Helgbestyr!

Helgen har kommit och gått. Det har varit soligt och blåsigt och mysigt! Vi har inte gjort något särskilt. Vi har tittat på tv. Vi såg två filmer. En som hette Click som handlade om en man med tidsbrist som fick en magisk fjärrkontroll. Den var inget mästerverk men rolig och tänkvärd. Sen såg vi första Matrixfilmen. De äldre barnen gillade Matrixfilmerna mycket när de var lite mindre och vi kom på att våra mellanstora barn inte sett dem. De gillade den här filmen de också. Och jag med - fast jag sett den rätt många gånger. Sen har det varit idrottsträning och lek med en kompis och en del jobb i trädgården och lite förrådsstädning.

I fredags grillade vi hamburgare. Barnen har tjatat sen i somras på att vi skulle äta franska hamburgare, sk sandwich americaine eller som vi säger "amerikäner". Det är hamburgare i baguette med majonnäs och sallad och pommes frites. Barnen beställde såna några gånger på semestern förra året och nu skulle vi äntligen testa att göra egna. De blev goda men väldigt mastiga. Vi konstaterade att man nog ska äta dem på semestern - när man inte hinner få i sig mat på många timmar och är vrålhungrig! Eller göra ganska små!

Jag har rensat landet lite där jag vågade, mellan jordgubbarna och i krusbären. Det har börjat komma upp små fina gröna groddar. Spännande!

Jag har hängt tvätt ett antal gånger. Det är skönt nu när man kan hänga tvätten ute. Det känns roligare att stå ute i friska luften jämfört med att hänga tvätten i bastun. Nu är det extra njutbart. Vår tvättställning står bredvid en syrenhäck och det doftar så underbart. Jag står och sniffar och försöker få i mig all doft jag kan. Snart är det slut för i år. Barnen kommer också och luktar. En kompis hade talat om att man kunde äta syrenblommorna så det har alla testat. De blev mycket besvikna över att syrenerna inte smakade så gott som de doftar. 9-åringen sa att de smakar ju ingenting. Möjligtvis lite tvål.

De vita löjtnantshjärtana blommar. De lyser så vackert mitt i allt det gröna.

Klematisen jag köpte, en President, blommar. Det blev tre blommor och de har redan börjat vissna lite men är fortfarande riktigt fina!

För kanske tre år sedan satte vi ett litet aromaäppleträd. I år har vi fått fem blommor på det! Alla är glada och vi hoppas på att kanske en av blommorna ska bli ett äpple så vi äntligen får smaka!

 

Nu är helgen slut. Barnen sover. Och jag ska snart också sova. Bara fyra dagar kvar till skolavslutningen! Nu längtar vi efter lovet!

 

En ström av floskler

Jag läser en artikel i tidningen ETC. Den handlar om förskolan. Det står att det är konstigt att det är så olika regler kring hur många timmar barn som har föräldrar som inte jobbar får gå. I vissa kommuner är det 15 timmar och i andra får barnen gå hur mycket som helst. I en kommun där man äntligen valt att låta barnen till de föräldralediga och arbetslösa gå fler timmar än 15 säger ordföranden för barn- och utbildningsnämnden att det antal timmar barnen går i förskolan påverkar barnets förutsättningar senare i livet.  En annan ordförande för en utbildningsnämnd någon annan stans i landet säger att barnen som gått i pedagogisk förskoleverksamhet har större ordförråd när de börjar i förskoleklass. Förskolan fungerar som en multiplikator som fördubblar ordförrådet. Den här ordföranden säger också att förskolan är så bra när det gäller att komma tillrätta med barnfattigdomen. Om barnen går 35 timmar i förskolan så får de både frukost, lunch och mellanmål. Det här kan ge väldigt många barn en bättre barndom.

Det är rätt otroligt att man kan skriva sånt här utan att få några reaktioner. Finns det ingen journalist som känner för att ställa lite frågor kring det som påstås? Någon som funderar på om det är sant? Någon som blir förskräckt över att höra att föräldrar är så fattiga att de inte har råd att köpa mat till sina barn?

Jag funderar på följande i alla fall:
1. På vilket sätt påverkar antal timmar i förskolan barnens förutsättningar senare i livet? Hur går det för barn som är hemma jämfört med de som går i förskolan? Hur många timmar är det optimala när det gäller att påverka barnens förutsättningar? Hur vet man det?
2. Hur vet man att barnens ordförråd fördubblas av att gå i förskolan? Vilka barn har man undersökt? Vilka barn har man jämfört med? Vilken bakgrund hade de när det gäller tex föräldrars utbildningsgrad? Vad specifikt är det i förskolemiljön som ger barnen så stort ordförråd? Och vad är det som fattas i hemmiljön som gör språket torftigare?
3. Om föräldrarna är så fattiga att de inte har råd att köpa mat till sina barn - borde de då inte få någon form av ekonomisk hjälp? Hur går det på helgerna för dessa familjer? Får inte barnen mat då? Hur går det på semestern? Svälter barnen kanske ihjäl då? Borde barnen inte få kvällsmat också?
4. Om det istället är så att barnen inte får mat för att föräldrarna är slöa, lata, inkompetenta, ointelligenta eller dylikt - borde då inte socialen kopplas in?

Men dessa frågor ställer ingen. Ingen är intresserad. Flosklerna får fortsätta strömma. Kanske är det så att ingen egentligen bryr sig. Man tar hand om sig själv så gott det går och bryr sig inte om det som är utanför. Låt de som skriver och de som bestämmer floskla på. Verkligheten är som den är.

Mera gratis förskola åt folket!

Det handlar mycket om föräldraskap i politiken just nu. Det är kvotering, inskränkningar i rätten till deltid, vabbonus till de som vabbar rätt... och så kom ett nytt förslag i dag från Moderaterna. Den allmänna förskolan ska starta redan från 2 år. 15 timmar gratis i veckan ska föräldrarna få. Jaha, tänker jag igen. Varför då? Varför ska förskolan bli billigare än den redan är? De allra, allra flesta 2-åringar går redan på dagis så det finns just inga fler barn att locka dit med gratistimmarna. Eller är det att alla små storasyskon ska få gå där utan att det kostar något för föräldrarna? Så föräldraskapet och föräldraansvaret kan monteras ner ytterligare lite, lite grand. Hoppas politikerna satsar rätt bara. Jag är inte så säker.

Den nya liberalismen

Jag lyssnar på Birgitta Ohlsson när hon pratar om föräldraledighet och jämställdhet. Jag mår illa.
Att vara liberal är inte bara att ha rättigheter och frihet. Det är också att ha skyldigheter. Vi måste alla fundera över vilket slags Sverige vi vill ha. Birgitta Ohlsson vill ha ett jämställt samhälle. Och då måste vi alla offra något. Man kan inte ta hand om barnen för länge då. Då blir det ojämställt. Barnen har oftast två föräldrar och då måste barnen få träffa båda föräldrarna under det första, viktigaste året. Barnet (som är mellan 0-1 år) måste se sina föräldrar ta lika mycket ansvar för hemmet och barnet. Sedan är det dags att se andra kvinnor ta ansvar för barnet. Hemmet, ja, det sköter mamman och pappan på ett jämställt sätt efter arbetstiden. Att ha skyldigheter kom Birgitta aldrig riktigt in på vad det innebär. Men jag antar att vi har skyldigheter mot arbetsmarknaden, mot jobben. Vi är skyldiga att hugga i och jobba för Sveriges skull, för bnp:ns skull. Våra skyldigheter mot familjen och barnen och hemmen - ja, det har vi inga särskilda mer än att vara så jämställda som möjligt. Statens skyldigheter mot sina medborgare...vilka är de? Ingen pratar om det. Det är medborgarna som har skyldigheter mot staten. Inte tvärtom. Vi är alla kuggar i det stora arbetet som ska leda fram till exakt jämställdhet och en så hög bnp som bara möjligt. Det är vår huvudsakliga uppgift i livet. Det är att vara liberal.

 

 

Lek och lär!

4-åringen är så bra på att leka. Han leker med sina bröder, han leker med mig och han leker med sig själv. Det märks hur han använder alla sina erfarenheter när han leker och hur allt kan förvandlas till en lek. En lek han tycker mycket om just nu är att packa saker och ge sig ut på äventyr. Det packas i alla möjliga väskor och ryggsäckar. Det packas ner mat, böcker, bilar eller annat. Här har han packat saker som kan vara bra att ha om man går vilse:

Det är amo ifall man skulle bli attackerad (det är inte så pk kanske att barn får leka med vapen och sånt men det får mina barn och det verkar gå bra, jag tar risken), bandage om man skulle bli skadad, tigerbalsam om man skulle få ont, papper och penna om man skulle behöva skriva upp något, en ficklampa ligger någonstans ifall det blir mörkt. En stor del av leken går ut på att just packa. Att fundera på vad som behövs och leta reda på det.

En dag hittade jag en massa tops som låg på varje trappsteg upp till övervåningen. Det visade sig vara ett spår, ledtrådar upp så att vår katt kan hitta upp. Jag förstår att det är Hans och Greta som inspirerat till leken. N älskar sagor just nu och vi läser de där vanliga, Rödluvan, Törnrosa, Hans och Greta, Vanten, Pannkakan, Bockarna Bruse...

N tycker mycket om att räkna just nu. Det verkar som om barn har någon slags inbyggd ordning i hur de vill lära sig. Bokstäver och ljud verkar vara intressanta före matten och just vid 4 har alla mina 6 barn varit förtjusta i att räkna. N funderar mycket på siffror, hur gamla folk är, hur långt det är i tid och avstånd, vad han väger och hur lång han är, hur många saker av olika slag det finns...Han tycker om att jämföra - att det blir lika många som ligger på olika ställen, hur fingrarna kan fördelas - två på ena handen är lika som två på andra och de blir fyra tillsammans. Att tre fingrar kan vara tre oavsett vilka fingrar som hålls upp. Här har han lagt kapsyler i två rader. Han vill att det ska bli lika många på varje rad. Sen blev räkningen en lek och kapsylerna blev gubbar som blev instängda bakom en kapsylmur.

Det är roligt att vara med och få lite inblick i hur N tänker. Man behöver inte göra så mycket. Det räcker att finnas där bredvid och ha lite grejer - pennor, papper, kapsyler, knappar eller annat. Det blir en hel del funderat och diskuterat av det. Det kräver inte så mycket kunskaper av den vuxne för egentligen utan bara att man är där. Den grundläggande matten, språket eller vad det nu är - förståelsen för hur saker och ting hänger i hop - växer fram utan någon större ansträngning. Det är spännande! 

 

Att jobba bort fula ovanor!

Det är mycket nu med den där tredje pappamånaden. Jag lyssnar på Annika Strandhäll och Emma Henriksson som pratar om det. Annika är hård, stenhård. Hon kommer med alla de vanliga argumenten. Jag behöver inte skriva upp dem. Ni vet - jämställdhet, löneutveckling, pensioner, obetalt hushållsarbete och kontakt med barnen och det där. Men så säger hon att det är orimligt att just föräldraförsäkringen ska gå att överlåta. Inga andra försäkringar funkar ju så. Man har sin egen sjukförsäkring, pensionsförsäkring och så där. Visst är det så men jag tänker ändå att föräldraförsäkringen är ju lite annorlunda till sin karaktär. Det handlar inte om en individ utan om en samling individer - en familj. Det är två vuxna som får ett barn och sedan kanske ännu fler. Två individer blir till en familj. Och i den ekvationen finns det ett litet barn som inte kan fungera som en egen självständig individ utan är totalt beroende av sina föräldrar - både av omsorg men också av praktiska förhållanden kring själva omsorgen, tex ekonomin. Det blir ju då lite konstigt om man inte tar hänsyn till just familjen och dess önskemål. Men sen kommer det ännu mer. Annika Strandhäll säger att vi tyckte att det var jobbigt med rökförbudet på krogen och på arbetsplatser när det infördes. Men nu tycker alla att det är helt ok att det är just rökfritt. Det kommer funka likadant med föräldraförsäkringen. Vi kommer att vänja oss och acceptera det så småningom. Det handlar liksom om att jobba bort en ful ovana. Ovanan att vilja vara mamma!

Att smita undan! Om en tredje pappamånad

Jag lyssnar på en debatt mellan Carina Olsson, ordförande för s-kvinnorna och Madeleine Lidman, hemmaföräldrarnas nätverk. Det handlar om den tredje pappamånaden. Madeleine Lidman är saklig och välformulerad. Hon håller sig till det det handlar om - att man inte ska styra familjer eftersom alla familjer är olika och har olika behov. Att vi kan avgöra själva hur vi vill ha det. Och att väldigt många människor är upprörda och ledsna över att nästa steg ska tas. Att det ställer till det. Och mer är det ju inte att säga om det. Föräldrar kan bestämma själva. Och folk tycker inte om det här. Det räcker med att gå in på Försäkringskassans fb-sida. Där har de kört med en drive att den bästa mors dagspresenten är att dela föräldradagar och vab lika. Och folk ÄR upprörda. De allra flesta tycker att det är fel att politiker ska bestämma över såna saker.

Från S-kvinnan fick vi det vanliga tugget. Varför ska man styra föräldrarna? Jo, barnen får träffa sina föräldrar lika mycket under de första åren (det första året blir det väl för många). Och arbetslivet blir mer jämställt. Fler kvinnor kommer att arbeta heltid och det påverkar löneutvecklingen både för kvinnor som har barn och kvinnor som inte har barn. Här antyds som vanligt att kvinnor som är hemma längre än normen är förrädare som sabbar för alla andra, väluppfostrade barnlösa kvinnor, som jobbar som de ska och inte går hemma och är normförrädare.  En stor majoritet vill förresten ha det här! LO, TCO och Saco vill ha det och en majoritet i riksdagen vill ha det. Så de har ett brett folkligt stöd för att gå vidare ett steg till. Vad vanligt folk tycker är inte intressant. Men det sa hon förstås inte. Vi har förresten redan väldens mest flexibla och dessutom längsta föräldraförsäkring så vi ska inte klaga. Fast tyvärr så ljuger Carina här. Vi har inte världens längsta föräldraförsäkring. I Tyskland har man ungefär samma antal föräldradagar och dessutom rätt att vara tjänstledig från jobbet i 3 år. OCH - ännu viktigare - sambeskattning och skatt efter försörjningsbörda vilket ger möjligheter att vara hemma efter att föräldraledigheten är slut om man så önskar! Snacka om flexibilitet! Det har vi inte något som liknar här.

Madeleine säger att när staten går in och styr så kommer folk att hitta nya lösningar. Skriva sig på olika adresser och säga upp sig från jobbet för att få möjlighet att ge barnen tid. Men då säger Carina att hon hoppas att Hemmaföräldrarnas nätverk inte rekommenderar sina medlemmar att säga upp sig, att SMITA UNDAN! Hon använder det ordvalet. Smita undan!? Har vi alltså arbetsplikt? Anses mammor  och pappor som tar hand om sina egna barn som smitare? Är det ett sånt samhälle vi har alltså. Det har jag misstänkt länge men nu fick man höra det utsagt. Att ta hand om egna barn är att smita undan. Plikten har man mot arbetslivet. Mot andra kvinnor. Mot barnlösa kvinnor. Så att de inte ska få lite lägre lön eftersom arbetsgivare inte litar på kvinnor. Man vill gråta. Eller slåss. Eller skrika. Men det gör jag inte. Jag skrattar högt! Jag har smitit undan! Och jag njuter av det varje sekund!!