I fel ände

Invandringen ställer till med problem för politikerna. Nu senast handlade det om arbetskraftsinvandringen. Närmare bestämt om de vill ta hit sina anhöriga. En majoritet i riksdagen vill nu att man inför ett försörjningskrav för den hör gruppen.

Redan nu måste de som kommer hit från utomeuropeiska länder och vill arbeta i Sverige visa upp en månadslön på minst 13 000 kr. Nu vill man skärpa kraven och införa just ett försörjningskrav. Den som kommer hit för att arbeta ska kunna försörja sig själv och sin familj.

Ja, jo, det låter ju rimligt. Men ändå...är det inte nåt lite konstigt med det här snacket? I just det här landet? När började vi prata om att en vuxen människa ska kunna försörja en annan vuxen människa? Är det inte bestämt att vi inte jobbar så i riket? 1971 infördes väl särbeskattningen just för att få bort det där med att vuxna människor (läs män) försörjde andra vuxna människor (läs kvinnor)? Hmm, det är nåt märkligt med det hela. Jag tänker att om man bestämmer att det ska finnas ett försörjningskrav mellan medlemmarna inom en familj måste man först bestämma att familjen är den minsta ekonomiska enheten, inte individen. Och om man bestämmer sig för detta måste man också ta hänsyn till familjens försörjningsbörda vid beskattning. Man måste alltså införa sambeskattning och skatt efter försörjningsbörda INNAN man börjar kräva att en familjefader försörjer sin familj. Precis som man gör i de flesta andra EU-länder. Man måste liksom börja i rätt ände.