Sin fulla potential

När jag var liten gick nästan inga barn i förskolan. "Hemma på min gata" var det ingen. Alla barn var hemma på dagarna tillsammans med sina mammor fram till vi började på lekis...tre timmar om dagen...när vi var 6 år gamla. Min mamma och pappa gick inte i lekis heller. De började i skolan när de var 7 år...precis som alla andra barn gjorde då. Så var det för deras föräldrar också. Och deras föräldrar i sin tur. Och så vidare ända tillbaka till folkskolan infördes för alla barn 1842. Folk blev rätt normala Tror jag i alla fall. Jag känner mig normal...och alla de jag gått i skolan tillsammans med genom alla mina skolår verkade helt normala de också. 

Men hade de uppnått sin fulla potential? Vet inte. Hur vet man sånt? Sin fulla potential? Vad är det? Inom vad? Kanske är det så att de allra flesta av oss aldrig uppnår vår fulla potential..inte inom alla de områden vi skulle ha kunnat uppnå den om vi hade tränats tillräckligt. Jag tycker om att måla och teckna. Jag har en viss fallenhet för det. Men jag är långt ifrån min fulla potential inom just detta område. Jag har tränat för lite. Jag har inte utbildat mig i området. Kanske hade jag varit världsberömd konstnär om jag gått i de rätta skolorna och tränat hårt? Vem vet? Jag tycker om att skriva. Med det konstaterandet nöjer jag mig. Jag är inte författare. Kommer aldrig att bli någon heller. Jag vill det för lite. Jag har heller inte tränat mig tillräckligt mycket. Jag har inte utbildat mig heller, aldrig gått några kurser eller utbildningar i skrivande. Jag har alltså inte uppnått min fulla potential inom området. Jag skulle kunna rabbla upp område för område där jag inte har nått min fulla potential. Samma sak med dem alla. Men jag funkar. Jag har två universitetsubildningar. Jag klarade av dem med glans...om jag ska skryta lite. Jag är rätt bildad. Jag har dessutom fått en del barn...tagit hand om dem så gott jag kan. Älskat dem och gett dem mat...hållit dem rena och sett till att de fått sova tillräckligt...låtit dem vara ute mycket... Sett till att de fått göra massa olika saker...teckna och spela instrument, göra gymnastik, vara i skogen, laga mat, snickra, jobba i trädgården...sett till att de fått ett stort spektrum av möjliga intressen. Gett dem grogrunden för att uppnå en ganska hög potential inom en mängd områden. 

Det räcker inte. Och så är det för alla världens barn. Det räcker inte att födas in i en familj och leva med sin familje och börja skolan när man är ca 7 år. Det är inte good enough. Och det finns en grupp människor som verkligen vill ändra på detta. Jag tänker lite på Prussiluskan och hennes kommitté i Pippi Långstrump. Jag ser henne komma med handväskan i högsta hugg och sin förnumstiga röst...hon som vet bäst vad barn behöver. 

På riktigt är det en expertgrupp inom FN. Och i expertgruppen finns en svensk professor, Ingrid, heter hon. I expertgruppen finns många organisationer med...OECD, Unesco, Unicef, OMEP, Global Partnership och forskare från många länder. De jobbar för att alla barn i hela världen ska få gå i förskola senast 2030. Gruppen vill påskynda, utöka och förbättra förskoletjänsterna i alla länder för att barn

ska

kunna

nå 

sin

fulla 

potential.

Det är nämligen bara i förskolan barn kan göra det. Nå sin fulla potential. Vi andra, alla generationer av människor som bara levat i blindo, i hemmen tills vi inte längre var formbara nog, inte längre mottagliga för undervisning av det rätta slaget, vi har inte nått vår fulla potential. Utan förskola blev det inge bra. Men nu...snart...redan 2030 är det dags. Brave New World. Here we come.