Börja snacka skuld!

Alla de där artiklarna och fb-inläggen och bloggposterna där föräldrar ges skulden för skolans dåliga resultat gör mig så trött. Jag känner bara att jag har lust att kräkas en smula. Hur i hela helvete kan det vara föräldrarnas fel att barnen misslyckas i skolan, eller att det är stökigt i skolan. Om jag fattar alla dessa artiklar rätt så ligger det till så här:

1. Föräldrarna har inte fostrat sina barn. Därför kan de inte uppföra sig. De stimmar och bråkar och skriker könsord och är allmänt otrevliga.

2. Föräldrar lägger sig i lärarnas jobb. De har synpunkter på undervisning och på betyg och allt möjligt annat.

3. Föräldrar pratar skit om skolan och ser därmed till att barnen tappar respekten för lärare och skolverksamhet.

4. Förresten är det en myt att det går dåligt för svensk skola. PISA och andra tester visar inte hela sanningen i alla fall. Man mäter inte rätt saker. Egentligen är allt bra. Och om det är något fel så är det i alla fall inte på lärare, rektorer, skolan i största allmänhet. Det är då barnens och i förlängningen föräldrarnas fel.

Jaha!? Vad ska vi säga om detta då!! Om det här nu är sant då måste man väl gå till botten med det. Börja nysta i orsaker och konsekvenser och komma med förslag på lösningar.

1. Föräldrarna har inte fostrat sina barn ordentligt. Visst, vi säger det. Men VARFÖR har inte föräldrarna fostrat barnen? Är föräldrarna kassa? Varför är de kassa? Vad gör man åt det? När ska föräldrarna fostra barnen? På heltid i ett år och sen ett par timmar om dan på vardagarna - gärna lite inklämt mellan handlingen och matlagningen och frakten till och från förskola, skola, aktiviteter...eller vid nattandet kanske? Kanske borde vi prata om att föräldrar måste ha tid, riktig fysisk tid, att fostra sina barn. Där barnen är mest, där kommer fostran ske. Är barnen på förskolan från 1 år på heltid är det förskolan som ska fostra barnen. Är barnen i skola och på fritids hela långa dagen - då är det där fostran ska ske. Om lärarna har något problem med det ska de börja ifrågasätta samhällssystemet vi har - det som separerar föräldrar och barn från 1 års ålder och hela vägen upp till barnen flyttar hemifrån. Vill vi föräldrar fostra våra barn på egen hand ska vi börja prata om det - kräva rätten att ta hand om våra egna barn så att de blir väluppfostrade skolbarn så småningom - barn som tillsammans med nära vuxna lärt sig hur man är när man är vuxen.

2. Det har rapporterats att de föräldrar som lägger sig i mest har rätt hög utbildning. Det går bättre för deras barn än för föräldrar som inte lägger sig i lika mycket. Då är det väl bra att föräldrar lägger sig i då?! Vill inte lärarna att det ska gå bra för barnen? Är det inte bra att föräldrar vill att deras barn ska få bra undervisning, rättvisa betyg? Om lärarna gör sitt jobb ordentligt då tappar nog många föräldrar lusten att lägga sig i! Det är inte kul att lägga sig i egentligen - men om man känner oro över att ens barn inte får lära sig det de borde då blir man orolig och då är det en naturlig följd att man lägger sig i. Om föräldrar får insyn i det som händer i skolan - genom så enkla saker som att prov rättas i tid, lämnas tillbaka till eleverna rättade och skickas hem så att föräldrar kan se hur det går för barnet, eller att skriftliga arbeten läses igenom av läraren, kommenteras och bedöms, genom att arbeten och prov gås igenom så att eleverna lär sig något av det de gör, genom att skolarbetet resulterar i något som går att ta på, en uppsats, en bok som arbetats igenom, om man ser att barnet lär sig stava, lär sig nya ord, lär sig böja starka verb, lär sig arbeta med texter, skriva allt bättre uppsatser... då blir man som förälder lite lugnare. Man kan se att barnet går framåt och lär sig nytt. Om inte ---då blir man orolig och undrar och ...lägger sig i.

3. Pratar föräldrar skit om skolan? Vilka gör det? Och vad exakt är det de säger? Det vore kul att få reda på. Kanske borde man göra någon form av undersökning. Försöka kartlägga föräldrarnas missnöje! Kanske finns det något att hämta här? Om det är skitprat om lärares personlighet, uteseende och sånt ovidkommande är det ju fördjävligt. men om det är skitprat om kvaliteten på undervisningen och innehållet - då är det en annan sak. Kanske ligger det något i det?

4. Om det är en myt att det går dåligt för svensk skola då är ju allt bra! Då borde det gå bra i PISA och andra undersökningar. Och om det är proven det är fel på då kan vi väl sluta att delta!? Så får vi bort det orosmomentet. Och om det är lögn att läsförståelse och matematikkunskaper har gått ner då är ju allt bra. Vad är det vi snackar om?

Jo, det var ju det där med föräldrarna förstås. Det är ju deras fel att barnen inte klarar av skolan så bra som de borde. Men då får vi väl lösa det då. Kanske är det bäst om vi avvecklar föräldraskapet. Det är ju inte så mycket kvar att ta bort ändå. Ta ungarna från början och fostra dem av proffs på institutioner som inte lägger sig i, inte har några synpunkter...då blir det nog bra. Not! Att lägga sig i är sunt! Det är ett tecken på att man bryr sig. När vi slutar lägga oss i våra barns liv då är det nog något som har gått helt på tok! Sätt igång och lös skolans problem istället. Utbilda lärare som kan något. Börja tala om innehåll i undervisningen. VAD ska barnen lära sig? Snitsiga pedagogiska metoder är nog bra men utan innehåll står man sig slätt. OCH framför allt - låt föräldrar vara ansvariga för sina barn på riktigt. Då kan vi börja skylla på föräldrar. De som har valt att uppfostra sina barn själva har då gjort ett medvetet val och de som hellre har lagt ut uppgiften på entreprenad har  gjort sitt val - med öppna ögon, av egen fri vilja! Då kan vi börja snacka skuld!