Välskrivning

Jag har lärt min 9-åring skrivstil. Vi började med det när han hade lärt sig texta alla bokstäver fint och kunde skriva texter med vanliga bokstäver. Vi började träna på skrivstil det året han skulle ha gått i förskoleklass. Nu är han så van vid skrivstilen att han väljer att använda sig av den i stort sett alltid. Det går lättare och fortare. Det blir snyggare. 

I skolan är de negativa. På det senaste utvecklingssamtalet kommenterade lärarna återigen hans handstil. Han måste texta oftare. Alla sk inlämningstexter ska textas. Här blev jag frågande...vad är inlämningstext? Jo, det är texter som lärarna ska samla in och som ska vara underlag för bedömning. Jag undrade om man inte liksom bedömde allt eleverna gjorde på det här stadiet...eller bedömde och bedömde...att man försökte se en progression...att eleverna kanske inte i första hand ska bedömas utan lära sig saker, få träna och träna och hela tiden bli bättre. Men så är det nog inte längre. Tror jag. I alla fall måste inlämningstexterna vara textade enligt läraren. Och varför? Jo, det var pga två saker...det ena är att andra elever måste kunna läsa texten. Och elever kan numera inte läsa skrivstil. Och det andra var att lärarna måste se att eleven kan texta. Det köper jag. Man måste kunna texta. Men när lärarna har sett det har de ju liksom sett det. Då kanske inte alla inlämningstexter behöver vara textade. Jag fick också veta att eleverna numera inte får skriva skrivstil på de nationella proven i åk 3. Här hajjade jag till. Va! Kan detta vara möjligt!? Är skrivstil alltså förbjudet? Jag kunde inte hålla mig utan verbaliserade mina invändningar. Lärarna vidhöll. Jag sa att då får jag kontakta skolverket för att reda ut hur det förhåller sig med den saken. Och det gjorde jag. Och jag fick reda på att eleverna får skriva skrivstil hur mycket de vill...både på lektionerna och på de nationella proven. 

Det var ju bra! Jättebra att skrivstil inte är förbjudet än så länge. Men lite ledsen blir jag ändå. Varför får inte eleverna lära sig skrivstil i skolan? Det är ju så mycket lättare att skriva skrivstil än att texta. Och snyggare blir det ju också. 

Jag tänker att det där med skrivande har kommit ur fokus. Man tränar inte de textade bokstäverna särskilt intensivt i skolan längre. Jag tror inte att man tycker att man kan kräva att eleverna ska sitta och skriva under tystnad så pass länge som krävs för att träningen ska bli ordentlig. Och att kräva att eleverna ska sitta med skrivstilsbokstäver, som är mycket mer krävande att lära sig än de textade, är nog helt omöjligt. Och så tänker jag att när jag var barn fanns det rester kvar av det gamla. Vi hade välskrivning. Det är väl borta numera? Det är synd. 

Men vi jobbar på hemma med skrivträningen i alla fall. 9-åringen tycker om poesi och vi läser i olika diktböcker. Jag försöker hitta dikter som kan passa ett barn och Nils Ferlin har skrivit en hel massa såna. En av dem har blivit en favorit hos sonen och den kan han utantill och deklamerar den gärna då och då. Den dikten fick bli vår senaste välskrivningsövning! 

Folkskolans läsebok från 1868

Jag och 9-åringen har en ny favorit! En gammal läsebok (i nytryck) från 1868. På baksidan står det att " Läsebok för folkskolan är den kanske betydelsefullaste svenska barn- och ungdomsboken. Generation efter generation av svenska barn har präglats av den. Läsebok för folkskolan var ett storslaget företag, då den först utkom 1868. Den gav de oskolade barnaskarorna en första bildningsgrund, men den lärde dem också att lyda och vara förnöjsamma." 

Boken är tjock och innehåller sju avdelningar...en för varje årskurs. 

Varje årskurs har ett tydligt fokus och instoppat här och där finns alltid religion och moral. 

Vi har nästan läst färdigt första avdelningen...eller afdelningen som det står...till 9-åringens förtjusning. Det är roligt med språk tycker han...och att leta konstiga stavningar är spännande! 

Första avdelningen är alltså riktad till åk 1...för 7-åringar. Det börjar med en fin dikt eller sång om Guds godhet.

 "Hvem gjorde skyn så klar och blå

Och ängens mark så grön?

Hvem lärde blomman dofta så

och le i skrud så skön?

Hvem har väl fogeln vingar skänkt

och lärt den sång så klar?

Hvem har de rika färger stänkt

på fjärilns vingepar? -

Det var vår Fader och vår Gud:

Till honom höje sig vår lofsångs ljud!"

Och så fortsätter lovsången...det är vackert! Eller hur!?

Sen kommer det alla möjliga roliga texter...det är många många fabler...alla förstås med ett moraliskt budskap...som fabler ska ha! Och det finns små dikter och böner. Och det finns gåtor som är roliga att klura på. Ordspråk kommer här och där..."Bättre tiga än illa tala. Liten tufva välter ofta stort lass. Man skall ej skåda hunden efter håren." och så vidare. Det finns sedelärande berättelser om hur man ska uppföra sig. Och det finns några gamla sagor från vikingatiden...Sagan om Hjalmar och Ingeborg och Frihiofs saga. Språket är gammalt och krångligt förstås men jag får tillrätta lägga lite när det behövs! Men det är också roligt att höra på berättelserna på det gamla språket tycker sonen! Det är vackert och poetiskt och roligt att lura ut vad som menas! 

Och så kommer något extra roligt! Frakturstil! Barnen skulle väl förstås tränas i att kunna läsa Bibeln som väl var skriven på frakturstil! 

Här gick 9-åringen igång på allvar...detta var roligt! Ett nytt "språk"! Jag rotade fram en gammal kalligrafibok! 

Och så började han träna! Länge länge satt han och pillade med olika pennor och skrev av lite här och lite där! Inte så lätt men roligt! 

De finaste bokstäverna han fick till klipptes ut! Här är ett vackert A. 

Boken är faktiskt väldigt bra! Ambitionerna är höga! 

För:

klass 1 är fokus på fabler, sagor, vikingatid, moral

klass 2 är det Sveriges geografi, växtlighet, kända platser och städer, djur och fåglar

klass 3 är det den nordiska mytologin, den äldsta historien och fram till Karl den XII, kända svenska uppfinnare och andra personligheter. 

klass 4 är det fakta om de nordiska grannländerna, om utländska städer och vissa länder, om kända råvaror från här och där som kol, bomull, guld, sockerrör och kaffe...

för klass 5 är det den antika historien, kristendomens framväxt, Karl den store, korstågen, boktryckarkonsten, upptäcktsresorna, 30åriga kriget, Ludvig XIV, Nordmerika, Franska revolutionen.

klass 6 är det vetenskapliga företeelser och uppfinningar som elektricitet, luft, vatten, eld, magneten, ångbåtar, jordens inre osv

klass 7 är det Danske och Norska stycken...litteratur på våra grannspråk alltså. 

Det är ett imponerande innehåll. Man verkar ha velat ge barnen en bred och ganska djup allmänbildning inom historia, geografi och naturkunskap samt en hel del litteraturkunskaper! Man verkar också ha ansträngt sig att göra det intressant för barnen att ta del av texterna! 

Dan före dan före dan före dan före....

....dopparedan var det idag. Och vi har julstökat en del! Vi har bakat bröd och jag har stekt köttbullar...ett kilo idag och två igår...så nu har vi köttbullar så det räcker ett tag! Vi har städat soffor...tagit ut dynor och dammsugit och torkat av och dragit ut från väggen och dammsugit och torkat under! Jag har skurat ut diskbänksskåpet och torkat ur ett par köksskåp.

Och så det vanliga...mat och tvätt och allt det där.

Och så lite kul! Skola med sexåringen...matte och läsning och stå på händer och spela flöjt och teckning. Han ritade Hans och Greta som kommer till pepparkakshuset. Vi läste den sagan för ett par dagar sedan och då fick han idén om att rita ett pepparkakshus...och så tyckte jag att vi kunde rita en häxa och Hans och Greta också när vi ändå höll på! Det är roligt att rita tillsammans. Jag ritar på ett papper och N på ett eget och så hittar vi på tillsammans hur det ska bli! Sen ville han höra fler otäcka sagor och jag kom på att Pomperipossa kunde passa. Den föll honom på läppen! Jättebra...särskilt när kräftan bet tag i den elaka häxans långa näsa!

När skolbarnen kom hem var brödet nybakat och ljummet och gott! Vi fikade framför tv:n. Vi har tittat på några avsnitt av Dickens magiska värld och den gillar elvaåringen och trettonåringen så mycket. Och då kom jag på att vi kunde fördjupa oss lite mer i Charles Dickens verk och tänkte starta med En julsaga..en sån där animerad med Jim Carrey som Scrooge. Men den gick inte att spela upp så vi fick ta en annan. Oliver Twist fick det bli, i Roman Polanskis tappning! Den gick hem! Och till och med sexåringen tyckte den var superbra. Han hänger inte med i textningen förstås men jag läste högt så det ordnade sig ändå!

Och nu är det sena kvällen onsdagen före jul...och jag borde sova...för i morgon är det ju en annan dag...en till julstökardag! Sista skoldagen för den här terminen och sen är det lov för barnen! Skönt!

Läskvällar!

Jag läser högt för mina tre små nästan varje kväll. Det är så mysigt! Och roligt att dela läsupplevelser! Minstingen älskar rim och ramsor just nu så vi brukar börja med Den här:

Det finns så många roliga texter i den! De stora barnen gillar den också! 

Sen tycker 12-åringen att det är roligt med engelska så vi läser ofta i en bok av Shel Silverstein:

Många dikter är roliga och många är tänkvärda och bilderna är härliga! Barnen fattar inte riktigt allt men jag översätter när det behövs. 

 

Så avslutar vi med Oliver Twist. Minstingen tycker det är rätt tråkigt så ofta springer han ner till sin pappa och får höra andra sagor av honom! Vi har kommit ganska långt nu. Oliver har kommit till London och kommit med i tjuvgänget utan att fatta riktigt vad som händer honom. Så har han åkt fast för snatteri och hamnat inför rätta och sedan hos den snälle herr Brownlow. Och så har han varit sjuk och blivit frisk och nu har han kidnappats av Nancy och den elake Bill Sikes. Det är spännande. Men också krävande. Språket är inte som barnen är vana. Det är långsamt och med många utläggningar. Man får ha tålamod. Vi pratar om det som händer i boken och vad barnen tänker om det. Hur de uppfattar olika personer och hur Oliver måste känna sig. 

I början av boken blir Oliver utsedd att be om mer mat på barnhemmet. Han får förstås stryk och blir dessutom inlåst i en hemsk skrubb. Barnen var upprörda efter det här kapitlet. De tyckte så synd om Oliver. Ett par dagar efteråt hade det varit otäck mat i skolan och 9-åringen hade inte kunnat äta något särskilt. En fröken var på honom och skulle ha honom att äta mer men M stod på sig. Han hade tydligen bara lugnt sagt att han inte tyckte om maten och inte tänkte äta mer. "Jag kände mig nästan som Oliver" sa han till mig! Han hade varit rädd för att säga ifrån men ändå gjort det och det var han nöjd med!

Bilderna är så fina i boken och barnen tycker om att titta på dem. Jag minns dem själv från när jag var barn och läste boken. Jag älskade den verkligen. Kunde leva mig in i eländet och hur Oliver måste ha lidit och sedan hur underbart det är när de onda straffas och Oliver äntligen får det bra! Jag hoppas att barnen får sina egna bilder inom sig och att berättelsen rör vid deras hjärtan. 

Tankar om skolan!

Det är dåligt i skolan nuförtiden. Man läser var och varannan dag om olika brister och larmrapport efter larmrapport kommer. Igår kunde man läsa om att 20 % av de som kommer in på civilingenjörsprogram inte bemästrar grundskolematten. Tidigare har man kunnat läsa om hur högskolelärare påtalar att studenter inte längre kan skriva ordentligt. De får inte till meningarna så at de fungerar. De gör meningsbyggnadsfel och använder ord på fel sätt. Man har också kunnat läsa om hur ämneskunskaperna är mycket bristfälliga. Varför är det så här då? För mig är svaret enkelt. Eleverna har inte fått den undervisning de borde ha fått. Lärarna lär inte ut det de ska helt enkelt. Många lärare har nog vare sig förmåga eller kunskaper till det och då blir det ju inte särskilt bra.

Hur kan jag säga så här? Jag har 5 barn i skolan och ser hur det kan se ut i verkligheten och för mig räcker alla de exempel jag har sett för att jag ska våga dra slutsatsen att skolan inte håller måttet. Jag ser mycket som är bra men jag ser ännu mer som är dåligt.

Igår satt jag och hjälpte mitt barn som går i 7:an med en svenskuppgift. Eleverna har fått läsa Robinson Crusoe i skolan. De fick välja mellan en förenklad version och den riktiga. Sonen valde i likhet med nästan alla andra den förenklade. Eleverna fick läsa romanen på lektionstid och det hela tog många veckor. Ett häfte delades ut med uppgifter. Eleverna fick göra uppgifterna när de ville. Sonen kände inte att det var särskilt viktigt att komma igång utan drog ut på det hela in i det längsta. Eleverna fick ingen hjälp med att planera sitt arbete. De fick ingen hjälp med att lösa uppgifterna. De fick ingen återkoppling på hur de löste uppgifterna.

Så här såg det ut:

1. Båten går under och du kastar dig i livbåten. Du hinner endast ta med dig sju saker från båten som du anser vara viktiga för ditt liv på den öde ön. Gör en lista.

Rolig uppgift men varför ska den göras på egen hand? Är inte samtalet mellan eleverna viktigt? Är det inte viktigt att få argumentera för hur man tänker och få höra hur andra tänker? Eleverna missar att få uttrycka sig muntligt och få öva sig i att argumentera. Läraren förlorar ett tillfälle att få höra hur eleverna resonerar och argumenterar. Hon förlorar chansen att ställa följdfrågor och fördjupa elevernas tänkande.

2. Du sitter ensam på ön och ser en tomflaska flyta upp på land. Du bestämmer dig för att skriva ett brev och berätta om ditt liv på den öde ön. Var noga med att följa mönster och struktur för ett brev. Ca 1 sida.

Rolig uppgift men varför skrivs den hemma och inte på lektionstid? Varför inte utnyttja det faktum att det finns fler elever? Kunde inte eleverna ha fått skriva brevet och sedan bytt brev med varandra? Eleverna kunde ha fått rätta varandras brev både språkligt och innehållsmässigt. De kunde ha fått träna sig i att ge både positiv och negativ feedback. Läraren kunde ha samlat in breven och rättat dem och sedan bett eleverna förbättra sina brev. Eleverna förlorar flera möjligheter att faktiskt aktivt få jobba med sitt skriftliga språk och därmed förbättra det. Istället för att få flera tillfällen till träning och förbättring får eleven ett tillfälle - hemma, ensam, utan chans till hjälp och feedback.

3. Det är vackert på den öde ön och plötsligt grips du av den ensliga stämningen. Du bestämmer dig för att skriva en dikt.

Rolig uppgift men den blir betydligt tristare när man får sitta hemma och skriva i sin ensamhet. Många elever är negativt inställda till poesi och har inget intresse för dikter alls. Kanske skulle läraren ha startat en process hos eleverna genom att visa på hur man kan skriva naturdikter. Hon kunde ha läst upp några dikter. Hon kunde ha låtit eleverna få inspiration genom att visa bilder på olika miljöer och spela musik som ger associationer. Hon kunde ha låtit eleverna titta på de där bilderna och lyssna på den där musiken och sedan associerat fritt, samlat ord, sorterat orden, diskuterat med varandra och sedan försöka bygga en dikt. Eleverna kunde ha fått skriva dikten i par för att göra det hela lite enklare. Eleverna kunde ha fått läsa upp dikterna för varandra i små grupper. Kort sagt - läraren kunde ha varit drivande och gett eleverna inspiration och modeller för hur dikten skulle kunna skrivas.

4. I boken ska du finna fem substantiv, fem adjektiv och fem verb. Skriv i spalter.

Nja, det är väl bra att träna på grammatik men jag tycker nog att man kan göra det lite mer systematiskt och planerat än att plocka ut några få ord ur en text. Det finns dessutom fler ordklasser.

5. Du har gjort en rundvandring på ön och bestämmer dig för att rita en karta. Denna karta blir sedan framsidan till ditt arbete. Rubriken hittar du på själv men den ska passa temat. Kanske behöver din nya ö en egen flagga. Använd din fantasi.

Ja, det kan ju vara kul att rita en karta men vad har det med svenska att göra? Är det ett samarbete med bilden kanske?

6. Efter att ha läst boken så har du mött två karaktärer, Robinson och Fredag. Beskriv hur de ser ut, är till sättet och deras karaktärer. Är de lika? Finns det skillnader? 1/2-1 sida.

Bra uppgift. Jag tycker dock att det här kunde ha diskuterats i klassen under bokläsningens gång. Då hade eleverna fått träna sig i att motivera det de tycker genom att ge exempel ur texten. De hade fått lära sig att läsa text och reflektera. Läraren hade fått chansen att visa hur hon arbetar när hon läser romaner och vad hon fäster sig vid. Hon hade nått ut till alla elever och de som inte är så vana vid att läsa på ett mer reflekterande sätt hade fått modeller för hur man kan göra. Läraren hade kunnat anteckna på tavlan och visa på likheter och skillnader på ett strukturerat sätt. Kanske hade de tillsammans kunnat se på vilka sätt Robinson är en riktig upplysningsman.

7. Vad vet du om författaren Daniel Defoe samt om tidsepoken Upplysningen? Skriv och sammanfatta vad du vet. 1 sida.

Här fick eleverna kopior ur en lärobok för högstadiet. De skulle alltså själva läsa om författaren samt epoken och sammanfatta det de läst. Varför berättade inte läraren om författaren och epoken? Eleverna är inte vana vid att läsa om eller jobba med litteratur. För dem är allt nytt. Det hade varit mycket bättre om läraren hade berättat och antecknat på tavlan. Sedan hade eleverna kunnat få texten i läxa. Lektionen därefter kunde läraren ha haft ett kort "förhör" för att se om alla förstått. Eleverna kunde ha fått flera såna här läxor - en om Daniel Defoe och boken Robinson Crusoe, en om tidsepoken, en om Jonathan Swift och Gullivers resor, en om upplysningen i Sverige. När alla läxor var ´gjorda kunde eleverna ha fått ett prov som var avpassat efter deras ålder. Om man hade gjort på detta sätt hade eleverna fått höra, läsa, skriva och få återkoppling - en mängd vägar in i hjärnan istället för en enda - självstudier! Man hade kunnat passa på att ta upp svåra ord tillsammans - lärt sig innebörden samt stavningen.

Här tror jag en anledning finns till varför eleverna har så stora brister när det gäller ordförråd, skrivförmåga, ¨ämneskunskaper. De får arbeta för lite och för ostrukturerat. Läraren tar inte sitt ansvar utan lägger över det på eleverna och ev föräldrarna. Skillnaderna kommer att öka mellan barnen och sammantaget får alla eleverna lida för att läraren har slutat vara lärare.

8. Vi ska se filmen Castaway - skriv en filmanalys. Hur hänger boken och filmen ihop? Likheter och skillnader? 1 sida.

Varför undervisade läraren inte om hur man skriver en filmanalys? Varför hade man inte en diskussion i klassen efter att filmen setts färdigt? Varför samlade inte läraren och eleverna tillsammans information på tavlan? Varför fick inte eleverna skriva utkast och byta med varandra för att kunna ge varandra feedback?

Som jag ser det har lärarna i många fall slutat undervisa. Boken borde ha lästs hemma och tillhörande uppgifter borde ha lösts efter hand i skolan eller som kortare hemläxor. Läraren borde ha lotsat eleverna i deras arbete och gett kontinuerlig feedback. Eleverna borde ha fått rikligt med tillfällen att prata, skriva och läsa och fått hjälp av läraren att utvecklas i sitt arbete.