Jag läser en artikel om ett företag som uppmuntrar föräldraledighet för både mammor och pappor. De ser föräldraledighet som kompetenshöjande. De föräldralediga blir bättre på sitt jobb just för att de varit föräldralediga och lärt sig att bli effektiva i sin tidsplanering. Det låter ju toppen! Det är bra med företag som försöker underlätta för föräldrar med hämtningar och lämningar och vabbningar och som ser till att alla får lika chanser till avancemang och löneutveckling.
Samtidigt blir jag lite ledsen. Det är alltid arbetslivet som står i centrum. Man blir bättre på sitt arbete av att ta hand om sina barn ett tag. Kan man aldrig vända på det. Barnen är väl viktigare än arbetet? Att få ta hand om sina barn kan också göra att man blir bättre på just att ta hand om sina barn. Det kanske är den viktigaste effekten. Inte att man blir bättre på att yrkesarbeta. Och att ta hand om sina barn kanske inte ska behöva mätas och vägas och vara bra för något - det kanske bara är bra, bara för att... i sig självt. En uppgift som är bra alldeles för sig självt. Det kanske inte behöver komma något mer ut av det. Det är bra för barnen och det är bra för mamman (eller pappan) och det är bra så helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar