Allt fler ungdomar...

...vill byta kön nuförtiden. Det rör sig tydligen om en ökning på 100 % om året. 2012 inkom 4 ansökningar till Karolinska. I år beräknas 200 ansökningar inkomma. Man vet inte vad den här ökningen beror på. Det skulle kunna vara så att fler vågar känna efter nu. Eller så är det nåt i samhällsströmningarna. Man vet inte. Inte jag heller. Men jag tänker att förvirringen är stor.

Dåliga resultat i skolan

Här i stan är det inte värst bevänt med skolan. Vi ligger under medel när det gäller meritvärden. Både pojkar och flickor är sämre än rikssnittet men värst är det för pojkarna. Förra året skulle skolorna rätta till det här! Man började med buller och bång och gjorde enkäter och stod i. Men sen rann det snabbt ut i sanden. Det blev liksom ingen skillnad i undervisningen. Om det gick åt något håll så blev det värre. Och resultaten gick också nedåt i stället för uppåt. Så nu måste man satsa igen och hårdare för att få ordning på det här!

Vad ska man göra då? Jo,

Man ska använda riktade resurser för extra insatser för betyg i alla ämnen i åk 7-9.

Man ska stärka den pedagogiska ledningen och det kollegiala utvecklingsarbetet på alla nivåer inom nämndens alla verksamheter.

Man måste bygga lokaler. Främst förskolor.

Klasserna ska kunna vara mer flexibla och då måste man ha lokaler till det.

Tänk det är väl lustigt ändå! Ingen åtgärd handlar om att titta på innehållet i undervisningen. Inget handlar om VAD som lärs ut. Inget handlar om hur man fortlöpande kontrollerar vad eleverna har lärt sig så att man kan rätta till problem INNAN de står där med underkänt i flera ämnen. Inget handlar om hur man lär barn att studera, få dem att förstå vikten av repetition. Ingen funderar över om de som faktiskt är rätt duktiga och får bra betyg skulle kunna ha lärt sig mycket mer om undervisningen hade varit mer innehållsrik och mer strukturerad. Nä, man stannar vid de praktiska detaljerna. Det blir ju enklast så. Extra skrattretande är det att man på allvar tror att fler förskolor kommer se till att fler elever får godkända betyg i alla ämnen. Undrar hur man tänker då. Men man tänker väl inte. Och så får det gå som det går.

Vi ska få en ny...

...myndighet! En myndighet för jämställdhet. För än är det långt kvar. Alltså tills vi når målet. Den totala jämställdheten.

Morgonpromenad!

Idag ruschade vi undan morgonjobbet för att hinna ut lite längre innan lunchen! Vi bor i utkanten av stan så vi har nära landsbygden och idag styrde vi kosan mot en ridskola. Det var så vackert! Morgondimman låg kvar litegrand och luften var ljum och härlig! På vägen passerade vi mormors och morfars hus och vi slank in och frågade om de ville hänga med och det ville de! 

Korna fanns kvar! N var nyfiken på dem och de var nyfikna på oss men rörde sig inte ur fläcken för att komma och titta lite närmre! 

 Vid ridskolan tittade vi på hästarna. N matade och klappade lite och var stolt över att vara så modig att han vågade klappa de stora djuren! 

Inne i stallet höll de på att sko om en häst och det var spännande att få titta på!  

Sen gick vi vidare och fick syn på ett svanpar på ett gärde! Efter en stund såg vi att de hade ungar! Fem stycken kunde vi se! De låg i gräset och stack bara upp när de skulle röra sig lite. Föräldrarna höll sig nära, en på varje sida av sin lilla grupp. Halsarna uppsträckta och huvudena riktade mot oss! Bäst att hålla koll! Vakta sina små! Det var fint att se! 

Sen fick vi lov att vända för att hinna tillbaka hem och laga lunch! När vi åkte förbi den lilla bäcken blev N sugen på att kasta sten i vattnet och det hann vi med också! 

Klätterförmiddag!

Det blev inte så mycket med hösten! Det är varmt och skönt! Härligt! Man måste bara ut och njuta av ljumma vindar och sol! Före lunch gick vi en tur till vår brantaste skog här i närheten. Där finns branta stup med släta hällar och mängder av stora stenbumlingar ligger kringströdda överallt! En härlig plats att klättra och klänga och hoppa på! Ett perfekt ställe för en 5-åring som njuter av att använda hela kroppen och av att märka att han blir längre och starkare och modigare och kan klättra högre och hoppa längre!

Förutom att klättra och hoppa tittade vi oss förstås omkring! Blåbär fanns i mängder och många av dem hamnade i N:s mun! Nästa gång får vi ta med en hink och förse oss av det sista sommaren har att bjuda på i bärväg! Och så såg vi fina småfåglar...mest talgoxar och blåmesar! N har hört berättelser om hur hans gammelmormor var bra på att få talgoxar tama och så småningom kunna mata dem direkt ur handen och han lockade och försökte vissla dem till sig men det gick förstås inget vidare! Men lika roligt var det ändå! Det är härligt att ha ett jobb där men kan ge sig ut en stund i skogen på dagtid! Härligt att få med av årstidernas alla växlingar. Det är lite synd om maken som måste gå till jobbet varje vardag...hans sommarsolbrända ansikte börjar redan bli lite blekare. Men han fick i alla fall varm, nylagad mat på bordet när han kom hem, och en kram av både fru och son! 

Nyblivna pappor...

...känner sig osynliggjorda i vården när de besöker mödravårdscentral, BB och barnhälsovård. För mer än en tredjedel är det så här. Det här har en forskare vid Karolinska institutet forskat fram. Det här är ett problem. Det är nämligen så att allt pekar på att föräldrar som görs delaktiga från början också tenderar att må bättre och ta ett större föräldraansvar när barnet är fött. Och forskaren tror att pappor osynliggörs eller ignoreras därför att jämställdhetsfrågor inte har prioriterats i vårdsystemet. Fast det kan också bero på attityder hos vårdpersonalen. För drygt 10 år sedan tyckte 30 % av BVC-sköterskorna att mammor var instinktivt bättre på att ta hand om spädbarn än pappor. 2014 var det tvärtom - 70 % av sköterskorna tyckte inte att mammorna var instinktivt bättre på att ta hand om spädbarn än pappor.

Ok, så här är det: det finns ingen forskning som visar att kvinnor på ett instinktivt sätt skulle vara bäst lämpade att ta hand om små barn. En förälder kan däremot bli bättre på att ta hand om barn om mer tid tillbringas tillsammans med barnet eller om mer stöd ges av vårdpersonal och omgivning. Därför är det viktigt att pappan också får samma uppmärksamhet som mamman. Och att pappan får stanna kvar över natten på BB så att han också kan påbörja anknytningen på en gång.

Så är det förstås. Det finns ingen forskning som visar att just mammor är bättre på att ta hand om spädbarn än vad papporna är. De råkar bara föda barn. En liten slump så där. Kunde lika gärna varit papporna. Fast så blev det ju inte genom en naturens nyck. Så vi borde behandla mammor och pappor exakt likadant. Uppmärksamma dem lika mycket. Bry oss om dem lika mycket. Rättvist ska det vara. Och på BB så ska förstås båda föräldrarna vara lika viktiga eller hur man ska säga. Turas om att hålla. Turas om att mata. Turas om att vila kanske. Och om det blir ont om plats på BB så kan väl lika gärna mamman åka hem och pappan stanna. Det finns ingen forskning som visar att just mamman är bäst.

Man skulle kunna gråta åt mindre. Det finns ingen forskning...Det är vad vi har blivit. Forskningsobjekt. Det skrivs rapporter om vårt beteende. Om hur vi borde vara. Om vad som är önskvärt. Skattepengarna rullar. Och under tiden väntar mammorna barn, föder dem, har sitt blödande avslag, sina mjölksvullna ömmande bröst, sina hormonsvängingar, ammar dem...Men forskningen visar att de inte är instinktivt bättre på att ta hand om spädbarn än vad papporna är. Man önskar nästan att mammorna skulle sätta ner foten och säga att nu är det nog. Vi behöver inte föda er några barn. Det kan ni göra själv, ni makthavare och ni forskare. Det kan männen göra. Vi har ingen lust. Våra instinkter säger oss att det inte är någon bra idé.

Härlig morgon!

I morse när vi vaknade var världen insvept i dimma. Allt var mjukt och vitt och milt och glittrande...små, små daggdroppar över hela trädgården. En härlig morgon...mjuk och snäll!

Alla som skulle till skola och jobb och jag själv gick upp vid 7 men N sov så länge han hade behov av, precis som vanligt. Halv 9 vaknade han idag, pigg och glad och redo att ta itu med dagens uppgifter. Efter frukost gick vi ut en liten sväng och hängde upp tvätten! För än går det att torka tvätt ute...fast morgonen var fuktig och dimmig kunde man redan känna att det skulle bli en fin, solig dag!

Det är härligt att vara ute tidigt! Luften känns ny! Det står och väger nu! Sommar och höst står och väger lika. Det är fint tycker jag! 

Katten höll oss sällskap som han brukar. Han tycker om när vi är ute i trädgården och håller sig nära oss. Alltid är det någon som får lust att klappa honom en stund! En härlig morgon fick vi...och hela långa dan är kvar för arbete och vila och samvaro!