När saker händer som orsakar oro...då drabbas alla förstås...familjer påverkas...vårdnadshavare (barn utrustas numera med en vårdnadshavare istället för föräldrar) påverkas, ekonomin påverkas...osv osv.
När sånt händer...då finns det något att lita på och söka trygghet hos...nej, inte Gud, inte religionen...och inte sin mamma eller pappa (de är upptagna eller bör åtminstone vara upptagna) utan...
förskolan.
Som en fyr i mörkret står den stark och kastar ut sitt ledljus.
Som en klippa skjuter den upp ur avgrunden och erbjuder något fast att hålla sig vid.
Som en modersfamn...nej...inte något så enkelt och banalt... utan som en pedagogs professionella men ändå varma och empatiska famn breder den ut sig för att ta emot de små...trots att famnen är utsatt för faror i form av smitta och snor och tårar och aerosoliska droppar vacklar den inte...den håller ut...den sviktar aldrig.
Hallelulja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar