Jag lämnar ekorrhjulet!

 Denna bok...

...har varit min kompis denna dag! Kvinnodag som det är och allt! En helt underbar bok som fick mig att skratta och må bra och tänka efter! För fastän jag aldrig hoppat in i ekorrhjulet utan instinktivt gjort allt för att hålla mig utanför berörde den mig djupt och gav mig en hel del att tänka på!

Jag lämnar ekorrhjulet handlar om hur Åsa inte alls mår bra av dubbelarbete och barn och blir utbränd…och gör något åt det! Tar makten över sitt liv och organiserar om allt så att hon kan vara hemma istället för att lönearbeta! Sin livsresa beskriver Åsa så målande och humoristiskt…och med språkliga tvistar och finurligheter på var och varannan sida! Man ler och skrattar åt ordvändningarna! Och blir sorgsen och ledsen över hur det har blivit här i Sverige och kanske hela västvärlden…att vi utan att tänka fostras in i ekorrhjulet av samhällets normer och vår inre polis. Vi gör som man ska. Vi ska jobba och lämna våra barn, strunta i oss själva, stressa stressa för att hinna med allt som ska hinnas med. Men Åsas berättelse inger hopp! Man kan ta kommandot över sitt liv. Man kan fundera över sina val och välja om. 

Åsas bok fick vara med i media ett par veckor efter att den kom ut. Jag blev först inte särskilt nyfiken på boken. Jag har ju liksom redan fixat mitt lugna liv och tyckte inte att jag behövde någon information om hur jag ska lämna något jag inte ställt mig i. Så mitt första möte med Åsas bok var via de recensioner som skrevs om den. Jag fascinerades av hur kvinnor (för det var väl bara kvinnor som skrev om den) resonerade om och reagerade på den. Jenny Strömstedt blev oroad när hon insåg att Åsa blivit hemmafru. Trots att Åsa och hennes make och hela familj mådde bra av deras nya livsstil var det ändå inte bra. En hemmafru är nu ändå något helt outrageous. Det är man bara inte. Hemmafrun ska vara död. Punkt.  Och Åsa Linderborg tyckte att Åsa Axelsson var falsk och en snyltare. Visst var det väl bra för miljön att växla ner lite men ändå…betala skatt måste man ju göra, annars har man liksom inte kvalificerat sig för att få vara med i vårt samhälle. Åter andra tyckte det var bra för klimatet att downshifta men att det i så fall helst ska fördelas rättvist mellan man och kvinna…annars blir det dåligt för jämställdheten. Jag tycker att Åsa avfärdas på det där gamla vanliga sättet…kvinnoförnedrande…hemmafrukortet dras så lätt. Budskapet tas inte på allvar.

Men jag tycker att Åsas budskap är tungt och verkligen värt att lyssnas på. Hon tar upp så många viktiga frågor. Felet är kanske att hon är kvinna. Man behöver inte lyssna. Man vet redan. Hon är en sån där som druttlar med fånerier…barn och hem och grönsaker…det hon säger förklenas. Man väljer att skriva om presentpapper och mjölkkonsumtion…men struntar i den klarsynta samhällsanalysen Åsa gör. 

Trots att boken är lättläst och underhållande får Åsa med många viktiga frågor. Hon skriver om:

-        Det faktum att vi konsumerar alldeles för mycket. Vi jobbar mycket för att konsumera och konsumerar för att vi jobbar för mycket. Men förmodligen är väl just detta rätt medvetet från statens sida (min kommentar) eftersom momspengarna är en stor inkomstkälla för staten.

-        Att det räckte med en lön för att försörja en familj på 1960-70-talen.

-        Att hemmafruarna inte var särskilt villiga att lämna sina spisar för att jobba på fabrik. Särskilt inte som männen inte skulle in i hemmen i motsvarande grad som kvinnorna skulle ut ur det. ”allt fler kvinnor insjuknade i dubbelarbetandedepression.”

-        Att produktiviteten i Sverige har fördubblats sedan 1970-talet medan vi medborgare faktiskt inte har fått det dubbelt så bra.

-        Att dubbelarbete inom familjen inte är ekologiskt hållbart. En hemmaförälder, eller hemmafru om man så vill, innebär ett mycket mindre ekologiskt avtryck.

-        Att barnen har blivit så ensamma. ”It takes a village to raise a child, sägs det. Var är byn nu för tiden? I kuddrummet på fritids där fröken Fia förgäves försöker få en mängd energiska barn at sänka volymen?”

-        Att många kvinnor tar rejält med stryk av vår moderna livsstil. Och att våra reaktioner i själva verket är normala. Det är normalt att reagera på en orimlig situation.

-        Att vi har skapat en ny norm – att både mamma och pappa förvärvsarbetar – men att det inte behöver betyda att det är normalt.

-        Att pensionen inte blir så värst mycket större om man sliter sig halvt, eller helt ihjäl, jämfört med om man är hemma i många år.

Allt detta kunde de som recenserade boken ha intresserat sig för. Det är riktiga, tunga frågor som rör hela vårt samhälle på så många olika plan. Men tyvärr är det ingen däruppe i toppen, varken politiker eller mediamänniskor som har lust att diskutera på allvar. För då skulle mammorna kunna få för sig att lämna det där ekorrhjulet, eller stanna kvar om de ville det, eller lämna några år eller många år…eller hur vi vill. Men det spelar ingen roll hur många vinster vårt samhälle, vårt klimat, våra barn, våra familjer, våra pappor eller mammor skulle göra! Det är inte värt det ändå. Det är sprängstoff. Och därför måste Åsa och andra som knystar om en annan verklighet tryckas ner och tystas ner.

Sen finns det ju så många tips i boken…sånt som folk visste förr men som har blivit helt bortglömt i vårt snabba samhälle! Man får tips om hur man sparar in på alla möjliga saker! Jag tänker också en hel del på att dra in på sånt vi kan…kläder och mat och att helt strunta i en del saker…hårklippningar och prenumerationer och sånt…men Åsa inspirerar till mer! Jag kommer på mig själv med att börja fundera på vad vi kan dra ner på eller hoppa över!

Jag har i alla fall haft en härlig dag tillsammans med Åsa Axelssons bok Jag lämnar ekorrhjulet! Denna kvinnodag, denna helt vanliga lönearbetardag, har jag gett mig själv i present att då och då under dagen ligga i soffan och läsa och läsa denna härliga, roliga, tänkvärda och inspirerande bok!