad som står, förstå alla ord, kunna redogöra för vad som står i texten i skrivet eller tal...då kanske läsförmågan blir så stor att man blir bra på att läsa. Och om man dessutom fått möta författare och utdrag ur kända texter, eller hela såna texter, kanske man får idéer om vad man skulle vilja läsa själv, hemma, i en mjuk soffa eller i sängen...för nöjes skull.

Men man får se. Det ska i alla fall satsas. Löfven har ju redan infört läslovet. Oklart om det har gett nåt direkt. Nu vill regeringen, C och L satsa 200 miljoner kronor årligen på att öka barns och ungas läsande. Pengarna ska gå till förskole- och lågstadielärare som ska få särskild utbildning om hur man hjälper barn att tidigt knäcka läskoden. Och så ska föräldrar få hjälp med att väcka sina 1-3 åringars intresse för läsning.

Så allt kommer nog att ordna sig. Kan man bara få ungarna att läsa så tidigt som möjligt så ska de nog börja nöjesläsa också. För det är ju tydligen det som är målet med att läsa...att kunna nöjesläsa. Eller nåt.

Folkskolans läsebok från 1868

Jag och 9-åringen har en ny favorit! En gammal läsebok (i nytryck) från 1868. På baksidan står det att " Läsebok för folkskolan är den kanske betydelsefullaste svenska barn- och ungdomsboken. Generation efter generation av svenska barn har präglats av den. Läsebok för folkskolan var ett storslaget företag, då den först utkom 1868. Den gav de oskolade barnaskarorna en första bildningsgrund, men den lärde dem också att lyda och vara förnöjsamma." 

Boken är tjock och innehåller sju avdelningar...en för varje årskurs. 

Varje årskurs har ett tydligt fokus och instoppat här och där finns alltid religion och moral. 

Vi har nästan läst färdigt första avdelningen...eller afdelningen som det står...till 9-åringens förtjusning. Det är roligt med språk tycker han...och att leta konstiga stavningar är spännande! 

Första avdelningen är alltså riktad till åk 1...för 7-åringar. Det börjar med en fin dikt eller sång om Guds godhet.

 "Hvem gjorde skyn så klar och blå

Och ängens mark så grön?

Hvem lärde blomman dofta så

och le i skrud så skön?

Hvem har väl fogeln vingar skänkt

och lärt den sång så klar?

Hvem har de rika färger stänkt

på fjärilns vingepar? -

Det var vår Fader och vår Gud:

Till honom höje sig vår lofsångs ljud!"

Och så fortsätter lovsången...det är vackert! Eller hur!?

Sen kommer det alla möjliga roliga texter...det är många många fabler...alla förstås med ett moraliskt budskap...som fabler ska ha! Och det finns små dikter och böner. Och det finns gåtor som är roliga att klura på. Ordspråk kommer här och där..."Bättre tiga än illa tala. Liten tufva välter ofta stort lass. Man skall ej skåda hunden efter håren." och så vidare. Det finns sedelärande berättelser om hur man ska uppföra sig. Och det finns några gamla sagor från vikingatiden...Sagan om Hjalmar och Ingeborg och Frihiofs saga. Språket är gammalt och krångligt förstås men jag får tillrätta lägga lite när det behövs! Men det är också roligt att höra på berättelserna på det gamla språket tycker sonen! Det är vackert och poetiskt och roligt att lura ut vad som menas! 

Och så kommer något extra roligt! Frakturstil! Barnen skulle väl förstås tränas i att kunna läsa Bibeln som väl var skriven på frakturstil! 

Här gick 9-åringen igång på allvar...detta var roligt! Ett nytt "språk"! Jag rotade fram en gammal kalligrafibok! 

Och så började han träna! Länge länge satt han och pillade med olika pennor och skrev av lite här och lite där! Inte så lätt men roligt! 

De finaste bokstäverna han fick till klipptes ut! Här är ett vackert A. 

Boken är faktiskt väldigt bra! Ambitionerna är höga! 

För:

klass 1 är fokus på fabler, sagor, vikingatid, moral

klass 2 är det Sveriges geografi, växtlighet, kända platser och städer, djur och fåglar

klass 3 är det den nordiska mytologin, den äldsta historien och fram till Karl den XII, kända svenska uppfinnare och andra personligheter. 

klass 4 är det fakta om de nordiska grannländerna, om utländska städer och vissa länder, om kända råvaror från här och där som kol, bomull, guld, sockerrör och kaffe...

för klass 5 är det den antika historien, kristendomens framväxt, Karl den store, korstågen, boktryckarkonsten, upptäcktsresorna, 30åriga kriget, Ludvig XIV, Nordmerika, Franska revolutionen.

klass 6 är det vetenskapliga företeelser och uppfinningar som elektricitet, luft, vatten, eld, magneten, ångbåtar, jordens inre osv

klass 7 är det Danske och Norska stycken...litteratur på våra grannspråk alltså. 

Det är ett imponerande innehåll. Man verkar ha velat ge barnen en bred och ganska djup allmänbildning inom historia, geografi och naturkunskap samt en hel del litteraturkunskaper! Man verkar också ha ansträngt sig att göra det intressant för barnen att ta del av texterna! 

Läsinlärning del 2

Det är spännande att se var läsningen tar vägen i åk 1. Nu har läsläxa nr 2 kommit hem...den ges på tre nivåer...för barn som inte kan läsa, för barn som kan läsa lite och för barn som kan läsa bra.

Jag är fortfarande fascinerad över metoden som används. Och jag är ännu mer fascinerad över att det numera inte riktigt finns någon särskild metod för att lära barn att läsa. Det verkar som om varje lärare funderar och hittar på och kombinerar gamla och nya modeller.

Min son har i alla fall hittills, efter 3,5 veckor i skolan fått lära sig två bokstäver, A och B. Man har jobbat med dessa bokstäver på olika sätt. Samtidigt har man inlett själva läsningen och skrivningen. Utan att barnen har lärt sig fler bokstäver än två. Fast kanske är det så att alla barn kan bokstäverna? De kanske har lärt sig dem på dagis? I förskoleklassen? Kanske har barnen redan knäckt läskoden...förstått hur man ljudar? Jag vet inte. Men om det är så...att alla barn knäckt koden, kan alla bokstäver osv...varför jobbar man då med enskilda bokstäver? Eller är det kanske det att barnen bara ska lära sig forma bokstäverna med handen? Fast det faktum att det finns tre nivåer på läsläxan indikerar förstås att barnen har kommit olika långt...från att inte kunna alls till att kunna jättebra.

I alla fall...så här ser läsläxan ut:

Den första har bilder för allt och så ska barnen kunna ordbilden "en" och "ett".

Nästa nivå har bara bilder för de första meningarna och bara en bild för det innehållsbärande ordet. Ordbilderna "jag", "ser", "en", "ett" och "har" kan barnen, eller lär sig genom att de orden upprepas många gånger.

Den svåraste nivån är en riktig text. Den väjer inte för något direkt...vissa ord är väldigt långa och förutsätter att barnen kan segmentera orden för att i hjärnan pussla ihop bitarna till ett helt, alternativt redan kommit så långt i sin läsinlärning att barnet i princip läser som en vuxen. Dubbelteckning, mjuka "g", -ng-ljudet, ck, ett tje-ljud...finns med.

Jag tycker det hela är märkligt. Jag förstår inte alls. Varför alla bilder? Jag trodde att vår typ av skriftspråk var ett abstrakt språk...inte ett bildspråk. Man måste knäcka koden...förstå att ljuden är abstrakta och inte kopplade till något verkligt föremål. Man måste träna hjärnan i att koda bokstävernas ljud...se hur de olika ljuden bygger upp bitar som kopplas ihop till hela ord. Är det helt enkelt inte smartare att jobba med ljuden...på de tre veckor, snart fyra som gått hade man hunnit med O, S, M och R...nu kunde arbetet ha börjat med att bygga ord...så enkla och lätta att ALLA barn kan klara det. På en månad har man alla barn på banan...och progressionen är så långsam...men aldrig upphörande...att barnen leds framåt, i sakta mak...mot en ständigt växande läsförmåga. De barn som redan är duktiga på att läsa kan träna sig på att skriva finare, njuta av de vackra bilderna i en läsebok, läsa de svårare verserna som fanns med i läseboken förr...kika framåt i boken och läsa före...

Förr tänkte man annorlunda...man verkade anta att hjärnan måste tvingas att gå från det konkreta till det abstrakta...Medvetet placerade man bilderna i boken så att barnen INTE kunde luras att bara gissa, titta på bilden och förstå vad det stod under...alltså kamouflera sin oförmåga. Nu gör man tvärtom...uppmuntrar till att titta på bilderna för att förstå vad det står under. Idén är förstås att barnet så småningom ska få en minnesbild av orden...bilden av ett bord och ordet "bord" ska förenas i hjärnan och sen kan barnet läsa just det ordet. Ok...men alla andra ord då? Ska de också hamna som hela bilder i hjärnan? Hur många får plats? 

Ja, inte vet jag...jo, det vet jag...jag tycker att den första riktiga läsuppgiften i läseboken från 1950-talet är mycket bättre. Man tar hänsyn till att barnen inte kan så mycket från början och behöver ta det sakta. På det sättet är det lättare att få med sig alla barn. Man tvingar barnens hjärna att handskas med det abstrakta i läskonstens mysterier. Samtidigt är boksidan...och hela boken...vacker! Den stimulerar fantasin...ger underbara bilder att spara i sinnet.

Läsinlärning!

Sonen i 1:an jobbar med läsinlärningen. Det gör man 

ju i 1:an. Det är intressant att få en liten inblick i hur det går till. Förutom intressant är det också ledsamt och oroande. Man jobbar på ett ganska speciellt sätt med läs- och skrivinlärningen: Eller det kanske inte är speciellt. Numera verkar det inte finnas någon bestämd metod att gå efter. Var och en hittar på lite som den vill. Ja, jag visste ju om det...jag gick på lärarhögskolan för 8 år sen för att läsa in tidigarelärareexamen. Jag trodde att jag skulle få lära mig hur man lärde ut att läsa och skriva. Men så blev det inte. Det var teorier om lite allt möjligt...Vygotskij var det mycket av...bokstäver som skullel limmas och strös på sand...barnen kunde känna med fingrarna för att få en uppfattning om formen...det var lite allt möjligt. Allt...utom en metod för hur man ska gå till väga för att lära en hel klass att läsa och skriva.¨

I alla fall...i sonens klass jobbar de med bokstäverna. De går efter alfabetets ordning. De lär sig att skriva de stora och små bokstäverna. De ritar någon bild som innehåller själva bokstavsljudet. De hittar bokstaven i skrivna texter. Sen har läsinlärningen dragit igång på samma gång. Eftersom man jobbar efter alfabetes ordning kan man inte använda sig av de bokstäver man lärt sig för att bilda, läsa och skriva ord. Då har har läraren valt att använda sig av LTG - läsning enligt talets grund. Det handlar om att lära sig känna igen ordbilder. Och så ska läsningen komma liksom av sig självt! 

Här är sonens första läsläxa. Här ska ordbilderna "jag", "har", "en" och "ett"...nötas in. Och så lite andra ord får man på köpet. 

Ja, jag vet inte...jag tycker att det är synd att man inte jobbar efter den gamla metoden. Den vet man ju funkade. Och tänker man efter så säger det sig självt att det är mycket smartare att lära sig bokstäverna i en ordning där man snabbt kan skapa ord. Ord som är lätta att ljuda, lätta att läsa, lätta att skriva. Man drar igång en trestegsraket helt enkelt! Och det får fort! Redan efter tre veckor kan man starta läsning och skrivningen på riktigt! Av fyra bokstäver - O S M R blir det en hel massa ord. Två till - A F - ännu fler! Läskoden går lätt att knäcka för de allra flesta barn och skrivningen får en flygande start! 

Det är trist att skolan har blivit så experimentartad...allt det gamla man arbetat fram under lång tid är borta. Jag är hursomhelst glad att jag lärt sonen att läsa innan han började skolan. Nu behöver han inte vara utlämnad åt märkliga metoder utan har redan knäckt koden, kan läsa ganska bra och dessutom skriva. Det känns bra att veta att han inte riskerar att inte klara av att bygga sin läsförmåga med hjälp av metoder som mer förvirrar än klargör. 

Tisdag förmiddag!

Tisdag förmiddag har kommit och gått! En dag bland andra. Lik alla de andra vardagarna. En härlig dag. En dag att glädja sig åt. Jag njuter i fulla drag av att ha mitt yngsta barn hemma! Tänk vad härligt att få vara tillsammans med sitt stora barn på det här sättet! Tänk att jag har fått vara med fullt ut i hans utveckling från bäbis till ett ganska stort, mycket kapabelt och klokt barn! 

Vi städade och tvättade och diskade och bäddade och allt det andra precis som vanligt! Jag satte även en semmelbulledeg som fick jäsa när vi startade vår lilla skola! 

N har börjat lära sig klockan! Bara hel och halv timme ännu men någonstans ska man ju börja! Och det går lätt som en plätt än så länge! 

N kan skriva ganska fint nu och ville idag börja lära sig skrivstil! Jag fick skriva på ett papper bredvid och så härmade han! Det gick ju ganska bra!

Sedan bakade jag ut mina semmelbullar och N hade ingen lust att hjälpa till! "Ropa när du är klar!" ropade han och sprang upp på övervåningen och byggde lego! En fin legoradio hade han byggt efter ritning...från en ny legolåda han fick i födelsedagspresent! 

Sen blev det läsning! Det går bättre och bättre...det mesta går med bra flyt nu! Det verkar som om skrivträningen boostar läsningen! Eller så tror jag i alla fall! 

Vi klämde in en teckningslektion också! N fick en bok av mig när han fyllde år...en teckningsbok jag hittade på ICA MAXI! Den var jättebra tycker jag...massor med fina teckningsuppgifter att göra! 

Idag fick det bli ett spökslott! Jag tycker att det blev väldigt fint! 

Och så spelade vi piano! Det är vad N tycker är allra roligast! Han spelar många gånger varje dag och är bra på att ta ut låtar med höger hand själv! Han har kommit ganska långt i boken och det blir lättare och lättare att få ihop båda händerna tillsammans! 

Och nu har vi ätit lunch och röjt upp efter den och N är ute i trädgården och bygger snögrejer i solen och jag ska också gå ut en sväng och få luft och sol!