Förskoleupproret har kämpat i åratal för att åstadkomma några förbättringar. De har inte lyckats. Nu verkar de ha tröttnat…eller så var det det där förslaget om obligatorisk förskola från 2 år som fick dem att ilskna till ordentligt. De har i alla fall skrivit en debattartikel nu…som är riktigt tuff i tonen och inte skräder orden när det gäller kvaliteten på förskolan i Sverige.
Förskoleupproret skriver att de nu äntligen förstår hur det
hänger ihop…att politikerna som röstats fram inte är framröstade för att de kan
något om det de pratar om eller har meriter från den verksamhet de
representerar…utan för att de är bra retoriker.
Förskoleupproret säger att de som jobbar i förskolan måste
få vara delaktiga i de beslut som rör undervisning och omsorg…men framför allt
i besluten som påverkar barnen…”mottagarna högst upp i kedjan.”
Förskoleupproret kommenterar att Anna Ekström och riksdagen
är stolta över svensk förskola…men att detta en falsk stolthet…
”Det är bortom allt tvivel att kvaliteten i svensk förskola
bokstavligt talat är usel och långt ifrån jämlik.”
Visst är det skrämmande? Att de som jobbar inom förskolan
tycker att svensk förskola är usel och att politikerna, de som bestämmer, inte
vet om det…eller ännu värre…vet om det men fortsätter ändå.
En sak funderar jag dock på…Förskoleupproret säger att de
som jobbar i verksamheten måste få vara delaktiga i de beslut som fram för allt
rör barnen…”mottagarna i kedjan högst upp”…(blir man inte lite ledsen över att
våra barn har blivit ”mottagare” i en kedja?) …visst, jag är med på det…förskollärarna
och andra som jobbar i själva verksamheten måste lyssnas på…de vet hur det ser
ut i ”verksamheten”. Men det är sorgligt ändå tycker jag…var är föräldrarna?
Ska vi också få vara med och säga till om hur vi tycker att våra barn ska ha
det? Duger vår omsorg? Om förskolan är
usel…ska vi verkligen vara tvungna att skicka dit våra små? Ska vi inte själva
kunna ta hand om våra egna barn? Och detta borde väl gälla även om vi nu hade
en toppenförskola? Förskola är förskola. Föräldrar är något helt annat. Ett
land där man helt har tänkt bort föräldrarna…skilt föräldrar och barn åt både i
praktiken och teorin…ett land där förskola är norm och föräldrarna osynliga
leverantörer av barn till en ”verksamhet”…vad är det för land? För mig är
svaret enkelt…ett uselt land. Och usla land får usla ”verksamheter”. Tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar