Dagens dikt

Auguries of Innocence

Related Poem Content Details

BY WILLIAM BLAKE

To see a World in a Grain of Sand 

And a Heaven in a Wild Flower 

Hold Infinity in the palm of your hand 

And Eternity in an hour

A Robin Red breast in a Cage 

Puts all Heaven in a Rage 

Häromdagen ramlade jag på William Blakes dikt Auguries of Innocense. Jag har sedan jag läste den första gången för många, många år sedan tyckt så mycket om den här dikten. Det är så stort och sant det där med att se det stora i det lilla...att allt finns i allt på något sätt. Men den här gången tänkte jag på andra saker...jag fäste mig vid den där rödhaken...hur att fängsla den rödbröstade vilda fågeln i en bur gör himlen vred. Det är ett brott. Och då gick mina tankar på det jag ofta tänker på...barnen och mammor och familjer...hur vi gör mot fundamentet i samhället. Hur vi institutionaliserat barndomen och avvecklat mödraskapet så mycket det bara går. Jag tänkte på barn i västar, barn på led, barn som går istället för springer och hoppar, barn som håller i rep, barn under lysrörsbelysning, barn som äter storkökslagad uppvärmd mat dag efter dag, barn på förskolegårdar och skolgårdar, barn i offentliga lokaler timme efter timme, vecka efter vecka...år efter år...en barndom. Kanske gör detta också himlen vred. 

Dagens dikt!

Pengar kan du mista,

pengar kan du återfå,

lägga i din kista

och förvara så.

Men ack tiden, tiden,

när den är förliden,

kommer inte mer igen.

Tänk på det, min vän!

 

(Dikt från rättstavningsbok från 1952)

 

 



 



Dagens dikt!

Det snurrar runt så många ord i mitt huvud av allt läsande av rapporter, politiska skrifter och tidningsartiklar jag har läst för att få reda på lite mer om kognition. Ibland blir jag förvirrad, det känns som om korten blandas bort av alla ord. Ibland blir jag full i skratt, det är så uppenbart att orden verkligen inte betyder någonting av värde. Kom att tänka på Frödings dikt Idealism och realism. Den passar perfekt när man känner som jag...

Nu är jag led vid tidens skism
emellan jord och stjärnor.
Vår idealism och realism
de klyva våra hjärnor.

Det ljugs när porträtterat grus
får namn av konst och fägring.
En syn, som svävar skön och ljus
i skyn, är sann som hägring.

Men strunt är strunt och snus är snus,
om ock i gyllne dosor,
och rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor.

Till maskens lov!

I går blev det en hel del gjort i trädgården! Jag klippte färdigt vår måbärshäck och började med syrenhäcken. Det är lite klurigt att klippa häckar när man har en lite 1-åring runt benen. Man får ta lite i taget och de kritiska ställena (utsidan - eftersom lilleman är en äventyrlig herre som gärna ger sig av på en lite utflykt på egen hand) klarade jag av under hans middagssömn. Fast på det stora hela går det bra att jobba tillsammans med lillen. Vi har ju hela dagarna på oss och så kan han ju greja lite själv bredvid. Han har sin bobbybil och lastar lite på släpvagnen, han har fått låna en gammal sekatör och låtsas klippa lite själv..Förr om åren har vi kippt häcken med elektrisk häcksax men i år provade jag med en gammal vanlig häcksax - mycket bättre! Häcken blev inte så söndertrasad som den lätt blir med elsaxen. Maken har också hjälpt till i trädgården. Han kanthögg runt fruktträden och lade på ny jord.  

Kungsnävorna och daggkåporna har börjat blomma. Jag älskar verkligen färgkombinationen - lilablått och limegrönt!

 Det är lätt att man bara bryr sig om det som är ovan jord och glömmer bort medhjälparna nere i jorden! Harry Martinson har skrivit en så fin dikt om daggmasken.

Daggmasken

Vem vördar daggmasken,

odlaren djupt under gräsen i jordens mull.

Han håller jorden i förvandling.

Han arbetar helt fylld av mull,

stum av mull och blind.

Han är den undre, den nedre bonden

där åkrarna klädas till skörd.

Vem vördar honom,

den djupe, den lugne odlaren,

den evige grå lille bonden i jordens mull.

Dikten är fin för den är sann! Visst är maskarna viktiga!? Men dikten är fin också för att den som jag tycker handlar om oss människor. Det är så lätt att glömma bort att det enkla man gör har ett värde. Det är lätt att inbilla sig att man måste "bli" något, åstadkomma något stort...  artist, författare, idrottsproffs, känd... för att vara något värd. Men bara att leva livet och att utföra de nödvändiga sysslorna, bry sig om sina närmaste, försöka må bra och få andra att må bra har ett värde i sig. Det kanske inte låter så märkvärdigt men är det inte just märkvärdigt ändå? Att arbeta i livets tjänst - fortsätta framåt med det som är viktigast - ta hand om det närvarande, försöka arbeta för framtiden och minnas och glädjas åt allt fint vi fått vara med om.