Städa, städa varje fredag...

Idag var det gnöligt och grinigt. Vi gick varandra på nerverna allihopa i morse. Jag har väntat lite på att det dåliga humöret skulle komma och det var tydligen dags nu. Vi är väl för vana och gå och dra och behövde ladda ur oss lite. Inte så farligt men lite bråkig stämning blev det. Jag kände mig lite utarbetad också. Det är ju lite mer jobb för mig på loven. Tvärtom mot hur det ska vara - ha ha! Alla är hemma och ska ha mat. Det blir stökigare. Det blir lite mer av allt. Det är roligt  - men mer jobb. I alla fall så är det viktigt att alla hjälps åt. Annars blir det för mycket jobb för den enda som ska jobba. Så vi satte fart - barnen fick städa sina rum. Det behövdes. Sedan fick de baka en kaka till kaffet. En ny slags kladdkaka vi hittade på Baka med Frida. Man har i en kaka mjölkchoklad och har bara 1,5 msk kakao istället för den vanliga mängden. Annars är det samma som vanligt. Tror jag. Och så grädde på toppen och riven choklad. det var jättegott.

 

Efter lunch var vi ute och jobbade lite i trädgården. Barnen fick spruta såpvatten på bladlöss. Jag tror det hamnade en del på lössen. Men kanske lite mer på andra ställen. Fast det gjorde inget.

Den sibiriska ärtväxten har slagit ut. Den är lite trälig för den sprider sig överallt men den är fin ändå.

Ärtorna har tittat upp! Det gjorde mig glad! Hoppas att det blir ärtor på dem också! Minns hur gott det var när jag var barn och var hos mormor och morfar. Att ta en ärtskida och öppna den och så äta ärtorna råa! Mums!

 

Jag tänker på det där med barnuppfostran och att sätta gränser och så där. Hur mycket som kommer av själva samvaron. Det ger sig liksom lite av sig själv när man spenderar tid tillsammans. Man ska ju existera tillsammans. Kraven ökar med åldern. Man säger ifrån när man inte trivs med stilen barnen har. Man ber om hjälp när det blir för tungt. Barnen lär sig under tiden. Det är lika mycket att lära sig för den vuxne som för barnet. Finna ut hur man vill ha det. Det kommer inte gratis. Det är mycket att fundera över när det gäller sitt eget beteende. Och det blir inte lättare ju äldre barnen blir. Och när man spenderar mycket tid tillsammans så ökar risken för sammandrabbningar - mellan alla involverade - föräldrar och syskon. Men man har också gott om tid att göra något åt det. Visa hur man vill att det ska vara. Säga ifrån. Förklara. Lyssna. Förstå varför. Visa hur man känner och tänker. Göra sig tydlig för barnen och inför sig själv.

Att både ha kakan och äta den

Det är dags igen! En ny krönika om hur värdelösa dagens föräldrar är. Krönikören ger en rad exempel på hur gränslösa och ouppfostrade barnen är och hur lama och tillåtande föräldrarna är. Hon frågar sig sedan när och varför det blev så här. Att barnen dikterar villkoren och de vuxna är flata och bara låter dem hållas. Krönikören funderar vidare. Hon säger att inga djur skulle gå med på det här. De tar kommandot över sina barn och låter inte ungarna ta befälet. De utövar sin kärleksfulla föräldramakt och lär ungarna vett. De visar vägen. Men vi människor har förlorat den instinkten. Sen kommer slutet, som är tänkvärt, men som vanligt landar alldeles innan kärnpunkten. Så här står det: "Vilken tur då, att vi kan skyffla ungarna till dagis och skola och sedan skylla ungarnas respektlöshet på för få anställda och bristande rutiner."

Problemet är alltså att föräldrarna har avsagt sig sin föräldrainstinkt och slutat fostra barnen. De skyfflar in barnen i dagis och skola och skyller barnens dåliga uppförande på personalen och på brister i verksamheten. Så här tänker jag: Om föräldrarna har slutat fostra barnen så måste ju det bero på något. Och det måste väl vara ganska enkelt att räkna ut vad det är. Föräldrar är inte tillsammans med sina barn särskilt mycket längre. Det är på heltid i 1-2 år och då ska det delas mellan mamman och pappan. Och sen är det morgnar och sena eftermiddagar, kvällar och helger. Och så semestern då. Och så fortsätter det. Skolan börjar och då är det för det mesta fritids efter skolan och på loven förutom på semestern. Och sen blir barnen "stora", det är de mellan 10 och 12 år. Och då får barnen vara ensamma på eftermiddagarna och på loven, utom på semestern då. Man blir inte förälder bara för att man får barn. Man fostrar inte barn bara för att man är vårdnadshavare. Att bli förälder och att lära sig "fostra" barn kräver närvaro. Ju  mindre barnet är desto mer närvaro krävs. En djurmamma kan inte fostra sina barn lite då och då. Hon är tillsammans med sina barn hela tiden och hon kommer att reagera när barnen inte uppför sig som de bör. Hon kommer inte bara att tillrättavisa utan hon kommer att vara nära, leka, sköta om. Närheten har två sidor. Kärlek och omvårdnad och så ibland när det blir konflikt - tillrättavisningar. Man kan inte plocka ut den ena delen och strunta i den andra. Utan närvaro kommer inga konflikter uppstå. Det kan det inte eftersom man inte är på samma plats.

Att skylla på föräldrarna tycker jag är svagt och elakt. Föräldrarna har inte valt detta. De måste leva i det system de blivit födda in i. Vårt samhälle vill inte att föräldrar ska ta hand om barn. VI har fått 480 föräldradagar som vi kan ta ut och använda till heltids eller deltidsnärvaro med våra barn. Sedan har vi rätt att gå ner till 80 % till barnet är 8 år. Och så har vi det största erbjudandet - nästan gratis förskola och nästan gratis fritids. Vissa timmar på dagis är gratis. De är det därför att det anses att barnen har rätt till förskola, att den har mer att ge än vad föräldrar någonsin kan. Budskapet är klart och enkelt. Barn hör hemma på förskolan. Punkt slut. Både när det gäller ekonomiska styrmedel och attityder signalerar samhället mycket tydligt hur det ligger till.

Då tycker jag att de som bestämmer ska vara glada och nöjda nu när det har blivit som de vill. Föräldrar  har förstått budskapet. Förskolan är bättre än vad föräldrarna är. Förskolan fostrar barnen och föräldrarna har blivit bifigurer. De där roliga fritidsmänniskorna. Lite som en mormor eller farfar. Kryddan. Inte basen. Men då kommer frågan. Kan främmande människor fostra andras barn? Jag tror faktiskt inte det. Det ligger inte för en att göra det. Fostran är inte något utanförstående man kan koppla på hur som helst Fostran är något som är sammantvinnat och ihopbakat med närhet och samvaro. De följs åt som trådarna i ett rep. Tvinnar man upp repet blir det bara sköra trådar.

Så jag tycker att journalister, tyckare och författare borde tänka ett steg till. Börja titta på familjepolitiken i Sverige. Börja titta på vilken syn de styrande har på föräldraskap. Börja titta på hur det ser ut när det gäller ekonomiska möjligeter att på egen hand ta hand om sina barn, i hemmet. Men då blir det farligt. För då måste vi börja fundera på om det blev så bra det här. Man får fortsätta klaga på föräldrarna. Det är lättast. Man får fortsätta inbilla sig att man både kan ha kakan och äta den. Men det kan man inte.

Sommarlovsdagar!

Sommarlovsdagarna lunkar förbi, en efter en. Tiden blir annorlunda. Långsammare. Det är skönt men det kan bli lite segt ibland. I förrgår var en sån där seg dag. Solen sken och alla var ute men ingen visste vad de skulle ta sig för. Utom jag som jobbade i trädgården. Ett par barn hjälpte mig med att klippa av vissna syrener. Vi småpratade och kom efter en stund på att vi kunde hitta på en 5-kamp för att pigga upp oss lite. Vi spånade om vilka grenar vi skulle tävla i och till slut blev det:

 

1. Stå på ett ben på en kubbkloss.

2. Hänga så länge som möjligt i gungställningen.

3. Hoppa så långt från stillastående som möjligt.

4. Kicka en boll så många gånger som möjligt.

5. Springa till andra sidan av huset och kolla in en rad med saker. Springa tillbaka till andra sidan och försöka lägga motsvarande saker i rätt ordning.

 Det var riktigt roligt med den där 5-kampen. Vi blev piggare och nöjdare. Vi jobbade vidare i trädgården. Vi klippte ner så många vissna syrener som möjligt och det blev extra roligt när man kunde sitta på lekstugetaket och nå de som satt högst upp. Och så upptäckte vi att det hade kommit löss i fläderbuskarna så de spolade barnen kallt vatten på så de släppte taget.

 

Sen blev det lek på studsmattan. Det blir det varje dag. En ny lek har hittats på - blindbock. Ett barn har bindel för ögonen och de andra ska undvika att bli petade på. Den som blir nuddad får vara blindbock nästa gång. Det är hejdlöst roligt!

Vi äter lätt mat. Mest sill och köttbullar och potatis och korv. Vi försöker äta ur allt ur frysen och jag hade två påsar kyckligbröst kvar som fick bli huvudingrediens i en caesarsallad en kväll.

Det är härligt att vara ute och jag älskar att pyssla i trädgården. Inte för att jag hinner med allt men det jag hinner är ju bättre än inget. Krusbären börjar bli rätt stora och barnen tycker de är goda redan nu. 

 Kungsnävorna har slagit ut...

och nätnävorna också.

 Fingerborgsblommorna är på gång...

Min skuggrabatt har blivit lummig och fin tycker jag. Jag gillar de där mörka gröna och lila färgerna mot varandra och så daggkåporna som håller på att bli limegröna.

Min solrabatt har inte börjat blomma ordentligt än. Förutom kantnepetorna som lyser blå! Men snart, snart kommer riddarsporrar och fingerborgsblommorn att slå ut och då ändrar sig färgerna lite...

Jordgubbar har vi köpt några gånger! Den bästa kvällmaten tycker alla!

Barnfamiljer och mat och mor- och farföräldrar!

Jag läser en artikel som handlar om barn och matvanor. En studie från Karolinska institutet har kommit fram till att när mor- och farföräldrar kommer och är med sina barnbarn så får de där barnen bättre mat och bättre matvanor. Det kan vara bra för att förebygga barnfetma. Så här står det:

"Det visade sig att när mor- eller farföräldrar relativt ofta hjälper till med markservicen ökade chanserna att de små barnen får vettiga kostvanor.
– Trots att svenska föräldrar har avlastning genom förskolan är hjälp från familjen fortfarande viktig. Föräldrarna kan då lägga mer tid på att handla hälsosam mat och att fokusera på vad barnen äter. Den möjligheten har inte stressade föräldrar, säger docent Paulina Nowicka vid KI."

Det är väl konstigt ändå? Svenska föräldrar får en "otrolig avlastning" från förskolan. De kan ha sina barn där precis så länge som behövs och ibland även om det inte behövs. 10 timmar om dagen är helt ok. Men det räcker inte. Det måste till mer avlastning. Markservicen måste skötas av mor- och farföräldrar för att det ska funka och barnen ska må bra. Barnen behöver mer vuxenkontakt. Det räcker inte med den förträffliga pedagogiska omsorgen på förskolan. Och föräldrarna behöver stöd från den äldre generationen för att veta hur de ska ta hand om sina barn.

Jaha, och detta behövde man göra en studie om för att få reda på? Man kunde ha frågat mig så hade man kunnat spara in de pengarna! Närå, men skämt å sido. Är det inte rätt självklart alltsammans. Avlastning i all ära...men när det gäller mat så är man inte behjälpt av avlastning (om man inte vill att någon annan ska laga maten alltså och det är väl där mor- och farföräldrarna kommer in i bilden antar jag)...När det gäller matlagning så är det bara tid som räknas. Man kan inte laga mat utan att ha tid. Har man inte tid så blir det sämre mat. För man hinner inte få fram maten annars. Det är lätt att laga köttbullar till exempel. Det är bara att blanda ihop det där "kittet" (ströbröd, potatismjöl, mjölk) och låta det stå, häva ner riven lök och ägg och kryddor och blanda runt med färsen och rulla bollar och steka. Hur lätt som helst. Ett barn kan göra det. MEN - det tar en stund. Det går faktiskt fortare att hälla ner de där (oätliga) mamma Scans köttbullar i pannan. Så är det bara. SÅ är det med allt praktiskt. Man kan inte göra det utan att ha tid. Som med barn. Man kan inte ta hand om barn om man inte är med dem. Man kan inte fostra barn utan att vara tillsammans med dem. Om man inte har tid då får någon annan göra jobbet. Förskollärarna, lärarna, fritidspedagogerna och barnen själva får fostra barnen och maten den får industrin fixa fram åt oss. Och när det inte duger så får man hoppas att det finns snälla och gamla mor- och farföräldrar som kan rycka in och serva. De måste vara tillräckligt gamla för annars är de inte pensionärer och då har de inte heller tid att fixa mat eller vara med barnbarn.

Vilka omvägar vi går. Erkänn istället. Att sköta om hem och barn är ett jobb. En familj kräver tid för att tas om hand. Ett hem kräver skötsel. Mat kräver någon som lagar den. Omvårdnad och kontakt kräver någon som finns där "in person" med sina armar och sin famn och sina läppar som pratar och pussar...Det finns inga genvägar nämligen. Allt som ska skötas ska ha den tid det kräver för att sköta om det. Annars går det inte. Så är det bara.

Ett feministiskt alternativ

Jag läser på svt opinion. Det är några folkpartister som skriver om att folkpartiet ska bli ett feministiskt alternativ. Och feminism vet ju alla vad det betyder - rätten/tvånget att jobba precis lika mycket som en hel karl. Och ett led i det är att föräldraförsäkringen blir helt individualiserad. Varför? Jo, svaren kan vi nu:

1. Kvinnor är hemma längre och då städar de mer och tar hand om barn mer och halkar efter i karriären. Och då blir det segare löneutveckling, sämre karriärmöjligheter och lägre pension.
2. Kvinnor får en svagare ställning på arbetsmarkaden. Arbetsgivarna har förväntningarna att kvinnorna tar ut det mesta av föräldraledigheten och då vet de att det inte är någon idé att satsa på kvinnor.
3. Delar man lika kommer lönegapet under livstiden minska. Som det är nu tjänar kvinnor 3,6 miljoner kr mindre än männen under en livstid.

Folkpartiet vill till skillnad från de andra allianspartierna profilera sig som ett borgerligt alternativ för feminister.

Det är ledsam läsning. Människosynen som visar sig är skrämmande. De här människorna säger att föräldraförsäkringen är ett privilegium från staten. Man är fri att avstå om det inte passar. Liberalerna ser människan som den enskilda byggstenen, inte ett kollektiv som familjen. Folkpartiet var med och avskaffade den könscementerande sambeskattningen till förmån för en individualiserad sådan. Nu är det dags att ta nästa steg - individualiserad föräldraförsäkring. Så det är alltså på nåder vi får ta hand om våra barn. Vi ska vara tacksamma för den tid vi får och förstå att staten vet bäst. Vi vet inte bäst själva. Vi får lov att skaffa barn. Men vi är inte vuxna nog att förstå vad vi själva och barnen behöver. Vi är byggstenar. Vi är kuggar som staten ska använda. Vi och barnen är hitkomna för att arbeta åt staten så att den kan ge oss den välfärd de anser är bäst för oss.

På kvällarna läser jag Narniaböckerna för två av mina barn. Vi är inne på den sista boken nu. Delen där Narnia går under eftersom det är korrupt. Det handlar lite om oss. Ett stycke i början av boken fastnar lite. De talande djuren förstår att de ska jobba i främmande land.

"- Nej, nej, nej, tjöt djuren. Det kan inte vara sant. Aslan skulle aldrig sälja oss som slavar till kungen av Calormen!
- Tig med er! Håll mun! fräste gorillan. Vem har talat om slaveri? Ni ska inte bli slavar. Ni ska få betalt - rikligen betalt. Det vill säga, era löner kommer att skickas till Aslans skattkammare, varpå han kommer att använda dem till allas bästa. Vid dessa ord gav han calormenas hövding en blick, som nästan var en blinkning. Och hövdingen bugade och svarade på calormenas pompösa sätt:
- O du Aslans allvetande språkrör, Tisrock (må han leva i evighet) är till fullo ense med dig i denna välvisa plan.
- Där hör ni! sade gorillan. Allt är redan klart. Och allt är till ert eget bästa. Med de pengar ni förtjänar kommer vi att kunna göra Narnia till ett land värt att leva i. Apelsiner och bananer kommer att strömma in - det kommer att vimla av vägar och stora städer och skolor och kontor och piskor och munkorgar och kapsoner och sadlar och burar och hundgårdar och fängelser och - ja, allt möjligt.
- Men vi vill inte ha allt det där, sade en gammal björn. Vi vill vara fria. Och vi vill höra Aslan tala till oss själv.
- Börja inte bråka nu, sade gorillan, för det tänker jag inte tolerera. Jag är en människa, medan du bara är en tjock och dum gammal björn. Vad vet du om frihet? Du tror att frihet betyder att du får göra vad du vill. Men där hugger du i sten. Det är inte sann frihet. Sann frihet betyder att du gör vad jag säger åt dig att göra."

 

Svensk jämställldhet måste bli starkare!

Jag läser att Stefan Löfven tycker att svensk jämställdhet ska bli starkare. Det är inte riktigt bra som det är. Det är speciellt vissa saker som måste bli bättre:

1. Kvinnor har lägre livsinkomst än männen. De jobbar för lite helt enkelt och tjänar därför mindre under sitt liv. Därför ska kvinnor jobba lika mycket som män. Det vill regeringen. Det är också så att kvinnor jobbar deltid och då blir det svårt med pensionen. Därför ska heltid vara norm. Och så är det föräldrapenningen. Den ställer till det för kvinnorna och därför ska kvinnor aktivt förvägras ytterligare en månad av föräldrapenningen.

2. Fler kvinnor måste kunna nå toppen. Det ska vara minst 40 % kvinnor i bolagsstyrelserna. Det ska vara fler kvinnliga professorer. Regeringen ska bygga upp världens första jämställda statsförvaltning.

3. Kvinnorna måste bli friskare. Kvinnor är för sjuka. Ett särskilt stort problem är att kvinnor lider av psykisk ohälsa. Detta måste få ett stopp. Det ska ta en generation och sen ska det varar bort. Och så måste män sluta slå kvinnor. En nationell strategi ska tas fram. Fler sexualbrott ska klaras upp och det ska bli hårdare straff.

4. Och var det en sak till. Jämställdhet är inte bara till för alla människors lika värde och rätt. Något som är minst lika viktigt är att jämställdhet är ett medel för ökad tillväxt, produktivitet och sysselsättning. Om kvinnorna jobbad lika mycket som männen så skulle Sveriges BNP öka med hela 413 miljarder! Och så skulle vi också få Europas lägsta arbetslöshet! Tänk bara!

 

Ja, det här skriver Stevan Löfen om i Aftonbladet! Och jag har inte sett några reaktioner. Inga följdfrågor. Ändå tycker jag texten är otroligt märklig. Men det kanske bara är jag. Det är nog bara jag. Men det här undrar jag över:

1. Kvinnor jobbar lika mycket som män. Men de jobbar mer med obetalda saker. Barn och hem och äldre släktingar. Det är tydligen jobb som måste utföras. Om kvinnorna jobbar lika mycket som männen - då kommer det obetalda jobbet inte hinnas med. Männen kommer inte hinna med något mer obetalt jobb bara för att deras fruar jobbar mindre med det obetalda jobbet. Så när ska det obetalda jobbet som uppenbarligen måste utföras utföras då? Under den tredje pappamånaden?

2. Varför blir vi mer jämställda om vi har fler kvinnliga bolagsstyrelseledamöter och professorer? Blir vanliga kvinnor mer jämställda då? Varför är det just i "toppen" det är viktigt? Är det så att S tycker att de i "toppen" är lite finare än alla andra? Varför är det inte viktigt att de i "botten" är jämställda? Varför måste vi inte kvotera andra jobb? Förskollärare? Matbespisningspersonal? Lärare? Sopgubbar? (Det heter inte så men jag vet inte vad det heter så...), asfaltsläggare...? Borde inte det vara minst lika viktigt? Viktigare? Det rör ju så enormt många fler människor?

3. Hur ska sjukdomsklyftan slutas? Hur ska kvinnor bli friskare än vad de är? Hur ska de bli lika friska som männen? Eller ska männen kanske bli lika sjuka som kvinnorna? Det funkar ju också. Det blir ju jämställt menar jag. Är det den tredje pappamånaden som ska göra kvinnorna friskare? Eller är det vetskapen om att 40 % av styrelseledamöterna är kvinnor som gör det?

4. Är det viktigaste i livet för oss medborgare att öka Sveriges BNP? Vad har vi att tjäna på det? Kommer vi få något för det? Mer pengar? Det måste ju vara det eftersom vi absolut inte kommer få någon mer tid.

Det ekar inom mig. Stöveltramp. Arbeit macht frei! Jag tror Sverige håller på att bli ett enda stort arbetsläger.

 

Sluta dalta med barnen!

Det har kommit en till artikel som handlar om att föräldrar måste börja fostra sina barn. Det är Joakim Lamotte som skriver den här gången. Artikeln handlar om ett föräldrapar på en restaurang. Deras barn i förskoleåldern löper amok och kastar tallrikar eftersom han inte vill ha mat utan glass. Föräldrarna beställer in glass. Lamotte skriver att föräldrarna ska "ta kontrollen över era barn, sätt gränser och lär dem bete sig som folk. Inte för min skull. Inte för er skull. Utan för barnens skull. Daltande och curlande föräldrar skapar oroliga, osäkra och bortskämda barn som kommer vika ner sig vid minsta motgång senare i livet. Vill ni ha det på ert samvete?" Tja, det är som vanligt. Man säger det ena men inte det andra. Föräldrar ska fostra barnen. Och det tycker jag verkligen att vi ska. Men följdfrågan - när och hur det ska gå till. Den struntar vi i. Vi har ett samhälle där man förväntas lämna sina barn ifrån sig efter 480 dagar, helst på heltid. Och när dagis är slut då tar skola och fritids vid och sedan väntar ensamma eftermiddagar och lov de "stora" barnen. Men inte kan man fostra färdigt barn på 480 dagar? Och så hafsa över lite på morgnar, kvällar och helger? Det förstår väl var och en att det är en omöjlighet. Så ska föräldrarna vara ansvariga för barnens fostran - då ska de också förväntas ta hand om sina egna barn. Tycker staten att förskola, skola och fritids...och andra barn gör jobbet bättre - då är det andra som ska skärpa till sig. Jag säger som jag alltid gör - där barnen är - där sker fostran. Det är så enkelt som det. Men ska vi diskutera föräldraansvar på riktigt. Då blir det lite svårare. Så det struntar vi i! Vi tar den enkla vägen och skäller på föräldrarna! Skärp till er och fostra era barn! Sätt ner foten och visa var skåpet ska stå! Och på förskolan, alla de där 8, 9, kanske 10 timmarna - vad är det som sker där? Ingen är intresserad. För det är föräldrarna som är ansvariga. Visst?