Jämställdhet i förskolan

Skolinspektionen har inspekterat ett gäng förskolor. De är inte nöjda. Barnen leker inte på ett jämställt sätt. De leker könsstereotypa lekar. Detta måste ändras. Fast då reagerar en del förskollärare. De tycker att den fria leken kommer i kläm. Och detta strider mot barnkonventionen. Barn har rätt till fri lek.

Tja, jag håller med. Det blir konstigt att vara med och peta i barnens lekar, försöka styra barnen i de riktningar man själv tycker är rätt. Men förskolan har ju som mål att bryta normer, de traditionella könsnormerna ska brytas. Ja, och har man bestämt det måste man väl se till att det blir på det sättet. Och om barnen envisas med att leka "fel" så får man väl korrigera.

Och det där med barnkonventionen...det är väl inte så noga. Man bryter ju redan mot en hel del av de där artiklarna ändå. Närmare bestämt bryter man mot artikel 5, 9, 18 och 31. Man har satt sig över föräldrarna när man ensidigt sponsrar förskola som omsorgsform. Enligt barnkonventionen är det föräldrarna som har det yttersta ansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Barnets bästa ska för föräldrarna komma i första rummet. Man får inte separera barn och föräldrar mot barnets vilja. Och barn har rätt till vila, fritid och lek. Men om man går i förskola hela dagarna så blir det ju inte mycket till vila och fri lek direkt.

Det är så märkligt alltsammans. Barn har blivit som någon slags separata varelser som man ska planera för, åtgärda, förvara, forska på... Barnen ingår inte längre i det vanliga vardagslivet utan skall förvaras på speciella ställen för att få det de behöver...lek, fri lek, styrd lek, undervisning, genusfostran...Detta måste ske i speciella miljöer som är utformade enkom för dessa ändamål. Här pågår inte det vanliga livet. Här pågår barnförvaring. Även om vi låtsas aldrig så mycket annat. Allt som finns i dessa miljöer finns till för barnen. De enda aktiviteter som pågår har med barnen att göra. De vuxna är här för att ta hand om barnen. Allt kretsar kring barnen. Men ändå inte.

Jag tänker på hemmabarn. Hur annorlunda det är att tillbringa alla dygnets timmar i ett hem med omnejd tillsammans med en människa eller fler som inte enbart är barnpassare utan som sysslar med att leva livet, ta hand om hemmet och allt som hör därtill, som ägnar sig åt sånt som intresserar dem själva. Jag tänker att allt det där man försöker återskapa i institutionsvärlden finns här...helt automatiskt. Jag tänker på mitt eget hemmabarn och vad han kan göra under en dag...baka, laga mat, hjälpa till med tvätten, spela spel, bygga lego, klä ut sig till riddare/brandman/soldat/monster, spela piano, rita, måla, promenera, klättra i berg, cykla, göra gymnastik, sy på symaskin, gosa med katten, gosa med mig...så många skilda aktiviteter, så könsnormsöverskridande, en sån blandning av sysslor med olika syften...sån stor frihet. Det är så lätt när barnet får vara med och dela liv med en vuxen, får vara i sitt hem, får hänga med, får frihet att välja själv, tänka själv, göra själv. Det går av sig självt, utan planer, forskning, utvärdering, inspektioner...Det är härligt.

Valfrihet...

...har blivit ett lustigt ord. Det har blivit liksom väldigt tänjbart. Det kan betyda vad som helst...det kan till och med betyda tvång. Liberalerna fortsätter att berätta om sina förslag för en ny föräldraförsäkring. De förklarar vidare om varför deras förslag är så bra. Det är jämställdheten och valfriheten som gör det så bra. I DN skriver de i en slutreplik i frågan att

"Föräldraförsäkringen är till för barnens skull. Sverige ska ha världens bästa föräldraförsäkring, och i Sverige ska kvinnor och män ha samma möjligheter att kombinera jobb och föräldraskap. Därför behövs en ny modell som ökar jämställdheten och öppnar för nya former av valfrihet. Det arbetet tänker vi liberaler gå i spetsen för."

Föräldraförsäkringen är till för barnen säger Gulan. Jag förstår inte. Eller jag förstår...mamma och pappa är hemma lika mycket och har barnet fått kontakt med både mamma och pappa lika mycket. Eller lika lite då förstås. För det blir ju lite kort om tid förstås när man inte kan vara hemma lika länge. Mamman då. För det är ju hon som är problemet. Hon som inte ska vara hemma för länge hos barnen. För det är inte bra för barnen.

Kvinnor och män ska ha samma möjligheter att kombinera jobb och föräldraskap. Och båda ska ha lika små möjligheter att ta hand om sina barn för länge...alltså längre än totalt sett ett år.

Jämställdheten ska öka. Och det gör den ju om män och kvinnor gör likadant. Eller? Fast det beror ju i och för sig på hur man definierar jämställdhet.

Nya former av valfrihet ska öppnas upp. Som betyder att en tredje part ska kunna få en del av föräldradagarna. Och det är ju jättebra...om man vill välja att ge bort sina dagar till en tredje, eller fjärde, eller femte, part. Jättebra. Om man inte vill det är det ju...inte så bra.

Man får väl konstatera att valfrihet i liberal tappning innebär att man ska välja att ta hand om sina egna barn så lite som möjligt. I alla fall om man är mamma. Valfrihet betyder att man har att välja på att ta hand om barnen lite eller ännu mindre. Fin valfrihet.

Måleri, eld, korv och drakar!

Måndag kväll...första dagen på veckan är snart slut! Det blev visst vinter igen...snön började singla mer i går eftermiddag och lite mer har det kommit idag! Skolbarnen är friska allihopa nu och alla gick iväg till skolan i morse! Men snart 6-åringen är inte riktigt frisk än. Han har inte fått tillbaka aptiten än, har skrällande hosta och blir lite matt om han är igång för mycket. Så det blev en lugn helg och en lugn måndag! 

Igår fixade vi med skolbarnens läxor på förmiddagen...matterepetition inför provräkning för 12-åringen, engelska för både 12-åringen och 10-åringen, stavning och lite svensk grammatik. Och så spelade vi fiol tillsammans en stund. 15-åringen behövde lite hjälp med hur man skriver en novell samt en krönika. Läraren i skolan tyckte att det räckte med att beordra eleverna att skriva just en novell och sedan en krönika...utan att gå igenom hur man gör, läsa något exempel, ge lite tips...Så det gjorde jag! Och så kontrolläste jag en engelskuppsats 16-åringen skrivit...såg bra ut, bara ett litet syftningsfel! 

Det är segt att vara sjuk...inte lätt att veta vad man ska ta sig för när man inte längre är jättesjuk men inte heller jättepigg. Tv går ett tag...men det blir ju så trist att sitta eller ligga där för länge i stöten. Bygga lego är ju roligt en stund. Och rita...det kan man göra rätt länge utan att bli trött. Vi hade tittat på Draktränaren och drakar blev så spännande...Jag och de två yngsta barnen ritade en hel massa drakar och det var både svårt och roligt! 

Sen lagade vi lite mat...ugnsstekt kyckling till lunch och korv och bröd till kvällsmat. Vi gjorde coleslaw till...med rivet äpple, morot, rödlök i...N var med och fixade till den...han älskar att riva saker i matberedaren, stoppa i och mata på! 

Korven grillade vi i öppna spisen! Det är så mysigt! Och så åt vi framför tv:n...ett naturprogram om ekorrar blev det! Intressant! 

Idag har vi fortsatt på samma spår! Tittat på tv, spelat lite datorspel, lyssnat på musik, läst någon saga, byggt en massa pussel och ritat och målat en del. N kom på att han ville måla en tavla till mig! Han älskar ju mig så mycket att han vill ge mig en present...och det var så svårt att veta vad han skulle ge mig..och hur han skulle få tag i det! Men så kom han på vad han skulle göra...en tavla! Och så målade han en färgglad regnbåge. När den hade torkat bad han storebror att slå in den och så fick jag packa upp! Spännande! Och nu hänger den i vårt sovrum...så jag kan titta på den varje morgon när jag vaknar! 

Pussel är kul! Favoritpusslet just nu är ett med Europas alla länder på! Det är kul med flaggorna och att se hur de olika länderna ligger. Idag passade vi på att titta i en kartbok för att få reda på lite mer...vilka andra kontinenter finns? Var ligger de? 

Ja, och nu är det sena kvällen! Dags att krypa till kojs strax! 

Det rör på sig...

...i föräldraförsäkringen. Det kliar i fingrarna hos de styrande att göra något åt mammorna, åt mammornas olydnad. Mammorna envisas ju med att försöka vara hemma så länge som möjligt med sina små barn. I alla fall tillräckligt många för att det ska vara ett problem. Det finns nämligen kryphål i föräldraförsäkringen. Alltför stora kryphål. Och detta gillas varken av liberalserna eller av socialdemokraterna. Kvinnorna måste jobba mer. Annars får de för låg livslön och riskerar att bli fattigpensionärer. Så något måste göras.

Liberalerna vill:

1. Ha färre föräldrapenningsdagar men högre ersättningsnivå.
2. Ha sk ökad valfrihet. 100 % ersättning (alltså av taket på ca 37 000 kr) en kortare tid eller 70 % ersättning lite längre. Fast fortfarande är det fråga om kortare tid än med nuvarande regler. Med hög ersättning blir det 360 dagar och med den lägre ersättningen blir det 420 dagar.
3. Man ska inte längre ha rätt att arbeta 75 %. Det ska nu räcka med högst 1 timmes arbetstidsförkortning per dag.
4. Man ska inte kunna dra ut på dagarna på samma sätt som nu. Man måste ta ut 80 % av dagarna innan barnet fyller 2 år. Resten av dagarna kan sparas tills det år då barnet blivit skolpliktigt.
5. Man ska få högre ersättning vid vab. Detta är för att stimulera papporna (eftersom de oftast tjänar mer än mammorna att vabba mer.
6. På något sätt ska man anpassa föräldraförsäkringen till företagare. Detta ska undersökas.
7. Man ska få överlåta icke-öronmärkta dagar till en tredje person.
8. Förändringarna ska inte genomföras retroaktivt.

Syftet med förändringarna är att skapa ett jämställt, barnvänligt och föräldravänligt land. Förslagen kommer att skapa en ökad kraft i utvecklingen mot jämställdhet. Alla föräldrar, oavsett kön, kommer att få samma chanser att kombinera jobb och familjeliv. Och alla slags familjekonstellationer kommer att bli sedda.

Hmm, föräldrar får alltså en bättre möjlighet att kombinera jobb och familjeliv om de får mindre tid med barnen? Det är barnvänligt att barn måste lämnas bort ännu tidigare än nu. Det är föräldravänligt att skiljas åt från barnen ännu tidigare. Det låter konstigt. Men så kan det vara. Att vara liberal kan vara att sätta upp hinder. För bara de sanna liberalerna vet vad som är det rätta att välja. Och då måste man gå in och bestämma förstås.

Men det finns de som är ännu mer förtjusta i att bestämma. Och det är socialdemokraterna. De vill gå ännu längre.

Socialdemokraterna tycker att Liberalernas förslag är bra. De tycker också att det är en kvinnofälla att det går att dra ut på föräldradagarna. De tycker också att det är bra om ersättningsnivåerna höjs. Men de tycker att Liberalernas förslag är för klena. De kommer inte att få en reell effekt på jämställdheten.

De menar att föräldrar redan i nuläget tar ut minst 80 % av ledigheten innan barnet är 2 år. De menar också att möjligheten att välja mellan 100 % eller 70 % inte kommer åt det faktum att kvinnor i högra utsträckning väljer att dryga ut dagarna och att män tar dagar koncentrerat. Detta medför att kvinnor ÄVEN I FORTSÄTTNINGEN skulle kunna vara frånvarande i flera år från arbetsmarknaden.

Detta måste stävjas. S menar att man måste STRAMA ÅT  möjligheterna att dryga ut dagar. Man kan till exempel se till att ett starkare inkomstskydd villkoras inte bara med ett färre antal dagar totalt utan även med en högre takt i uttaget. Och tidsgränsen för när föräldrapenningsdagar fryser inne bör tidigareläggas.

Det krävs också insatser inom barnomsorgen för att på allvar kunna jämställa mäns och kvinnors arbetskraftsdeltagande. Om inte är risken stor att kvinnor fortsätter att gå ner i tid lika mycket som förut men får stå utan ersättning. Och detta gäller främst arbetarkvinnor som inte har råd att köpa avlastning i hemmet.

Det som måste göras är:

- Att stärka ALLA BARNS RÄTT TILL HELTID I FÖRSKOLAN samt att garantera barnomsorg på DYGNETS ALLA TIMMAR. Dessutom måste villkoren för personalen förbättras.
- Att föräldraförsäkringen INDIVIDUALISERAS. Dagens ojämställda uttag skapar en strukturell diskriminering av kvinnor på arbetsmarknaden. Det leder till längre kvinnolöner, ofrivilligt deltidsarbete och lägre pensioner. Individualiseringen av föräldraförsäkringen är därför den allra viktigaste reformen för jämställdheten.

Socialdemokratkvinnorna hoppas att de tillsammans med liberalkvinnorna ska kunna fortsätta driva på för att en jämställd föräldraförsäkring blir verklighet.

Ja, det är härligt! Det går framåt! Hela tiden framåt mot målet...som är att varje vuxen människa befinner sig på heltid på arbetsmarknaden och att varje barn under, säg 10 års ålder, befinner sig i statlig institutionsvård. Vad barnen har för sig sen...ja, det är det ingen som bryr sig om. I Sverige börjar barn i förskolan mellan 1 och 1,5 års ålder i allmänhet. Men detta duger inte. Det måste bli bättre. Att vara förälder är inte att ta hand om sina barn, vara tillsammans med dem, bry sig om dem, inte på arbetstid i alla fall. Barnens rätt är att befinna sig heltid (vilket jag har förstått innebär 60 timmar i veckan) på förskola. Detta är barnens rätt. Och det är fantastiskt om det kan bli så. Jämställt och liberalt och socialdemokratiskt...allt på samma gång.

Jag hoppas att det blir så här. Jag hoppas verkligen att politikerna visar lite stake nu och gör det de vill och tycker är rätt. Varför jag hoppas det? Jo, för att det är nog den enda vägen framåt. Vi måste genom skärselden först...ont ska med ont fördrivas...det måste bli värre innan det kan bli bättre. Förskolan går redan på knäna. Det finns inte pedagoger nog, inte vikarier nog, inte lokaler nog. Och kvinnorna är mest sjukskrivna i hela EU. Och ändå vill politikerna ha mer av allt detta som skapar problemen. Så vräk på...kör på...det är nog den enda medicinen. Och det är ju lika bra att det går undan...så vi kan komma fram till kollapsen någon gång!

Personalbrist

Jag läser att det är personalbrist på en förskola i Malmö och att förskolan därför uppmanar föräldrarna att hämta barnen kl 14. Efter detta klockslag kan de inte längre garantera barnens säkerhet. Det är nämligen så att på den här förskolan finns 82 barn inskrivna och dessa 82 barn är uppdelade på 4 avdelningar med vardera 3 pedagoger. 12 stycken pedagoger alltså. På 82 barn. Och det är ju inte så att det alltid är 12 pedagoger där. Pedagogerna ska täcka 12 timmar, för så länge har ju förskolan öppet. Det är alltså 2 pedagoger där delar av dagen. Och just den här dagen var 7 pedagoger sjuka. Förskolechefen hade visserligen lyckats kalla in tre vikarier samt att hon själv ryckte in. Och enligt henne var det aldrig någon fara. Barnens säkerhet var inte i fara. Det handlade bara om att omfördela personalen och jobba över. Eller klona sig kanske? För även om man jobbar över kan man ju bara förlänga tiden man är där, inte bli fler.

Ja, jag tycker att det låter eländigt redan innan personalen blev sjuk. 12 pedagoger på 82 barn. Och inte all personal där på samma gång hela dagen. 20 eller 21 små barn i varje grupp, Och 2 eller 3 vuxna där. Det låter fruktansvärt. Barnförvaring.

Men föräldrarna verkar inte riktigt tänka så noga på det. En mamma intervjuas. Hon hämtar sitt 2,5-åriga barn klockan 14 som hon blivit ombedd. Med sig har hon sitt 6-månaders barn i barnvagn. Mamman är alltså hemma hela dagarna. Men väljer att lämna sitt lilla barn till en sån här verksamhet. Mamman säger att hon är på den nivån att hon tycker att omsorgen är viktigast och att pedagogiken får komma i andra hand. Men nu, när de inte ens kan garantera omsorgen, då blir hon orolig. Hon lämnar alltså in sitt lilla barn så att det ska få omsorg tillsammans med 20 eller 19 andra småbarn. Hon är inte ens ute efter pedagogiken. Hon anser tydligen att pedagogerna kan ge hennes barn bättre omsorg än vad hon själv kan. Hon som bara har ett annat litet barn att ta hand om.

Så här blir det. När staten jobbar på år efter år och styr, drar, påverkar, erbjuder föräldrarna mer och mer dagis, ser till att det inte går att vara hemma. Vänjer av föräldrar med tanken på att det är de som ska ta hand om sina barn. Präntar in i oss att barn behöver förskola. Att det är det allra viktigaste för alla barn. Annars går det dåligt för dem. De socialiseras inte. De blir dåliga i skolan. Och folk tror på det. Tydligen. Eller så är det bara skönt att få ta det lugnt med ett litet spädbarn den korta ynka tiden man har med sitt barn. Snart är det slut. Snart är allt som vanligt. Alla på sin plats. Föräldrar på jobben och barnen i förskolan. Som det ska vara. Men är det bra? Det måste det ju vara. Nu har staten fått som den vill. Föräldrar vill inte längre ta hand om sina barn. De vill ha förskola. En bättre förskola. Och mer förskola. Mer resurser till förskolan. Inte till familjen för att själva sköta omsorgen. Utan mer till förskolan. Nu måste de styrande vara glada. De har fått som de vill. Och som min mormor alltid sa...får en som en vill så gråter en inte.

Jag tänker ibland...hur dåligt måste det bli innan föräldrarna börjar säga...vi vill ta hand om våra egna ungar...det här är inte rätt! Hur dåligt måste det bli innan de som bestämmer säger...det här funkar inte...ni som vill...har ni lust att ta hand om era egna ungar? Men det är nog långt kvar. För man hör inget från de som bestämmer. De är tysta.

Fredag!

Det är fredag och det känns så skönt! Det har varit en lång vecka med sjuka barn och alla rutiner satta ur spel! Det blir segt att vara inne hela dagarna...tur man får hämta lite post och slänga sopor ibland så man kan andas lite luft! Men nu börjar vi se slutet på sjukdomsperioden...barnen börjar piggna till och har orkat leka lite, göra lite, lite matte, och ritat lite. 5-åringen ville rita en riktigt stor teckning så vi rullade ut en sån där pappersrulle från IKEA på golvet och så ritade vi. Jag ritade en prins och en prinsessa och så var hans fantasi igång. Han ritade en egen prins och en regnbåge med en skatt i mitten. Prinsen skulle ut och hämta skatten och sen blev det en stor bil som prinsen skulle köpa för pengarna. Tankar på rymdraketer och flygplan poppade fram men då var orken slut och han gick och lade sig i soffan och tittade på en film i stället. 

Till kaffet läste jag högt ur en gammal historiebok jag fyndat på Bokbörsen. Min pappa hade just den här historieboken i folkskolan och den är så bra. Visst, den är präglad av 40-talstidsandan men den är bra ändå. Det står så lagom mycket om varje kung och alla krig och freder men även en hel del om hur folk levde i olika tider. Vi började med Olof Skötkonung, eller rättare sagt hans mamma, Sigrid Storråda. Det var spännande berättelser om krig och hat och kärlek. Och så läste vi om kung Inge som kom sen och hans kamp med Sven, eller Blot-Sven som han kallades. Barnen var fascinerade av alla våldsamheter och att allt detta hänt här i Sverige...Strängnäs, Sigtuna, Eskilstuna...namn man känner igen, städer som finns nu!

Nu är det snart kväll! Maken kommer snart hem med mat från affären och äldste sonen slutar snart sitt jobb. Och jag ska snart börja laga mat! Det ska bli så skönt att sätta sig vid matbordet och äta lite gott! Vara tillsammans hela familjen och prata lite. Och sen bara slappa framför tv:n! 

Uppfostran

Den där förvirringen kring fostran och föräldrar och samhälle fortsätter. Den upphör aldrig. Den verkar bara eskalera. Den ena efter den andra skriker efter att föräldrar ska börja ta ansvar. Börja fostra sina barn. Nu senast är det Rebecca Weidmo Uvell. Hon serverar en liten videosnutt på Svt Opinion och beskriver hur föräldrar har avsagt sig sitt fostraruppdrag redan på BB. Hon berättar om att det är föräldrar som ska tjata och fostra sina barn. Skolan ska undervisa. Det är inte staten som ska fostra barnen.

Jag håller med. Det är inte staten som ska fostra barnen. Men det räcker ju inte med att säga det. Staten har ju bestämt att de ska fostra barnen. Det är dess uttryckliga vilja. Det är därför alla barn ska vara i förskoleinstitutionerna när föräldradagarna tar slut. Det inträffar när barnet är mellan 1 år och 1,5 år för det mesta. Föräldrarna ska jobba heltid. Det är vad staten vill. Staten är missnöjda med att mammorna jobbar för lite. Barnens plats är i förskolan och senare på fritidshemmen och så till sist ensamma hemma efter skoldagen. Detta är vad staten vill.

Vad är fostran? Fostran är enligt en synonymordbok detsamma som uppfostran, upplärning, utbildning, vård, skolning och hyfs. "Barnuppfostran kan definieras som "åtgärder som oavsiktligt eller avsiktligt inverkar på andras (främst barns och ungdomars) sätt att tänka, känna och vilja, att forma ideal, normer, attityder och värderinga, att tycka och ha åsikter." (Egidius, 1995, s 77)

Detta är ju något som inte kan ske på heltid enbart upp till barnets första födelsedag och sedan en liten stund på morgonen, en stund på kvällen och på helger och under semestern. Alla timmar barnet inte är tillsammans med föräldrarna är inget vakuum. Tiden står inte stilla. Ett barn som utbildas på förskolan kommer också att formas av det barnet är med om där. Pedagoger, barn och miljö kommer att avsiktligt eller oavsiktligt fostra barnet. Senare i skolan innebär hela skolsituationen både utbildning och fostran. Utbildning är dessutom synonymt med fostran. Med fostran menas att man avsiktligt eller oavsiktligt formar barnen, deras tyckande och tänkande och uppförande. Lärarnas metoder kommer att forma barnen. De kommer att lära sig hur man beter sig i ett klassrum, tillsammans med andra elever, hur man bär sig åt när man lär sig saker, hur man sköter sig i en matsal osv.

Att föräldrarna är de som ska fostra barnen är alla rörande överens om nuförtiden. Men hur och när ska det gå till? Skriker man efter föräldrarnas engagemang måste man också skrika efter föräldrarnas RÄTT att fostra barnen. Vår rätt att bestämma över hur och var och av vem fostran ska ges.

Där barnen befinner sig...där sker fostran. Vare sig man vill eller inte. Det är bara att räkna timmar och minuter. De som har barnen mest...de fostrar barnen mest. Så är det bara. Och det är nog en sur citron att svälja.