tisdag 10 januari 2023
Jullovet...
måndag 12 december 2022
Barnrättigheter
När jag var barn tyckte man lite synd om de klasskamrater som inte hade mamma hemma på eftermiddagarna. Man kallade dem nyckelbarn. De hade en nyckel i en snodd runt halsen. De fick själva låsa upp och ta hand om sig när de kom hem från skolan eftersom mamma inte var hemma. I min klass var det ett barn det gällde. Sen gick åren och fritidshemmen byggdes ut. När jag fick egna barn i skolan i början av 2000-talet gick nästan alla barn på fritids efter skolan. I samma veva började det bli allt vanligare att barn inte gick på fritids längre än till åk 3. Man började anse att barn klarar sig på egen hand på eftermiddagarna när de blev en 10 år. De barn som hade föräldralediga eller arbetslösa mammor/pappor fick inte gå. De hade ju liksom någon hemma. Och så ligger det fortfarande till.
Och det är tydligen problematiskt. Alla barn mellan 6 och 9 år borde ha rätt att gå på fritidshem. Det tycker den förra regeringen och de har lämnat in ett betänkande till skolminstern Lotta Edholm. Precis som alla småbarn har rätt att gå vissa gratistimmar på dagis borde nu alla barn mellan 6 och 9 år ha rätt att gå på fritids gratis. En forskare i pedagogik säger att man hade ju samma diskussion om förskolan för några år sen. Då såg man förskola som omsorg. Nu ser man förskola som en barnrättighet. Och den här barnrättigheten borde vara naturlig även för fritidshemmet. De stackarna som inte får gå kommer ju inte få ta del av fritidshemmets läroplan. Ett allmänt och gratis fritidshem är alltså av nöden för barna mellan 6 och 9, ca 10-12 timmar i veckan.
Det jobbiga är att fler barn i fritids betyder att verksamheten skulle bli ännu mer pressad än vad den redan är. Ett allmänt fritids skulle innebära att verksamheten skulle växa med ca 10 200 elever. Och kalaset skulle kosta drygt en halv miljard kronor per år. Fler personal skulle också behöva anställas. Tyvärr är det personalbrist som det är. Men ingen fara på taket...det finns så mycket folk därute som skulle kunna ta hand om barnen. Det behöver inte vara utbildad personal utan barnskötare, fritidsledare och socialpedagoger (vad nu det är).
Ja, så ligger det till. Det är viktigt att barn har rättigheter. Och den viktigaste rättigheten de ska ha verkar vara att slippa vara hemma.
torsdag 8 december 2022
Mycket väsen för ingenting
Barnafödandet går ner i riket. Kraftigt. Och det är tydligen en trend.
Man funderar på vad det kan bero på. Och man har kommit fram till att det kan vara föräldraförsäkringens fel. Fruktsamheten har nämligen en stark koppling till den där försäkringen. Man vill etablera sig på arbetsmarknaden innan man slår till. Förstås...man får ju inte så bra föräldrapeng annars. Och om det då är lågkunjunktur och kris så blir man ju förstås mer noga med pengarna. Fast det är ändå konstigt säger en demograf vid SCB. För det har ju inte varit någon kris under alla de år nativiteten gått nedåt. Det är ett mysterium. Kanske beror det på klimatmedvetenhet eller en osäkrare arbetsmarknad. Och så ser man att det hela är en del av ett globalt mönster.
Kanske är det som så att intresset för barn har minskat helt enkelt. Det skulle kunna vara så. För varför ska man egentligen skaffa barn? Längta, vänta, föda, amma...och sen ta hand om bäbisen på heltid i cirkus 1 år. Kortare om pappan vill hälften av dagarna. Som sig bör. Sen vidtar åren av lämnande och hämtande. Och vabbandet. Och så finalen. Ha ungen hemma ensam på eftermiddagarna och hela/delar av loven. Mycket väsen för ingenting.
tisdag 8 november 2022
Bortglömt
Nyss har det varit höstlov...ja, eller läslov då. Det heter ju så numera. För alla är ense om att det är viktigt att läsa. Helst romaner. Och helst av lust.
Och något måste nog göras när det gäller läsningen. På senaste tiden har det rapporterats både det ena och det andra i tidningar och på nyhetssajter.
Till exempel...universiteten larmar om att sjuksköterskestudenter saknar den kompetens som behövs för att de ska kunna examineras. Och det är ju riktigt allvarligt. Vården skriker efter sjuksköterskor. Man ser att allt färre klarar sin utbildning. Vad är det då som brister? Främst gäller det tydligen kunskaper i matematik och naturvetenskapliga ämnen. Det kan bli svårt med läkemedelsberäkningen under en examination om man inte kan matte ordentligt. Men man ser också att eleverna har språkliga brister och det gäller både de med svenska som modersmål som utlandsfödda. Läsförståelsen är för dålig. Man kan inte heller skriva ordentligt...särskrivning och syftningfel leder till felaktiga svar och öppnar för misstolkningar. De programansvariga är eniga om att studenternas förmåga att klara av de akademiska studierna har blivit sämre de senaste 10 åren.
Förklaringen till varför studenter kan ha stora problem med att läsa och skriva verkar vara rätt enkel. I tidningen Ämnesläraren kunde man nyss läsa att läsningen i svensk skola minskar drastiskt. Och det jag läser är skrämmande...50 % av eleverna i åk 9 läser inte ens en sida sammanhängande facklitteratur på papper eller skärm en vanlig skoldag. 2007 var motsvarande siffra 33 %. Och om jag vågar gissa...ja, jag vågar, så är skillnaden ännu större om man går tillbaka ännu längre i tiden. Lärarna tycker tydligen att det inte finns utrymme för läsning i skolan. Man känner att man måste träna eleverna inför allt som ska bedömas istället.
Ja, det är ledsamt. Och samtidigt hoppfullt. Hur svårt kan det vara att faktiskt läsa facktext i klasssrummen och som läxa hemma? Kanske skulle det bli lite lugnare i klassrummen också om eleverna satt tysta och läste, eller turades om att högläsa texter, med efterföljande bearbetning av texten.
måndag 7 november 2022
Höstlovet...
onsdag 19 oktober 2022
Hösten...
måndag 3 oktober 2022
Tid
I tidningen mama kan man läsa om hur man ska göra för att få
lite mer tid för familjen. Det ju nämligen svårt för moderna familjer att få
till att samla hela familjen vid matbordet varje kväll…något som ändå är
drömmen.
9 av 10 föräldrar tycker att det är viktigt att äta minst en
måltid om dagen ihop med familjen. 47 % fixar det. Varför? Jo, föräldrarna
jobbar sent eller barnen har fritidsaktiviteter.
Och det här är kanske inte det allra värsta. Det värsta är
att 40 % av föräldrarna i riket säger att de bara träffar sina barn 1-2 timmar
om dagen.
En barnläkare säger att när det nu är så här…att man har så
lite tid tillsammans…ja, då blir det ännu viktigare att ta tillvara på de
tillfällen som ges. Middagen måste bli en kvalitetsstund med givande samtal.
Tips:
Ställ frågor och följdfrågor.
Skapa en positiv stämning.
Ställ regelbundet frågan…Vad har varit BRA idag? Alltså för
att trycka på det positiva.
Skapa regler för en lugn måltid…telefoner bort!
Bra tips. Men ändå lite deprimerande. Särskilt för de små
barnen. Sitta vid ett matbord och ha en givande konversation med förskolebarn
liksom…be dem berätta om vad som var bra idag, på förskolan. Visst, bra…men kom
igen…en 1-åring, en 2-åring, en 3-åring…Det är klart att man ska prata med sina
småttingar vid bordet men det räcker inte på långa vägar…inte när barna knappt
kan prata. Nä, då är det tiden som räknas. Många långa timmar tillsammans gör
att många, många ord utväxlas…och en massa annat också förstås…kramar, pussar,
bus, spring, promenader, gemensamma lugna stunder, kompromisser, sånger…
Det är sorgligt att man VET att föräldrar knappt träffar
sina barn på vardagarna och inte reagerar annat än med att komma med små
plåster på såren.
.jpg)



