Jag städar varje dag. Inte jättemycket, men ändå, jag städar varje dag. På fredagarna städar jag mer. Mer grundligt...jag dammar, dammsuger, torkar golv i kök och tvättstuga och på toaletterna. Jag städar toaletterna lite mer noggrant. Jag plockar av och torkar köksluckor och annat som behöver torkas av. Jag städar åt oss i familjen. Som kvinnor har gjort i alla tider tror jag. Jag tänker på kvinnor som gått före, i min egen släkt...min mamma tillhörde den första generationen i min egen släkt som gick ut i regelbundet och ordentligt lönearbete. Innan dess var kvinnorna i min släkt hemmafruar, precis som jag antar att de var i de flesta andra släkter. Några av hemmafruarna tog sig något extrajobb. Min farmor städade en period något kontor. Hon var också hemsamarit åt sin egen mamma en tid. Det var på den tiden samhället hade bestämt sig för att ta större ansvar men ändå respektera familjebanden. Någon annan kvinnlig släkting tog lite mer jobb utanför hemmet när barnen var äldre...hon var hemsamarit åt sin svärmor och åt någon annan äldre person. Hon städade några timmar mot betalning. Det var för att få in lite pengar att kunna köpa lite extra, få en guldkant...spara till något åtråvärt.
Idag läser jag i tidningen om städpersonalen här i kommunen. Den är sönderstressad. Arbetsbelastningen är hög och underbemanningen stor eftersom många är sjukskrivna. Alltså...många blir sjuka och då blir de som är kvar överbelastade...och de som blev sjuka kanske också var överbelastade...lite som att de går i en sån där evighetstrappa.
Jag ägnar dagen åt fredagsstädningen...på det där fåniga manéret...ni vet...det där man sade om, och ibland fortfarande säger om de forntida hemmafruarna...att de försökte göra sitt "jobb" märkvärdigare, eller försökte skapa legitimitet åt det, genom att ha någon slags veckoschema...Men ärligt...visst är det skönt att ha det rent när helgen börjar? Och visst är det bra att ägna en förmiddag åt bakning...ha rutiner för städning av garderober, köksskåp osv...Fredagen är som sagt städdag för mig. Medan jag dammsuger och torkar här och där och tappar upp vattnet till golvtorkningen...känner doften av såpa...funderar jag...hur skulle det vara att städa varje vardag, 8 timmar, varje vardag? Hur skulle jag må? Fysiskt? Själsligt? Inge vidare tror jag. Är det verkligen rimligt att städning har blivit en karriär, ett heltidsjobb...som man har när man har barn hemma, ett eget hem att sköta om? Är det detta som är den kvinnliga frigörelsen gick ut på? En sjuk frihet verkar det som.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar