Fokus på lärande och kunskap!

Det är inte så värst bevänt med skolresultaten i den del av landet jag bor. Eleverna presterar under rikssnittet och pojkarna ligger långt under och det ser ut att vara en nedåtgående kurva. Jag har varit bekymrad i många år över hur det går till i skolans värld och har framfört en hel del synpunkter. Men ingen har varit intresserad direkt. Snarare har jag mötts av ilska och försvarsinställning. Fast jag hade liksom lite rätt då antar jag eftersom skolledningar och skolchefen och kommunen äntligen har reagerat och försöker göra något åt det. Fast jag småskrattar lite för mig själv. Det är så erbarmligt svårt för rektorer och chefer att förstå vad det är som har gått fel. Den senaste teorin är nu att det är föräldrarnas attityder som speglar av sig på barnen och att eftersom föräldrarna är så ointresserade så blir barnen det också. Och så går det dåligt. Så nu måste vi vara positiva! Jag läser i lokaltidningen. Där rapporterar man om hur man jobbar i grannkommunen, som det har gått ännu sämre för. Där ska de satsa på lärande och utveckling i förskolan. Jag tänker - skit i det ni! Låt barn vara barn. Man behöver inte undervisa småungar i något särskilt. Det räcker om de får vara med vuxna och leka på sitt eget sätt i fred. Men det kanske är svårt i förskolan. Vuxenkontakten blir det väl inte så värst bevänt med och lära sig leka i fred och utveckla sin egen fantasi kanske också är lite svårt i stora barngrupper. Så då kan man ju låtsas i stället - att om man sitter i ringar och rimmar och lyssnar på bokstavsljud så blir barnen så småningom ena riktiga hävertar i skolan. Det där med att pojkarna presterar sämre får man lösa med lite genusperspektiv. Mer manliga förebilder i förskolan och så måste papporna sitta och läsa i böcker så pojkarna ser hur naturligt det är att läsa böcker. Tja, de kanske kan bli duktiga på att läsa deckare men bra i skolan tror jag inte man blir av att se folk läsa böcker. Och så är det där med hemmens inställning till skolan. Och det är ju inte lärarnas fel att den är så dålig. Så nu måste föräldrar, syskon och fotbollstränare och andra visa hur viktig skolan är! Och så måste barnen förstås komma till skolan! Sen kommer barnen prestera bättre!

Jaha, säger jag! Kanske skulle man börja
- undervisa lite mer
- köra lite mindre med självstudier
- ge regelbundna och rutinartade läxor
- förhöra läxorna på något sätt
- ha regelbundna och lagom långa prov som har förberetts genom undervisning, successiva läxor som bearbetats i skolan. Ännu bättre blir det om proven lämnas tillbaka till eleverna, gås igenom av läraren och skickas hem för påseende till hemmen (något som överhuvudtaget inte förekommer. Proven är som statshemligheter - ingen får se dem!).

Men det blir nog lite för svårt tror jag! Det blir nog för jobbigt för lärarna. Bättre att jobba lite genus och attityder! Sen kan vi alltid hoppas på att det går vägen. Jag har inget större hopp tyvärr.

Lite skola hemma!

I går var 9-åringen hemma från skolan eftersom han kvällen innan hade haft så ont i magen och försökt kräkas. Han hade ingen aptit på morgonen och då är det bäst att stanna hemma och se om det blir något av det. Men han piggnade till och efter lunch var han precis sitt vanliga glada jag! Och då tänkte jag att det var lite synd att inte passa på att göra något nyttigt en stund tillsammans. Så vi tog en liten skolstund. Vi gjorde lite svenska, engelska och matte. Och så lyssnade vi på jazzmusik på youtube efteråt. Jag tycker det är roligt om barnen får höra all möjlig musik från alla möjliga tider. Och nu blev det jazz. Vi lyssnade på Glen Miller och hans Chattanooga Cho Cho uppskattades mycket av både 9-åringen och 4,5-åringen. De tyckte om trombonerna och tågljuden orkestern skapade och stämsången och den fantastiska stepdansen på slutet.

 

Här är lite av vad vi gjorde under vår skoldag:

 

Vi började med svenska. Han hade fått några rättstavningsord i läxa från skolan och de tränade vi på. Sedan jobbade vi i två svenskböcker från 50-talet. Först rättstavning. Vi började från början i 3:ans bok och det var repetition av alla enkla ord först. De stavade han utan problem.

 

Sedan jobbade vi lite i en språkbyggnadsbok. Vi började från början här också. Det handlade om vad en sats är och sedan fick han göra en kort "uppsats" genom att svara på några frågor. På ett enkelt sätt kan alla barn lyckas med att få till en uppsats, få stor bokstav och punkt rätt utan någon större ansträngning, lära sig vad en sats är, lära sig hur man kan bygga upp en enkel text. Övningarna som följer blir mer avancerade och elevernas språk byggs långsamt och gradvis upp med hjälp av styrda övningar. 

 

 

 Sen var det dags för matte. Vi har kommit en bit i boken och jobbar med ental, tiotal och hundratal. Man får växla hit och dit och kronor och tio-öringar och ettöringar, decimeter, centimeter och millimeter används för att konkretisera hur det går till. Jag berömde sonen och tyckte att det gick så bra. Han fnös bara lite och sa att om man räknar så hemskt många tal så är det ingen konst att göra rätt! Och det har han förstås rätt i! Mängdträning är inte så dumt.  

 Och till slut var det dags för engelska. Vi har hunnit till lektion 6 i vår gamla bok och 9-åringen börjar bli ganska bra på engelska. Han har lärt sig en hel del ord, vad är i de olika personerna i presens heter, hur obestämd och bestämd artikel fungerar. Den här lektionen handlade om just bestämd artikel. Vi läser och översätter och så ställer jag frågor på engelska som sonen får besvara på engelska.

 Minstingen är med och lyssnar och han tycker att det är lite intressant i bland. Särskilt när pengarna och linjalerna kom fram. För jag tog fram gamla mynt för att visa hur de såg ut. Jag hade ingen ett-öring tyvärr men en två-öring och en 5-öring och en 25-öring. När det blir trist gör minstingen lite eget jobb. Han gillar bokstäver just nu och en favorit är en plastmall där men kan dra med en penna för att forma bokstäver. Det tycker han är kul. Det blir inte så snyggt men det är kul.

 Och så ville han skriva ett brev till sin pappa. Jag fick rita ett hjärta och sen skrev han själv "papa" i det.

20 timmar på dagis

Jag läser om en femårig flicka som måste vara på förskolan i 20 timmar eftersom mamman inte kan lämna flickan i rätt tid på morgonen. Förskolan kan inte ta emot barn före kl 6 på morgonen och mamman kan inte lämna senare än 5.45 eftersom hon då inte hinner till jobbet. Så lösningen blir att låta flickan sova över på förskolan. Hon lämnas kl 21 kvällen innan istället. Jag mår illa när jag läser. Det är möjligt att det här bara är ett enstaka problem och inte så jättemycket att bli upprörd över. Ja, det är klart att varje enskilt fall av idioti är något att bli upprörd över förstås. Och folk som läser detta blir upprörda. De tycker att det borde vara självklart att mamman får lämna barnet kl 5.45. Jag kan inte låta bli att tänka lite mer. Och bli upprörd över en mängd saker. De här felen ser jag:

Det grundaste problemet är:
Att förskolan är så stelbent att den inte kan ta emot flickan 5.45.

Men de djupare problemen är:
1. Att ett barn anses ska behöva sova på en förskolan när dess mamma sover hemma i deras gemensamma hem.
2. Att om barnet fick lämnas 5.45 ska behöva gå upp så väldigt tidigt på morgonen. Det kan inte vara bra för ett litet barn att vara med om det mer än någon enstaka gång.
3. Att samhället är beredda att satsa en hel massa pengar på förskoleplatser på det här sättet. För det första är en förskoleplats dyr nog som den är. Jag läste nyss att det rör sig på siffror upp emot 18 000 kr per månad och barn. Och för det andra är en nattplats förmodligen ännu dyrare än en dagplats och alltså blir just den här specifika förskoleplatsen mycket dyr. Om samhället tycker att det är ok att satsa pengar på barnen på det här sättet borde det vara rimligare att låta föräldern ta hand om barnet i hemmet för att skona barnet och sig själv från detta slit. Eller att föräldern fick pengarna förskoleplatsen kostar i handen och kunde köpa in en barnvakt som kommer hem till hemmet och därmed ser till att det blir så smidigt och harmoniskt som möjligt för barnet och föräldern.

Men det är viktigare att föräldrar jobbar. Till varje pris måste det ske. Det spelar ingen roll om det är bortom allt som har med sunt förnuft att göra, är så slösaktigt att det är groteskt och dessutom medför så stora påfrestningar på förälder och barn att det inte kan vara bra för dem. Arbeit macht frei!

Måndag i skogen!

I dag är det tisdag och regnet öser ner därute. Det känns lite som höst. Jag och 4,5-åringen sitter här vid köksbordet och grejar. Vi har ritat lite och nu sitter han och fyller i bokstäver i en hemgjord skrivbok (hophäftade A4-papper - mycket roligt att göra i ordning) och jag sitter vid datorn en stund. Snart ska vi dra på en bröddeg och tänka ut vilken lunch vi ska laga till. Ja, idag regnar det alltså och vi har ingen lust att gå ut. Men igår var det fint väder och vi gav oss ut i naturen tillsammans med min mamma och pappa för att plocka lingon.

Det är så mycket lingon i skogen! 5 liter fick jag ihop på ganska kort tid!

 

 

N hjälpte till en liten stund. Han testade att plocka för hand...

...och med bärplockare! Det var roligt en liten stund. Sen blev det lite trist och han tjatade på att vi skulle åka hem. Men det ville inte jag. Jag ville plocka mina lingon och sen skulle vi äta lunch och titta lite efter kantareller. Och N tjatade lite till men sen kom han på lite andra saker att tänka på. Han hittade spindlar och räddade små fjärilar ur deras nät. Han kollade in några myrstackar och intresserade sig för ljungen och hittade ett dött träd där man kunde dra av barken.

När vi fått i hop våra lingon och druckit kaffe och ätit äggsmörgåsar åkte vi hemåt. Men först tittade vi på några torp och byggnader där släktingar och vänner till gamla släktingar bott för länge sen. Det finns ett gammalt bruk i närheten och kring det ligger alla möjliga bostäder. Längor för arbetarna, torp och gårdar. Mamma berättade om vilka som bott var, vilka hon hälsat på och vilka som fanns innan hon föddes. Det är spännande att höra. Man slås av att alla bodde så nära varandra och hur släktingarna fortsatte att finnas kvar i varandras närhet och hur alla hälsade på varandra och träffades. Och så hur vackert allt är. Fast de här längorna och torpen är byggda för enkelt folk så är de så fina, så estetiskt vackra. Och miljön runt omkring...så fint. Fast mamma säger att det var ännu finare förr när landsbygden var levande och husen underhållna och trädgårdar omkring. När djur betade och höll öppet och när det var människor i rörelse överallt. Jag njuter av att vara i de här miljöerna i alla fall och tänker att jag bär med mig minnen av alla de som kom före i mig och att det kanske är därför jag tycker så mycket om det här...Eller så är det bara romantik. Men det får det gärna vara.

 

Till sist blev vi tvungna att skynda oss hem för storebröderna skulle komma hem från skolan. Vi hann precis och sedan satte eftermiddagsbestyren igång. Vi fikade, pratade... några var ute och lekte och andra inne och snackade. Lite läxor blev det också tid till och sedan var det karateträning och ett utvecklingssamtal att åka till. Och sen blev det kväll och sagoläsning och så ett möte med karatestyrelsen här hemma hos oss. Och så var dagen förbi...och till sist var det bara jag som var vaken...jag och alla lingon som skulle rensas. Och det var ganska rogivande att ägna sig åt det framför tv:n.

 

Jag tänker att jag är så tacksam och glad över att få vara närvarande i allt som rör mig och min familj och göra det fullt ut. Att jag kan få ha en så fin förmiddag ute i skog och mark tillsammans med både föräldrar och ett litet barn. Att mitt lilla barn får vara med sin mormor och morfar på det här vardagliga och ändå festliga sättet. Att han får leva i det här långsamma tempot och får kontakt med både familj och på samma sätt sig själv. Lär sig att sysselsätta sig själv och blir uppfinningsrik och fantasifull. Och så är jag så glad över att vara hemma när de stora barnen kommer hem från skolan. Att jag tar emot dem och får höra vad de varit med om, kan ge dem mellanmål, se till att de gör läxor, samtala med dem om intressanta saker vi hört eller sett...Och jag är så glad över att jag hinner sköta om vårt hem på dagarna så vi slipper jobba så hårt på kvällarna och helgerna. Och att jag är fri att strunta i hemmet någon dag om vi känner för det och jobba lite mer någon dag om det passar bättre...Det är skönt att vara fri helt enkelt! Och så skrattar jag lite när jag tänker på att alla andra skulle påstå att jag är kedjad vid köksbänken, fast i kvinnofällan, beroende av en man...Men man kan betrakta saker och ting från helt olika håll.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lyxliv? Svenssonliv?

Jag läser en artikeln om en NHL-stjärna. Nicklas Lidström heter han. Jag vet inte vem det är och är inte intresserad av hockey. Men jag läser ändå artikeln eftersom jag ser att det handlar om hans familjeliv i Detroit. Det står att familjens liv kretsar kring de fyra barnen. Frun får ibland frågan om vad hon gör. Och hon säger att hon tar hand om barnen och har fullt upp med det. Det är fullt upp med mat och tvätt och skjutsningar till och från skola och träningar. Hon säger att folk tror att de lever ett lyxliv men i själva verket lever de ett vanligt svenssonliv. Hon säger att visst har hon det bra men i grunden är hon hemma med barn och lever ett vanligt vardagsliv. Jag blev glad av att läsa det. Jag tänker att det är skönt att höra någon säga att det faktiskt är ett arbete att ta hand om hem och barn. Och så blir jag lite ledsen över att den här möjligheten, den här karriärvägen, är nästan helt stängd i Sverige. Det har blivit en lyx att få ta hand om sitt eget. Att utföra ett viktigt och stort jobb. Det har blivit något som hockeystjärnors fruar kan ägna sig åt. För vanliga föräldrar är det en kamp att få ihop det om man vill ta hand om sitt eget. Det tycker jag är orättvist och sorgligt. Ett vanligt vardagsliv har blivit en lyxvara.

Vardagslunken!

Nu har vi kommit in i vardagslunken! Jag går upp klockan 6.50 varje morgon och lagar till frukost till barnen. De äter ägg och bacon eller fil och banan och smörgås eller rostad macka och varm choklad ibland. Sen sticker de till skolan några i stöten och jag pussar och vinkar och önskar en bra dag. Och sen tar jag och 4-åringen itu med vårt. Han får sin frukost. Vi sitter oftast framför tv:n och tittar på barnprogram. Det är mysigt. Han sitter oftast i mitt knä och det är trevligt att ha honom där. Han är på väg att bli stor och det är så härligt att han vill sitta i mitt knä och att han är så liten och rar och att jag får njuta av det här medan det varar. Sen när jag har druckit mitt morgonkaffe och läst tidningen så städar vi undan som vanligt. Bäddar och plockar undan leksaker och kläder och tvättar och dammsuger lite och torkar lite här och där...Det är en hel del att göra och aldrig blir det riktigt färdigt men jag gör så gott jag kan i alla fall. Ofta tar det hela förmiddagen att göra allt som ska göras. Och så lite avbrott för lite pyssel med 4-åringen - vi kanske ritar lite eller står på huvudet lite eller något annat...

 

Idag ville minstingen ut och plocka blåbär. Han tycker så mycket om blåbär. Han cyklade och jag gick. Vi har så många små skogar där vi bor och det är så mycket blåbär i alla av dem. Det är nog inte så många som plockar verkar det som. Och det är ju bra för oss! Vi var ute en knapp timme och fick ihop en dryg liter stora fina bär.

Vi pratar en hel del med varandra och det är trevligt. 4-åringen har så mycket att säga. Det är inte tyst långa stunder. Han använder ord han hört och det märks hur han njuter av nya ord. Idag gillade han ordet "växt". Jag har väl sagt det när vi jobbat i trädgården kanske. Han kommenterade alla "växter" och ville veta vad de heter. Vi hittade vad jag kallar "rävsvansar" och det tyckte han var ett roligt ord. Och så tittade vi på stjärnmossa och annan mossa och fibblor och en nyponros...

 

När vi kom hem var det dags att laga mat. Jag hade köttbullar kvar sen i går. Vi tog upp potatis i landet. Det var roligt det också. 4-åringen tyckte det var kul att se hur många potatisar det fanns när vi grävde. Och så plockade vi bönor. De hade blivit lite för stora tyvärr för jag hade glömt att titta till dem de senaste dagarna. Men de var goda för det. Lingonsylten var slut så jag fick hastigt och lustigt koka ny. Jag hade som tur var en hel del lingon från förra året i frysen.

Det blev en god vardagsmåltid. Maken var glad över att få så god mat! Hemlagade köttbullar och egen potatis och bönor och så alldeles nykokt lingonsylt. Och att få äta tillsammans med fru och barn. Det känns lite lyxigt att vi kan ha det så.

 

När maken åkt tillbaka till jobbet gick vi iväg till mormor och morfar och tog en kopp kaffe efter maten. Det var ett tag sen jag var där och det var mysigt att komma hem till dem en sväng. Efter det gick vi till skolan och mötte storebröderna. Sen gick eftermiddagen i ett nafs. Barnen ville vila sig en stund och då städade jag lite i trädgården. Och så var det tvätten som måste hängas. Sen fikade vi. Blåbär och mjölk och smörgås. Gott var det! Läxorna stod på tur efter det. Jag förhörde 9-åringen på ordläxa och läsläxa. Och så fick han göra lite matte i en gammal mattebok. Och sen förhörde jag 11-åringen på engelskglosor. Och så fick han göra lite rättstavning och lite matte i gamla böcker från folkskolan. Och så var det dags för tyska med 13-åringen. Han hade meningar med perfekt i så de fick han träna på och så fyllde vi på med lite perfektövningar från en gammal realskolebok.

 

På kvällen var det dags för en klassaktivitet. Det var brännboll och korvgrillning. Det var en trevlig kväll! När vi kom hem var det dags att stoppa de minsta barnen i säng. Jag läste högt för dem och maken hjälpte det största barnet med fysik under tiden. Och så kom mellanbarnen hem från karate och de skulle ha mat. Och sen hjälpte jag största barnet med en skrivuppgift. Han behövde korrekturläsning och lite råd. Och sen ville han sitta och prata lite. Det är mysigt. Jag blir så glad när han dröjer sig kvar och vill berätta något för mig.

 

Ja, och så var arbetet för kvällen slut. Och klockan var ganska mycket.

 

Jag tänker att jag är så glad över att vara i kvinnofällan. Jag är så glad över att jag kan ägna mig åt hemmet och barnen. Jag tänker att jag faktiskt jobbar väldigt mycket. Men att jag jobbar med precis det jag tycker om. Jag är så väldigt glad över att jag kan ha det här som ett heltidsjobb utan att behöva jobba med något annat också. 

Sol och bad!

Vilken helg det har varit! Vi har levt riktigt sommarliv med bad och grillning! Det känns härligt att få de här dagarna innan hösten kommer. Både idag och igår åkte vi till samma sjö - en sjö där jag ofta var som barn och dit min mormor och morfar också gärna åkte. Det är så fin sand där och långrunt så vattnet blir varmt och skönt. Jag minns de där sommardagarna när jag var barn också. Var min morfar - borta sedan 18 år snart - brukade sitta och hur vi drack kaffe tillsammans. Det var fint. Det är mysigt nu också. Nu när jag är där med min egen familj. Vi är inte alltid alla längre. De två största barnen har sitt. De ska träffa flickvänner och vill hellre rå sig själva. Men inte alltid som tur var. Fast i helgen nu så hade vi bara fyra barn med oss. Det går bra det också. Det blir lite andra lekar då. Det tredje barnet blir ju störst och då kan han bli lite barnsligare och leka ordentligt med de yngre syskonen. Vårt minsta barn blir modigare och modigare i vattnet. De senaste veckornas bad har gett resultat. Han leker att han simmar - går med händerna i botten. Han testar cyklop och vågar doppa nästan hela huvudet. Han springer i vattnet och tål att det skvätter. Det är härligt att se.

 

På väg ut i vattnet! Långgrunt så man får gå långt, långt. Det är mysigt, en vattenpromenad där man kan prata lite under tiden... innan man tar mod till sig och kastar sig i vattnet.

Trots att det här är mitt i Sverige känns det nästan lite som en tropisk öde ö emellanåt. Nedrasade träd med bara rötter. Vindpinade och blekta...Vit sand och blått vatten. Det gäller att ha ögon att se allt det vackra som finns så nära.

 

Det är lågt vatten i år och det har bildats små laguner med bara en decimeter djupt vatten. Där var det skönt att ligga och värma sig. Underbart varmt!

Pinnar och kvistar och stenar duger bra som leksaker. De bästa kanske. Här har minstingen hittat en lång träpinne med kvistar på. En ubåt blev det. Den hade han roligt med länge!

 

Fina dagar! Nu ska vi äta grillat och sedan få de små barnen i säng. Än får det vara lite slappare med sängtiderna. Det är för somrigt för att vara så noga som vi borde vara. Än får det vara lite lovkänsla kvar!