Måndag morgon...

...igen! Det eviga kretsloppet! Det är grått, tyst, fuktigt... en stillhet därute...nästan lite tryckande, bidande...det är väl vintern som ligger på lur och som hela naturen bågnar och bävar lite inför. Jag också. Min positiva känsla från förra veckan är lite...mindre positiv. Nu finns det ingen återvändo. Vi ska igenom detta mörker. Winter is coming! Fåglarna har tystnat. Men de är därute. De rör sig i måbärshäcken. Äter de sista bären. Ingen lek längre. Nu är det allvar. 

Men helgen var bra! Också en del i det eviga kretsloppet. Samma som nästan alltid men trevligt. Vilsamt. 

Fredag:

Jag och N skötte om vårt hem lite extra inför helgen. Damma, dammsuga, bädda rent några sängar, städa toaletterna. Och så hann vi putsa fönstren på övervåningen på insidan. Lite läskigt med fönster som ska öppnas och vändas på. Men N fick stå på betryggande avstånd tills den farliga manövern var utförd. Sen ville han lära sig hur man gör och fick göra och testa själv. 

En promenad till mormor och morfar blev det också. Bara lite prat och en tur till deras skog innan det var dags att dra hem igen! Skogen är ju min barndoms skog! Har så många minnen från den här skogen. Här hängde jag ofta, ofta till kanske 12 års ålder. Ensam eller med brorsan eller med kompisar. Klättra, hoppa, leka arkeolog och hitta fynd från det gamla torpstället som fanns här tidigare...Och mitt träd...en stor gammal lönn. Där satt jag uppflugen så högt upp jag kunde ta mig! Jag älskade att sitta högt uppe i en klyka...titta ut över världen...ingen som såg mig eller visste att jag var där (utom mamma som kunde se mig från ett fönster på övervåningen!), lövverket kring mig...likt en ekorre eller stor fågel...Nu är trädet ännu äldre och kraften har börjat gå ur det. Det är tanigt och lite skört..inte längre det kraftiga, robusta trädet från barndomen. Grenar har börjat torka och några har ramlat ner och ligger och ruttnar på marken...återgår till naturen. 

Och vid lunch hann vi sätta en deg till schweizerfrallor. De var färdiga lagom till skolbarnen kom hem! Gott med ljummet bröd och smältande smör och skinka och salami när man kommer hem från skolan! 

På kvällen lagade vi mat...några tillsammans. Det äldsta barnet var hos sin flickvän och de två "nästäldsta" var på gym men vi andra fixade med maten. Friterad rödspätta, köpta pommes och hemgjord majonnäs! Gott! 

Lördag:

Läxor på förmiddagen som vanligt. Inga från skolan den här gången. Men mina läxor räckte! Och blev över! Matte, stavning, engelska och tyska! Av en slump blev det genitiv med alla tre barnen som jag gjorde engelska med. Vi hade kommit dit i deras tre böcker vi följer. På tre olika stadier förstås. Det är så bra i de där gamla böckerna. Grammatikmomenten återkommer hela tiden...lite svårare för varje år. Bygger lite i taget. 

Efter lunch blev det promenad! Vi gick runt ett joggingspår på ett par kilometer! Härligt att vara ut i den friska blåsten! Gula löv som yr i luften och täcker stigen! Barnen njöt av att springa snabbt i alla backar! Och i utegymmet hade de kul! Alternativa träningsmetoder utarbetades...den ena fånigare än den andra! 

 Efter fikat kom de yngsta barnens kompis över. Efter en stunds tv-spel ville de måla! Många teckningar blev det...mest halloweenmotiv...monster och pumpor och spöken! Och så lyssnade vi på musik på Youtube  under tiden! Vi såg programmet om Beethovens Für Elise på fredagen och där fanns en raplåt som använde ledmotivet i just Für Elise! I can av Nas. Den låten gillade barnen så den gick varm! Och så lite Elvis, Dan Andersson, Alexander Ryback! Favoriter just nu! 

 På kvällen åt vi god mat igen! Det var extrapris på utskuren biff så det hade maken köpt hem! Det är inte så ofta vi äter så "fint" kött. Det blir lite dyrt när det går åt så mycket! Så alla njöt av lyxen! Hemgjord bearnaisesås och klyftpotatis till var gott! Och så gjorde jag en apfelstrudel till efterrätt! Första gången jag provade en sån och den blev riktigt bra! 

Söndag:

Sova länge. 

Läxor en liten stund.

Skjutsa till och från freerunning. 

Jobb i trädgården. Maken och jag hjälptes åt att vattna igenom thujahäcken, räfsa löv, plocka upp äpplen, ta ner studsmattan...Härligt att vara ute och greja tillsammans! Få något gjort, böja och använda kroppen, prata, få fint i trädgården...Barnen som var ute och hemma var med lite och hjälpte till men sen gick de över till sin kompis och lekte med henne...stenbrottsarbetare var de visst den här gången! 

Sen blev det som vanligt bad och kvällsmat och lite tv och så sängen! 

Och nu är det alltså måndag. Igen! Det har börjat blåsa när jag suttit här och skrivit! De små fåglarna i häcken har givit sig av men de stora kråkfåglarna blev tydligen upplivade av vinden och de far fram som mörka skuggor under de grå skyarna. 

Kompetens...

Ledarna...det är en organisation för chefer...vill väldigt gärna att föräldraförsäkringen ska individualiseras. De menar att det behövs fler kvinnliga chefer. Och det går inte att få till om kvinnorna hänger sig kvar vid gamla normer och förväntningar. Det måste till en yttre kraft för att frigöra kvinnorna från de normativa bojorna. Inte ens kvinnor som redan är chefer uppför sig på ett korrekt sätt. Endast 1 av 10 av de kvinnliga cheferna är hemma mindre än 6 månader när de får barn. 9 av 10 är alltså hemma mer än 6 månader med sitt barn. Detta är helt oacceptabelt. Och dessutom sviker de här kvinnorna det fåtal som har fattat hur det ska vara. De hjälper till att vidmakthålla könsnormerna. De för traditionerna vidare. Kvinnorna fortsätter att vara nedtyngda och snärjda av könsrollsnormativiteten.

Kvinnor behövs på arbetsmarknaden. De behövs för konkurrenskraften och lönsamheten. Och de, vi, behövs överallt - i näringslivet, i den offentliga och den ideella sektorn också!

Ja, så det är helt nödvändigt att styra upp det här nu! Individualiserad föräldraförsäkring är ett måste! Arbetsmarknaden måste bli mer konkurrenskraftig och lönsam. Kvinnorna har en tung börda att bära. De är ansvariga för tillväxten, all tillväxt...det faller på deras lott att föda barn till världen, göra karriär och vara serviceorgan både borta och hemma. Allt ska en riktig kvinna klara. De är ansvariga för att det kommer att gå bra för Sverige i framtiden. Männen klarar sig inte därute utan kvinnorna. Och kvinnorna själva, ja, de är väl lite korkade som så gärna håller sig fast vid normerna...de vet inte bättre. Tur att det finns folk som ser klart och som förstår att det är tvång som behövs. Funkar inte moroten, funkar nog piskan.

Och så kan allt ordna sig till det bästa. Fler kvinnor kan bli chefer. Och nån måste ju ta hand om deras ungar, och alla andra ungar också...eftersom kvinnlig frihet eller vad det är kräver att alla, ALLA, ställer upp och drar sitt strå till stacken. Så kvinnorna frigörs ur de traditionella könsrollerna och många av dem får förmånen att ägna sig åt barnpassning, städning och matlagning ute i arbetslivet, ett helt arbetsliv. Så har vi återskapat den normativa traditionella världen...fast ute på arbetsmarknaden. Och så lever alla lyckliga...ever after. Normerna är dekonstruerade sedan rekonstruerade. Vi går glada och lyckliga till våra karriärjobb...för alla jobb är ju egentligen karriärjobb om man tänker efter...och lönsamheten ökar...vi blir mer lönsamma...vi får högre löner...eller hur det nu blir. Nåt med lönsamhet blir det i alla fall. Kanske.

Och den kvinnliga kompetensen tillvaratas. Överallt. Som chef och som förskollärare, som städerska, som kassabiträde...hela livet...varje dag...Och barnen...ja, de tas ju om hand av kompetenta karrriärkvinnor därute. De professionella mammorna. Hoppas de har rätt mammakompetens bara. Vi får se. Det är inte färdigt än.

Studiedag!

Igår hade barnen studiedag! Det var skönt! Och jag är så glad över att jag är hemmamamma så barnen kan få ledigt på riktigt! Att jag inte behöver ta med mig mitt minsta barn till förskolan och låta resten vara hemma ensamma. Lämna hemmet när de ligger och sover...Vi fick en extra sovmorgon och det njöt vi av! När vi hade vaknat låg vi kvar och kramades och pratade en stund...jag och de tre barn som hade hamnat i min och makens säng (tur vi har en riktigt stor säng så några barn får plats också!)! Sen blev det frukost och allmänt slappande ett par timmar..tv, tv-spel, klipp och klistra...Jag städade undan precis som jag alltid gör. Framemot lunch åkte vi till en hamburgerrestaurang...jag och fyra av barnen och min man kom också och mina föräldrar! Efter skräpmaten var maken tvungen att åka tillbaka till sitt jobb och det äldsta barnet som var med ville hellre gå på stan med en kompis, men vi andra gav oss ut i naturen! Det var en så fin dag att det kändes som om man bara måste ut i solen...inte sitta inne hela dan! Vi åkte till vårt vanliga ställe! Det är så fint och promenadslingan är så lagom lång för en eftermiddagstur! 

Det är så vackert nu när hösten är igång på allvar! Varje år tänker jag likadant...att det ska bli trist med kyla och fukt...men varje år ändrar jag mig...det är ju härligt! Luften är härlig och färgerna och dofterna...På våren är jag hänförd över de spirande ljusa lätta gröna och gula färgerna men nu på hösten är jag lika hänförd över de glesa trädkronornas spröda blads färger...och marken som täcks av torra löv, ljuden som mildras och himlen som öppnas uppåt mot rymden.

Det var roligt att ha vårt minsta gäng med oss - de tre yngsta barnen! När vi är fler anpassar 12-åringen sitt beteende efter sina äldre syskon och är lugn och stillsam men när han är störst släpper han loss och blir springig och klättrig igen! Det är härligt att se! Och 5-åringen, han leker på ett annat sätt när bröderna är med...vildare, modigare...följer i deras lekar och härmar och blir tuff! Jag tänker att det är så skönt att han får båda...sina ensamma förmiddagar i vardagslag när han får vara lugn och upptäcka sina egna intressen, fixa och ta egna initiativ utan att behöva fundera över vad andra håller på med...och att han får så mycket prattid med mig utan att något annat intressant pågår som lockar honom bort från mig. Och att han har sina syskon som ger honom utlopp för sina mer spralliga sidor, som ger stoff till nya lekar, som brottas och skrattar och skämtar med honom! 

Halvvägs stannade vi och drack kaffe och festis och åt bullar och kärleksmums! Det är så härligt att sitta ute och fika när det är lite småkyligt! Kaffet värmer och sinnet blir lugnt av uteljuden. Barnen åt upp sina bullar rätt snabbt och sen började de leka, klättra, gömma sig bakom stenar, kasta kottar...En fin dag fick vi tillsammans! 

Förskolepooler...

Det är ju svårt att få vikarier till förskolorna i landet verkar det som. Det står så i tidningarna i alla fall. I Skellefteå har man kommit på hur man ska göra. Man har startat förskolepooler. Det är jättebra för de som är anställda i poolerna. De har tillsvidaretjänst och fast arbetstider oavsett vilken förskola de hamnar på. Och det är ju så kul också! Tänk att få möta många olika barn och få vara på flera ställen! Det låter ju jättekul. Varierande. Undrar vad barnen tycker bara. Om de också tycker att det är jättekul att träffa nya spännande vuxna. Och hoppas att föräldrarna tycker att det är jättekul att deras barn får lite variation. Att man inte riktigt vet vem som tar hand om ens barn...tja, det är ingen big deal.

Men visst, det är ju bra att verksamheten funkar, att det löper på...att stordriften löper smidigt. Varje individ är bara en kugge i ett väldigt maskineri. Man får ställa in maskinerna så att de snurrar som de ska, så att inga stopp i produktionen uppstår. Det är bra...vi kommer på hur vi ska trimma oss själva för att hålla liv i systemet som vi en gång byggde upp för att bli fria, få det bättre. För det var väl så. Förskolorna har vi fått för att kvinnorna skulle bli frigjorda och för att barnen skulle tas om hand av proffs och för att tillväxten skulle öka. Så var det sagt. Och nu har vi fått det vi ville han. Och det är ju bra. Vi är fria, glada, lyckliga...tänk vilken fin värld vi har där kvinnor varje morgon kan lämna in sina barn på förskolorna, åka iväg till kanske en  pool och hamna på alla möjliga förskolor där de ordinarie proffsen blivit sjuka, träffa massor av gulliga barn...kanske kommer man till och med av en ödets nyck till sitt eget barns förskola...och det kan ju också vara jättekul. Variation.

Kanelbullens dag och lite annat!

I dag är det ju kanelbullens dag! Och bullar är ju alltid gott! Så efter frukost satte jag en deg och när den hade jäst färdigt började jag och N baka bullar! Han tyckte det var roligt! Satte ut formarna och försökte kavla ut degen. Och så bredde han på smör...med lite hjälp för det är ju lite pilligt att få dit smöret utan att degen går sönder...och så strödde han på socker och kanel och rullade ihop. Jag markerade hur stora bullarna skulle vara och sen skar han till dem! Vi hade roligt tillsammans också! Sen blev det ju dags att pensla och strö över pärlsocker! Men då hade N tröttnat på att jobba i köket.

Han hade börjat fundera på klockan istället och ville lära sig hur den funkade. Så jag tog fram en gammal bok med en låtsasklocka i och så kollade han lite själv i den medan jag höll på med bullarna. Sen gjorde vi tillsammans! Läste och tittade och han fick ställa in visarna så att klockan var 1 och 3 och 8 och så där. Hel timme var ju inte så svårt! Och det räcker ju att ha lite koll på det när man bara är 5! 

Nu har vi ätit lunch och smakat på våra bullar! Och så ska vi ut i solskenet en liten stund innan skolbarnen kommer hem! Kanske går vi till vår lilla lekpark! Eller krattar löv och samlar ihop äpplen på tomten! Eller bara cyklar runt lite! Vi får se! 

Nya förslag...

Kd har kommit med nya förslag när det gäller familjepolitiken.

- Barnfamiljer ska få del av barnomsorgspengen genom att få 6000 kr i handen för barn som vårdas i hemmet tom barnen är 3 år.

- Föräldrapenningen ska vara helt fri från kvotering.

- Föräldrar som jobbar får ett skatteavdrag på 500 kr i månaden. 

Jag tycker att det är bra att det finns ett parti som vill något annat än det vanliga - alltså mer förskola, kortare tid med föräldrarna - särskilt då med mamma.

Samtidigt blir jag så trött. Tänker ibland att ett så litet parti kunde kosta på sig att vara lite modigare! Inte spela med i reglerna så hemskt mycket. Ta chansen att våga vara lite mer "nytänkande". Lyfta de riktiga frågorna när det gäller barn och familj.

Som det där med 3 år. Varför just 3 år? Hur blev det en gräns för när det inte längre är lämpligt för föräldrar att ta hand om egna barn? Men det är väl kvinnofrågan som ligger och spökar. Kvinnofällan. För mycket och för lite skämmer allt. Men jag önskar att det fanns någon politiker, något parti, som började prata om grundfrågan - ska föräldrar få lov att bestämma över sina egna barns omvårdnad och fostran? Precis som barnkonventionen faktiskt fastslår. Ja, och så funderar jag på det där med skatteavdraget två arbetande föräldrar ska få göra. Det känns konstigt. Varför ska arbetande föräldrar ha ännu mer pengar? De har ju redan två jobbskatteavdrag, kraftigt subventionerad förskola och fritidsverksamhet samt möjlighet att dra av för dubbla rot- och rutavdrag. Räcker inte det?

Men man får vara glad över det lilla. Över att något parti vill bestämma att föräldrar ska få lov att fostra sina egna barn i det egna hemmet i hela tre år. Det är alltid något. 

Kontraster...

Helgen är förbi! Måndagsmorgonen är ljus och solig och kylig och höstens första frost har precis försvunnit! Helgen var bra! En blandning av allt möjligt - kontraster mellan vardag och fest, ute och inne, vila och arbete...Precis som jag tycker om. 

Far i huset var bortrest förra veckan och kom hem på lördag förmiddag. Så den riktiga helgen blev lite kort. I fredags var vi trötta. Det blir lite mer jobb när man är ensam vuxen dygnet runt. Fast det är ändå mycket lättare nu än när barnen var mindre. De största barnen har lärt sig att hjälpa till och att märka när de behöver hugga i lite extra. Så utan att jag behöver be om det töms och fylls diskmaskinen ganska ofta utan min medverkan. Tvätten dras på ibland och tumlas också. Lite dammsugning har också gjorts utan min inblandning. Det är skönt. Och jag blir glad över att de lärt sig vara hjälpsamma. Men vi var i alla fall trötta i fredags - allihop! Så vi beställde pizza och sen drog vi på en film och tittade på tillsammans. 16-åringen och 14-åringen valde och det blev South Paw - en film om boxning och relationer. Den var helt ok och rörande på många sätt men kanske inte riktigt vad jag hade valt själv. Men det gjorde inget - det är mysigt när alla sitter tillsammans och delar en upplevelse! Och de små barnen blev boxningsbitna och var ute på studsmattan dagen efter slog i luften och på låtsas mot varandra! 

På lördagen blev det läxläsning på förmiddagen. 12-åringen hade matteläxa och 10-åringen engelskläxa. Matteläxan var en sån där från matteboken och den var väl helt ok. Förutom att det helt plötsligt dök upp binära tal. W var mycket förundrad. Det var inget de hade pratat om i skolan och han hade förstås ingen aning om hur han skulle göra för att handskas med dem. Det är tur han har en mamma - jag! - som har lust att hjälpa till. Så efter lite grubblande kom jag ihåg hur man gjorde och så kunde jag lära ut det vidare och vi kunde klara läxan! 

Engelskläxan bestod av 10 ord och fraser. De fanns på nätet att hitta - på en sån där sida för kontakt mellan hem och skola och barn, class dojo, heter den. Där stod orden. Och som tur var har jag sparat lite gamla glosböcker - de äldre barnen fick såna men det skrevs aldrig mer än någon sida i dem så det är bara att riva ur och så har man en nästan hel glosbok! I alla fall där skrev vi in orden. Det funkar ju mycket bättre att ha orden i spalter och samlad på ett ställe. Barnet själv kan förhöra sig genom att lägga över och kolla att det kan! Och så kan man gå tillbaka och kolla att man kommer ihåg de gamla orden. Ingen text fanns heller utan orden var bara lösryckta. Det brukar de vara. Tycker det är lite dåligt. Mycket lättare att ha en hel text att jobba med - där orden finns i sitt sammanhang och där man kan översätta och skriva diktamen...Men sånt har blivit omodernt. I övrigt fanns inga läxor. Vi gjorde lite eget - engelska - genitiv, och matte - gångertabellen (det är inte på modet längre tyvärr) och tyska och lite stavning och välskrivning. 

Sen kom far i huset hem och vi åt lunch och pratade om hur han hade haft det under veckan och vad vi andra hade haft för oss. Och sen blev det dags att gå hem till mina föräldrar och fira min far som fyllt år. Min bror med familj var där också. Det är inte så ofta vi ses så det är alltid roligt att få växla några ord. 

Söndagen var som vanligt fullspäckad. Skjutsningar till och från idrottsaktivieter halva dagen och läxor och promenad och trädgårdsarbete och städning och fönsterputs och byte av gardiner och bastubad och tv! 

Trädgården bjuder också på starka kontraster! Löven rasar ner och funkior och hortensior och pioner har börjat säcka ihop och bli bruna av kylan. Men rosorna kämpar på! Flera knoppar har bildats och de slår snällt ut! De är så vackra och lite osannolika...mitt bland förfallet de här ljuva rosa doftande blommorna! 

Jag bakade ett bakpulverbröd till kvällen och vi som gillar sånt åt det och drack te. De andra fick korv och bröd. Brödet var toppengott - fast jag inte hade alla ingredienser som skulle vara med. Det finns här: http://www.leila.se/leilas-filmjolkslimpa/recept/brod/index1,32.htm?id=3189

Jag hade inget rågmjöl utan tog grahamsmjöl. Och jag hade varken aprikoser eller russin och tog istället lite katrinplommon. Det blev jättegott!

Och nu är det måndag och hela arbetsveckan ligger framför oss! Och när vi drog upp persiennerna så var gräsmattan vit! Jag var tvungen att gå ut och känna lite...dra in doften av annalkande vinter och gå på det frasiga gräset! Det är vackert! Det känns som glädje!