Rena snurren...

Jag lyssnar på ett radioinslag. Det handlar om förskola. På en förskola pratar personalen inte tillräckligt bra svenska. Då blir det svårt för dem att tex läsa en bok med rätt uttal samt diskutera boken med småttingarna. De kan inte synonymer för att fördjupa och förklara texten. Den berörda personalen ska få svenskundervisning...både för sin egen skull samt för barnens skull. En mamma intervjuas. Hon tycker att det är jättebra att personalen som tar hand om hennes barn får lära sig svenska. Men egentligen tycker hon inte att det spelar någon jätteroll. Det viktigaste är ju inte språket utan att barnen har en varm famn under dagen.

Jag känner mig stum. Jag har svårt att uttrycka mig. Det virvlar runt inom mig...som ett grått moln som tar för stor plats i bröstet på mig. Felen är för många. Tankevurporna för kraftiga. Det handlar ju om barn. Om barn som ska växa och bli vuxna.