Jag skrattar lite. Det går att studera allt. Man kan forska om allt. Man sitter och tittar på småbarn som stoppar klossar i lådor och trycker på knappar och konstaterar att fysisk aktivitet och smarthet följs åt. Jaha. Är det förvånande? Har någon missat att småbarn gillar att fixa och dona med grejer? Att de älskar att plocka med saker i burkar och grytor? Och att de kräver mycket, mycket vuxennärvaro. De blir uttråkade. De vill ha underhållning. De vill bäras. Man får prata och leka och rulla bollar och ge dem intressanta saker. Det är väl så fint uttänkt av naturen att barnen är på ett visst sätt för att få en viss reaktion och att detta gagnar dem. Ska man lära sig prata och tänka och förstå och en massa motoriska saker får man ligga i. Och man behöver lite respons och hjälp. Det är ju så smart att barnen har gått och fått föräldrar då. Som kan hjälpa till med sånt.
Men så tänker man inte här i landet. Alla studier pekar i en riktning. Att förskola och skola är av yttersta vikt för alla områden i livet. För själva vår existens är förskola och skola oumbärliga. Man kunde lika gärna kommit fram till att det är viktigt att barn får vara tillsammans mycket med sin mamma så att de kan få mycket vuxenkontakt, mycket kroppskontakt, mycket pratkontakt. För ärligt...det blir ju lite mer av den varan när man bara har hand om en unge eller några få jämfört med hur det blir i en stor barngrupp. Och man kunde ju ha kommit fram till att det är viktigt att barn får mycket fritid så de hinner vara ute och leka och röra på sig. Och om många barn vore hemma så skulle de ju ha folk att leka med hemma på gatorna. Men det kommer man inte fram till förstås. Man kommer fram till att förskolan och skolan har lösningarna. Det är där det ska hända! Det är där händer. Alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar