Födelsedagstårta och konstgjorda och naturliga "konstverk" och tankar om nya året!

Igår hade vi födelsedagskalas för vårt äldsta barn som fyllde 17. Det känns stort! Att ha ett så stort barn, inte ens riktigt ett barn längre utan en ung man som är på väg ut i sitt eget liv. Det är spännande och lite oroligt och allt möjligt! Han önskade sig en prinsesstårta till sitt kalas så det gjorde jag en. Jag trodde att det skulle se fint ut med en "naturfärgad" tårta men det såg rätt blekt ut. Jag fick försöka pigga upp den med rosor och blad och stänglar. Sonen blev nöjd och alla  andra barn var också imponerade över min skapelse!

Vi latar oss på dagarna och njuter av den långa ledigheten. Maken och jag och de små barnen går på promenad varje dag och utomhus har naturen fixat till egna konstverk överallt. Det är så vackert med alla frostiga skapelser här och där. 

Idag är det nyårsafton i alla fall. För 17 år sedan var vår äldste alldeles nyfödd och vi var på BB. Jag var svag och trött efter att ha förlorat en massa blod efter själva förlossningen. Sonen var också trött och lite svag. Han föddes ett par veckor för tidigt och var ganska liten och efter förlossningen fick vi skiljas åt i många timmar eftersom jag behövde opereras. Maken fick ta hand om honom under tiden. Det verkade som om amningen fick sig en liten törn av vår separation för sonen var mest bara trött och inte särskilt intresserad av att äta. Vi fick kämpa en hel del för att komma igång. Maken var hemma i vår lägenhet en stund och hämtade lite saker vi behövde. Förlossningen hade kommit lite oväntat så vi var inte så förberedda. Han handlade med sig en flaska cider och varsin citronbiskvi från ett konditori också och på kvällen när alla andra firade låg vi i min säng och drack cider och åt biskvier och hörde fyrverkerier och såg ljuset från dem på avstånd. Sonen låg i min famn och det var så stort, att vi fått ett litet, skört och vackert barn.

 

Idag har vi ju 6 barn. Och idag på nyårsafton är det full fart. De stora har gett sig av till vänner. Den största firar inte med oss i år- för första gången och det känns lite konstigt. Den näst största kommer hem till maten i alla fall och det känns bra. Maken är ute och handlar det sista och jag städar lite och förbereder maten till i kväll. Trerätters vill alla ha och det får det bli: toast skagen (för det måste vi ha säger barnen), oxfilé provencale och minipavlovor med citronkräm och jordgubbar och passionsfrukt ska det bli! De små barnen är ute i trädgården och leker. Det är en fröjd att se dem. De har byggt upp ett rymdskepp av stolar och annat från lekstugan. De har gjort kanoner av två gamla kryckor och de pratar hela tiden. Jag minns hur härligt det var att gå in i andra verkligheter. Känna hur verkligt det blev och hur man njöt av att leka. Nu får jag uppleva det som mamma, lite på avstånd, men njutningen är densamma!

 

Vi har haft ett bra år. Jag har varit hemma med mina barn precis som jag vill helst av allt. Det ser ut som vi ska klara det i fortsättningen också. Det gör mig så lugn, tacksam och lycklig.

 

Gott Nytt År!