Det har kommit en massa kvinnor och barn hit till vårt land från Ukraina. Det är hemskt att tänka på dem...vad de varit med om, beslutet att försöka lämna sitt land, våndan i att skiljas åt från sina män, äldre söner, fäder...Det går inte att föreställa sig.
Jag funderar lite på det där...att det just är kvinnor och barn som kommit hit...att just män mellan 18 och 60 måste stanna kvar. Hur blir det med jämställdheten? Och varför pratar vi inte om det här i jämställdhetens Mecka? Tycker vi inte att det är konstigt på något sätt?
För det är inte den vägen vi skulle välja här i Sverige. Här är vi jämställda. Även om det skulle bli krig.
Jag läser på försvarets hemsida och tar reda på vad som gäller.
1. ALLA mellan 16 och 70 som är bosatta i Sverige är totalförsvarspliktiga. Alla måste alltså delta i den verksamhet som krävs för att förbereda Sverige för krig.
2. Svenska försvaret bygger på ett system av frivillighet och plikt och lagarna gäller lika för både kvinnor och män. Det år man fyller 18 ska man lämna uppgifter till plikt- och prövningsverkets mönstringsunderlag på webben.
Jag funderar på följande...vad händer med barnen om båda föräldrarna är upptagna med att förbereda inför krig, kriga eller arbeta med kriget på ett eller annat sätt. Jag hittar information på folkochförsvarspodden. Det är intressant lyssning.
Först handlar det om själva förskoleverksamheten:
Det övergripande som gäller är att det är kommunen som har ansvar för barnen. De har det i fredstid och de har det om det blir förhöjd beredskap eller en väpnad konflikt. Eftersom alla föräldrar antas förvärvsarbeta blir det på det sättet.
Om det blir förhöjd beredskap eller en väpnad konflikt ska kommunen tillhandahålla förskola och skola som vanligt.
Föräldrarna krigsplaceras och det kan bli så att båda två kan placeras på annan ort. Kommuen kan då försöka utöka förskoleverksamheten så att den även fungerar hela dygnet. Men på det stora hela taget är det föräldrarnas ansvar att fixa ihop krigspusslet...deras egna föräldrar, eller grannar, eller några andra kan hjälpa till. Kommunen kan försöka fixa fler nattis...kanske i anslutning till sjukhusen för de föräldrar som jobbar där.
Om ett barn blir sjukt då och föräldrarna egentligen borde vabba? Vad händer då? Jo, i första hand måste föräldrarn komma och hämta sitt barn. Eller så får föräldrarna engagera sitt sociala nätverk...egna föräldrar, grannar, andra.
Man kan inte heller vara så väldigt noga med förskolan om det blir ökad beredskap eller krig. Man kan gå ner till ett mininum vad gäller utbildad personal. Man kan inte jobba med förskolekontroller under ett så här pressat läge. Man får gå över från pedagogik till omsorg istället. Den som pratar nu säger att barnen kommer att gilla det! Barnen kommer att leka och får mat...det blir jättekul!
Sen handlar det om personalen:
En studie har gjorts om personalens inställning och funderingar vad gäller höjd beredskap eller väpnad konflikt.
Personalen är väldigt viktig om det blir krig. Förskolan funkar inte utan dem.
Om man stänger förskolorna då kommer många föräldrar att stanna hemma och då blir många andra viktiga samhällsfunktioner lidande.
Personal som tillfrågades om vad de tänkte på i frågan pratade om el och vatten. Om elen försvinner...var förvarar man vaccin funderade en skolsköterska på. Och någon annan undrade över vad som händer om vattnet försvinner. Hur ska barnen kunna gå på toaletten? Och någon tredje undrade över om det kan bli problem med att ta sig till jobbet.
Och så handlade det om barnen själva:
Hur påverkas barn av krig? Någon auktoritet svarade att barnen reagerar med akut kris och det kan leda till traumatisering. Men mycket annat händer också...barnen kan drabbas av oro, nedstämdhet, rädsla, okoncentration och de kan få svårt med vänner och det kan leda till en tillbakahållan social utveckling.
Det kan vara jobbigt att vara ifrån sina föräldrar. Men allt beror på hur ofta man träffar föräldrarna och hur separationen sker. Man måste fråga sig om barnen förstår syftet med separationen, om barnet får fortsätta att träffa sina föräldrar, om barnet är tillsammans med andra trygga vuxna? Och så vidare.
Auktoriteten säger att det finns en risk med separation mellan barn och förälder. Barnet kan uppleva att det blir övergivet. Men då måste det finnas andra trygga vuxna runt barnet och separationen måste bli trygg och bra.
Förskolan och skolan har en viktig roll för barnen under en väpnad konflikt för det är viktigt att något är sig likt. Och kommunen har fortsatt ansvar. Det är skolan och förskolan som ska se till att barnen får sina rättigheter uppfyllda vad gäller utveckling och undervisning. Och när de vanliga vuxna är borta blir förskolan och skolan ännu viktigare...relationerna till lärarna blir oerhört viktiga.
Ja, så så ligger det till i Sverige. Om vi blir utsatta för krig kommer ingen att fly. Allt flyter på som vanligt. Mamma och pappa går ut i krig och barnen är på förskola och i skolan. Om det skulle bli så hemskt som i Ukraina vet jag inte riktigt hur vi skulle ställa oss. Kanske kan man kvotera flyendet på något sätt så att det blir en jämn könsfördelning. En gång i tiden, och i Ukraina verkar det fortfarande vara samma tänk, pratade man om att skydda kvinnor och barn. Men det var då det.
¨
