I går morse var världen full av silver när vi vaknade och silvret fick vara kvar hela dagen. Jag har bävat lite för vintern men det klack till i mig lite av lycka när jag såg allt det vackra. Nu blir det ju inte vinter på en gång utan det ska vackla lite fram och tillbaka ett tag först men...Barnen blev också glada. 8-åringen gladde sig åt att äntligen få ta på sina termobyxor som han längtat efter ett tag nu eftersom han tycker att de är så fina. 3-åringen tänkte ta fram sina skridskor men blev inte besviken när det inte blev så utan nöjde sig med att halka runt på sina fötter senare under dagen när vi gick ut och tittade hur det såg ut på riktigt.
Det är så skönt att kunna få hem barnen efter skolan. Tiden går så fort och barnen är små bara ett litet tag. De stora barnen vill gå in direkt när de kommer hem från skolan men ännu ett litet tag vill vår 8-åring vara ute och leka. Det tycker lillebror är toppen. Jag tycker att det är roligt att jag får vara med och se vad de håller på med, höra deras samtal lite på avstånd, vara med lite på ett hörn i bland...Det är mysigt och jag är glad över att jag får den här tiden med barnen. Det är skönt för mig själv också att vara utomhus i dagsljus och dessutom tillsammans med mina barn! I går gick vi upp i skogen en stund. Barnen klättrade på stenar och letade efter arkeologiska fynd i en gammal husgrund. Jag hittade några nedrasade grangrenar som jag klippte kvistar från för att ha i en kruka utomhus. Lite lingonris fick också följa med hem och hamnade i en blomlåda tillsammans med lite köpt ljung.
Det var så skönt ute att vi inte hade lust att gå in på ett bra tag. Efter skogsturen var vi i trädgården en stund. Vi beundrade alla frostiga blad och studerade hur allt såg ut och efter frosten. Hur vissa saker blivit vackrare och andra bara sjunkit ihop av kylan.
Sen var det dags att jobba lite. Under november månad har vi gjort det sista i trädgården. Vi har dragit upp det sista ogräset, kupat runt rosorna och lagt på granris, tagit in blomsterstöd...Bara en sak var kvar att göra, att vända jorden i trädgårdslandet. Det har jag fått lära mig ska göras när jorden frusit till lite. Så igår var det dags. Tidigare hade vi strött ut de nedrasade löven från våra äppelträd och de vändes alltså med ner i jorden. Barnen var med och grävde, förvånansvärt länge också. Det dök upp intressanta saker att titta på. Maskarna som kom upp till ytan grävdes ner igen så att de inte skulle frysa. Vi talade lite om vad maskar gör och var de trivs bäst. Vi talade om när vi ska plantera något igen och 3-åringen mindes det mesta. Var morötterna hade varit, att jordgubbarna var så goda...Gradvis förvandlades arbetet till en lek. En bobbybil kördes fram och parkerades bredvid trädgårdslandet. Den lastades full med jord (ja, han fick göra så - det går att häva tillbaka jorden) och den skulle köra till något bygge verkade det som. Pratet blev mer sparsamt och 3-åringen gick djupare in i sin lek. Det är fantastiskt att det funkar så. Att samvaron med allt prat plötsligt glider över i en annan verklighet för 3-åringen. Hans inre värld aktiveras av våra gemensamma sysslor och sedan fortsätter han på egen hand. Det är fint att se och också skönt för mig. Jag kan gå in i min inre värld. Tänka och fundera på annat när jag vände jorden. En fin samvaro fast vi var och en är i vår egen värld alldeles bredvid varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar