Lite trött...

...det är fredag. Jag har varit "lärare" på förmiddagen så jag har inte hunnit städa något än. Jag startade med 13-åringen. Hjälpte honom med en fjärrlektion i svenska. Han hade glömt att skulle vara "ordletare" i dagens bokcirkel i skolan. Klassen läser en ungdomsroman "Simon och Sophie" under 5 veckors tid och ska diskutera med varandra i smågrupper. Eleverna har olika roller inför varje diskussion. Sonen hade glömt bort att leta ord så vi fick sitta och scanna av de typ 80 sidorna han hade läst för att hitta ord som var svåra eller intressanta eller viktiga. Det är en ungdomsbok...det vimlar inte precis av svåra ord men vi lyckades skrapa ihop 15 stycken. Det gick fort. Sen kunde man jobba med fördjupningsuppgifter...diskutera om ens föräldrar var pinsamma, hur man känner sig när man väntar på att någon man är kär i ska komma och inte gör det...Han lyckades få ihop några meningar om detta...Jag skulle nu vilja skriva om romanläsning, litteraturläsning i skolan...det bubblar av tankar i min hjärna men jag orkar inte. Det får bli en annan gång. I alla fall...han var snabb... vi hann göra lite tyska också innan han var tvungen att logga ut och dra. Vi repeterade verbböjning i presens, possessiva pronomen samt ackusativobjekt...gjorde översättningsmeningar i en gammal bok från 50-talet.

Sen tog jag itu med 9-åringen. Han var hemma och vi gjorde egen skola. Han räknade matte. Han dividerar nu...gör uppställning och har precis börjat dividera tresiffriga tal. Sen tränade vi på att använda stor bokstav och punkt...skrev meningar och en liten uppsats om ett par kycklingar. Och så spelade vi piano. Vi tränar på Bella Ciao som han älskar efter att vi sett LaCasa del Papel och en Menuett i G dur av Bach. Nu är det lunchrast. Sen ska vi ha teckning. Jag skulle vilja skriva om hur man tränar på stavning och uppsatsskrivning i skolan...det bubblar av tankar i min hjärna men jag orkar inte...det blir en annan gång.

Jag dricker kaffe. Jag läser tidningar. Jag skriver här. Jag läser en krönika i Expressen...den handlar om hur endimensionellt det är att vara hemmafru. Det bubblar i min hjärna av tankar. men jag orkar inte skriva något om det. Inte nu. Det får bli sen.

Jag läser en hyllningsartikel om förskolan...det var ju förskolans dag igår. Det handlar om att förskolan är starten på barnens lärande. Jag skulle vilja skriva om det. Det bubblar i min hjärna av tankar men jag orkar inte. Inte nu. Det blir sen.

Jag laddar in foton på datorn. Jag tar bort dåliga. Sorterar dem. Jag tittar på bilderna från igår. Vi gick en promenad till vår fågelsjö. Jag tittar på bilderna från i morse när jag gick en tur i trädgården och funderade lite. Jag blir lugn. Jag ska inte tänka på sånt som gör mig uppretad. Jag ska tänka på naturen, fåglarna, tulpaner och äppelblommor. Jag ska diska undan, vi ska rita...sen ska jag skynda mig...dammsuga, städa toaletterna, hänga tvätten, baka en kladdkaka, fika med barnen som kommer hem, hjälpa till med fjärrundervisningen och sen ska jag ut...ut i trädgården och greja en stund innan jag ska laga mat.

Det är vackert...allt som är i vardande...löften om sånt som kommer sen

 Här blir jag alltid lugn. Det är så vackert med allt som bara är. Naturen...tiden som bara går...utan åthävor...växtligheten som gradvis förändras...föräldrarna som står vid sina barns sida...vakar, äter, lever...

 En stare delar stigen med oss...han på jakt efter maskar, vi på jakt efter lugn...

 Vila...