Tidig morgon i trädgården

På morgnarna vinkar jag hej då på löpande band! Först åker den störste och strax därefter åker mina högstadiekillar och sist ger sig de minsta barnen åt. Det är mysigt att vinka hejdå och jag är lite fånig och gör det till alla. Den minste vinkar och vinkar hela vägen ändå tills den svänger av och jag inte syns längre. Det är så ljumt och skönt och minstingen som går med ut och vinkar brukar cykla en liten stund på uppfarten och på vägen  Han leker lite att han åker till skolan och han vinkar och står i. Idag var det en så härlig morgon. Löften om höst i luften men nästan sommarvarmt. Fuktigt och friskt och luften känns så nära, som om den omsluter hela mig. Vi gick runt ett varv i trädgården och tittade på allt fint som fortfarande finns där.

Spindelnäten låg som mattor i häcken.

Körsbärskornellen har redan fällt nästan alla sina lysande blad. 

 

Fläderbären är svarta...

..och fackelblomstren lyser cerise.





 I trädgårdslandet är det inte mycket att ha längre. Lite sallad står kvar men är inte särskilt god. Rödbetorna börjar bli stora och de äter vi av. Snart får jag ta upp dem till vinterförvaring.

 

 Några ringblommor sprider ännu glädje.

 De vita rudbeckorna börjar bli lite ankomna men är fortfarande vackra tycker jag.

 Höstvädden som blommat snällt sedan juli ger sig inte. Det finns ännu några knoppar kvar. De är så vackra med sina fransiga porslinsblå kronblad tycker jag.  

 

Vårt stora maglemerträd bär mycket frukt. Barnen äter många varje dag men det finns ändå hur många som helst kvar. Många, många rasar ner varje dag och ska samlas upp och köras bort. Känns lite onödigt. Har funderat på att prova ånga saft av dem men det har ännu inte blivit av.



 När jag går där i trädgården är det tomt och tyst. Bara minstingen travar efter men han är så stillsam när han är ensam. Men runt oss finns spår efter barnens lekar och om några timmar kommer skratten eka igen och det kommer att vara full fart. Det ligger bollar och leksaksvapen - jo, de gillar vapen och jag bryr mig inte om det - det går över med åren - vid 11 år brukar det vara slut med intresset - lite varstans. Den senaste leken är numera att göra vägar med gatukritor. Det finns vägmärken ritade lite överallt och streck och pilar pryder både uppfart och husväggen. Det är en rolig lek som kan pågå länge, länge utan det minsta krångel. En njutning att få vara med och se och höra det roliga...