Hjortron och våfflor och sylt och sånt!

Det är ett riktigt bärår i år! Och jag tänker mycket på bär. De senaste dagarna har jag tänkt på hjortron! Sen vi hittade några hjortron i en skog nära oss för några veckor sedan har jag blivit lite hjortronbiten! Jag vill hitta fler! Nu har jag i alla fall hittat ett hjortronställe! Inte fanns det många hjortron där men det fanns otroligt många hjortronblad i alla fall! Så det finns hopp! Undrar om någon hade plockat. Eller om det bara är dåligt med hjortronen i år. Vi får se. Vi fick ihop lite, lite grand i alla fall. Och nästa år! Då är jag beredd. Före alla andra ska jag ut till mina nyfunna hjortronställen och se om jag kan få ihop lite mer! 

 

Jag gillar hjortronmarker! Myrmarkerna, fukten, mjukheten, de låga krokiga träden, vita björkstammar, ängsullen som lyser som vita små ulliga tussar här och där, dofterna av pors och fuktig mossa och annat som jag inte vet vad det är. Nu har vi lärt oss att vissa växter hör i hop. Pors, odon, ängsull...leder till...hjortron! Jag har visat barnen, hållit upp blad, pekat och förklarat! Försöker prägla in naturtypen i dem. 

 Vi hittade som sagt lite hjortron. Inte så mycket men det räckte till varsin våffla för oss tre som tyckte om hjortronsylt!

Och de som inte gillade det fick hemkokt blåbärssylt, jordgubbssylt eller färska blåbär på! Också gott! 

Vandring i tid och rum!

Igår gav vi oss ut i naturen igen. Vi besökte ett naturområde i närheten. Här är naturen präglad av istiden. Det är stora flyttblock, mindre stenar som ligger strödda över allt, släta klipphällar slipade av vattnet som forsat under isen, isräfflor, jättegrytor, ställen där marken verkar ha slitits itu...stora klyftor där man ser hur stenkanterna passar ihop med stenkanterna en bit bort. Det är så vackert här! Skogen är mörk och mäktig, marken under är mossig och mjuk. Och det är så roligt att gå här! Man kan inte bara promenera fram utan att tänka sig för...man får se upp var man sätter fötterna för det är stenar och slingrande rötter, håligheter och branta höjder upp och ner...Det är roligt! Det gör en gott att vara i skogen, vara ute och gå tillsammans! Sura tonåringar som har annat de tror är mer intressant och viktigt kommer loss och börjar prata och skämta och faktiskt ha roligt tillsammans med sin familj! 

Vandringsslingan slutade i ett hembygdsområde med gamla brukskåkar som inte längre rymmer arbetarfamiljer utan affärer och café. Här brukar barnen alltid få köpa sig en karamellstrut! En kilometer från handelsboden upptäckte vi att vi inte hade lång tid på oss innan den skulle stänga. Det blev till att lägga på en rem och gå fort, fort...och vi hann! Fem minuter innan stängningsdags stod barnen vid disken och gjorde sina beställningar! 

Karamellerna avnjöts i djurhagen! Här finns kaniner och höns och grisar och får och getter! Det är roligt att titta och försöka klappa! 

Jag tycker så mycket om det här stället! Både naturen och själva området med sina röda arbetarbostäder! Här bodde släktingar till mig för länge sedan. Ja, inte så länge sedan egentligen..,min mamma minns när hon hälsade på här som barn! Det är fint att tänka på att här levdes livet en gång i tiden... här levde de mina sina liv! Här fanns bostäder, trädgårdsland, plats för en gris, barn som lekte bland husen och i stora skogen, arbetsplatsen i närheten, skola en bit bort...Resterna finns kvar. Spåren bevarade i ett reservat som vi kan besöka när vi vill roa oss. 

Strövtåg i hembygden...

Vi är ute i skog och mark nästan varje dag! Det är härligt...det bästa jag vet den här tiden på året. Vissa ställen betyder mycket för mig...dels för att de är vackra som så men också för att jag lite hör hemma där...mina rötter finns här. Jag har roat mig lite med någon slags släktforskning light...bara letat bakåt i tiden på nätet. De linjer jag har kunnat följa har jag följt. Andra tar stopp. Man måste nog börja leta i kyrkböcker för att kunna följa dem. Men de linjer jag har kunnat följa, fyra stycken, vindlar sig ända ner till 1600-talet...och det är fascinerande läsning. Namnen, födelseår och dödsår...äktenskap...antal barn...vilka som dog och var de föddes och dog. Jag kan konstatera att mina förfäder höll sig i trakterna. De har levat och dött inom en ganska snäv radie. Och båda mina föräldrars släkter har hållit hus på ungefär samma ställen. Vid några tillfällen korsas deras vägar...två flickor från två olika släkter, min mammas och min pappas, bodde på 1700-talet på samma lilla ställe, födda med bara några års mellanrum...de kände väl varandra? Kanske är det därför jag känner så starkt att jag hör hemma här? Att själva platserna, själva naturen, finns inne i ben och märg. 

Blåbärstårta och hallontårta!

Jag har fyllt år och vi firade som vanligt! Kaffe och tårta och senare lite grillmat. Närmsta familjen. Det var ovanligt kallt och mulet för att vara min födelsedag. Det brukar alltid vara riktigt fint väder och vi har nog bara suttit inne en enda gång den här dagen. Trots vädret bestämde vi oss för att sitta ute och det var riktigt skönt. En tröja bara så var det lagom varmt. Jag gjorde två tårtor som vanligt. En ny sort som jag gjorde utifrån beskrivningen ett konditori gjort av en av sina tårtor. Den blev riktigt god! En blåbärstårta var det och jag gjorde så här:

Ett anslag (jag gjorde min mormors gamla recept - det är det som funkar bäst) som skars i tre delar som vanligt. Och så vaniljkräm i första lagret. Sedan grädde blandat med några matskedar blåbärssylt (hemgjord!) i andra lagret samt brett runtom hela tårtan. Och så färska blåbär uppepå. De täckte jag med ett lager blåbärsgelé. Och så spritsad gräddkant runtom! 

Och så gjorde jag en chokladbrownietårta med hallonmousse. Den går alltid hem! 

På kvällen åt vi marinerad (i olivolja, soja och vitlök) fläskfilé och saffranstagliatelle med strimlad zucchini och morot i. Man blandar bara ner mortlad saffran (1 påse till 500 g pasta), 2 msk olivolja och salt i pastan och blandar runt. På pastan strör man sen grovriven parmesan blandad med pressad vitlök och grovhackad basilika. Enkelt och gott! 

Vi pratade om lite allt möjligt. Gamla tider kom upp som de brukar. Svärmor berättade om sina föräldrar och deras bageri och sin barndom. Mamma och pappa berättade om sitt. Om badinrättningar och tvättinrättningar...intressant...ska utveckla det en annan gång! Och så berättade mamma om sin barndoms kalas. När det alltid ingick en trädgårdsrundvandring om kalaset skedde på sommartid. För alla i hennes släkt var trädgårdsintresserade. Och så skrattade vi...för det är ju så vi gör det också! En rundvandring i trädgården...kommentarer och idéer...det är alltid roligt! 

Vårt Aromaäppelträd bjuder på frukt för första gången i år! Fyra äpplen började utvecklas men bara ett har fått sitta kvar! Och vi håller tummarna för att det ska få sitta kvar så det får bli ätmoget! Då får vi dela det i rättvisa delar så alla får smaka! 

New Dawn-rosorna är så vackra....och doftar så gott...lite svagt av hallon! 

Och höstvädden bjuder på en riktig födelsedagsbukett! Det är fint! 

Något håller på att gå sönder i Sverige!

Så säger två representanter för S. Och de menar att våra barn och ungdomar håller på att gå sönder. Och att vi måste agera nu. Unga människor mår dåligt. Och den psykiska ohälsan ökar. Var 4e person mellan 16 och 24 år lider av psykisk ohälsa idag. Och det är allra värst för unga kvinnor. Hela 57 % av de 15-åriga flickorna lider av psykosomatiska besvär.

Det låter ju inte alls bra. Vad kan det bero på?

1. Ökade krav i samhället.
2. Alla ska vara perfekta när det gäller utseende och det perfekta livet.
3.Mobbing i skolan och på nätet.

Debattörerna säger inte vad de själva tror men de säger att politikerna måste ta frågan på allvar.

Vad vill de göra då?

1. Skolkuratorer, skolhälsovården, lärare, föräldrar och andra vuxna är oerhört viktiga för att fånga upp unga som mår dåligt.
2. Det måste till fler skolkuratorer.
3. Unga som behöver hjälp av sjukvården måste få det snabbt och enkelt.
4, Frivilligorganisationerna måste få ökade ekonomiska möjligheter så de kan öka sin verksamhet och nå ut till fler unga.
5. Det behövs en kriskommission som måste få fram konkreta politiska åtgärder för att vända utvecklingen.

Det ska bli spännande att se vad som händer. Kommer en kommission tillsättas? Vad kommer den att komma fram till?

Det kan bli svårt att komma fram till något. Fler kuratorer. Fler frivilligorganisationer som tar emot samtal från unga som mår dåligt. Livskunskap på schemat?

I alla fall - en sak kommer man aldrig att komma fram till - man kommer inte att komma fram till att barn behöver föräldrar, sin familj för att må bra. Ett samhälle som separerar mor och barn redan vid 1 års ålder eller ännu tidigare om pappan ska vara jämställd, ett samhälle där alla barn fostras på institution från 1 års ålder tills de är stora nog att vara ensamma hemma vid ca 10 års ålder...det får nog räkna med att den psykiska ohälsan ökar. Och att kvinnorna tar mer illa vid sig...är det så konstigt egentligen? Kvinnor, flickor...de är ju gjorda för att vänta, föda, amma barn. När det tas bort, när drömmen om att bli mamma inte längre kan släppas fram på riktigt i ljuset...när allt man kan drömma om är vad man ska bli, vad man ska jobba med, att man ska göra karriär...då blir det nog lite ledset därinne. Men allt sånt går inte att prata högt om. För då krackelerar detta samhälle...och det går ju inte. För det är bra. I grunden är det bra. Bara vi får lite fler kuratorer och en kriskommission. Då ordnar sig allt. Kanske.

.

Augustiträdgård!

Så blev det augusti! Den sista sommarmånaden! Och trädgården satsar för fullt nu innan den går in i vilotiden! Sensommarblommorna är så fina. De är lite storvulnare än de tidiga blommorna, större och starkare i färgerna! 

Floxen är så fin!

Rosen blommar på och kommer väl fortsätta så tills frosten sätter stopp för det! 

Fackelblomstren blommar så fint 

Och höstvädden är så fin! Jag älskar den vackra blå färgen och de fransiga kronbladen! 

Funkiorna blommar också nu! De är inte direkt vackra men ändå fina på något sätt! 

Den ryska martornen är jag lite trött på...de blir så långa och måste stöttas för att inte rasa ner! Fast de är ju rätt fina och humlor och bin älskar dem så...kanske får jag hitta på någon bättre plats till dem bara! 

I trädgårdslandet blommar blåklinten...

...och luktärtorna...

...och ringblommorna!

Jag blir lite rörd när jag ser just den kombinationen ihop! Min farfar hade såna i sitt trädgårdsland och när jag fyllde år...som jag gör nu i dagarna...så hade han alltid med sig en bukett med just de blommorna! 

Blåbärstider!

Blåbärstider! Det är så gott! Vi njuter av de goda bären så mycket vi kan! Jag har bakat blåbärskakor! Och så har vi ätit blåbär med socker och mjölk ett par gånger! Siktkaka med ost eller skinka till det! Finns det godare kvällsmat så här på sommaren!? Inte just nu i alla fall! 

Jag tänker på blåbär. Just nu tänker jag mycket på blåbär. De har blivit lite som en symbol för mig. Jag läser i tidningen om att Lantbruksstyrelsen är oroad och bekymrad över att så många blåbär bara ruttnar bort i skogarna. Svenska ungdomar och vuxna har ingen lust att plocka blåbär för att tjäna pengar. De är för lata. För jobbet är svettigt och tungt. Och betalningen dålig. Jag blir lite ledsen. Vi lever ju inte i ett sånt där samhälle längre...ett samhälle där man kan plocka lite blåbär för att få in lite mer pengar. Lite guldkant. Det samhället är bort. Det fanns när min mormor var ung, när min gammelmormor levde...då plockade folk blåbär och sålde. Men det var bara lite extra...inte en lön att leva på. Nu kan man inte leva på det sättet. Vi är beroende av riktiga löner, både män och kvinnor och ungdomar också för de ska ju inte försörjas av sina föräldrar längre...ingen hänsyn tas i varje fall till försörjningsbördan som tonåringar och unga vuxna medför för föräldrarna. Så tänker jag mer....borde inte Lantbruksstyrelsen eller regeringen vara mer bekymrade över att vi vanliga privatpersoner inte längre plockar blåbär? Över att vi inte längre vill ge oss ut i skogarna och njuta av sommarluften, höstluften, uppleva Sveriges natur och samtidigt förse oss av det naturen bjuder oss på. Gratis. Gott. Nyttigt. Lyxigt. Allt behöver ju inte räknas in i bnp. Allt behöver inte köpas och säljas. Många saker kan man fixa själv. Skogen bjuder. Men vi har väl inte lust längre. Och inte tid. Vi har annat för oss. Jag känner mig som sista lilla tampen på ett långt rep som slingrar sig långt bak i historien, min historia...där det var otänkbart att att strunta i att plocka blåbär, lingon...det är inte något vi behöver för vår överlevnad...men för vårt välbefinnande. Men snart är det slut. Skogarna får ligga där outforskade...fulla med blåbär och annat gott och nyttigt. Tomma och susande...för tysta öron.