Jag tänker vidare på hundvalparna. Jag tycker att det är rätt fascinerande att man kan ha en lag som tydligt säger när hundvalpen får skiljas från sin mamma. Jag läser lite om hundar och konstaterar att hundar blir könsmogna vid ca 6 månaders ålder. Det rekommenderas inte att man avlar på så unga hundar utan man ska helst vänta till hunden är 1,5 år eller ännu hellre 2 år.
Människobarn blir ju också könsmogna så småningom, pojkar i genomsnitt vid 13 och flickor i genomsnitt vid 11 års ålder. Om man ska jämföra med hundar då kan man konstatera att hundar inte lagligt får skiljas från sin mamma förrän 1/3 av tiden från födsel till könsmognad har gått. Människobarn då? Vi får skilja dem från mamman/pappan när vi vill. Förskola finns från 1 års ålder och då börjar många, många barn också. Det innebär att människobarn kan skiljas från sin mamma efter att för pojkar 1/13 del av tiden från födsel och könsmognad har gått. För flickor blir det 1/11. Konstigt, är det inte? Skulle människobarn ha mindre behov av tid med sin första anknytningsperson än hundbarn? Behöver de mindre trygghet, närvaro, uppmärksamhet? Är människobarn mindre känsliga än hundbarn? Tydligen.
Det är så konstigt att man kan stifta lagar om vad som är bra för hundar och andra djur men inte för människor. Det är så konstigt att man kan tydligt ta ställning för att djurbarn har rätt till och behöver sin mamma och inte alls mår bra av att skiljas från henne men inte kunna säga detsamma om människobarn. Jag får det inte att gå ihop riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar