Midsommarhelgen har kommit och gått...

...och vi hade det riktigt trevligt!

Tre av barnen hade annat för sig men vi andra...jag, maken och tre barn, mina föräldrar och en morbror med hans son gav oss ut till den hembygdsgård dit vi alltid åker. Precis som förra året var firandet inställt men det gjorde inte så mycket. Vi saknade den fina musik som ett par killar brukar stå för men annars hade vi det mysigt ändå. Vi åt tårta och drack kaffe och firade min mamma som fyllt år för några dagar sedan. 

Sen gick vi ner till badet...det är roligt att våra tre yngsta söner kommer så bra överens med min morbrors son...som de kallar sin kusin fast han egentligen är min kusin! 

Tre av barnen hoppade i böljan blå! Vattnet var riktigt ljumt och skönt konstaterade jag när jag vadade omkring!

Sen åkte vi hem till mina föräldrar (vi hade lånat ut vårt hus till en son som skulle ha lite eget firande)...vi beundrade kaffemuggarna min mamma fick i present...bara två av dem men nu finns det sex stycken i hennes blå skåp! 

Barnen gick upp till fotbollsplanen och slog brännboll!

Och så åt vi grillat och potatissallad...

Det var en sån där ljum och härlig midsommaraftonskväll! 

Nästa dag åkte vi på utflykt och fick då även med oss en till son samt hans flickvän. Först såg det mörkt ut...regnet öste ner!

Men så lättade det upp och vädret blev fint! Vi kunde sitta och fika vid den gamla gården dit vi åkte! 

Det är så vackert här med en fin kanal och ett par slussar och gamla sinnerstenshus! Här låg förr en hytta men den är borta sen länge.

Här finns också den så kallade "kungseken" en jätteek som börjat bli lite ankommen...det är inte mycket liv i den...halva stammen är av betong och järnband håller ihop den...men ändå har en del grenar friska fina löv! 

Sen fiskade barnen från en brygga...ingen fisk blev det men det var kul ändå!

På kvällen grillade vi tillsammans igen...fast då var vi hemma hos oss! 

Och så blev det söndag...och arbetsdag för hela slanten. Min man hjälpte en son att serva hans bil och jag jobbade i trädgården! 

 

Sommarlovet...

 ...rusar på...vi har tappat räkningen på dagarna och tiden känns annorlunda än annars. Vi gör allt möjligt...jobbar i trädgården, fikar, spelar piano och gitarr, läser böcker, spelar tv-spel alldeles för länge på kvällarna, promenerar, lagar mat, spelar badminton och kubb, ritar...några sommarjobbar. 

I helgen gjorde vi en fin liten roadtrip...vi startade i Gamla Pershyttans bergsmansby, åkte vidare till Gyttorp och avslutade i Nora. 

Gamla Pershyttans Bergsmansby var ett helt underbart ställe... det är en väldigt välbevarad bergsmansby med många fina hus, en välbevarad hytta, kolhus, hus med vattenhjul. stånggång, stora fina slagghögar, gruvhål och annat spännande och fint. Vi tittade runt och en guide som vi stötte på i hyttan berättade mycket intressant för oss. 

Först bjuder jag på några (ganska många) bilder från Pershyttan:

Den lilla bäcken...som forsade på rätt rejält i fallen

Vattenhjulet

Slagghög och en liten bit av stånggången!

Vattenhjulshuset där stånggången är kopplad till hjulet och där vatten från bäcken leds in i huset i den träfärgade rännan.

Hyttan

Inne i hyttan...som var i drift ända fram till 1953

Man kunde gå runt hyttan invid vattnet och på andra sidan låg ett så vackert hus...domargården hette det visst!

Hyttan från andra sidan! 

En fd arbetarbostad som man på 80-talet klätt om till bergsmansgård...satt på de typiska järnskorstenarna och piffat till taket med gräs! Så vackert...och tydligen det mest fotograferade huset här!

Sen bar det av till Gyttorp! 

Här har Ralf Erskine ritat radhus och hyreshus på 40-, 50- och 60-talen. De är lite häftiga och snygga på ett lite fult sätt...vi kunde inte riktigt bestämma oss för vad vi tyckte. Barnen tyckte att allt var asfult och undrade varför vi ens turistade i Gyttorp...världens ände liksom. Men vi gick runt ett par kvarter ändå...jag bestämde mig i alla fall för att det gamla är finare. Punkt. För mig blir det tydligt när jag ser en gammal arbetarbostad bredvid ett funktionalistiskt hus. 

Sen åkte vi till Nora. Vi köpte glass. Det var stekhett så glassen smälte i rasande fart. Vi hann knappt ta oss till en skuggig bänk innan vi hade varit tvungna att smälla i oss all glassen...det var det eller att ha allt rinnande längs armen! 

Och sen promenerade vi lite...och blev lite knäckta när vi kom ner till sjön och konstaterade att vi kunde ha tagit oss en noraglass, eller en paj med glass, eller något annat med glass...på ett mysigt café i en fin trädgård! Vi får åka tillbaka igen. 

En liten tågvagn låg vid vattnet...här fanns lite info om Maria Lang och massor med böcker av henne...stängt. Vi får komma tillbaka igen.

Vi gick till den gamla järnvägsstationen...fin.

Minstingen klängde på ett gammalt lok. 

Vi fick en broschyr på turistinformationen...en om Maria Langs mordplatser...vi spanade lite efter några. Här är en...Göthlinska gården.

Ett komplett borgarhem finns härinne. Det var stängt. Vi får komma tillbaka.

En annan mordplats...Stadshotellet. 

Det var en fin dag...mycket intressant fick vi se och mycket som var vackert för ögonen! Och vi fick prata och umgås och ha det trevligt tillsammans på köpet! 

Stereotypen

 Jag läser lite på kultursidorna på SvD och DN. Läser ikapp lite. Läser lite här och lite där. Fastnar lite för en recension i DN av Ulf Lundells Vardagar 4 och 5. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i Ulf Lundell men jag såg den där dokumentären om honom på Svt och blev lite intresserad. Jag insåg att jag nog dömt honom utan att ha något alls på fötterna. Han blev ju poppis när Jag trivs bäst...kom och min bästa vän var helt såld. Hon älskade Ulf Lundell och av någon anledning (förmodligen någon slags rivalitet) bestämde jag mig för att jag nog inte alls ville gilla honom. Så det gjorde jag inte. Men som sagt...den där dokumentären gjorde mig intresserad och jag bestämde mig för att läsa något av honom så snart som möjligt. Än har inte möjligheten eller lusten infunnit sig men en recension om hans senaste är ju också intressant. Fast recensionen var inte så värst intressant...jag slöläste lite...men sen hajade jag till...inte om något som har med Lundell att göra utan recensenten yppade en åsikt som fick mig att reagera. Here comes: 

"Lundell har i och för sig rätt i att det finns frivilliga hemmafruar, som sen kommer i efterhand och klagar. Men det är bara en konsekvens av att vissa kvinnor, genom manliga möjliggörare som just Lundell, ges chansen att smita från dubbelarbete. Och de flesta sådana kvinnor ångrar sig i efterhand, eftersom hjärnan blev infantil av att enbart ta hand om barnen, man utvecklades noll, och det man själv slapp tjäna pengar till gav visserligen lättnad i stunden (gratis dammsugare), men efter familjens upplösning måste man plötsligt betala dammsugaren själv.”

Jaha ja. Så är det alltså. Det verkar finnas tre sorters människor. Folk som vet hur man ska va. De (kvinnor) som gärna dubbelarbetar och fattar varför det är helt rätt. Och så män som är elaka nog att gå med på att deras kvinnor är hemma (och de är alltid elaka innerst inne och lämnar sina kvinnor så småningom…det gör inte de godkända männen...eller det gör de kanske men de har åtminstone fostrat sina kvinnor till att själva tjäna egna pengar så att de inte behöver stå på bar backe efteråt utan kan försörja sig när det oundvikliga kommer) och så finns det korkade och framför allt lata kvinnor. Kvinnor som tror de kan komma undan arbete, dubbelarbete…fast gärna dammsuger…men då med en gratisdammsugare. Och DE kvinnorna…ja, de är helt bombade…inte från början förstås, men de blir det av att ta hand om barn. De blir infantila. De stannar i utvecklingen. Det gör inga andra...inte ens förskollärarna som jobbar med barn ett helt yrkesliv. 

Det mest intressanta är att det tydligen är männen som bär något slags huvudansvar…de är möjliggörare för såna här lata kvinnor. Utan männen blir det inga hemmafruar…och det är ju sant förstås. Utan pengar=ingen hemmafru. Men det är ändå intressant. Jag trodde att kvinnokampen  liksom gick ut på att kvinnor var lika bra, eller vad man ska säga, som män. Men så visar det sig att det kanske inte är så. Kanske är männen i själva verket patriarker som måste fostra och leda oss stackars kvinnovåp genom livet, se till att vi gör rätt. Och en kvinnosakskvinna (som recensenten uppenbarligen är) är helt ok med att patriarkatet egentligen har makten. Mindboggling. På något sätt.

Men så tänker jag…strunt samma…och lyfter blicken från artikeln (som jag märkligt nog har intellektuell kraft att tillgodogöra mig trots 23 års hemmafrutillvaro) och ser ut genom fönstret…det är grönt därute, häcken har verkligen växt och innan midsommar måste jag klippa den. Kanske till helgen…eller på måndag. Jag har tid vilket som. Jag dubbelarbetar inte. Jag tycker att det räcker med enkelarbete. Och jag har en möjliggörare…en man som inte är en patriark utan helt jämställd, som man kan prata med och som tycker att jag vet vad som är bra och bäst för mig själv. Och jag vill vara hemmafru. Och han tjänar pengar nog åt oss båda och våra barn (vi ser det som VÅRA pengar och inte hans pengar). Om han lämnar mig då? Om han tycker att jag blivit infantil och outvecklad? Eller bara tröttnar och vill ha sin dammsugare ifred? Ja, vem vet…man får se. Om det mot all förmodan skulle hända är jag säker på att jag är vuxen nog att reda mig själv.