Små grupper

Jag läser om några förskollärare som säger att barngrupperna är för stora. De säger att alla forskning visar att barn mår bättre av att vistas i små grupper med färre kontakter. Språkutvecklingen kommer fram på ett annat sätt när man kan prata med varje enskilt barn och behålla fokus på under en längre stund utan att ständigt bli avbruten. Det blir också bättre när det gäller ljudnivån om barngrupperna är mindre. Det finns studier som visar att pedagogiken blir lidande om barngrupperna är för stora. Och studier visar också att barn som gått i stora barngrupper oftare är inblandade i konflikter när de går i skolan. 

Förskollärarna säger att om politikerna satsar på förskolan och de små barnen så bygger man en bra grund för senare skolresultat. De säger att det blir dyrt att spara på barnen. Det är bättre att bygga en bra grund. 

Ja, det är dyrt att inte satsa på barn. I slutänden blir det dyrt. Men dagis är också dyrt. Det är jättedyrt och därför går det inte att satsa mer på barnen. Det är därför politikerna är tysta. Det finns inte mer pengar. Tror jag. För det är ju paradoxen. Stordriften som skulle göra det billigare att ta hand om barn visar sig vara dyr, för dyr. Och stordriften som skulle ge våra barn den perfekta fostran visar sig inte riktigt fungera. Och förskollärarna funderar. De försöker återskapa hemmafostran inom storskaligheten. Små barngrupper, en vuxen som kan lyssna...precis som hemma. Men borta blir aldrig hemma. Hur man än försöker. Särskilt inte när det inte finns pengar till det.