Detta kan man läsa om i:
Exploring Social Psychology, second edition, 2000, David G. Myers
Socialpsykologi, 1996, Björn Nilsson
Människa, interaktion och social omgivning, 1992, Tommy Svensson
http://socialpsykologi.twice.se/kognitiv_dissonans.html
När jag läser om kognitiv dissonans så vandrar mina tankar och hamnar på barn och förskola. Jag tänker att det där med att tycka att det är ok att vanemässigt lämna bort små barn till förskola leder till kognitiv dissonans. Det är väl därför det är så svårt att prata om det. De som pratar om det eller ger uttryck för att tycka annorlunda blir ofta bemötta med tystnad eller ilska eller förakt eller stenhårt försvar. Kanske känner vi att det är fel, att det går emot våra inre känslor? Kanske känner vi att de där småbarnen egentligen hör samman med oss och inte med en förskolegrupp? Kanske känner vi att det är fel när de där småbarnen gråter och tydligt visar att det är traumatiskt att vänja sig vid att lämnas? Kanske känner vi att småbarnen inte mår bra av att fraktas fram och tillbaka från förskolan i alla väder? Kanske känner vi att vi själva har mer att ge våra barn än någon pedagog? Vi vet det och känner det men ändå gör vi som vi ska. Det skapar en dissonans inom oss och vi blir tvungna att förtränga det som stör.
När jag läser om kognitiv dissonans så vandrar mina tankar och hamnar på barn och förskola. Jag tänker att det där med att tycka att det är ok att vanemässigt lämna bort små barn till förskola leder till kognitiv dissonans. Det är väl därför det är så svårt att prata om det. De som pratar om det eller ger uttryck för att tycka annorlunda blir ofta bemötta med tystnad eller ilska eller förakt eller stenhårt försvar. Kanske känner vi att det är fel, att det går emot våra inre känslor? Kanske känner vi att de där småbarnen egentligen hör samman med oss och inte med en förskolegrupp? Kanske känner vi att det är fel när de där småbarnen gråter och tydligt visar att det är traumatiskt att vänja sig vid att lämnas? Kanske känner vi att småbarnen inte mår bra av att fraktas fram och tillbaka från förskolan i alla väder? Kanske känner vi att vi själva har mer att ge våra barn än någon pedagog? Vi vet det och känner det men ändå gör vi som vi ska. Det skapar en dissonans inom oss och vi blir tvungna att förtränga det som stör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar