Förvirring

Idag kände jag mig mer irriterad än vanligt när jag surfade runt på olika tidningar. Eller full i skratt. Vilket som. Det känns som saker har gått lite mer än lovligt över styr. Förvirringen i detta land är stor. Livspussel ska lösas - och det löses bäst genom att föräldrarna slipper ta hand om och vara tillsammans med sina barn så mycket som möjligt. Det är otroligt jobbigt för kvinnor att behöva ta hand om sina barn på egen hand men samtidigt är det en baggis att vara förskollärare och ta hand om betydligt fler andras barn plus kanske egna barn utanför arbetstid för förskollärarna. Föräldrar ska fostra barn trots att de är tillsammans med barnen färre vakna timmar än institutionspersonalen är. Jag hänger inte med i svängarna riktigt. Här är tre artiklar som fick mig att börja koka lite extra:

1. Moderaterna vill att förskolan och skolan ska bli mer tillgänglig. Folk har så svårt att få ihop sina livspussel. Och där måste skola och förskola komma in. Det räcker inte med öppettider mellan 6 och 18 utan det måste mer till. Förskolan måste bli mer allmän - 15 gratistimmar från 2 år istället för från 3 år. För det finns stackars människor som inte har råd att sätta sina små 2-åringar på dagis eftersom det kostar en slant då - 1000 kr? eller lite mer kanske. Så det här måste staten hjälpa till med att lösa. Och så är det så jobbigt för föräldrarna att lämna och hämta så det måste bli lite flexiblare. Det är dumt om skolan prompt måste börja redan 8. Det blir stressigt för föräldrarna att få iväg sina barn så tidigt. Så sovmorgnar ska barnen ha. Det har förstås inte något med barnens behov att göra. Inte att de kanske skulle må bra av att sova lite extra någon dag eller så. Det har med föräldrarnas behov att göra. Och eftersom de flesta föräldrar inte börjar senare än 8, ja många börjar ju tidigare än så och det är därför förskola och fritids redan öppnar vid 6, ja, då blir det bra om skoldagen börjar med fritidsverksamhet. Barnen kan lämpas in för lite lek på morgonen och så ska själva undervisningen (en bisyssla skolan måste ägna sig åt lite då och då) starta senare. När föräldrarna orkat stressa iväg till skolorna och lämna in sina barn. Undervisningen tar ju sin tid och skoldagarna måste då förlängas förstås. Men det spelar ju ingen roll egentligen eftersom de flesta ungar i alla fall går på fritids efter skolans slut. Man bara omfördelar lite så livspusslet går lättare att lägga. Sommarloven är ju ett ständigt bekymmer också. Men det kan man lösa med sommarskola. Och så måste det oändligt långa sommarlovet bort. Tre terminer är bättre och mer undervisningstimmar förstås. Då blir livspusslet betydligt lättare att lösa.

2 Och så var det en sån där föräldrakrönika igen. En som handlar om att föräldrar måste börja fostra sina barn och säga ifrån. Lära dem uppföra sig helt enkelt. Helt ok - föräldrar ska fostra sina barn - men som jag skrivit några gånger förut - ska man aldrig börja prata om när föräldrar ska fostra barnen? Barnets första levnadsår och sen på helger och lov? Det räcker inte. Föräldrarna kanske inte längre ens tänker på att de ska säga ifrån och vägleda och allt det där. Det är väl någon annan som fixar det. Det är ju därför vi har förskolor - för att barnen ska få fullgod professionell fostran. Och pedagogisk stimulans. Då är väl allt bra då? Då är det så dags att komma och klaga.

3. Och så en krönika om att det är jobbigt att ha barn. Att skaffa barn är inget som gör en lyckligare. Snarare tvärtom. Man blir trött och sliten och olycklig. Fast de små rackarna är förstås jättegulliga. Bara man slipper vara tillsammans med dem alltför mycket. Men vi ska vara nöjda här i Sverige. Vi har ju förskolan. Där kan man lämpa in sina barn, och man ska inte ha det minsta dåligt samvete - fast folk så fult försöker skuldbelägga särskilt mammorna. Krönikören tycker att "vi svenskar ska vara otroligt stolta över vår barnomsorg! Den som möjliggjort en historisk revolution för kvinnor som vill mer än bara vara hemma med barn under flera år." Tänk vilken tur att det finns förskollärare - oftast kvinnor - som inte vill något mer än att vara tillsammans med barn under flera år! Det är ju fantastiskt. Och de vill inget mer än att vara tillsammans med barn i många, många år. Det blir väl en 40 år om de orkar till pensionen. Men det kanske är mycket roligare om det är andras barn och om de är många. Det blir kanske mindre jobbigt då. Föräldrar är nära kollaps efter några månader tillsammans med ett, två eller kanske till och med tre barn. Förskollärarna är ute och förverkligar sig själva och har skoj med en hel massa ungar. Härligt!