Hösten...

...är här på allvar. Det är kyliga dagar med klar luft. Det är så vackert ute nu...allt står och väger...värme och kyla, brandgult och gråbrunt...fukt och sol...

Vi tog en liten tur till min nya favoritskog. Den är så välskött och fin...raka stammar med perfekt undervegetation...inget ris och sly...bara mjuk mossa och blåbärsris. När man är ute och ingen annan är det är det så stilla...alldeles tyst, bara fåglar som far upp och iväg när man rör sig...

Vi åkte förbi...och stannade till vid en gammal kanal från den tid när våra trakter var fyllda av aktiviteter som hade med järnhanteringen. Här fanns förr ett bruk som bedrev stångjärnssmide. Sen blev det en spiksmedja av det...och till slut återstod en kvarn som drevs med vattenkraft. Här bodde min mormor och hennes föräldrar, farföräldrar och ett myller av äldre släktingar. 

Höjdskillnaden mellan vattnet på ena sidan fördämningen och den andra är stor. 

En arbetarlänga finns kvar. Det har funnits ytterligare en men den har brunnit. Här har släktingar bott förr i tiden. 

Allén som leder mot herrgården men som nu är avskuren av en större väg finns kvar...träden är gamla och skruttiga, några döda...men det är vackert ändå. 

En trevlig förmiddag fick vi tillsammans. 

 

En annan approach

 S vill ha obligatorisk förskola från det att barnen är 2 år. Det blir intressant att se hur övriga partier ställer sig. Det är svårt att tro att ett så odemokratiskt och totalitärt förslag ska kunna gå igenom. Men den där idén om ett obligatorium ligger och skvalpar i bakgrunden lite här och var. 

Kd tycker inte om tvång. De vill att föräldrar i större utsträckning ska få välja hur de vill ha det med barnens omsorg. Kd vill också att man ska tona ner de utbildningsmässiga kraven på förskolan. Barn behöver kärlek och trygghet. Det är inte det pedagogiska innehållet som är viktigt utan att "bli sedd, få ett leende, en trygg famn att vila i" för de yngre barnen. Men när det gäller familjer med bristande kunskap i svenska ska det inte riktigt funka på det sättet. Då ska valfriheten inskränkas. Då ska en obligatorisk språkförskola gälla för barn över 3 år. Det ska vara som ett skydd för de barnen, så att de inte halkar efter i skolan. Det ska vara som en del i integrationen och en förebyggande insats mot kriminalitet då elever som inte klarar grundskolan har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden.

Det låter ju fint. Men samtidigt...vet man verkligen om hur barns inlärning av språk fungerar? Har man studerat barn som kommit till Sverige senare än vid 3 års ålder...vid 6, vid 8, vid 10? Hur har det gått för dem med svenskan? I skolan? Hur blir det i förskolan om många andra barn inte kan svenska? Vad lär sig barnet då? Hur mycket svenska får barnet höra i förskolan...finns det vuxna nog för att verkligen åstadkomma en ordentlig språkinlärning? Tänk om barnet hamnar i ett språkglapp...där det får höra och prata och träna för lite svenska och inte heller träna på sitt eget hemspråk? Vad händer med barnets utveckling då? Har politiker tillräckligt på fötterna för att ta ett så stort beslut? Jag tänker att ett barn som är med sin mamma, pappa och ev syskon får höra, använda, träna, på sitt eget språk mycket och att detta gör något med hjärnan...det ger en språklig säkerhet som kan användas till andra språk också. Ett barn som tillbringar timmar utan den intensiva språkkontakt mamma-barn-samvaro innebär riskerar att gå miste om något som är väldigt viktigt både för språkutvecklingen men också för den allmänna utvecklingen. 

Nu är det dags...

 ...nästa steg i den sociala ingenjörskonsten är på g. Det är socialdemokraterna som lagt en motion om förskolan. De vill att den ska:

- bli gratis.

- ska bli obligatorisk från 2 års ålder. 

- ge rätten till alla barn att gå där oavsett föräldrarnas ställning på arbetsmarknaden.

De som kommer med motionen menar att ett jämlikt samhälle börjar i förskolan.

De drar upp alla de vanliga argumenten...att "barn som gått i förskolan presterar bättre i grundskolan och senare i livet och det är därför viktigt att en likvärdig tillgång till förskolan säkras genom lagstiftning." Som vanligt säger jag att det är väldigt skumt att barna nuförtiden inte presterar som 17...jag menar med tanke på att nästan alla barn går i förskola från 1 års ålder. Men det är väl så att de där ynka procenten som inte går stjälper hela lasset. Bara man får fatt i dem...ja, då blir det nog ordning på torpet. 

Sen är det den där jämställdheten. Den är viktig. Och då måste den vara i den rätta tappningen. Kvinnorna måste ta skeden i vacker hand och förvärvsarbeta som hela karlar för att den äkta jämställdheten uppnås. Som det är nu utför fortfarande kvinnor merparten (är det verkligen så?) av det obetalda arbetet hemma. De tar ut fler VAB-dagar och mer av föräldraförsäkringen. Och det är där den obligatoriska barnomsorgen kommer in. För om det blir lag på att barna måste lämnas in så har inte längre kvinnor någon ursäkt att gå och lulla runt hemma och jobba obetalt. Det obetalda arbetet ska skötas efter det betalda är gjort. Arbetslinjen gäller...först jobba borta och sen jobba hemma. Barna är i vägen. Hindren måste undanröjas. 

Sen skriver s-människorna att det kan låta drastiskt med förskoleplikt. Men så förklarar de att det faktiskt inte är nån big deal. Alla går ju redan. Det är bara några få som har slunkit undan. Så ingen behöver bli upprörd. De allra flesta har redan fattat galoppen liksom. De vet att man ska lämna in ungarna så fort de lärt sig gå. Man måste bara få tag i de där obstinata elementen. Och vilka är dessa då? Jo, det är invandrarkvinnnor och kvinnor från arbetarklassbakgrund. De envisas med att leva ojämställt. Och det kan man inte tolerera. Fostran måste ske. Invandrarkvinnor och arbetarklasskvinnor måste tvingas till lydnad. Här kör vi inte omskolningsläger. Vi nöjer oss med att ta barna från dem för att få bukt med dem.

Och så kommer slutklämmen. En stark välfärdsstat bygger på individens möjlighet till frigörelse från klass, kön och familjebakgrund. Och den här frigörelsen börjar redan i förskoleåldern. Yes. Så ska det vara. Barnen måste frigöras från sina mammor. Redan vid 2 års ålder skall frigörelsen ske. Och fattar inte mamma och barn att det är så det ska va', ja, då får man helt enkelt ta till hårdhandskarna. 

Jag är både förvånad och inte förvånad. I S-kvinnornas manifest Familjen i framtiden från 1972 står det klart och tydligt att man vill ha en obligatorisk förskola. Anledningen till att den måste vara obligatorisk därför att om den INTE skulle vara det skulle bara föräldrar som fattar att förskolan är bäst sätta sina barn i den. ALLA barn måste gå i förskola så att ALLA barn blir fostrade på rätt sätt. Och det är alltså därför förskolan måste vara obligatorisk. S har alltså sedan 1972 närt denna idé, haft denna vilja, och långsamt och målmedvetet jobbat för den. De har inte förrän nu drämt fram förslaget så här oförtäckt och ärligt. OBLIGATORISK. Från 2 år. De har helt enkelt sett till att först få in barna i verksamhet genom att använda ekonomiska styrmedel. Först nu, 50 år senare, är tiden mogen för det sista steget, att göra förskolan obligatorisk. Om det går igenom är det lite finputs kvar bara. S-kvinnorna krävde nämligen också att den obligatoriska förskolan skulle omfatta en större del av dagen. 

Så, det är inte förvånande att detta förslag läggs. Det är bara en naturlig följd. Men samtidigt är jag förvånad. Jag är förvånad över att man vågar. Vågar gå ut med ordet OBLIGATORISK. Vad jag vet blir Sverige det enda landet i EU (i världen?) som har obligatorisk förskola. Vad jag vet är det bara diktaturer som har obligatorisk förskola...DDR, Nordkorea. Vad är det som gör att ett demokratiskt land väljer en sådan väg? 

Coronaspecial 35 - den där mystiska smittan

Coronasmittan ökar igen. Man pratar om familjekarantän. Om någon i huset blir sjuk i corona ska numera de andra i familjen också stanna hemma. Men det gäller inte barn. De kan gå till förskola och skola som vanligt. Barn sprider inte smitta. De driver den inte. Och därför kan de gå i förskolan som vanligt även om mamma eller pappa är coronasjuka. Men nu är det snart halloween och då verkar det som om det ändå är lite bekymmersamt med barna. För FMH säger nu att barn inte ska gå bus eller godis. Det kan vara farligt ur smittsynpunkt. Inte för att barna skulle smitta ner någon om de sprider ut lite coronabasilusker på godisbitarna...för de kan ju inte smitta andra...men de kan visst bli smittade själva och alltså bli sjuka av kontaminerat halloweengodis. Så FMH säger att barn inte ska gå bus eller godis i år. Förskolan kan de fortsätta att gå på även om de har coronasmittade föräldrar. Det verkar som om det är ett specialfall...smittat godis smittar mer än smittade föräldrar och eftersom föräldrar tydligen inte kan smitta sina barn så kan heller inte de ickesmittade barnen smitta ner andra barn eller förskollärare i förskolan. Eller så kan man tänka sig att det är så väldigt viktigt att barn inte är hemma från förskolan i onödan. Det kan kanske sätta griller i huvudet på föräldrarna. 

En krönika...

 ...har fått stor spridning på sistone. Det är en förskollärare som skriver att hon är trött på att vara snorpolis. 

Förskolläraren börjar som man ska. Hon vill att barn ska komma till förskolan. Hon tror på förskolan som en viktig del i vår livslånga utbildning. 

Sen startar hon...hon berättar om hur hon haft det under alla år. 

Hon har tagit emot barn med och utan snor.

Hon har vaggat febriga gråtande barn i väntan på en förälder.

Hon har torkat kräk.

Hon har tvättat nerkräkta textilier.

Hon har smort nästan blödande rumpor...de har blivit det efter svår diarré.

Hon har sett barn krokna efter lunchen när alvedonen slutat verka.

Hon har torkat bort grönt slem som nysts eller hostats upp.

Hon har anpassat verksamheten efter de barn som inte orkar, de som egentligen borde vara hemma och vila.

Hon har också jobbat sjuk själv. Haft feber, halsont, magsmärtor. Käkat piller. Bitit ihop. 

Men sen kom coronan. Alla med minsta lilla symptom skulle vara hemma. Och det blev bra. På förskolan fanns de friska barnen. De andra, de med en eller två snorsträngar hängandes från näsan fick vara hemma. Snoret försvann från förskolan, och också magsjuka och influensa. Både barn och pedagoger mådde bra på förskolan.

Samma regler gäller ännu men något har ändå ändrat sig. Föräldrarna försöker lämna in sina barn på förskolan trots snor. Folk klagar...hur ska de kunna jobba när barna inte får vara i förskolan om de är minsta snoriga? Förskolläraren funderar...hur ska det gå till då? Förskollärarna ska själva vara hemma om de är minsta snoriga. De ska dessutom hålla koll på hur länge varje barn varit hemma. Vem är snorig? Vem är det inte? När ska de snoriga få komma tillbaka? 

Hon är trött på att vara snorpolis. Förskollärarna ska utbilda barnen. Inte hålla koll på deras snor. 

Jag vet inte ja...men listan på hur barn kan ha det i förskolan skrämmer mig. Ska barn ha det på det här sättet? Ska det vara barndomen det? Snor och röda rumpor, trötthet, feber...Ska inte barn få ha det bra? Vara utvilade och få vara friska under de där åren när så mycket händer i kropp och själ? Bygga upp en styrka och stabilitet både fysiskt och psykiskt? Ska folk, kvinnor, ha det så här på sitt arbete? Hålla på med sjuka barn, som inte är deras egna? Borde inte förskolan vara frivillig på riktigt och inte bara på pappret? Borde inte föräldrar som själva vill ta hand om sina egna barn få lov att göra det? Och borde det inte vara lag på att de som nu ändå vill använda sig av förskola absolut inte får lämna in snoriga barn? Både för barnens och fröknarnas skull? Borde vi inte göra upp med tanken på att småbarn behöver utbildning av lärare? För på riktigt...tror verkligen någon på det...på riktigt? Men det blir nog inget av det...corona skapade en lucka i tiden...ett glapp när folk fick tänka efter...förskollärarna bland annat. Men något annat än ett glapp är det inte meningen att det ska få lov att bli. Saker måste återgå till det normala. Barn måste få vara snoriga utan att behöva vara hemma. Om inte funkar inte samhället. Det får nog förskollärarna bli varse vare sig de vill eller inte. 

Veckan är

...snart slut...om man räknar vardagsveckan alltså...Den har varit bra! 

å

I lördags kom våra två söner som inte längre bor kvar här hem. Hela familjen var samlad några timmar...Det var mysigt. Vi åt lunch tillsammans, vi gick till mina föräldrar för att fira min pappa som fyllt år, vi gosade med äldste sonens hund, vi promenerade, vi var lata och beställde pizza till kvällsmat och sen åkte äldste sonen hem till sig igen. Den yngre stannade hemma flera dagar...och det tycker jag var väldigt trevligt...

Kalas...

Pizzakväll!

Avsked...

Annars har vi...

...promenerat flera gånger till fågelsjön/kohagen...Korna har numera gott om plats att röra sig...de kan gå på det som en gång var en sjö, ända bort till järnvägen, in i en stor del av skogen...de verkar gilla det! Aspbladen som singlar ner som stora gula guldpengar gillar de...

Och de är inte särskilt skygga...det går att klappa dem! 

Vi har gått några turer i skogen...det är härligt nu på hösten när himlen är hög och luften klar!

Jag har klippt en lång och väldigt hög tujahäck...det var jobbigt men också roligt! Lite hjälp fick jag av yngste sonen!

Vi har fikat ett antal gånger...

Vi har gått till en lekpark för yngste sonen kom på att han längtade efter att åka linbana! 

Och efter att gunga högt!

Vi har gått på höstliga vägar bland gyllene löv! 

Vi har gått till kohagen igen...i dimma och gråväder...och det var lika vackert det....

Vi har gått snabba promenader eftersom yngste sonen älskar att susa fram på rullskridskor!

Vi har fikat utomhus...en dag när det helt plötsligt kändes som sommar igen! 

Vi har gått en skymningspromenad och plötsligt stått inför en hel rådjursfamilj...mamma och två barn....

...och en pappa med horn en bit ifrån...vaksam, stilla, knappt synlig!

Ja, sen har vi gjort det vanliga också...jobbat, pluggat, tvättat, städat, sett på tv, läst böcker...En bra vecka är gången och en ny helg kan börja! 

 

Coronaspecial 34 - härliga corona...

 Corona är hemskt. Trist och allt möjligt. Men också härligt. Jag gillar att man ska vara hemma för minsta förkylningssymptom. Eller att ens barn ska vara det. Jag är ju hemma ändå. Förra veckan var 9-åringen hemma. Han var snorig och tät på morgnarna...hostade lätt. Och då ska man ju vara hemma. Samtidigt var han inte riktigt sjuk utan orkade jobba på som vanligt...ha kul som vanligt. Och just det här tycker jag om med corona...att man får dagar hemma när vi både kan jobba med viktigheter och ha kul tillsammans. Ca 3 timmar om dagen tar jobbet. Resten blir vad 9-åringen själv vill. 

Vi hann med att räkna en himla massa matte. N är nästan färdig med åk 3:s mattebok...en gammal bok från 50-talet där man riktigt gnuggar de fyra räknesättet, enhetsbyten från cm, dm, m, liter, dl, kg, hg, gram...Han har också räknat en hel del i den moderna matteboken...vi har särskilt riktat in oss på klockan.

Vi har tränat stavning och uppsatsskrivning och välskrivning.

Vi har läst om vilda djur i våra svenska skogar.

Igelkottar är söta och spännande...och roliga att rita av! 

Älgar är inte det lättaste att rita av men man kan alltid prova! 

Vi har läst om vikingatiden.

Vi har läst om olika växter...den här gången nyttoväxter men kan odla i vårt land. 

Sonen har fått läsa högt och lyssnat på när jag har läst. Och svåra ord har jag förklarat för honom. Och han har ställt frågor och varit och rotat fram olika grönsaker och kollat in potatismjöl och ritat av några grönsaker...kollat upp hur de ser ut inuti.

Vi har ritat massa teckningar bara för skojs skull...mest monster som vi hittat på pinterest och ritat av eller inspirerats av.

Sen har vi spelat fiol och piano och sjungit. 

Vi har haft en riktigt bra vecka alltså!