Hårdare tag...

...krävs när man ska få utlänningar att fatta vad de svenska värderingarna går ut på. Ja, så får man väl lov att förstå Ylva Johanssons (och alltså sossarnas) budskap till svenska folket.

Det är ju nämligen som så att SVERIGE ÄR MÄSTARE I SYSSELSÄTTNING. Vi har högst sysselsättningsnivå i EU. Men detta är inte bra nog. För de utrikes födda har ännu inte fattat fullt ut vad den svenska modellen går ut på.

Redan i nuläget har man gjort mycket för att få fram budskapet. Det handlar om att utlänningar har fått samhällsorientering. Det är bra. Men det krävs mer. Vårt samhälle vilar på en uppsättning normer och värderingar. Precis som alla andra samhällen. Vi delar många värderingar med andra demokratiska länder. Men vi har dessutom värderingar här i Sverige, och i hela Norden förresten, som inte delas fullt ut av övriga demokratiska länder i EU. Och det är här skon klämmer. I SVERIGE HAR VI IDÉN OM TVÅFÖRSÖRJARFAMILJEN. Både män och kvinnor arbetar. Och detta ska understödjas genom politik. Alltså detta ska genomdrivas med politik. Och med politik menar man pengar tror jag. Och hjärntvätt. Svenskar är redan hjärntvättade. Vi har sedan länge accepterat att både mamma och pappa går till jobbet och att barnen går till dagis. Och fritids. Och sedan är ensamma hemma på eftermiddagar och lov. Vi lärde oss genom att sambeskattningen togs bort på 1970-talet och att pengarna inte längre räckte lika bra längre. Vi fattade att det behövdes en lön till för att driva en familj. Och mamma gick ut och tog jobb. Och så blev vi gradvis världsbäst på att jobba. Men utlänningarna har ännu inte fullt ut förstått. De bär med sig andra värderingar än vad vi har. De bär med sig värderingar om att en mamma tar hand om sina barn och sitt hem antar jag. Och det är inte svenskt. Det är inte bra. För här gillar vi visserligen att mammor tar hand om barn. Fast inte egna barn. Och här gillar vi visserligen att kvinnor sköter om markservicen. Fast inte till den egna familjen. För här gillar vi bara olika till en viss gräns. Och här går gränsen. Var gärna bög, muslim, trans...vad du vill...vi gillar't...bara du förvärvsarbetar.

Regeringen ska nu påbörja bearbetningen av utlänningarna som har kommit till Sverige. Utländska kvinnor arbetar redan i nuläget mycket. De arbetar mycket bra, ja mer, jämfört med hur det är i andra länder. Men det räcker inte. Alla ska med. Och det finns en plan för hur det ska gå till.

De som har kommit hit måste få reda på vilka normer och värderingar som gäller här. Alltså vilken värdering (singular) som gäller här. HÄR JOBBAR ALLA SOM KAN JOBBA.

De som har kommit hit måste utbilda sig. Det måste finnas en utbildningsplikt. I den svenska modellen ska RÄTTIGHETER och SKYLDIGHETER stå i balans. Det ska vara lika för alla. De som kommit hit måste lyda. Annars kommer de bli straffade. Asså man menar det men säger lite finare att de kommer att omfattas av sanktioner. DE SOM KAN JOBBA SKA JOBBA. DEN SOM BEHÖVER UTBILDNING FÖR ATT KOMMA I ARBETE SKA TA DEL AV UTBILDNING. Annars...

Och för kvinnorna är det här extra viktigt. För de har slunkit undan i högre grad än männen. Utrikes födda kvinnor måste komma i jobb. Vårdnadsbidraget är redan borta! Hurra! Och föräldraförsäkringen har begränsats för de som kommer hit med barn som är äldre än 1 år. 1-åringar är ju stora barn. Gå hemma med mamma då...det passar inte. Man ska även bedriva uppsökande verksamhet och motiverande insatser och också öka kvinnors företagande.

Vi är som sagt redan BÄST. Men det duger inte. Bäst är inte bra nog. "DEN SVENSKA MODELLEN FÖRUTSÄTTER ATT ALLA SOM KAN ARBETA GÖR DET OCH BIDRAR TILL VÅR GEMENSAMMA VÄLFÄRD. SÅ HAR VI BYGGT VÅRT LAND OCH VÅR VÄLFÄRD OCH SÅ SKA VI FORTSÄTTA BYGGA DET." Så avslutar Ylva sin kungörelse till det svenska folket. Den indelta armén med plikt att arbeta för Sverige, för riket.

Ja, man får väl konstatera att i Sverige är vi lite annorlunda. Och det är vi jäkligt stolta över. Här tar var och en hand om sig själv. Ensam är stark. Mamma drar in slantarna och pappa drar in slantarna. Och barnen? Äh, dem tar staten hand om i proffsanstalterna. Var och en jobbar för sig själv och kollektivet tar hand om barnen. Dyrt är det. Men det är en baggis. Det är det värt när det handlar om att bygga välfärden. Mammorna lämnar in ungarna i välfärdsinrättningarna för att gå ut och bygga välfärden. Och om man bara kan få bukt med de som trilskas eller som bara inte fattat det svenska budskapet...de svenska värderingarna...då kommer Sverige förmodligen bli till paradiset på jorden. För det måste det ju bli. För då blir vi ju bättre än världsbäst. Hur bra är inte det? Och de som är världsbäst på att jobba måste ju få mest gjort. Så då har vi att se fram emot ett fantastiskt samhälle...bäst vägar, bäst sjukvård, bäst skola, bäst förskola, bäst polisväsende, bäst försvar, bäst...ja bäst helt enkelt. Och då blir ju allt bra.

Arbeit macht frei

Andra adventshelgen är slut...

...den gick undan, precis som vanligt.

Fredag...jag och fem barn käkade tillsammans...inte mycket mat hemma och inte mycket energi heller...men det blev kvällsmat ändå! Baguetter, mozarella och så fanns det ett paket fryst lövbiff...grönsaker...kom att tänka på något vi åt i USA i somras...philly steak. Googlade och hittade ett recept som lät bra! Man karamelliserade lök och grön pepparfrukt och finskivade sedan lövbiffen och fräste den på hög värme. Det var perfekt att lövbiffen var fryst för då gick det att få den i riktigt fina skivor. Och så lite chipotlesås och salt och peppar. Sen var det bara att fylla baguetterna med köttet, strö över riven mozarella och gratinera i ugnen. Det gick hem. 

Lördag:

Far i huset kom hem! Skönt!

Vi bakade lussekatter! 11-åringen var med och skötte det mesta utbakandet..han var duktig och fick till fina lussekatter. Och så gjorde han en "lussekrona"! Den blev så fin och fick bli fikabröd till andra adventskaffet!

Vi tog en promenad! Sidensvansarna hade kommit till stan! De drog omkring i stora flockar och svirrade på sitt typiska sätt! Fina! 

Söndag:

Läxor.

Idrottsaktiviteter.

Kaffe.

Maken fixade iordning lite belysning utomhus...det ska väl vara lite glittrigt och vackert när det snart är jul!

Promenad...vi gick genom skogen med ficklampor! Det var mysigt! Barnen smög på oss och började bygga en koja...men det var inte lätt i mörkret så vi får gå tillbaka på dagtid och fixa färdigt med den där kojan! 

Bastu och mat och tv och sängen! 

Och så var helgen slut...och vardagsveckan igång igen! 

Arbetsveckan är slut...

...det är skönt! Vi har varit "ensamma", alltså utan far i huset hela veckan och imorgon kommer han hem! Det ska bli skönt! Men allt har gått bra. Det går bra att vara ensam mamma hemma och ta hand om allt. Fast nog är jag lite trött alltid. Det är mycket jobb. Det har jag alltid...men extra mycket blir det ju när maken inte är hemma. Jag är tacksam och glad över att inte behöva förvärvsarbeta i alla fall. Då vet jag inte hur det skulle gå. Det skulle inte gå. 

Ute är det någon slags vinter. Några flingor kommer ibland. Men inte blir det något av det. En dag var det sol och fint...då gick vi på promenad till ridskolan i närheten. 

Trädgården lever sitt vinterliv. Det är stilla och liksom konserverat. Men det är vackert. Rester av sommaren fortsätter att glädja...

Mitt emot vårt hus har grannen en enorm en där det i somras huserade ett skatpar. De fick sina ungar och nu hänger hela familjen i det där trädet, och omgivande träd också! De har sina möten på morgnarna och samlas åter på kvällen. Det är roligt att se dem tillsammans! Det verkar som om de har det gamla boet som någon slags bas fortfarande.

Jag och N jobbar undan så mycket vi kan på förmiddagarna. Eller, ibland får jag hjälp, och ibland är det lite mer snålt med den saken. När vi/jag är klara gör vi vår "skola". N har blivit alltmer van vid den här skolan och tycker nu att det är helt som det ska vara att vi sätter oss en stund och grejar. Jag har börjat göra små dagsbrev med en plan. Han får den i sin brevlåda han har i hallen. Det är spännande att läsa vad som ska hända. Det är inte alltid vi gör vad som står i brevet...det kan bli små eller stora förändringar beroende på vad vi kommer på. Men matte...det gör vi alltid. Det tycker N är kul! 

Den här veckan har det annars blivit mycket musik. Vi har spelat piano och flöjt varje dag! Och det är kul! N vill framåt och jag hoppas att intresset håller i sig! 

Vi ritar ofta också! Det är också kul! Jag ritar på mitt papper och N på sitt och för det mesta blir han intresserad och härmar eller inspireras av vad jag gör. En fin julteckning att sätta på väggen blev det denna vecka! 

Idag blev det en tur på stan. Vi hade lite julklappar som skulle införskaffas. Och lite kläder som fattades inför julfiranden och sånt. Det var kallt och eländigt ute men kul att vara ute och röra på sig lite. N höll ihop med sin morfar...han gör ofta roligare saker än vad jag och mormor gör...det kan bli lite bibliotek, turer upp på parkeringstaket för att lämna sånt som köpts, en sväng in på någon mataffär och där kan det ju vankas något gott kanske. 

Och nu är det fredag kväll! Maten är nästan färdig och snart ska vi sätta oss och äta tillsammans...vi som är hemma...jag och fem barn. Det äldsta är på fest i storstan i närheten. Sen blir det lite tv och en saga innan vi hoppar i säng! 

Veckorna går...en efter en...så lika och ändå så olika. Och jag älskar mina vardagsveckor och mina helger också. Jag är så glad över att få vara tillsammans med min minsting. Tänk att jag fick vara med om detta! Att få vara med honom hela hans barndom i lugn och ro! Upptäcka livet tillsammans! Få lära känna honom ordentligt...höra allt intressant han har att säga, känna hans små armar runt min hals många gånger varje dag, diskutera och argumentera om ditt och datt...Och att kunna träffa mina föräldrar flera gånger i veckan...prata och ha trevligt tillsammans...att jag får lov att sköta om det här hemmet och hinna med att ta hand om det utan att bli helt utsliten! Det känns fint tycker jag. 

Förvirring i dagislandet

Nu ska förskolorna få statsbidrag...de behöver också ett läslyft. För det räcker inte med att försöka lära ungarna läsa i skolan. Det ska böjas i tid...eller börjas snarare...Förskolebarnen måste komma igång...de ska stimuleras...deras språkutveckling alltså...och barnens intresse för texter, bilder och skriftspråk ska tas tillvara. Och sånt kostar pengar. Det är inte bara att prata, läsa, bläddra i tidningar, läsa själv, hjälpa till om barnet skulle vilja skriva något. Nä, det krävs något extra, något som kostar pengar och kan bli underlag för en kurs med deltagare som berättar för det övriga kollegiet och som undervisar barnstackarna i verksamheten.

Egentligen är det nog onödigt. För nu har ju barnen blivit bättre på läsförståelse ändå. Och glädjen är stor. I åk 4 har läsförståelsen gått uppåt! Och det är ju bra förstås. Hoppas bara att det håller i sig. Med tanke på hur lite ungarna får läsa på riktigt, alltså bearbeta texter lite mer grundligt, senare i skolmaskineriet, så vet man inte hur det blir.

Fast å tredje sidan är det nog ändå nödvändigt att jobba lite extra med språkutvecklingen...sätta in punktinsatser där det är möjligt. För barngrupperna är ju så stora. Och då blir det väl lite si och så med språkträningen. Och med möjligheten till samtal med vuxet folk. De har väl lite att komma med annars när det gäller språkutveckling. För det är väl därför de vuxna pedagogerna och inte barnen ska gå kursen. För att de vuxna ska stimulera språkutvecklingen.

Men å fjärde sidan så vet man väl att barn lär barn. Det är nog det bästa sättet ändå. Åtminstone får man hoppas det när man läser att det numera inte är ovanligt att förskolebarn får sitta ensamma och äta sin pedagogiska lunch. Eller mellis. Det berättas det om på en förskollärarsida på fejjan i alla fall. Det finns inte personal nog för att bemanna alla barnborden i många förskolor. Och det tycker en del förskollärare är dåligt. Men skrämmande många tycker att det är jättebra. För barn lär sig prata av andra barn. Och det är så nyttigt att lära sig ta ansvar. Barnen växer av det. Och de behöver träna inför skolstarten. Så de redan är vana att klara sig själva innan de måste klara sig själva.

Så det är lite förvirrat. Därute i dagislandet. Det får bli som det kan. Det måste ju det. Och ett litet läslyft skadar väl aldrig. Och så kommer ju skattekronorna till nytta också. Och det är ju bra.

Kungen!

Ibland tänker jag att det är dumt med kungahuset, med monarki...det passar inte riktigt i det här landet..som är utan all magi. I ett land där allt som räknas är siffror och tillväxt och logik (fast ändå inte) finns det inte plats för sagor. Och kungahuset är väl en saga...en rest av något som inte längre finns.

Men ibland ändrar jag mig. När jag hörde kungen uttala sig om #metoo tänkte jag att monarkin, i alla fall den här monarken behövs...om nu någon lyssnar. Och om han menar vad han säger.

För så här sa han när han blev tillfrågad om #metoo: "i botten tror jag att det handlar om moral och etik, uppfostran i hemmet helt enkelt." Och detta tycker jag är det klokaste någon har sagt i frågan. Det handlar om att bli uppfostrad, i hemmet.

Kanske tänkte han inte på vad det han sa verkligen innebär. Vad det innebär i ett land där barn uttryckligen inte ska uppfostras i hemmet utan på institution. Helst heltid. Helst så tidigt som bara möjligt. Jag hoppas att han menade det han sa, på riktigt. Att han urskiljer problemet som finns här i landet. Att barn inte längre fostras av sina närmaste utan av pedagoger (för få) på institution tillsammans med andra barn (för många). Kanske är det så att den här kollektiva fostran där barn utlämnas åt varandra och de stridigheter och rangordningsbeteenden som utvecklas bland barn i grupp faktiskt leder till dålig respekt både för andra och den egna personen. Vem vet. Kanske, kanske menade kungen något sådant.

Jag blev i alla fall glad över att vår kung vågade säga något som ingen annan hittills sagt. Att barn måste uppfostras av sina föräldrar i hemmet för att lära sig etik och moral.

Första advent!

Första advent idag...Vi tände ett ljus...Jag har lyckats packa undan mina tre adventsljusstakar på något smart ställe...och jag hittar dem inte. Jag letar och letar. En stund varje dag. Har gått igenom klädkammare, förrådsvind, porslinsskåp, överskåp i köket...börjar känna mig alltmer desperat...och orolig! Har jag kastat bort dem? Hur har det i så fall gått till? Har någon knyckt dem? Och hur har DET i så fall gått till? Det är ett mysterium. I morgon ska jag leta igenom matkällaren ordentligt. Kanske har jag ställt dem längst in på någon av de högsta hyllorna? Jag hoppas det.

Ljusstakar eller inte...första advent blev det ändå. Och det gick ju bra. Fast lite futtigt kändes det allt när vi tände ett ensamt ljus i en ensam ljusstake. 

Julmarknad!

Idag var vi på julmarknad! Alla barn följde med och mina föräldrar! Maken kunde inte vara med...han är på tjänsteresa. Vi hade det mysigt! Det var inte så kallt och för första gången hade jag klätt mig för varmt! Det är väl typiskt! Alla andra år har det varit riktigt kallt och varenda gång har jag tänkt att jag måste ta på mig mer nästa gång! Och i år gjorde jag det...täckbyxor, tunn fleecetröja, täckjacka, varm mössa, varma vantar, vinterkängor...Först var jag nöjd! Det kändes skönt...men sen började svetten lacka! För varmt! När vi fikade tog jag av mig termobyxorna och fleecetröjan. Det blev väl rätt bra men lite kallt om benen i bara sommarbyxor! 

I smedjan! Det är alltid kul att se smeder i arbete och smide är väl så fint! Näst yngste sonen var eld och lågor...smed vill han bli! Han pratade lite med en av smederna och han visste redan sedan innan hur man härdade järn. När vi kom hem läste han på lite mer! Vi får väl se! Drömmarna är många! 

I en av butikerna! Här finns så mycket fint att titta på och fundera på om man ska köpa...det blir oftast inget men det gör inget...det är kul att bara titta och tänka! 

Huset där min mamma bodde sitt första år i livet finns här! Inte i hela, men på övervåningen i ett rum fram till min morfar hade byggt färdigt deras hus! Det känns alltid lite märkvärdigt att se det! Häftigt på något sätt!

Det är så mysigt när mörkret lägger sig...eldar som sprakar, rökdoft, julmusik, varmt och kallt på samma gång! 

Och de här gamla husen...byggda för bruksarbetare, ett rum för varje familj! Trångt och eländigt måste det ha varit men vackert! Dörrarna med sina breda foder och vackra fönster...det röda och det vita! Det är så fint tycker jag! 

En trevlig eftermiddag hade vi! Det var mysigt att vara alla tillsammans (nästan i alla fall) och dela den här dagen!