Förstoppning

Jag ser ett inslag på tv4. Det handlar om att allt fler barn, förskolebarn, lider av förstoppning. Det är tydligen stressen som gör att många barn håller sig och så blir de förstoppade och får magsmärtor. Enligt en barnläkare är detta ett växande problem. På en förskola har man också sett att det är ett ökande problem. Många barn håller sig och har svårt att gå rakt pga sina magsmärtor. Det är ledsamt. Och helt oacceptabelt att barn ska behöva ha det på det här sättet. Toalettbestyr är känsliga saker...det är det allra mest privata. Det är nog inte så lätt att vara tvungen att sköta sånt när man är liten, bland massa främmande (ja, man hävdar förstås att dagiskompisar och dagiskfröknar inte är främmande- man känner ju varandra...) människor. Det måste vara jobbigt att behöva ta emot hjälp med detta allra mest privata. Det är bra att det larmas om det. Men frågan är om någon kommer att göra något åt det.

Sexualkunskap!

M som går i 3:an hade sexualkunskap på so:n i går. Det gjorde nog intryck för det var det första han berättade när vi träffades efter skolans slut. De hade fått se en film och det berättades om kärlek. Och så blev det sagt att det är helt ok att vara kär i en kille om man är kille och i en tjej om man är en tjej. Han tyckte inte riktigt om den där informationen...och hade stängt av öronen efter det sa han. Han ville inte höra mer.

Ja, vad ska jag tänka? Att han är inskränkt? Nä, det gör jag inte. Han är ett barn. Han vill inte tänka på sex alls. Han tycker inte om när det blir kärleksscener på tv. Han brukar blunda och fråga om det är klart. Och då är det alltså kärlek och inte sex - kyssar och kramar...barntillåtna filmer. Han är inte så intresserad av tjejer heller. Inte av killar som kärleksobjekt heller. Han har nog med sig själv, sina lekar, att ha kul...

Jag tänker att det är lite dumt att prata om sånt här redan nu. Jag tycker att man ska vänta tills barnen kanske har blivit lite äldre och faktiskt börjat intressera sig för kärlek. Om man lär barn att vara snäll och att vara en bra kompis och att vara tolerant...så har man lagt grunden för att senare förstå att även homosexualitet är helt ok. Men nu skyndar sig vuxenvärlden så mycket...man tänker på barnen som större än de är...och skyndar sig informera om sånt som kan vänta lite.

Jag bläddrar lite i en gammal bok i naturlära för åk 3 och 4. Det är intressant att se vad de tog upp då.

Det var inte mycket man berättade precis. Men det är fint. Fast jag är nog väldigt gammeldags. Inte pryd eller så och inte rädd för att barnen ska få reda på saker - vi ser mycket film och det blir ju kärlek och homosexuell kärlek har också förekommit - att man förstått att det är det i alla fall. Och barn är inte dumma. De fattar. Men det blir lite skillnad - i en film är det historien, berättelsen som är i fokus...i en undervisningssituation plockas just detta ut och blir huvudgrejen. I alla fall - i den gamla boken kopplades människan till naturen...att det finns två kön hos både växter, djur och människan. Och att barnet har legat i mammans kropp och fått sin näring från den. Och sedan gav modern barnet näring genom bröstmjölken och fortsatte att ta hand om barnet så länge det var litet och hjälplöst. Det är så fint skrivet. Fyllt av ömhet och värme. Men så här får man inte säga längre. Vi har liksom hoppat över omsorgsbiten och kopplingen till biologin. Vi hoppar över allt och landar i vuxenvärlden- att bli kär och ha sex. 

Att göra rätt för sig

Det är onsdag och det känns som fredag! Fyra hela lediga dagar ligger framför oss och det känns bra! 

Det har varit en bra dag! En sån där dag när allt känns helt rätt! Jag trivs bra alla andra dagar också men idag var lite extra! Och så funderar jag på saker jag läst och sett och hört. Idag tänker jag på den där serien igen, Född 2010. Det gör jag alltid några dagar efter att jag har sett ett nytt avsnitt. Jag funderar på det där vanliga...om jobb och familj och sånt. Jag tänker på det mammorna berättar...om att de inte har något värde om de inte jobbar...om att man skrattar lite när man är hemma...som värsta hemmafrun...om att lämna på dagis fast man är hemma och är arbetslös...och så röran...frasen som återkommer...och allt som inte blev gjort under veckan ska göras någon gång. Och sen slinter tankarna över på en bok jag läser just nu. Ingen mans land av Dan Jönsson. Ett resereportage från Sverige...nedslag i olika orter...funderingar på arbetslöshet, konsumtion, attityder....Några fraser fastnade lite extra..."Ja, hur skapas ideologi?...Jag samlar mig och försöker förklara hur jag ser det. Jag tror folks sätt att tänka förändras när man förändrar deras sätt att leva." Så tror jag också. Förutsättningarna har förändrats. Från att klara sig på en lön krävs det två. Barn ska lämnas in på dagis och fritids eller vara ensamma hemma efter skolans slut. Vi lever så...så ska det vara. Att göra rätt för sig är att förvärvsarbeta, inte arbeta hemma. Att vara hemmafru är löjligt. Barn hör hemma på dagis. När vi tvingas att leva på ett visst sätt förändras våra tankar. Vi blir annorlunda.

Jag tänker på min dag. Jag har gjort rätt för mig. Jag har dessutom haft trevligt och roligt. Jag har ett värde. Jag vet om det även om ingen annan erkänner det. Jag har njutit av att sköta mitt hem, varit med mitt lilla barn, välkomnat mina större barn, varit utomhus och både arbetat och roat mig, bjudit min make på lunch och nybakade bullar när han kom hem från jobbet på lunchen...

 Lycka att få vakna när man är pigg, äta frukost när man är hungrig, klappa sin katt som ligger där i sin fåtölj...

...hjälpa mamma duscha krukväxterna...

 Lycka att hänga sin tvätt i friska luften, gå ut i värmen mitt på dagen och höra bofinkar och talgoxar...ivriga, svarande varandra...i färd med det viktiga...det brådskar...nytt liv måste komma till...

 ...att gå omvägen runt huset och se hur tulpanerna blivit lite större och fått en anstrykan av färg sen i går...

Lycka att kunna ge sig ut på promenad tillsammans med sitt lilla barn...lägga sparkcykeln på vägkanten och ge sig in i skogen...se vilka växter som tittat upp...

...klättra ända upp på toppen av "berget"...

...springa upp och ner för en backe tills man är så trött att man måste ligga i solen i det varma gräset och pusta en stund...kramas lite...småprata...gå vidare och hämta storebror...möta honom och se hans hand som vinkar när han får syn på oss! 

Lycka att hinna baka både bullar och kakor nu när helgen är här...och finnas där i köket när äldsta barnet kommer hem med en kompis...bjuda på en bulle...höra en kommentar om hur gott det doftar...

Lycka att hoppa studsmatta med sitt barn, på arbetstid...mitt arbete! Det har ett värde. Det är att göra rätt för sig. 

Pensioner!

Jag läser att vi i Sverige jobbar jämförelsevis väldigt många år innan vi går i pension. Ändå har vi snart EU:s lägsta pensioner. Är inte det konstigt? Politikerna säger ju hela tiden att vi måste jobba mer för att få högre pensioner. Jobba längre, jobba mer heltid, vara hemma kortare med barnen... Ja, inte männen då för de ska vara hemma längre, men bara lite längre förstås...lagom är alltid bäst. Om vi jobbar mer kommer vi få bättre pensioner. Men hur funkar det i andra länder...där man inte jobbar lika mycket men har bättre pensioner? Hur kan det vara så? Voffo är de på detta viset?

Skola, natur och fläskfilé!

Idag blev en hektisk dag! Jag hade bestämt mig för att följa med 9-åringen till skolan. Det är ju kul att se hur det går till på riktigt! Och roligt att få vara med sitt lite större barn i andra sammanhang än de vanliga! Så jag fick sätta lite mer fart än vanligt på morgonen och utrusta inte bara barnen utan mig själv också! Jag lyckades duscha och bädda sängen och titta lite i tidningen förutom det vanliga - frukost till småbarnen och ryggsäckspackningen. Min pappa kom hit för N ville inte med till skolan. Han trodde att det skulle bli tråkigt och ville hellre vara med sin morfar. Det var skönt att pappa kom hit för N sov ända fram tills det var dags för oss andra att gå till skolan! Det var skönt att han kunde få sova ut i lugn och ro! 

I skolan var det trevligt. Klassen var fin och väluppfostrad. De var tysta och lyssnade ordentligt. Och dessutom gulliga och rara! Lektionerna funkade väl bra verkade det som. Men min vana trogen kan jag inte låta bli att ändå fundera lite. Tydligen har det blivit modernt med något slags rotationssystem. Lärarna har ansvar bara för vissa bitar och så kör de den biten i alla klasser - i det här fallet tre. Så läraren är i klassrummet och barnen cirkulerar. Läraren levererar alltså tre likadana lektioner och barnen rör sig mellan de tre lärarna. Visst, det kan säkert vara smart på något sätt...Men jag tror inte riktigt på idén. Barnen är små. Detta innebär många förflyttningar. Det blir mycket gående och oro i förflyttningarna. Det verkar infinna sig en viss trötthet hos läraren - det blir väl ändå lite tjatigt att hålla samma lektion tre ggr på raken. Och så tror jag att det blir svårt att skapa den där närheten mellan lärare och klass som jag tror är bra för lite mindre barn. Men det är klart. Det finns väl fördelar också. Om barnen tycker att en lärare är "dålig" så slipper de ju att ha den läraren hela tiden och får kanske någon som passar bättre. 

En annan sak jag tänkte på var hur mycket tid som i alla fall den här dagen gick bort till onödigheter. En historielektion på en timme blev bara högläsning av två sidor i ett häfte. Det var en bra genomgång med förklaringar av svåra ord och så men största delen av lektionen blev i alla fall mest tidsfördriv - att färglägga bilder i häftet - i 40 minuter. Svensklektionen gick ut på att konstruera ett mattespel. Barnen skulle lära sig att skriva instruerande texter. Så först skulle spelet konstrueras och sedan skulle det provspelas och sedan skulle den instruerande texten (reglerna) skrivas. Detta var den andra lektionen detta pågick. Innan dess hade barnen bakat sockerkaka och skrivit ett recept. Allt var roligt och barnen jobbade bra. Men jag tänker ändå lite...så mycket tid...och så lite som kommer ur det...

En tredje sak jag fäste mig vid var att det verkar ha hårdnat lite i skolan ändå. Engelsklektionen gick mest ut på att genomföra ett läxförhör (3an) och gå igenom förra veckans läxförhör. Varje vecka får barnen 10 ord som de ska lära sig och sedan får de översätta meningar som innehåller dessa ord följande lektion. Orden kommer inte ur något sammanhang utan presenteras bara som ord. Det blir därför lite svårt att hänga upp orden på något. Och så poängsätts meningarna. Varje stavfel ger ett avdrag. Och så delas de där pappren ut och elevernas huvuden rörde sig, spanade efter de andras resultat. Det kändes så där. De går bara i 3:an. Jag tycker att poäng kan vänta lite. Allt är så nytt. Varje ord är en erövring. Det är dumt att smitta ner lusten i att lära sig allt det här nya med poäng. Det kan vänta. Tycker jag. 

Det var hursomhelst roligt att vara med! Och M trivs i skolan och har vänner och är glad. Och jag var glad över att kunna vara med en halvdag! 

N hade haft det toppen med sin mormor och morfar. De hade gått hem till dem efter frukost och Nicke Nyfiken-tittande hemma hos oss. Jag gick också dit och fick lite lunch. Efter maten gick vi på promenad till den lilla fågelsjön och spanade. Det var så många måsar och ett par grågäss såg vi. Fåglarna gjorde så mycket ljud och det rörde sig oavbrutet över sjön. Vi gick en liten bit på järnvägen som går längs sjön. Det går ingen trafik där på vardagarna så det är ingen fara! Det var härligt att gå där. Både för att det är så mysigt på en järnväg. Luften är varm av järnet och gruset. Det fladdrade fjärilar...vi såg både påfågelsöga, nässelfjäril och kålfjäril! Och sädesärlor balanserade på rälsen. Och många blommor hade tittat upp...maskrosor, rölleka, kabbeleka...Och så var det roligt att GÅ på järnvägen. N älskade att balanser, gå fort, gå så långt han kunde, hoppa på syllarna...Härligt!

 Ja, sen gav vi oss hemåt igen för lite eftermiddagskaffe! N cyklade sparkcykel och experimenterade med olika sätt att åka...hoppa upp i farten, stå på ett ben med det andra rakt ut...

När vi kom hem var det dags att ta hand om tvätten. Det hann jag ju inte i morse. Och så plockade jag undan lite i barnens rum och ute i trädgården. Jag hann pusta färdigt de fönster jag inte hann med igår. Och så gjorde jag tyska med 14-åringen som har prov nästa vecka. Och sen lyssnade jag på 18-åringen som tränade på ett tal han ska hålla i skolan i morgon. Och sen korrekturläste jag ett biologiarbete 16-åringen skrivit och som ska lämnas in i morgon. Och sen var det dags att laga mat! Det blev lite extra lyxig mat - wokad fläskfilé. Vi hade nämligen rätt mycket fläskfilé i frysen eftersom ICA MAXI hade extrapris på just det för ett par veckor sedan. Det blev gott och alla blev mätta och belåtna!  

 Wokad fläskfilé 4 p

500-600 g fläskfilé

4 salladslökar (eller 1 purjolök)

2 vitlöksklyftor

2 msk olja

1 msk finriven ingefära

1 tsk röd currypasta

1 msk finhackad koriander

Woksås:

2 msk soja

2 msk fisksås

1 pressad lime + rivet skal

1 msk brun farin

Blanda woksåsen

Strimla köttet, salladslöken.

Finhacka vitlök och riv ingefära.

Hetta upp olja i wokpanna.

Fräs vitlök, ingefära och currypasta en stund.

Woka köttet tills det är klart.

Häll över woksåsen och koka i hop.

Servera med nudlar eller ris. 

Något jag funderar på ibland...

....är att det verkar ha blivit så vanligt att barn är ensamma hemma på eftermiddagarna. Jag ser hur annorlunda attityderna har blivit de senast åren. Eller så tror jag i alla fall. När mitt äldsta barn gick på lågstadiet gick alla barn som inte hade någon förälder hemma på eftermiddagen till fritids. Och de flesta gick hela mellanstadiet ut. Men sen började barn sluta gå när de började 4:an. Och sen tog man bort fritids från 4:an i vår skola. Så få gick ändå och de som ville ha en fritidsplats fick åka till en annan skola. Och sen lade den skolan ner och så fanns det plötsligt inget fritids för barn på mellanstadiet. Redan det är ju konstigt. Ja, det tycker jag i alla fall. Barnen är ju bara 10 år. Är det verkligen så bra egentligen att de är hemma ensamma...ja, någon gång är väl ok men varje dag? Men nu verkar det som om trenden att barn klarar sig själva går vidare...Redan i 3:an eller 2:an slutar många barn på fritids. I mitt barn som går i 3:ans klass går nästan ingen. Och ännu värre - barnen får ta hem kompisar fastän de är ensamma hemma. Jag blev så förvånad när jag insåg det. En liten 9-åring kom cyklande hem här tillsammans med en jämnårig kompis och min son. De undrade om de kunde leka hemma hos den här 9-åringen. När jag frågade om hans mamma eller pappa var hemma fick jag reda på att, nej, de skulle komma hem mellan 5 och 6. Jag sa nej. Det var jobbigt att säga nej. Sonen blev ju besviken förstås. Han ville leka. Och han blev orolig över att han skulle uppfattas som töntig som inte fick följa med. Jag tycker det är ledsamt att det har blivit så här. En anledningen till att förskola och fritids kom till var att barn inte skulle springa runt i städerna på egen hand, utan att vuxna visste vad de höll på med. Nu är vi visst där igen. Fast vi har förskola och fritids. Det är konstigt.

Måndag morgon...

...och det känns som våren är här igen! Luften är ljum och det är vindstilla. Jag har vinkat av barnen till skolan och varit ute och hängt tvätt. N ville inte följa med ut och det var nog lika bra kanske för han hade en sån hemsk hosta igår kväll. Lite varm känns han också. Hoppas att det går fort över och att han inte blir riktigt sjuk! 

Helgen var bra! I fredags städade vi och bakade lite! Skolbarnen fick nybakta schweizerfrallor och kladdkakerutor med kokostosca när de kom hem från skolan och det blev de glada för! 

 Efter eftermiddagskaffet gav jag och de små barnen oss ut i skogen en stund. Barnen klättrade i "berget" och jag städade lite. Kommunen klippte bort allt sly i våras och allt blev liggande kors och tvärs. Inte lätt att gå i den skogen utan att snubbla. Plockade upp så mycket jag orkade och la i en hög vid vägkanten. Hoppas att det inte är förbjudet! Men det får jag väl strunta i för nu är det gjort och det blev bra mycket finare och lättgått i skogen!

Ett torp har legat nedanför åsen och det är roligt att försöka hitta spår efter boplatsen och människorna som levt sina liv här. Och fastän vi gått här så ofta och funderat och tittat så tycker vi märkligt nog att det är lika spännande nu också! En mur finns på ena sidan och det är så tydligt att marken på ena sidan är påverkad av mänsklig aktivitet medan den på andra sidan är ren skogsmark. Det finns syrener och andra buskar som ser ut att vara av trädgårdstyp. Äppelträden som fanns här när jag var barn är borta. Murknade och föll ner till slut. Takpannor, slaggblock, skosulor, porslinsskärvor hittar vi nästan varje gång.

 Så blev det valborgsmässoafton. Vi brukar åka ut och titta på någon brasa men i år blev det inte så. Det var så ruggigt väder så vi kände inte riktigt för det. Vi tog en promenad runt ett motionsspår i närheten på eftermiddagen istället. Det var så vackert. Liljekonvaljerna står som små spjut ur backen och fortfarande blommar vitsippor och blåsippor. 

 Barnen hittade scilla och trodde det var blåsippor. Vi funderade lite...scilla är ju inte någon vild växt, tror jag inte i alla fall. Vi tittade runt lite och hittade slaggblock i en fyrkant - en husgrund förmodligen och längre in i skogen en brunn! Spår av gamla tider igen! Och barnen funderade - så fint de bodde här! En sjö precis nedanför, skogen ovanför och den här gläntan där vi hittade husgrunden...ett varmt ställe...

 Utegymmet i slutet av spåret var roligt! En bra stund höll barnen på och tränade! 

 Det är roligt att promenera tillsammans! Man får en stund när man inte kan göra mycket annat än att prata och njuta av det som finns runt omkring! Barnen gick länge och pratade med varandra - det är härligt att se! 

På kvällen lagade vi mat tillsammans. Filippinsk fläskfilégryta blev det! Gott! 

Så blev det första maj! Vi höll oss hemma! Gick inte i något tåg eller så! Men vi sjöng lite på Internationalen och skrattade lite åt textraderna:

"Båd’ stat och lagar oss förtrycka,
vi under skatter digna ner.
Den rike inga plikter trycka,
den arme ingen rätt man ger.
Länge nog som myndlingar vi böjt oss,
jämlikheten skall nu bi lag.
Med plikterna vi hittils nöjt oss
nu taga vi vår rätt en dag"

 Påskliljorna blommar så fint i år! Aldrig har vi fått så många som i år och varje gång jag går förbi de lysande gula klockorna blir jag glad! 

Vi bestämde oss för att grilla korv ute på kvällen. Och så gjorde jag en potatissallad också! Och brownies med jordgubbssås och grädde. Och så ringde vi mina föräldrar och frågade om de ville ha lite kvällsmat och det ville de. Och en flickvän till ett av barnen kom också! Det var mysigt och härligt att sitta ute och äta på kvällen! Första gången för i år! 

Men nu är det måndag morgon och dagens arbete ska snart fortsätta! Tvätten och dammsugning och så måste fönstren putsas!