Knappt hann S komma till makten förrän det hände något i samhällsdebatten. Det handlar om att mammor är hemma för länge med sina barn. Mammorna har hittat kryphål i den så fantastiska föräldraförsäkringen. De har förstått att man kan vara hemma längre än vad det är tänkt genom att spara på dagarna. De är hemma 13 månader under barnets första två år men tar bara ut 9,5 månaders föräldrapenning. De fuskar alltså till sig 3,5 månader som de inte har rätt till egentligen. Detta ställer till det något alldeles enormt. Jämställdheten blir lidande och näringslivet får ett helsike. De vet ju inte när mammorna tänker komma tillbaka och de är förresten borta alldeles för länge. De är borta så länge att de faktiskt riskerar att bli gäster på arbetsmarknaden. Och inte nog med detta. Mammorna är också osolidariska mot alla andra kvinnor, mot de som inte skaffar barn. Mammornas osunda och själviska beteende smittar av sig på de andra, riktiga kvinnorna- de som inte krånglar på arbetsmarknaden. Arbetsgivarna antar att ALLA kvinnor kommer att krångla och så tror de att det inte blir så bra att anställa kvinnor och absolut inte som chefer. Det går ju inte att lita på kvinnor. Och så har vi slutligen det allvarligaste problemet när kvinnor bär sig åt så här dumt. Kvinnorna går miste om en massa härliga karriärchanser och de får lägre lön och usla pensioner.
Ja, ni hör själva. Det är ett mycket allvarligt problem vi står inför. Kvinnorna måste ta sitt förnuft tillfånga. De lurar till sig tid och pengar också förresten. De ska inte gå och tro att föräldraförsäkringen är någon rättighet. Staten är minsann väldigt snäll som överhuvud taget ger oss pengar i form av föräldradagar. Det här fuskandet är ett beteende som måste korrigeras. Man måste se över flexibiliteten i föräldraförsäkringen. Det betyder antagligen att man inte ska kunna spara dagar utan måste ta ut alla i en följd. Och så måste det förstås till fler öronmärkta föräldradagar så att man också får bukt med det faktum att kvinnorna tar ut fler dagar än männen. Om det nu är männen som är elaka och tvingar sina fruar att vara hemma länge eller om det är kvinnorna som är själviska och vill ha mycket för egen del är oklart. Det kan vara lite hur som . Beroende på sammanhanget. Men det står klart att något måste göras. Så här kan vi inte ha det helt enkelt!
Det är lätt att bli ironisk. Det känns som om jag hamnat i början av en dystopisk framtidsskildring där knutarna dras åt kring folk och en elak diktator snart kommer att förvandla hela världen till en grå, dyster plats full av klonade, lydiga undersåtar.
Jag känner mig ledsen. Det känns märkligt att leva i ett land där det anses onödigt och till och med som ett problem att man vill ta hand om sina små barn. Det känns märkligt att man kan tala om att vara gäst på arbetsmarknaden om man är borta 13 månader när alla vet att man sen ska jobba i ca 40 år. Var är man gäst egentligen? Det känns märkligt att försöka föreställa sig hela den armé av småbarn och föräldrar som varje morgon lämnar hemmen för att marschera mot dagis och arbetsplatser. Det känns märkligt att gå omkring i villakvarter som är helt tysta och öde och med sparkcyklar och bollar som ligger och skräpar i trädgårdarna. Det känns märkligt att de enda ställen man kan se barn är på förskolegårdar. Där finns de - många, skränande och med några få vuxna som står och tittar. De stimulerar barnen, socialiserar dem och utvecklar deras kognitiva tänkande. Det känns märkligt att mammor inte ska få fortsätta och realisera de drömmar som inom varje mamma väcks när längtan efter barnen kommer. När man ser framför sig en liten bäbis i sina armar. När man känner barnet sparka inom sig. När man får upp det ångande, varma lilla knytet på bröstet och ser rakt in dess stora mörka, vakna ögon. När man får kontakt. När man bär och ammar och smeker och kramar. Inte tänker man sig att snart, snart ska jag lämna bort dig. Jag ska lämna bort dig så att jag kan göra en fantastisk karriär, kanske på en förskola. Jag ska tjäna in pensionspoäng. Jag ska stötta mina barnlösa systrar. Jag ska få lika bra lön som en man. Inte var det det man tänkte?
Hej
SvaraRaderaDu skriver så bra. Jag har precis tänkt som du även om jag ej får ner det i skrift. Nu har de upptäckt att somliga är länge hemma och att det måste åtgärdas snarast. Ingenstans skriver de om barnen, det är bara jämställdhet, pension, karriär, arbetsmarknad mm "viktigheter" det skrivs om men ingen skriver något om barnen. Ur deras perspektiv och vad som är bäst för dem. Jag blir så frustrerad att jag tom tänkt skriva en bok om mina hemmaår med fyra barn. Nu ska jag och min man ha ombytta roller. Han ska vara hemma och jag ska lönearbeta. Jag ska arbeta på förskola och är väldigt nyfiken hur verkligheten ser ut där. Så nu blir omgivningen glad när jag då äntligen ska ut i arbetslivet. För att sköta om andras barn är ju ett arbete men ej att ta hand om sina egna. Hur snurrigt kan det bli? Sen när maken ska jobba igen ska jag fortsätta vara hemma. Vi tycker att det räcker om en drar in lön, det är vår filosofi. Hejs svejs.
Kul att du tycker att det var nåt att läs! Och det är alltid så skönt att höra att det finns fler som tänker som jag och som försöker leva efter sin magkänsla! Härligt att ni har kan välja att låta barnen vara hemma! Tänker som du att barnperspektivet har gått helt förlorat! En bok skulle verkligen behövas - det skulle behövas höras röster som visar på andra, alternativa, livsstilar och synsätt!
RaderaDet som mitt i allt,mitt i sorg och ilska ändå får mej att inte tappa gnistan är barnen..
SvaraRaderaoch mannen
som vi alla delar denna starka åsikt om vad som är bäst för oss
och när min lilla skrutta nu ligger sovande när mej i soffan när jag skriver känner jag mej bara berörd och tacksam
och tänker-när ska de förstå..
de där som bestämmer..
när ska deras innersta beröras...
kram
Känner som du! Att det är barnen och familjen som får en att må bra och hålla gnistan vid liv! Men det känns ändå lite motigt - tänker på vilket liv mina egna barn ska få som föräldrar. Tror inte att makthavarna har några inre som kan beröras! De är nog kalla som is och hårda som sten. Jag tror inte att de är "elaka" - men de förstår nog helt enkelt inte. Kram!
RaderaHej!
SvaraRaderaJag håller med dig om att arbete i form av lönearbete ute på en arbetsplats är det enda som premieras idag. Det är tydligen viktigt att vi håller igång och konsumerar så mycket det bara går för att samhället ska fungera, trots att vi redan nu lever som om det fanns väldigt många jordklot med oändliga resurser...Och trots att många, både barn och vuxna uppenbarligen mår dåligt av detta. Men att S skulle företräda den linjen mer än andra partier har jag svårt att se. Jag tycker det är den allmänna inställningen i dag. /Annelie
Jag håller med dig om att det är den allmänna inställningen idag. De flesta partier har ungefär samma syn på barn och föräldraskap. Men jag tycker ändå att s gick ut väldigt hårt nu efter valet. "Gamla" namn som Hedenborg och Winberg poppar upp och kommer med sin syn på jämställdhet och det hymlas inte direkt. Det där med att göra föräldraförsäkringen mindre flexibel är något nytt - har jag inte hört förut - känns illavarslande att man genom att ytterligare krympa valfriheten ska få bukt med folk. Det känns mer som ett öppet tvång än tidigare metoder.
RaderaHej
SvaraRaderaJag måste skriva av mig till någon om förstår. Jag har nu efter att ha varit hemma i 11 år med våra barn, börjat arbeta på en förskola. Jag kan n u mer än någonsin känna att vi gör helt rätt när våra barn får växa upp i en lugn trygg hemma miljö. Nu har jag sett verkligheten hur en förskola ser ut. Ja det är skrämmande hur många barn som vistas i små lokaler med alltför få lärare och me längre arbetsdagar n tom mig som arbetar 8 timmar per dag. Speciellt de små ettåringarna som irrar runt där, de har de längsta dagarna. Vad är det för någa föräldrar som utsätter sina små barn för dessa mi Nä jag blir upprörd och tänker att något måste görasljöer? Jag antar att det är den vilda jakten på pengar för fina dyra bilar å kläder har föräldrarna och man kan ju fråga sig vad priset är för att ha det "så gott ställt" är. Priset är BARNEN anser jag. Jag blr upprörd och skulle vilja få föräldrarna att se mer klart vad de sysslar med. Hälsningar en som funderar på att skriva en bok.
Hej! Blir ledsen när jag läser om det du beskriver om förskolan. Känner som du att det känns bra att låta barnen få växa upp i hemmet och få vara nära sin mamma/pappa och ev syskon. Känns också bra att slippa stressen i samband med lämningar och hämtningar (usch, vad jag ogillar de där orden förresten - det låter som någon slags varuhantering...). Det är synd att både attityder och ekonomi gör det så svårt att lyssna på sin magkänsla - jag tror nog att väldigt många känner som vi fastän det har blivit så omöjligt att prata om sånt här i Sverige. Det är farligt och pinsamt på något sätt.
RaderaVet inte om du är med i Hemmaföräldrars nätverk på fb - där kan man träffa likasinnade och kunna ventilera sina tankar och diskutera och dela med sig...känns skönt att upptäcka att man inte är så ensam som jag trodde innan jag hittade dit.
Skulle också gärna skriva en bok om hemmaföräldraskap men mina tankar är för förvirrade och sen tror jag att det skulle bli svårt att få den utgiven. Det finns lite bra böcker om man är intresserad - Himmelstrands - Att lyssna på sitt hjärta i jantelagens Sverige, Claessons Mamma @ home, och Sörlies Hur mår egentligen våra barn - har varit mycket intressant att läsa dem tycker jag.
Hälsningar Ditte