Torsdagspromenad...

Det är så varmt och skönt nu...känns lika fantastiskt nytt som varje år! Det är härligt att vara ute många timmar varje dag...gå ut och in som man behagar och låta ytterdörrn stå på vid gavel! Det är härligt att ha shorts och träskor och se barnens kinder bli bruna och fina! Det är härligt att det är så grönt och växer överallt! 

Det är extra härligt att vara hemmafru såna här dagar! Det är skönt att vinka av barnen och passa på att ta en tur i trädgården...sopa lite på uppfarten, ta några maskrosor som poppat upp i gräsmattan under natten...se vad som slagit ut sen i går...titta i drivbänkarna om rädisbladen blivit ännu lite större! 

Ett skolbarn har jag fortfarande som slutar skolan i vettig tid på dagarna! Igår passade vi på att åka förbi hos mormor och morfar efter skolan! Vi coronaumgicks utomhus...tog en promenad tillsammans...först genom skogen för att se vilka fåglar som höll till i de ihåliga träden som finns där...och sen...

...ner till vår vanliga fågelsjö. Det var lika fint som vanligt! Lite grönare och torrare och med många fler blommor längs vägkanterna...9-åringen plockade en av varje och kunde namnen på nästan alla...midsommarblomster, smörblomma, hudkex, lupin...och så några för honom ännu okända...humleblomster, mandelblom och daggkåpa...och en för mig okänd...inget foto och inte har jag tittat i någon flora än...men en gul sak med många små små blommor tätt tillsammans. 

Grågåsbarnen hade växt en hel del sen sist! Föräldrarna var lika vaksamma som alltid...mamma och pappa höll noga vakt och när vi kom samlades ungarna ihop och så vandrade de i samlad tropp ner mot vattnet.

Elva barn hade en av familjerna! 

Måsarna verkade ligga på sina ägg fortfarande...i alla fall fanns inga ungar i sikte.

När vi stod och spanade i fågeltornet plaskade det plötsligt till i vattnet nedanför...först trodde vi att det var en fågel...men det förstod vi snart att det inte alls var...en fisk...en fena stack upp och sen ett huvud och plaskandena var kraftiga. Undrar vad det var för en firre? En stor i alla fall! 

Ja, sen gick vi tillbaka hem...min unge och jag...och mormor och morfar...och tog en kopp kaffe tillsammans med gymnasiekarantänkillen som också ville träffa lite folk...ute i det fina vädret!

Folkskolans läsebok från 1868

Jag och 9-åringen har en ny favorit! En gammal läsebok (i nytryck) från 1868. På baksidan står det att " Läsebok för folkskolan är den kanske betydelsefullaste svenska barn- och ungdomsboken. Generation efter generation av svenska barn har präglats av den. Läsebok för folkskolan var ett storslaget företag, då den först utkom 1868. Den gav de oskolade barnaskarorna en första bildningsgrund, men den lärde dem också att lyda och vara förnöjsamma." 

Boken är tjock och innehåller sju avdelningar...en för varje årskurs. 

Varje årskurs har ett tydligt fokus och instoppat här och där finns alltid religion och moral. 

Vi har nästan läst färdigt första avdelningen...eller afdelningen som det står...till 9-åringens förtjusning. Det är roligt med språk tycker han...och att leta konstiga stavningar är spännande! 

Första avdelningen är alltså riktad till åk 1...för 7-åringar. Det börjar med en fin dikt eller sång om Guds godhet.

 "Hvem gjorde skyn så klar och blå

Och ängens mark så grön?

Hvem lärde blomman dofta så

och le i skrud så skön?

Hvem har väl fogeln vingar skänkt

och lärt den sång så klar?

Hvem har de rika färger stänkt

på fjärilns vingepar? -

Det var vår Fader och vår Gud:

Till honom höje sig vår lofsångs ljud!"

Och så fortsätter lovsången...det är vackert! Eller hur!?

Sen kommer det alla möjliga roliga texter...det är många många fabler...alla förstås med ett moraliskt budskap...som fabler ska ha! Och det finns små dikter och böner. Och det finns gåtor som är roliga att klura på. Ordspråk kommer här och där..."Bättre tiga än illa tala. Liten tufva välter ofta stort lass. Man skall ej skåda hunden efter håren." och så vidare. Det finns sedelärande berättelser om hur man ska uppföra sig. Och det finns några gamla sagor från vikingatiden...Sagan om Hjalmar och Ingeborg och Frihiofs saga. Språket är gammalt och krångligt förstås men jag får tillrätta lägga lite när det behövs! Men det är också roligt att höra på berättelserna på det gamla språket tycker sonen! Det är vackert och poetiskt och roligt att lura ut vad som menas! 

Och så kommer något extra roligt! Frakturstil! Barnen skulle väl förstås tränas i att kunna läsa Bibeln som väl var skriven på frakturstil! 

Här gick 9-åringen igång på allvar...detta var roligt! Ett nytt "språk"! Jag rotade fram en gammal kalligrafibok! 

Och så började han träna! Länge länge satt han och pillade med olika pennor och skrev av lite här och lite där! Inte så lätt men roligt! 

De finaste bokstäverna han fick till klipptes ut! Här är ett vackert A. 

Boken är faktiskt väldigt bra! Ambitionerna är höga! 

För:

klass 1 är fokus på fabler, sagor, vikingatid, moral

klass 2 är det Sveriges geografi, växtlighet, kända platser och städer, djur och fåglar

klass 3 är det den nordiska mytologin, den äldsta historien och fram till Karl den XII, kända svenska uppfinnare och andra personligheter. 

klass 4 är det fakta om de nordiska grannländerna, om utländska städer och vissa länder, om kända råvaror från här och där som kol, bomull, guld, sockerrör och kaffe...

för klass 5 är det den antika historien, kristendomens framväxt, Karl den store, korstågen, boktryckarkonsten, upptäcktsresorna, 30åriga kriget, Ludvig XIV, Nordmerika, Franska revolutionen.

klass 6 är det vetenskapliga företeelser och uppfinningar som elektricitet, luft, vatten, eld, magneten, ångbåtar, jordens inre osv

klass 7 är det Danske och Norska stycken...litteratur på våra grannspråk alltså. 

Det är ett imponerande innehåll. Man verkar ha velat ge barnen en bred och ganska djup allmänbildning inom historia, geografi och naturkunskap samt en hel del litteraturkunskaper! Man verkar också ha ansträngt sig att göra det intressant för barnen att ta del av texterna! 

Hemmafruspaning 6 och Coronaspecial 30 - varning för hemmafrun

Corona 💓 hemmafru = sant.

Det fattar man när man läser en dansk artikel från för några dar sen.

En krönikör funderar i Berlingske. Hon har noterat att många kvinnor har börjat fundera över att gå över till ett annat levnadssätt. De vill ha mer hemmaliv.

I Danmark har ju folk nu fått pröva på att vara hemmafruar pga Corona. Man har stängt ner så mycket av samhället som möjligt. Förskolor och skolor har varit stängda. Folk har jobbat hemma.

Snabbt gick det för folk att switcha om och Facebook och instagram fylldes med en helt ny typ av bilder...vuxna och barn tillsammans...som ägnade sig åt till exempel pusselbyggen.

Och sen började uppdateringar av mer filosofisk art dyka upp...det reflekterades över att man kan leva ett annat slags liv än det som bara är fyllt av arbete. Vissa kvinnor...för det var kvinnor som stod för de här uppdateringarna...började berätta om att de funderade på att byta livsstil.

Krönikören kommer också med filosofiska spörsmål. Om nu karriärmödrarna skulle hoppa av och börja lägga pärlplattor, fermentera grönsaker, inte köpa nåt på ett år...ja, det skulle säkert vara bra för familjens väl och ve...men hur blir det med JÄMSTÄLLDHETEN?

Krönikören jämför med hur det var efter andra världskriget. En annan kris. Och precis som nu dök det upp en renässans för husmodern. Kvinnan skulle vara hemma och mannen jobba ute i samhället. Trots att det är 75 år sen kriget tog slut rör sig hemmafrun igen.

Krönikören frågar sig...Har vi inte nått längre? Är vi så svaga att när det skakar lite under fötterna på oss...ja, då poppar direkt idén om att kvinnan ska få hemmafronten att fungera upp.

Varför är det då så? Att det är kvinnan som känner att de vill följa den här lusten? Lusten att bli hemmafruar?

Krönikören tänker att det är värt att fundera på det...att många kvinnor saknar att vara tillsammans med sina barn. MEN...för det finns ju ett MEN...de här kvinnorna blir en dålig förebild för barnen...och en käftsmäll i huvudet på könskampen som fortfarande är så viktig för vårt samhälle.

Slutsatsen: Kvinnor som allvarligt överväger att stämpla ut ska tänka sig noga för innan de börjar hänge sig åt syltkok och mönsterstickning.

Ja, det var det vanliga alltså...i Danmark också. Jämställdheten ställer till det. Resonemanget är bekant. Även om argumentationskedjan är lite annorlunda än den vanliga känns tankegodset igen:

1. Kvinnor som får chansen att vara hemma upptäcker att det är trevligt.
2. Det är i första hand kvinnor som känner hemmadriften.
3. Sysslor kvinnor ägnar sig åt i hemmet förringas...det handlar inte om att sköta basala sysslor eller ägna sig åt omsorg av barn...hobbyverksamhet tas upp som exempel på vad kvinnor vill göra hemma...surdeg, fermentering, mönsterstickning...
4. Många kvinnor längtar efter sina barn.
5. Kvinnor som är hemma hos barnen lär ut osunda värderingar till barnen.
6. Det är skönt för hela familjen om någon är hemma på dagarna.
7. Kvinnor som är hemma sviker jämställdheten.
8. Kvinnor ska inte bli hemmafruar.

Eller lite mer kärnfullt:

Kvinnor är speciella. De är dumma i huvudet. Så fort de får chansen att vara hemma väcks driften i dem. De längtar efter barnen. Fast egentligen vill de plottra på med meningslösheter. Trots att alla mår bra av att mamma är hemma är det dumt om hon är det eftersom barnen i sin tur kan smittas ner av mammans osunda värderingar. Det är bättre om mamman inte upptäcker att det är härligt att vara hemmafru eftersom jämställdheten tar stryk om mammorna bestämmer sig för att stämpla ut...och stämpla in...i hemmen. Hur härligt det än är att vara hemmafru ska kvinnor tänka sig för ordentligt innan de tar ett sånt beslut. Kvinnors största plikt är att arbeta för jämställdheten. Inte för sig själva eller barnen eller familjen.

Och det ligger nog en del i det. I alla fall den första delen av argumentationen. Många kvinnor längtar efter att vara med sina barn. 2011 visade en undersökning Familjeliv gjorde att ungefär hälften av de ca 10 000 kvinnor som svarat ville vara hemmafruar. Det är lättare att kväsa och kväva den lusten om man minimerar tiden med barnen hemma. Många familjer skulle må bättre av att mamman (eller pappan) var hemma på dagarna när barnen är små. Det skulle bespara familjen mycket stress och arbete.

Men sen kommer det konstiga.

Varför ska alltid kvinnors hemarbete förringas? Om en förvärvsarbetande kvinna arbetar hemma beskrivs det som dubbelarbete...alltså hemarbetet är fråga om riktigt arbete. Det beskrivs som arbetsamt. En hemmafru däremot...hon har inget arbete att göra hemma. Hon kokar bara sylt och bakar surdegsbröd hela dagarna.

Och barnen? Var tog de vägen? Att mammor väntar, föder och tar hand om bäbisar...och att det sätter sina spår i känslolivet och att man kanske vill ta hand om sina små är ett ickeämne. Omsorgen av barnen är något som aldrig kommer upp i debatten. (Tack Viktoria för att du påpekade detta viktiga!) Varför måste alltid syltkoket komma upp och aldrig den närvaro en hemmafru kan ha till sina barn?

Och allra märkligast...hur kan något man erkänner är bra vändas till något dåligt? Om familjen mår bra av en hemarbetande vuxen...hur kan det på samma gång vara dåligt? Om kvinnan dessutom längtar efter och trivs med hemmavaron...hur kan det vara dåligt? Vad är det för sorts jämställdhet som tvingar kvinnor till något de inte vill och hindrar dem från något de...vi vill?

I alla fall...rädslan är stor. Och i Danmark kan man tydligen märka att Coronan ger kvinnor nya, dumma idéer. I Sverige...not so much. För här vet man vad en karantän kan leda till...och det skulle aldrig komma på frågan att man lät kvinnor...mammor ens nosa på hemmafrutillvaron. Det är för farligt. Farligare än Corona.

Fasaskogen

Långhelg och det finns tid för både extra arbete och förströelser! Vi arbetar i trädgården och bygger altan så mycket vi orkar. Men igår var det så vackert väder att vi gav oss ut på vandring. Vi åkte till en skog nära oss. Skogen har ett underbart namn...Fasaskogen! Det sägs att skogen fick sitt namn av bruksägaren på Ölsboda Herrgård som ligger i närheten. Man vet ju inte riktigt varför skogen fick namnet Fasaskogen men kanske var det de många stenblocken som gjorde att skogen kunde kännas full av fasor och onda väsen? Eller så var det kanske skogshuggarnas strapatser och vedermödor när de skulle få ut allt timmer ur skogen som gav upphov till namnet. Några påstår också att ståtrövare gömde sig i den djupa otillgängliga skogen. Stora delar av skogen är i alla fall opåverkad av modernt skogsbruk och har tydliga drag av urskogens olikåldrade trädbestånd. Det finns många lavar, mossor, svampar och insekter som är beroende av död och förmultnande ved.  

 Alldeles i början av vandringsområdet finns resterna av Rönningshyttan eller som den hette förr...Ölmefors- eller Ölsdalshyttan eller Holmhyttan. Den byggdes 1671 och brukades ännu 1684 men ödelades i början av 1700-talet. Man kan inte se mycket av den idag men det finns rester av en dammvall, en masugn och slagghögar. 

Vi gav oss ut hela familjen, mormor och morfar och en flickvän och inledde med medhavda mackor och kaffe och sen bestämde vi oss för att gå runt Gällberget, en tur på 3 km...vi kom nog lite fel...eller så var det kartan som var rätt otydlig...eller så berodde det på att alla markeringarna för lederna var i orange...men det blev att vi gick 5 km istället! Det spelade ingen roll för det var en härlig och fin promenad längs ett forsande och porlande vattendrag och genom vacker gammal skog och med enorma klippblock som låg utkastade här och var! Vandringen gick först uppåt...upp på Gällberget där vi drack mer kaffe och åt bullar och chokladrutor! 

En förstenad valfisk med vidöppet gap?

Uppe på Gällberget där berget var i dagen och där det var härligt varmt och skönt! 

På slutet kom vi ut på en väg...och då tröttnade två av barnen på vårt långsamma tempo och bestämde sig för att springa de 2 km som var kvar av slingan! 

En härlig tur ute i vacker natur fick vi tillsammans! 

Hemmafruspaning 5 - dimensioner

I helgen kunde jag läsa att hemmafrulivet är olidligt endimensionellt. Frasen har gnagt lite i mig fastän att jag inte borde bry mig. Men ändå...jag retar mig på att ordet "hemmafru" ska väcka såna märkliga konnotationer. "Hemmafru" är ett starkt ord. Trots att hemmafrun är död och begraven sen länge väcker själva ordet märkliga reaktioner. Vem är hon? Vem var hon? Krönikören i Expressen som i helgen implicerade att hemmafrun är endimensionell, beskuren, enkel, enfaldig, trist och förtryckt visade prov på många av de ord och känslor som tydligen poppar upp när "hemmafrun" glider in i medvetandet...av någon outgrundlig anledning...alltså glider in i medvetandet...för varför hon gör det är ju konstigt. Var kommer själva tanken på hemmafrun ifrån egentligen? Varför relaterar mediekvinnor så ofta till hemmafrun? I alla fall...ligger det nåt i fördomarna? Borde jag som faktiskt är hemmafru känna mig fånig, enfaldig, enkel, trist, förtryckt, beskuren...endimensionell? Förmodligen. Men det gör jag inte. Jag känner mig fri! Jag känner mig intelligent och intellektuell! Jag känner mig mångsidig. Rent av flerdimensionell! 

Jag ska enligt uppgift vanka runt i hemmet. "Gå hemma" heter det ju. Så brukar man säga om de som inte förvärvsarbetar. Är det inte jobbigt att "gå hemma"? Vore det inte skönt att "komma ut" lite? Jag vankar...eller jag tycker ju inte att jag vankar så där jätteofta...men jag är i alla fall förstås hemma mycket. Jag har ju mitt jobb hemma. För precis som den där karriärkvinnan som skrev i Expressen i helgen lever ju en hemmafru sitt jobb...hon andas sitt jobb, är sitt jobb...man stämplar inte ut...man ÄR hemmafru...dygnet runt. Och det är härligt tycker jag. 

Precis som i alla vanliga jobb har hemmafrujobbet en grundstruktur...det handlar om att hålla hemmet i ordning. Det ska städas och tvättas och lagas mat och plockas undan. Jag tror att de flesta fantastiska jobb också har någon slags grundsysslor...någon slags rutin. Man måste göra något slags grovjobb. Grovjobbet ses som tråkigt ofta men om man blir van det och bra på det finns det någon slags nöje och njutning i det också. Det är kanske som att lära sig springa bra...först är det en pina, en smärta, ett besvär...sen när man blir bra på det uppskattar man det. Grovjobbet i hemmet kan vara meditativt och vilsamt. Man gör det bara av rutin. Tankarna är fria att vandra som de vill. Men sen finns det ju annat än grovjobbet...det vanliga återkommande jobbet. Det roliga...det som man gör av intresse...När barnen var små hade man dem med i allt...både rutinjobb och annat. För till skillnad från förskolebarn får hemmabarn vara med i livet...barnen är inte en huvudsysselsättning...man passar inte bara barn...barn är med och lever tillsammans med en. De deltar i sysslorna...och de deltar i ens egna intressen och är fria att utveckla egna. Liv och jobb är liksom ett.  

En vanlig hemmafrudag kan bli vad som helst. Man kan stanna på väg hem efter skolan för att dofta på en nyutslagen hägg. 

Man kan fika tillsammans efter skolan och sitta och prata och så kommer man på att man har fina tavlor och så vill barnet måla av en. Då kan man ta fram färg och papper och låta barnet försöka. Man kan måla själv också om man har lust och tid. Annars kan det hända att man har lust med nåt annat. Man kanske sitter vid köksbordet tillsammans och grejar med varsin sak. Kanske hjälper hemmafrun ett större barn med läxor när det mindre barnet målar. Kanske läser hemmafrun en bok. Det behöver inte vara en receptbok eller lättviktig roman. Det kan vara en bok om alternativa fakta. 

Man kan jobba i trädgården på eftermiddagarna. Det är skönt när solen skiner och våren äntligen är här. 

Det kan komma hem kompisar efter skolan och man kan själv få njuta av att se sina barn leka och ha kul med andra barn! Det är härligt att arbeta i en trädgård där barn leker och stora barn får besök av andra stora barn...det är liv och rörelse...prat och skratt! Hade jag suttit på ett jobb hade jag aldrig fått vara med om det här! Mina barn hade levt i sina vardagsvärldar och jag i min. Nu möts våra världar och ger mig fler dimensioner! 

De dagar ens make kommer hem tidigt kan man vara ute tillsammans och arbeta var för sig...barnen kommer och går...det hoppas studsmatta en stund...några kompisar kommer med skateboards och vill åka med ett stort barn...jag jobbar med jord och maken med trä...samtal kan äga rum...det finns plats och tid för samvaro.

Det händer mycket mer förstås...de där timmarna när jag vankar runt i hemmet. Det händer så mycket att jag faktiskt känner mig rätt flerdimensionell. 

Hemmafruspaning 4

Det är lustigt det där med hemmafruarna. Hemmafrun är utrotad i Sverige. Hon finns icke mer. Ändå är hon så levande. Hon poppar ständigt upp. Hon är som ett spöke som skrämmer vettet ur karriärkvinnorna därute i förvärvsarbetsparadiset. Vad är de rädda för? Vad är det som skrämmer?

Nu senast var det nån ung krönikör som först låtsades drömma om att bli hemmafru men sen drämde till med yxan rejält och sågade, eller yxade då, henne jämns med fotknölarna. Inte för att jag bryr mig egentligen, inte för att nån bryr sig...frågan är varför krönikören bryr sig om hemmafruarna som inte ens finns...som inte har funnits på flera decennier. För att hitta ett exemplar att såga med fotknölarna fick hon vända sig mot väst...och hittade en hemmafru i England.

Nä, inte för att nån bryr sig...men det kan ju vara intressant ändå...att fundera lite på vad det är som får en ung lyckad karriärist att hoppa på en hemmafru i England...varför får man ens idén om att skriva om hemmafruar? Är det inte som att slå in öppna dörrar? Varför argumenterar man mot något som inte finns?

Hur gick argumentationen då?

Jo, så här:

- avstampet är som sagt en engelsk hemmafrus instagramkonto.
- krönikören längtar efter ett sånt liv, en sån värld...den lilla världen där allt är detsamma hela tiden och där tillvaron fylls av syltkok, sconesbak och så vidare.
- krönikören förstår att det bara är när hon är som tröttast hon tänker så för bakom varje leende fasad finns allvaret.
- krönikören unnar alla att välja sitt eget liv.
- krönikören säger att hemmafruförklät ändå sitter väldigt trångt i länder där man inte får välja.
- krönikören säger att så var det i Sverige...när kvinnor fick avstå från egna liv för att passa upp på männen och sköta barnen.
- krönikören säger att hemmafruar då och nu är ekonomiskt beroende av en man och därför inte är fri att ge sig av.
- krönikören säger att hon skulle gå under om hon alltid skulle vanka runt mellan hemmets väggar.
- krönikören säger att hon är sitt jobb...hon stämplar inte ut...hon lever sitt jobb. En kvinna måste få känna så.
- krönikören säger att hon har sina barn. Kärleken till dem fjättrar henne och gör att hon måste ha ett hem och ibland tacka nej till drömuppdrag.
- krönikören säger att livspusslet är en kliché. Livspusslet är olösbart eftersom livets alla bitar aldrig faller på plats. Lösningen är inte att välja bort bitar eftersom det är enklare...de utelämnade bitarna lämnar hål i pusslet.
- krönikören säger att det är när vi gör uppslitande val som vi växer.
- krönikören säger att det endimensionella kan verka lätt men att det är en olidlig lätthet.

Kontentan?

- Man ska få välja sitt liv själv men om man väljer att bli hemmafru blir det en trång, endimensionell värld som bara gör sig bra på ögonblicksbilder eftersom det egentligen är tråkigt och innehållslöst.
- En kvinna kan bara vara fri om hon tjänar egna pengar och kan dra när som helst.
- Det är bara ett förvärvsarbete som kan ge det där extra i livet...det riktiga innehållet.
- De gamla hemmafruarna led av att inte förverkliga sig själva och männen förr satt och latade sig (eller förverkligade sig) medan de blev uppassade på.

Ja, det var väl ungefär kärnpunkterna.

Undrar varför man skriver en sån här krönika? Undrar varför nån vill trycka den? För vad säger den? Egentligen?

Man ska få välja men då ska man välja rätt. Alla kvinnor har spännande jobb där man ständigt är i hetluften och ÄR sitt arbete och har tur som har några ungstackare som håller en lite grounded så att man överhuvudtaget vill landa lite i hemmet då och då. Kvinnor har det alltid varit synd om och karlar har alltid haft det kul ute i arbetslivet. Eller nåt.

Inte vet jag...krönikan och allt jag skrivit är helt ointressant. Det är bara ord. För några hemmafruar finns inte. Det finns inga hemmafruar att kritisera, håna, fördöma...man får vända sig utanför Sverige för att hitta några...man får vända sig till historien. Man får ägna sig åt historieförfalskning. För inte var det väl så att män i gemen utbildade sig till fantastiska yrken och efter det dagliga självförverkligandet landade i hemmen och blev uppassade av förtryckta hemmafruar som lagt alla sina drömmar på hyllan? Nog var det väl så att från 1842 infördes folkskolan...som både flickor och pojkar deltog i. Realen och gymnasiet var inte för alla. Inte förrän på 50-talet började vanliga ungdomar studera efter folkskolan. Och flickorna fick vara med. De där mansjobben som kvinnorna verkar ha varit avundsjuka på...vad var det för jobb? De flesta män hade väl tunga hårda jobb med dåliga arbetsvillkor, långa arbetsdagar, få semesterdagar...Var det sånt kvinnor drömde om att förverkliga sig inom? Eller vill alla kvinnor bli journalister, läkare, jurister, ingenjörer...de där mansjobben som alla män verkar ha haft förr. De där jobben man kan leva, andas, vara...

Inte vet jag...jag tänker att man kunde ha diskuterat hur kvinnor har det idag...när man slitit av oss det förr så hårt åtdragna hemmafruförklät och iklätt oss arbetskläderna. Hur är passformen på dem? Hur många kvinnor är ekonomiskt oberoende nu? Fria att dra när det inte passar? Hur många kvinnor ÄR sina jobb...lever och andas sina jobb dygnet runt och njuter av att landa lite i hemmen och slänga i ungarna snabbmakaroner för att sedan kasta sig ut i hetluften igen dagen efter? Hur vet man vad som är endimensionellt eller inte? Hur vet man vilka dimensioner någon annans liv innehåller? Hur vet man att de där som passar upp på dem som förverkligat sig själva numera känner det? För varje kvinna med barn som förvärvsarbetar innebär också att en annan kvinna måste passa upp...utan barnvakt går det inte. För hemmafruarna...de som ägnade så mycket tid åt att passa barn förr...har sina arvtagare...pedagogerna. Är deras liv en- eller tvådimensionellt? Hur vet man sånt? Hur vet man vad kvinnor vill välja i ett land där man inte kan välja?

Coronaspecial 29 - Förskolans Dag

Häromdagen var det Förskolans Dag. Den uppmärksammades som vanligt med olika springlopp på de olika dagisen...förlåt förskolorna. Så värst mycket ideologi var det inte det här året. Det har avtagit lite tycker jag. Kanske har luften gått lite ur förskolesverige...eller så är det bara så självklart att alla svenska barn över 1 år ska fostras på förskola att man inte längre behöver agitera. Eller så är det bara att Corona har kommit lite i vägen...allt har liksom lanat av i samhället nu när vi har Corona. Men man kan också använda sig av Corona för att ytterligare förstärka sånt som är jättebra från början. Som förskolan.

Det gör en  kommunalpolitiker.  Hon kopplar ihop Corona och Förskolan och Förskolans dag på ett snitsigt sätt och menar att tack vare förskolans trygga personal kan barnen trots pandemin få en trygg plats.

Ja, sen kommer det där gamla vanliga. Som ett utdrag ur en religiös skrift faller orden:

"Idag är det förskolans dag.

En dag för att bland annat uppmärksamma den unika förskolan som finns i vårt land.

Personalen på förskolan lägger grunden för våra barns livslånga lärande.

Det är i förskolan grunden för våra barns lärande börjar.

Det är i förskolan som lärare genom pedagogik och metodik hjälper varje barn att utvecklas utifrån sin förmåga.

Tack vare det får barnen en chans att utvecklas och lära sig genom lek."

Och så kommer lite snack om att det är brist på pedagoger och att yrket måste bli mer attraktivt. Bland annat genom att rättighet till heltidsarbete ges.

Och så avslutningen:

"Framtiden börjar i skolan - skolan börjar med förskolan."

Man blir nästan lite religiös på kuppen. I årtusenden har vi kravlat omkring i mörker här på jordytan. Det livslånga lärandet har aldrig tagit fart. Framtiden kom aldrig till oss. Inte förrän nu. På den åttonde dagen skapade Gud förskolan. Låten barnen komma till mig. Jesus älskar alla barnen. I förskoleförsamlingen kan prästpedagogerna forma barnen...lägga grunden för hela det livslånga lärandet. De har metoderna för det. Pedagogik också. Föräldrarnas uppgift har reducerats till att bistå med råmaterialet. Det gör de så gärna. Alla vet att framtiden aldrig kommer om barnen inte får starta sin utbildning tidigt...redan vid 1 års ålder. Så måste det vara. Ske Guds vilja. Hallelulja