Hur ska man veta hur det står till? Hur allt är? Hur får man ihop alla skärvor av information? Alla åsikter? Jag blir ofta förvirrad. I morse i tidningen fick jag reda på att 60 000 skolbarn kränks varje år, både psykiskt och fysiskt. Det är hemskt förstås. Oacceptabelt och ändå händer det. Så många. Så tänker jag på annat jag läst. Om hur moderaterna vill att skoldagarna ska bli längre. Om hur politiker vill att sommarlovet ska bli kortare. Om hur 6-års ska bli obligatoriskt. Om att vi har skolplikt, vilket innebär närvaroplikt, inte läroplikt. Om hur man därför inte kan ta sina barn ur skolan ens om de blir mobbade. Det är förbjudet. Och så om förskolan. Som inte är obligatorisk på pappret men väl i praktiken. Det är ju därför 83 % alla Sveriges barn går i förskola. För att det inte finns något annat att välja på. Det handlar inte om ett aktivt val alltså. Utan det bara blir. Så tänker jag på ett blogginlägg jag nyligen läst. Om hur man måste prioritera en förskola av hög kvalitet. Förskolan är för det mesta jättebra som det är och det som är allra bäst är att förskolan numera är en självklar del av skolsystemet. De flesta kommuner jobbar bra enligt läroplanen men det finns förstås brister och de måste rättas till. För förskolan är en kraft som kan hjälpa barn att lära, utvecklas och få förutsättningar att lyckas med sin skolgång. En väl fungerande förskola är en viktig del i ett samhällsbygge.
Ja, vad vill jag med dessa skärvor. Denna information. Dessa åsikter. Hur får man ihop dem? Hör de ens ihop? Jag vet inte. Men det känns så. Alla barn ska in i verksamheten. Den ska vara obligatorisk. Det ska inte finnas några kryphål. Den är bra. Men ändå inte bra. Det förekommer mobbing. Mycket mobbing. Det finns många mobbare och många mobbade. Skolan fungerar inte bra. Resultaten sjunker. Det måste satsas mer. Mer pengar. Högre löner. Fler anställda. Mer tid som barnen spenderar i verksamheten. Hur hör bitarna ihop i pusslet? Ett samhällsbygge är det. Men vad bygger vi?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar