Hösten...

...rusar fram med stormsteg! Dagar och veckor försvinner i rasande fart. Jag fattar inte riktigt...men när jag hade små barn tyckte jag tiden gick ganska långsamt. Nu, däremot, fastän jag på något sätt borde ha mindre att göra, tycker jag att jag knappt hinner med allt jag behöver och vill göra! När barnen var små trodde jag att det bara var mycket att göra när barnen var just små. Jag trodde att bara den yngsta blir 7 år och börjar skolan (ja, för några år sen var ju barna 7 när de började skolan och inte 6 som nu) så skulle jag vilja börja jobba utanför hemmet och att barnen på något sätt inte längre behövde mig särskilt mycket. Jag hade fel. Helt fel. Jag har MER att göra nu än då. Och jag är nog också lite tröttare nu än då. Jag skulle absolut inte alls vilja jobba även fast mitt yngsta barn är 11,5 år. 

De senaste veckorna har vi gjort mycket. Förutom allt mitt vanliga jobb....ja, ni vet...städning, disk, tvätt, matlagning, handling, trädgårdsjobb, läxhjälp, musikcoachning...så har vi också gjort en hel del roligheter! 

Vi har varit i Uppsala och hälsat på en son och några släktingar! Vi umgicks och hade kul och vi gjorde också en utflykt till Österby Bruk och tittade på vallonsmedjan, arbetarbostäderna och den vackra herrgården! Det var också en julmarknad där och den var riktigt mysig! 

En mycket mystisk staty av en naken dam som sopar golvet...framför upphovsmannen Bruno Liljefors ateljé!

Smedsbostäderna!

Vallonsmedjan! 

Vi har varit hundvakt och alltså både gosat med vovvar och gått många härliga promenader! Ja, och så har vår äldste son, hundägaren, varit hemma hos oss ofta! Det är så mysigt! 

Hundarna blev så glada över den första frosten! 

 

Vi har varit på fiolkonsert och gitarrkonsert på Kulturskolan!

Jag har varit med mina föräldrar och skött om några gravar på tre olika kyrkogårdar!

Vår son som bor i Linköping har varit hemma en helg och det var roligt att vara tillsammans igen! Jag hjälpte honom att fixa i ordning hans overall! Och maken och de två äldsta lagade god mat tillsammans och bjöd oss andra på!

Far i huset har varit bortrest rätt mycket och vi andra har varit lite lata och ätit kvällsmat framför tvn. En kväll lyxade vi till det lite extra med vietnamesiska vårrullar framför House of the Dragon. 

Vi har träffat mina föräldrar titt som tätt...äppelkaka efter min farmors gamla recept bjöd jag på en gång! 

Fina veckor har vi haft! Jag gläder mig så mycket över att få lov att ha det så här bra! 

Tid

I tidningen mama kan man läsa om hur man ska göra för att få lite mer tid för familjen. Det ju nämligen svårt för moderna familjer att få till att samla hela familjen vid matbordet varje kväll…något som ändå är drömmen.

9 av 10 föräldrar tycker att det är viktigt att äta minst en måltid om dagen ihop med familjen. 47 % fixar det. Varför? Jo, föräldrarna jobbar sent eller barnen har fritidsaktiviteter.

Och det här är kanske inte det allra värsta. Det värsta är att 40 % av föräldrarna i riket säger att de bara träffar sina barn 1-2 timmar om dagen.

En barnläkare säger att när det nu är så här…att man har så lite tid tillsammans…ja, då blir det ännu viktigare att ta tillvara på de tillfällen som ges. Middagen måste bli en kvalitetsstund med givande samtal.

Tips:

Ställ frågor och följdfrågor.

Skapa en positiv stämning.

Ställ regelbundet frågan…Vad har varit BRA idag? Alltså för att trycka på det positiva.

Skapa regler för en lugn måltid…telefoner bort!

Bra tips. Men ändå lite deprimerande. Särskilt för de små barnen. Sitta vid ett matbord och ha en givande konversation med förskolebarn liksom…be dem berätta om vad som var bra idag, på förskolan. Visst, bra…men kom igen…en 1-åring, en 2-åring, en 3-åring…Det är klart att man ska prata med sina småttingar vid bordet men det räcker inte på långa vägar…inte när barna knappt kan prata. Nä, då är det tiden som räknas. Många långa timmar tillsammans gör att många, många ord utväxlas…och en massa annat också förstås…kramar, pussar, bus, spring, promenader, gemensamma lugna stunder, kompromisser, sånger…

Det är sorgligt att man VET att föräldrar knappt träffar sina barn på vardagarna och inte reagerar annat än med att komma med små plåster på såren.

Igår var det...

 ...begravning för Drottning Elizabeth II och jag blev bjuden hem till mina föräldrar på lunch. Vi åt framför tvn och tittade på tvutsändningen från Westminster Abbey. Det var mäktigt, vackert, fint...ett minne att bära med sig även om jag bara deltog från tvsoffan. 

När mellanstadiebarnet kom hem frågade jag vad de hade gjort i skolan. Som vanligt. De hade haft alla möjliga ämnen. Precis som vanligt. De hade haft engelska. De hade inte pratat om begravningen. Inte sett några bilder eller en stunds tvutsändning från begivenheten. Inte läst något om drottningen. Inte pratat något om det alls. Det tycker jag är konstigt. Man har livs levande engelska historia serverat på fat. Gör inget av det. De hade haft so. Inget om begravningen då heller. De hade jobbat med demokrati. Precis som de gjort alla so-lektioner sedan de började skolan i augusti. Ibland står mig demokrati upp i halsen. Inte utövad demokrati alltså. Men det där ständiga pratet om demokrati som småbarn måste ägna stora delar av sin skolgång åt. Hjärntvätt på något sätt. Fattigdom och torftighet. När man kan fylla barnen med mäktig orgelmusik, körsång, poesi, underbara byggnader, spännande historia...Men det är vad jag tycker. 

Jag har inte...

 ...brytt mig särskilt mycket om valet som nyss var. Och jag är glad att jag inte gjorde det. Brydde mig alltså. Det kräver mycket träning att göra det. Inte bry sig. Det kräver att man låter det man tycker är fel och jobbigt rinna av sig. Höra orden och låta dem passera förbi. Eller ännu bättre. Inte lyssna alls. Bara koncentrera sig på sitt eget liv. Så det har jag tränat på. Och jag blir bättre på det. 

Jag har det bra. Jag har knagglat mig fram i livet på mitt sätt och har haft turen att ha en make som litar på mig och är lyhörd för mina drömmar. Och jag gör detsamma för honom. 

Vi har haft fina dagar. Vi njuter av hösten som är i antågande. Njuter av färger och dofter och av allt långsamt förändras och går mot ett lugn som känns skönt efter sommaren. 

Förra helgen åkte vi till Lars Lerinmuseet i Karlstad. Det var jag och min make, vårt yngsta barn och mina föräldrar. Ingen annan ville följa med...de valde plugg. Det var riktigt mysigt att bara ha den yngst med...han gick inte och snackade med någon storebror utan gick med sin far, morfar, mig eller mormor och funderade på konsten...eller kollade prisuppgifter på mer eller mindre dyra mattor...för det vi egentligen skulle göra i Karlstad var att lämna in mattor för lagning på Monséns mattor. Själva mattaffären är ett museum i sig...full av underbara mattor av alla de mönster och storlekar. Travar av mattor, mattor på väggarna, mattor som hänger över räcken på övervåningen...Så vackra. Jag drömmer om fler såna här mattor men är så glad över de fyra vi har i vår ägo! Nu låter jag som Ture Sventon eller Omar. Men orientaliska mattor är ju såna...lite magiska på något sätt. 

Ja, sen åkte vi till själva museet, Lars Lerins museum, och det var precis lika fantastiskt som förra gången. Det är härligt att spankulera runt och beundra tavlorna, studera hur han får ljuset att bli liksom alltdeles...ljust, genomskinligt, magiskt och hur mörkret blir fullt av skimmer och hemligheter. Och 11-åringen tyckte om hur några hundar var målade och hur människorna såg ut att bara vara färgkluddar på nära håll men blev så mänskliga på längre håll. Och så var där en gästutställare...Ragnar Sandberg som gjorde underbara färgrika naivitiska tavlor.

Det enda trista med museet var cafét. Allt är perfekt...stolar, bord, omgivningar och de underbara kaffekopparna...men så är kaffebrödet nästan slut...fast det knappt ens är kaffedags...och som lök på laxen eller vad man ska säga...var kaffebrödet rätt trist. Det tycker jag är så synd när allt det andra är fantastiskt. 

Men spela roll egentligen...människan lever icke endast av bröd...andlig spis är viktigare. Och när vi betraktar Lerins och Sandbergs tavlor känner vi oss upplyfta. 

Sommaren...

 ...är definitivt slut. Skolan är inne på sin tredje vecka, plommonen börjar mogna, luften är mättad av fukt på morgonarna, en kall ton lurar bakom solvärmen. 

Sommaren har varit bra! Lång och härlig! Vi har inte gjort några storslagna saker men allt vi gjort har varit trevligt. Det allra bästa har varit att alla våra barn har varit hemma hela sommaren (förutom några små semesterturer några av dem tagit på egen hand..ja, utan oss andra i familjen alltså). Vi har också haft äldste sonens två söta hundar här nästan hela tiden, och hans flickvän har också bott här mycket. Bara detta har gjort att vi fått en härlig semesterkänsla!

Vi har varit på västkusten två gånger. 

Första gången i hyrd stuga med tre barn, mina föräldrar och ett par barn som hälsade på några dagar.

Andra gången hälsade vi på släktingar.

Vi har lagat en massa mat!

Vi har badat

Vi har spelat discgolf, minigolf, åkt gokart, badminton...

Vi har läst och lyssnat på musik

Vi har umgåtts och promenerat, plockat bär och svamp...

Vi har hjälpt en son att flytta hemifrån...och mellan flyttbestyr hunnit sajtseea i hans nya hemstad...

Vi har haft det bra!