Sommarlovet...

 ...rusar på...vi har tappat räkningen på dagarna och tiden känns annorlunda än annars. Vi gör allt möjligt...jobbar i trädgården, fikar, spelar piano och gitarr, läser böcker, spelar tv-spel alldeles för länge på kvällarna, promenerar, lagar mat, spelar badminton och kubb, ritar...några sommarjobbar. 

I helgen gjorde vi en fin liten roadtrip...vi startade i Gamla Pershyttans bergsmansby, åkte vidare till Gyttorp och avslutade i Nora. 

Gamla Pershyttans Bergsmansby var ett helt underbart ställe... det är en väldigt välbevarad bergsmansby med många fina hus, en välbevarad hytta, kolhus, hus med vattenhjul. stånggång, stora fina slagghögar, gruvhål och annat spännande och fint. Vi tittade runt och en guide som vi stötte på i hyttan berättade mycket intressant för oss. 

Först bjuder jag på några (ganska många) bilder från Pershyttan:

Den lilla bäcken...som forsade på rätt rejält i fallen

Vattenhjulet

Slagghög och en liten bit av stånggången!

Vattenhjulshuset där stånggången är kopplad till hjulet och där vatten från bäcken leds in i huset i den träfärgade rännan.

Hyttan

Inne i hyttan...som var i drift ända fram till 1953

Man kunde gå runt hyttan invid vattnet och på andra sidan låg ett så vackert hus...domargården hette det visst!

Hyttan från andra sidan! 

En fd arbetarbostad som man på 80-talet klätt om till bergsmansgård...satt på de typiska järnskorstenarna och piffat till taket med gräs! Så vackert...och tydligen det mest fotograferade huset här!

Sen bar det av till Gyttorp! 

Här har Ralf Erskine ritat radhus och hyreshus på 40-, 50- och 60-talen. De är lite häftiga och snygga på ett lite fult sätt...vi kunde inte riktigt bestämma oss för vad vi tyckte. Barnen tyckte att allt var asfult och undrade varför vi ens turistade i Gyttorp...världens ände liksom. Men vi gick runt ett par kvarter ändå...jag bestämde mig i alla fall för att det gamla är finare. Punkt. För mig blir det tydligt när jag ser en gammal arbetarbostad bredvid ett funktionalistiskt hus. 

Sen åkte vi till Nora. Vi köpte glass. Det var stekhett så glassen smälte i rasande fart. Vi hann knappt ta oss till en skuggig bänk innan vi hade varit tvungna att smälla i oss all glassen...det var det eller att ha allt rinnande längs armen! 

Och sen promenerade vi lite...och blev lite knäckta när vi kom ner till sjön och konstaterade att vi kunde ha tagit oss en noraglass, eller en paj med glass, eller något annat med glass...på ett mysigt café i en fin trädgård! Vi får åka tillbaka igen. 

En liten tågvagn låg vid vattnet...här fanns lite info om Maria Lang och massor med böcker av henne...stängt. Vi får komma tillbaka igen.

Vi gick till den gamla järnvägsstationen...fin.

Minstingen klängde på ett gammalt lok. 

Vi fick en broschyr på turistinformationen...en om Maria Langs mordplatser...vi spanade lite efter några. Här är en...Göthlinska gården.

Ett komplett borgarhem finns härinne. Det var stängt. Vi får komma tillbaka.

En annan mordplats...Stadshotellet. 

Det var en fin dag...mycket intressant fick vi se och mycket som var vackert för ögonen! Och vi fick prata och umgås och ha det trevligt tillsammans på köpet! 

Stereotypen

 Jag läser lite på kultursidorna på SvD och DN. Läser ikapp lite. Läser lite här och lite där. Fastnar lite för en recension i DN av Ulf Lundells Vardagar 4 och 5. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i Ulf Lundell men jag såg den där dokumentären om honom på Svt och blev lite intresserad. Jag insåg att jag nog dömt honom utan att ha något alls på fötterna. Han blev ju poppis när Jag trivs bäst...kom och min bästa vän var helt såld. Hon älskade Ulf Lundell och av någon anledning (förmodligen någon slags rivalitet) bestämde jag mig för att jag nog inte alls ville gilla honom. Så det gjorde jag inte. Men som sagt...den där dokumentären gjorde mig intresserad och jag bestämde mig för att läsa något av honom så snart som möjligt. Än har inte möjligheten eller lusten infunnit sig men en recension om hans senaste är ju också intressant. Fast recensionen var inte så värst intressant...jag slöläste lite...men sen hajade jag till...inte om något som har med Lundell att göra utan recensenten yppade en åsikt som fick mig att reagera. Here comes: 

"Lundell har i och för sig rätt i att det finns frivilliga hemmafruar, som sen kommer i efterhand och klagar. Men det är bara en konsekvens av att vissa kvinnor, genom manliga möjliggörare som just Lundell, ges chansen att smita från dubbelarbete. Och de flesta sådana kvinnor ångrar sig i efterhand, eftersom hjärnan blev infantil av att enbart ta hand om barnen, man utvecklades noll, och det man själv slapp tjäna pengar till gav visserligen lättnad i stunden (gratis dammsugare), men efter familjens upplösning måste man plötsligt betala dammsugaren själv.”

Jaha ja. Så är det alltså. Det verkar finnas tre sorters människor. Folk som vet hur man ska va. De (kvinnor) som gärna dubbelarbetar och fattar varför det är helt rätt. Och så män som är elaka nog att gå med på att deras kvinnor är hemma (och de är alltid elaka innerst inne och lämnar sina kvinnor så småningom…det gör inte de godkända männen...eller det gör de kanske men de har åtminstone fostrat sina kvinnor till att själva tjäna egna pengar så att de inte behöver stå på bar backe efteråt utan kan försörja sig när det oundvikliga kommer) och så finns det korkade och framför allt lata kvinnor. Kvinnor som tror de kan komma undan arbete, dubbelarbete…fast gärna dammsuger…men då med en gratisdammsugare. Och DE kvinnorna…ja, de är helt bombade…inte från början förstås, men de blir det av att ta hand om barn. De blir infantila. De stannar i utvecklingen. Det gör inga andra...inte ens förskollärarna som jobbar med barn ett helt yrkesliv. 

Det mest intressanta är att det tydligen är männen som bär något slags huvudansvar…de är möjliggörare för såna här lata kvinnor. Utan männen blir det inga hemmafruar…och det är ju sant förstås. Utan pengar=ingen hemmafru. Men det är ändå intressant. Jag trodde att kvinnokampen  liksom gick ut på att kvinnor var lika bra, eller vad man ska säga, som män. Men så visar det sig att det kanske inte är så. Kanske är männen i själva verket patriarker som måste fostra och leda oss stackars kvinnovåp genom livet, se till att vi gör rätt. Och en kvinnosakskvinna (som recensenten uppenbarligen är) är helt ok med att patriarkatet egentligen har makten. Mindboggling. På något sätt.

Men så tänker jag…strunt samma…och lyfter blicken från artikeln (som jag märkligt nog har intellektuell kraft att tillgodogöra mig trots 23 års hemmafrutillvaro) och ser ut genom fönstret…det är grönt därute, häcken har verkligen växt och innan midsommar måste jag klippa den. Kanske till helgen…eller på måndag. Jag har tid vilket som. Jag dubbelarbetar inte. Jag tycker att det räcker med enkelarbete. Och jag har en möjliggörare…en man som inte är en patriark utan helt jämställd, som man kan prata med och som tycker att jag vet vad som är bra och bäst för mig själv. Och jag vill vara hemmafru. Och han tjänar pengar nog åt oss båda och våra barn (vi ser det som VÅRA pengar och inte hans pengar). Om han lämnar mig då? Om han tycker att jag blivit infantil och outvecklad? Eller bara tröttnar och vill ha sin dammsugare ifred? Ja, vem vet…man får se. Om det mot all förmodan skulle hända är jag säker på att jag är vuxen nog att reda mig själv.

Mors Dag...

...firade vi på badstranden! Det var ju en riktigt varm och fin dag! Det var jag och fyra av barnen samt mina föräldrar som firade...min mor fick en kokbok i present och jag hade tidigare fått blommor och kramar och hälsningar av mina barn och också en chokladask och en blomsterbukett av min far...som tyckte lite synd om mig eftersom min man fortfarande är bortrest (men i morgon kommer han äntligen hem!!)

Min pappa hade köpt en prinsesstårta! 

Yngsta barnet hade ritat en fin liten hund bland maskrosor åt sin mormor (och jag ritade lite jag också för sällskaps skull!) 

Det var lite mysigt att sitta på badstranden och äta tårta! 

Några passade på att sola lite...

...och jag hoppade i sjön och tog årets första dopp! Jag hade egentligen ingen lust men ville hålla yngsta barnet sällskap eftersom han ville bada och ingen annan hade lust! Men sen visade det sig att det var alldeles för kallt för 10-åringen...men då var jag redan på väg i och...ja, det var lika bra att fullfölja när jag nu ändå mentalt förberett mig! Och det ångrar jag inte...det var alldeles otroligt skönt! 

Sen gick vi en liten promenad....

...jag gillar den här solvarma stigen mellan tallar...det känns nästan lite som utlandet på något sätt! 

En fin mors dag fick vi tillsammans! 

 

 Agnes Wold har kommit i ropet ordentligt. Hon vet så mycket om så mycket. Hon vet mycket om allt möjligt. Om småbarn också. Hon vet mer än oss vanliga mammor. I alla fall än oss som har velat ta hand om våra egna barn i mer än det där godkända året. Anges vill frälsa oss ifrån ondo...hon vill upplysa oss vanliga dödliga om hur fel vi har och lotsa in oss på den rätta vägen. På sajten Motherhood.se berättar hon för oss hur det ligger till...det där med mammor och barn och förskola. 

Agnes berättar att man inte ska ha dåligt samvete när man lämnar barn på förskolan.

Det där med att det är viktigt att vara hemma länge med barnen är bara en myt. Och detta vet man eftersom man vet att barn vill vara i grupp precis som att vuxna vill vara i grupp. Agnes vet att barn mår jättedåligt av att vara hemma med en eller två föräldrar. Och Agnes vet att barn är jätteglada när de är i en barnflock. Så har nämligen människan levt under sin utveckling. Alltså...ja, man får liksom anta att människan alltid levt i ålderssegregerade grupper...de vuxna har hållit till på sina ställen och barnen har drivit omkring i barnflockar...övervakade och pedagogiserade då förstås av ett fåtal barnaherdar...antar jag att hon menar. Agnes vet ju sånt...hon är ju professor i klinisk bakteriologi gu'bevars. 

Varför är vi mammor (för det är ju vi mammor som är allra mest korkade när det gäller såna här basala saker som att barn inte behöver gå och dra med sin mamma i onödan) så grundlurade då? Var kommer de här myterna ifrån? Jo, Agnes vet. Det här började komma upp för en 80-100 år sen. 

Agnes tycker att det var en väldigt skammande från 60-talet och framåt. 

Agnes baserar sitt tyckande på teorin om att barn är flockdjur. I artikeln står det att hon också lutar sig mot forskning...forskning som baseras på Freuds teorier om anknytning. Först trodde jag att hon menar att Freud hade forskat fram att barn inte behöver vara med sin mamma något särskilt men det verkar som om Agnes är emot Freud...att det har liksom smugit sig in freudianska myter i synen på barn. För hon säger att det visserligen är sant att barn behöver anknytning så fort de föds och i början av sina liv. Men att det har skett ett missförstånd här...nämligen att det måste vara mamman som ger 100 % av sin närvaro och värme till barnen under de första åren. Den här idén smög sig in i forskningen på 50-talet och då kom "den här förfärliga freudianska epoken när man hittade på att mammorna kunde förstöra barnen." Och det här har smugit sig in i varenda bok och anknytning...idén om att anknytningen under den första tiden har enorma implikationer för barnet. Agnes vet att detta inte stämmer.

Följden av den här kvasivetenskapen om att anknytning mellan mor och barn är viktig har etsat sig fast och blivit norm. Och det är därför mammor tar ut mer föräldraledighet än män. Agnes tror att det är detta som är förklaringen till att det i vissa delar av samhället finns en tanke om att kvinnor borde ha barnen hemma så länge som möjligt istället för att börja jobba och lämna in ungarna på föris...eller låta pappan vara hemma.

Ja...Agnes får ju tycka precis vad hon vill. Precis som vi andra. Och Agnes är ju på den vinnande sidan. Barn hör hemma på förskolan. Punkt. De som tycker det har vunnit. De har fått alla andra att lyda. Barn går i förskola. Hälften av alla 1-åringar går. Och mer än 90 % av alla andra barn går. Det Agnes tycker har gått och blivit norm...ett synsätt som etsat sig fast och krupit in i varenda skrymsle av maktens och medias korridorer och fått varenda mamma att lydigt lämna över sin lilla unge först till pappa och sen till föris. 

Det kanske är lite bekymmersamt förstås att det fortfarande finns överlöpare i samhället...invandrarmammor och andra obskyra typer...gammeldags mammor som fortfarande låter känslorna styra...inte bara känner (som jag tror att de allra flesta mammor gör när de får sitt lilla pyre i famnen) utan också låter känslorna leda till handling...kämpar med näbbar och klor för att vara hemma med barnen. 

För ärligt...är barn verkligen flockdjur på det där sättet Agnes säger? Som de som bestämmer har bestämt sig för att tycka? Har barn fostrats i stora barngrupper långt från sina närmaste och sitt hem nästan alla dygnets vakna timmar på vardagarna under nästan hela sin barndom? Har det hänt på det systematiska sätt det händer just nu tidigare i historien? När i hela världshistorien tidigare har mammor inte tagit hand om sina barn? När bestämdes det att mammor blev skadliga för sina barn? Jag har för mig att den idén hade sin upprinnelse i Alva Myrdals tyckande och forskande på 30-talet och framåt. 

Men som sagt. Agnes får tycka vad hon vill. Frågan är bara varför hon får vara med och vräka ut sin syn på alla möjliga och omöjliga ställen. Vad vet hon? På riktigt? Varför är hennes åsikter ens intressanta? Varför är inte vanliga mammors åsikter intressanta? Och hur i hela helvete kan vi gå med på att lämna bort våra små? Varför är vi så jäkla lydiga? Vem tror ens på riktigt att en 1-åring (2-åring, 3-åring och så vidare) har det bättre i en barnflock än hos sin mamma?  Vem tror på det? På riktigt? 

Nä, i Agnes fall tror jag att det hela rör sig om en karriärkvinna som hatar att andra mammor fortfarande kan känna lust och glädje över att ta hand om sina små. Karriärkvinnor unnar inte vanliga kvinnor att få ta hand om sina barn. För innerst inne vet de att det är det rätta. Och om de erkänner detta mår de dåligt och skäms. De känner sig skammade. Och det går inte an. 

 

Helgen...

...är slut och vardagen är här! Vi har inte gjort något särskilt allt. Och det har varit skönt! 

Fredagen var en härlig somrig dag...och vi inledde helgen med årets första rabarberpaj! Äldste sonen kom hem och mina föräldrar kom också och hälsade på en stund! 

Studsmattan som gått så varm i alla år är övergiven för det mesta men i fredags kom den till användning en lång stund! 

Och näst yngste sonens hemmabyggda smedja sattes igång! 

Jag gjorde pizza på kvällen...långjäst deg och burrata på toppen! Det var gott! Bara tre av oss hemma (maken är fortfarande bortrest och några söner var på jobb eller hos kompisar) så vi tog det lätt...åt framför tv:n! 

Det är så mysigt när äldste sonens hund är hos oss...promenaderna blir extra roliga! På lördagen blev det en långpromenad på förmiddagen...jag till fots och yngste sonen på sina älskade rullskridskor!

Jag och yngste sonen har skaffat oss två skrivmaskiner! Först hittade vi en ganska ful Facit...men den verkade vara av bra kvalitet...och ett par veckor senare sprang vi på en så söt liten grönaktig Halda och kunde inte låta bli. Ja, var springer man på skrivmaskiner då undrar ni kanske...jo, på second hand-affärer förstås! Nu har vi blivit skrivmaskinsbitna och skriver nästan varje dag...det blir små dagboksanteckningar, dikter och annat snitsigt! 

På lördagseftermiddagen blev det en ny långpromenad!!! Vädret var så härligt att det inte gick att låta bli! Vi gick till vår lilla fågelsjö! 

Det är så vackert där tycker jag...blir alltid glad när jag ser moln och himmel spegla sig i vattnet...ser de olika gröna och gula tonerna i vass och gräs...

Grågässen hade en hel massa ungar! Familjerna höll ihop och var så nära varandra...de vuxna sträckte på sina långa halsar och höll utkik...vakade så noga över sina barn!

De barnlösa gässen hölls för sig! De badade och tvättade sig så noga i de små vattensamlingarna! 

Vattnet yrde när de flaxade med sina vingar! 

Måsarna verkade ligga på ägg...de låg tätt, tätt på de små öarna i den lilla sjön! 

På kvällen kom mina föräldrar igen och höll oss sällskap nu när maken är bortrest! Min pappa hade gjort en god Boeuf Borguignon! Sen tittade vi på melodifestivalen...ett långt och utdraget lidande...men vi tog oss igenom och blev besvikna när den sämsta av alla de dåliga låtarna vann! 

Ja, och så blev det söndag...regn hela dagen och det var väldigt skönt! Vi satt inne hela dan och latade oss...läste och skrev och spelade lite piano och gitarr...såg på tv och stickade.