Fjärrskolningen fortsätter för högstadieungdomarna. Det funkar bra på det stora hela. Och det är också väldigt roligt att få lite insyn i skolans inre arbete. Helt plötsligt får jag höra och se vad undervisning kan innebära. Jag behöver inte gissa eller försöka tyda de ledtrådar som vindlar sig ut ur skolans lokaler. Jag ser med egna ögon.
Det fungerar bra säger jag. Och det gör det väl...lärare berättar saker och ger någon uppgift. Ibland är det bra uppgifter, ibland mindre bra. Och vissa saker är riktigt dåliga. Det senaste jag tänkte på var att i engelskan är den stående uppgiften att läsa en text och sedan sammanfatta texten på engelska. Det är en bra uppgift i sig. Men när läraren aldrig återkommer och kommenterar texten eleven skrev känns det så där. Vad lär man sig liksom? Tja, man lär sig väl nåt...man läser en text, man möter ord och uttryck som man kanske inte förstår och som man kanske lär sig. Man får träna på att skriva. Men sen då? Kommer orden hamna i långtidsminnet? Eller strömmar de bara igenom huvudet och har man tur så fastnar nåt? Lär man sig stava orden? Vet man att man konstruerat meningarna rätt? Växer den grammatiska förmågan? Utökar man sina grammatiska kunskaper? Och om man gör fel...hur får man reda på det?
Det känns rätt typiskt...ovanstående uppgift är ett tecken på skolans synsätt. Lärarna ser sig själva som något slags kontrollanter. Att ge ut uppgiften samt bedöma den står i fokus. Inte att ge feedback till eleverna om vad som var bra eller mindre bra. Inte att rätta uppgiften och se till att eleverna lär sig det de inte kunde. Inte att styra elevernas språk så att de tvingas att utöka sin språkliga förmåga.
Det tycker jag är trist.
torsdag 14 maj 2020
fredag 8 maj 2020
Vår!
Igår var det en sån härlig dag! Idag också men idag har jag bara städat och jobbat så det har inte känts härligt på det där härliga sättet! Bara härligt att få rent och snyggt förstås! Men igår gick vi hem till mina föräldrar en stund på eftermiddagen...vi gick en promenix tillsammans...det vanliga stället...fågelsjön i närheten! Inget nytt under solen men ändå helt nytt! För det har hänt saker på de två veckor som gått sen jag var där sist! Maskrosor lyser gula längs vägkanten...yngste sonen kunde inte låta bli att plocka en härligt solgul bukett!
Och grågässen var extra vaksamma...
...för flera par hade fått små underbara duniga ungar! När vi kom för nära samlade de ihop de sina och skyndade mot vattnet!
Stigen ut mot fågeltornet var torrare och det börjar bli grönt!
Naturen håller på att ändra färg!
Ett knipandspar hade kommit dit!
Och tofsviporna fladdrade runt med sina märkliga vingar...och lustiga kast och härliga dalande läten!
Skrattmåsarna höll ihop två och två...kanske ligger de på ägg?
Och många småspovar hade dykt upp och vadade runt i vattenkanterna!
När vi kom hem igen hade 13-åringen låst upp åt sig själv och loggat in på sin fjärrlektion och var nästan klar! Och så kunde vi fika lite tillsammans! En mysig eftermiddag fick vi!
onsdag 6 maj 2020
Coronaspecial 28 - helt okej
Idag kunde man läsa att vi har (återigen) lite andra riktlinjer än övriga världen. Här anser man att man kan gå tillbaka till jobbet 48 timmar efter att man haft symptom på halsont, snuva eller hosta. WHO:s riktlinjer säger 14 dagar. Så har alltså personal på vårdhem kunnat gå tillbaka till jobbet 2 dygn efter att de känt sig sjuka. WHO säger att en person kan bedömas vara smittfri först efter 14 dagar utan symtom om det inte finns tillgång till covidtester. Det finns rapporter som indikerar att personer utan symtom kan smitta. Och man vet att man kan utsöndra virus längre än 48 timmar efter att man haft symtom...och detta gäller även andra infektioner som vinterkräksjuka.
Vissa svenska experter håller på WHO:s linje men andra håller på Folkhälsomyndighetens linje...tex Jan Albert, professor i smittskydd som Folkhälsomyndigheten knutit till sig. Han tycker att WHO:s riktlinjer är för snäva. Det är orealistiskt länge att vara hemma så länge eftersom det är osannolikt (men alltså inte säkert) att man är smittsam så länge. Jan Albert säger själv att man inte vet den absoluta brytpunkten för när man upphör att vara smittsam men "två dagars symtomfrihet efter att man varit sjuk tror jag (Jan Albert) är helt okej..."
Anders Tegnell berättade förra veckan att det inte går att säga att en person är smittfri efter 48 timmar. Men en utvidgad tidsgräns är ändå inte aktuell. Det är nämligen lite komplicerat eftersom de som varit hemma inte har fått någon diagnos eller provtagits. Så ingen vet om de haft covid19 eller inte.
an ska vara hemma i två dagar efter det, för att vara säker på att man är frisk. Om vi nu börjar testa mer så kan det finnas skäl att nyansera detta. Olika länder har olika rekommendationer. Många anser att man ska ha varit sjuk i minst en vecka och symtomfri i två dagar. De allra flesta är sjuka mer än en vecka, men vi ser över om det finns skäl att nyansera rekommendationerna kring detta.
Inte vet jag...jag är ju bara hobbyepidemiolog...eller inte egentligen...jag är inte ett dugg intresserad av det där med att spekulera i hur det förhåller sig med smittan. Men jag är intresserad av hur man skriver om det och hur man förhåller sig till smittan. Och jag tror att man i Sverige alltid väljer den "snålaste" vägen. Arbetslinjen måste upprätthållas. Och då får man ta risker tänker jag...man får bortse från att personer som kanske fortfarande smittar andra tex går tillbaka till sitt arbete inom vården. Man får nöja sig med att experterna tror att det är helt okej helt enkelt.
Vissa svenska experter håller på WHO:s linje men andra håller på Folkhälsomyndighetens linje...tex Jan Albert, professor i smittskydd som Folkhälsomyndigheten knutit till sig. Han tycker att WHO:s riktlinjer är för snäva. Det är orealistiskt länge att vara hemma så länge eftersom det är osannolikt (men alltså inte säkert) att man är smittsam så länge. Jan Albert säger själv att man inte vet den absoluta brytpunkten för när man upphör att vara smittsam men "två dagars symtomfrihet efter att man varit sjuk tror jag (Jan Albert) är helt okej..."
Anders Tegnell berättade förra veckan att det inte går att säga att en person är smittfri efter 48 timmar. Men en utvidgad tidsgräns är ändå inte aktuell. Det är nämligen lite komplicerat eftersom de som varit hemma inte har fått någon diagnos eller provtagits. Så ingen vet om de haft covid19 eller inte.
an ska vara hemma i två dagar efter det, för att vara säker på att man är frisk. Om vi nu börjar testa mer så kan det finnas skäl att nyansera detta. Olika länder har olika rekommendationer. Många anser att man ska ha varit sjuk i minst en vecka och symtomfri i två dagar. De allra flesta är sjuka mer än en vecka, men vi ser över om det finns skäl att nyansera rekommendationerna kring detta.
Inte vet jag...jag är ju bara hobbyepidemiolog...eller inte egentligen...jag är inte ett dugg intresserad av det där med att spekulera i hur det förhåller sig med smittan. Men jag är intresserad av hur man skriver om det och hur man förhåller sig till smittan. Och jag tror att man i Sverige alltid väljer den "snålaste" vägen. Arbetslinjen måste upprätthållas. Och då får man ta risker tänker jag...man får bortse från att personer som kanske fortfarande smittar andra tex går tillbaka till sitt arbete inom vården. Man får nöja sig med att experterna tror att det är helt okej helt enkelt.
tisdag 5 maj 2020
Hemmafruspaning 3 - nya och gamla hemmafruar
Jag läser Svensk Damtidning igen. Det är en bra tidning. Den ger en stor inblick i dels den fina världen men också den allmänna uppfattningen om saker och ting.
Nu är Agnes Wold på tapeten. Hon är ju det i och med Coronapandemin. Hon är med lite här och där och så också i Svensk Damtidning. Det handlar förstås om smittspridning och så där. Men också om hennes och makens äktenskap. Hur får man ett äktenskap att hålla. Jo, det grundläggande är att man låter varandra vara ifred.
Men det är också:
"...jätteviktigt att båda har bra jobb och en bra ekonomi, genom forskning vet man att man absolut inte ska vara hemmafru och ta hand om allt. Vi har delat exakt lika på föräldraledigheten. Gör man inte det föds ju bitterhet och avundsjuka."
Nä, hemmafru ska man inte va! Och då är det ju jättebra att ingen är det! Eller hur? För här i riket finns det ju inga. Det finns i alla fall inga uppgifter om att det skulle finnas några. De som finns lever i lönndom. Dolda för samhällets ögon. Så Agnes kan slappna av...det är liksom ingen issue...ett icke-ämne. Hon behöver inte vara rädd. Hemmafrun är död. Så det är lite konstigt att hon så påfallande ofta spökar i karriärkvinnornas medvetanden...kanske är de lite rädda för henne. Kanske är de rädda för att vanliga kvinns ska tuffa till sig och inte längre ha sån lust att serva karriärkvinnorna med barnpassning och städning och annat. För kom igen Agnes...utan förskolepersonalens...de moderna hemmafruarna...de som är anställda av staten...ja, då hade tvåkarriäristfamiljerna inte haft det fullt lika lätt att ordna sitt perfekta jämställdhetsäktenskap.
söndag 3 maj 2020
Valborgsmässoafton- och första majhelgen är över! Tre lediga dagar hela familjen var trevligt!
Det blev inte riktigt som vanligt denna helg...på valborgsmässoafton brukar vi ju ge oss ut och lyssna på vårsånger och titta på majbrasa! I år blev det inte så förstås! Vi var hemma...grillade lite och åt tillsammans och tittade på tv. Det var trevligt det också!
Helgen inleddes med en promenad tillsammans med min mamma! Ingen annan hade lust att följa med! Det duggregnade och var grått men härligt ändå...så fint i skogen nu när vitsipporna lyser överallt och ljuset är så milt och fint och trots bleka färger varslar om vår!
De lediga dagarna användes till arbete och vila. Maken bygger på vår altan och får emellanåt hjälp av någon son eller min pappa. Det går framåt och nu är regelverket för golvet klart.
Jag skötte om det praktiska med mat och sånt där och hann jobba en del i trädgården också! Lannet är förberett för sådd...det är lite för kallt i jorden fortfarande men i slutet av den här veckan kanske?
Det växer och står i...påskliljor och pingstliljor och pärlhyacinter blommar...tulpanerna är på g!
En promenad i skogen hanns med...bara hemmavid men det är fint där också!
Och det finns kuliga stenar att klättra på!
En kompis till ett högstadiebarn kom och skejtade/kickbikade en kväll!
Vi grillade en gång till!
En på det hela taget trevlig vårhelg fick vi tillsammans!
fredag 1 maj 2020
Coronaspecial 27 - sann trygghet
När saker händer som orsakar oro...då drabbas alla förstås...familjer påverkas...vårdnadshavare (barn utrustas numera med en vårdnadshavare istället för föräldrar) påverkas, ekonomin påverkas...osv osv.
När sånt händer...då finns det något att lita på och söka trygghet hos...nej, inte Gud, inte religionen...och inte sin mamma eller pappa (de är upptagna eller bör åtminstone vara upptagna) utan...
förskolan.
Som en fyr i mörkret står den stark och kastar ut sitt ledljus.
Som en klippa skjuter den upp ur avgrunden och erbjuder något fast att hålla sig vid.
Som en modersfamn...nej...inte något så enkelt och banalt... utan som en pedagogs professionella men ändå varma och empatiska famn breder den ut sig för att ta emot de små...trots att famnen är utsatt för faror i form av smitta och snor och tårar och aerosoliska droppar vacklar den inte...den håller ut...den sviktar aldrig.
Hallelulja
onsdag 29 april 2020
Coronaspecial 26 - polismetoder
Det fortsätter att komma rapporter om föräldrar som håller sina barn hemma pga coronasmittan. Den här gången handlar det om förskolan. Många föräldrar håller sina barn hemma från denna frivilliga skolform pga oro för att barnen ska bli smittade. I Rinkeby-Kista i Stockholm är frånvaron jättestor. Hela 6 av 10 barn är borta från förskolan. Svt kollar upp det här.
Man intervjuar en förälder som berättar om att hon tagit hem sitt barn pga att man inte riktigt vet hur smittan fungerar. Svt bekymrar sig. "Hur går det i vardagen?" och menar antagligen att det är svårt att ta hand om sitt barn när man själv jobbar. Men just den här mamman är föräldraledig med ett annat barn så det går bra. Hon säger att man får vara lite mer pedagogisk bara och vara utomhus mer.
Stockholms stads skolborgarråd berättar att det här är PROBLEMATISKT. Förskolan är ju så viktig för barnens utveckling. Men hon tror att det kan bero på att förhållandevis många blivit smittade av covid-19 i Rinkeby-Kista. Men det är ingen anledning till oro. Man har vidtagit skärpta rutiner på förskolan. Och nu pågår ett OMFATTANDE ARBETE i att ringa runt föräldrar som har frånvarande barn för att få dem att komma tillbaka. Det ser ut som om man lyckas med det också. Allt fler barn kommer tillbaka.
Det känns lite märkligt på nåt sätt. Varför bryr sig ens överheten om det här? Vad är problemet med att mammor och pappor hellre har sina barn hemma? Det är inte lag på att ha sina barn på förskola (än) så det här borde vara en ickefråga redan innan coronan kom. Och när nu coronan är här borde det vara helt självklart att föräldrar har rätt att tänka själva och agera utifrån sin magkänsla. Det är ju, om man tänker efter, inte helt normalt att vilja skicka iväg sina barn in i en verksamhet där man misstänker eller till och med vet, att smitta pågår. Man kanske inte vill ha hem den smittan till sig själv, sin partner och ev syskon. Vem ska ha rätt att bestämma över sånt? Föräldrarna förstås. Och det har de ju, på pappret, men det finns något PROBLEMATISKT över den fria viljan, över den egna tankeverksamheten. Staten känner starkt att den måste gå in och rätta till, ringa runt, påverka, få undersåtarna att ta reson. Det finns en air av polisstat över det hela.
Man intervjuar en förälder som berättar om att hon tagit hem sitt barn pga att man inte riktigt vet hur smittan fungerar. Svt bekymrar sig. "Hur går det i vardagen?" och menar antagligen att det är svårt att ta hand om sitt barn när man själv jobbar. Men just den här mamman är föräldraledig med ett annat barn så det går bra. Hon säger att man får vara lite mer pedagogisk bara och vara utomhus mer.
Stockholms stads skolborgarråd berättar att det här är PROBLEMATISKT. Förskolan är ju så viktig för barnens utveckling. Men hon tror att det kan bero på att förhållandevis många blivit smittade av covid-19 i Rinkeby-Kista. Men det är ingen anledning till oro. Man har vidtagit skärpta rutiner på förskolan. Och nu pågår ett OMFATTANDE ARBETE i att ringa runt föräldrar som har frånvarande barn för att få dem att komma tillbaka. Det ser ut som om man lyckas med det också. Allt fler barn kommer tillbaka.
Det känns lite märkligt på nåt sätt. Varför bryr sig ens överheten om det här? Vad är problemet med att mammor och pappor hellre har sina barn hemma? Det är inte lag på att ha sina barn på förskola (än) så det här borde vara en ickefråga redan innan coronan kom. Och när nu coronan är här borde det vara helt självklart att föräldrar har rätt att tänka själva och agera utifrån sin magkänsla. Det är ju, om man tänker efter, inte helt normalt att vilja skicka iväg sina barn in i en verksamhet där man misstänker eller till och med vet, att smitta pågår. Man kanske inte vill ha hem den smittan till sig själv, sin partner och ev syskon. Vem ska ha rätt att bestämma över sånt? Föräldrarna förstås. Och det har de ju, på pappret, men det finns något PROBLEMATISKT över den fria viljan, över den egna tankeverksamheten. Staten känner starkt att den måste gå in och rätta till, ringa runt, påverka, få undersåtarna att ta reson. Det finns en air av polisstat över det hela.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)