Stickning, julklappar och bröd!

Är inne i en stickperiod just nu. Fast ibland undrar jag varför jag måste göra allt på en gång! Det är så svårt att få något färdigt! Och så blir man så trött på röran som uppstår när man grejar med många saker på samma gång!

Jag har i alla fall lyckats få ett par lovikkavantar helt färdiga. Sen finns det tre par halvfärdiga som väntar på att broderas och tovas och stickas färdigt! Men det hinns väl med vad det lider!

En Åremössa har jag också hunnit med att slutföra. Fast det var ingen direkt prestation - bara sticka resårstickning i 45 cm. Älskar garnet och utseendet men i mitt tycke är den lite väl lång. Ska skaffa ett nystan till i en annan härlig färg och fixa till en lite kortare. Här finns mönstret: http://kaki.se/monster-aremossan

Lilleman var riktigt gullig i den tycker jag!

Julklappsreklamen har börjat droppa in! Leksakerna lockar förstås och 6-åringen ägnar en stund varje dag åt att studera allt fint han vill ha. Storebröderna har upplyst honom om att det blir för dyrt så nu har han börjat räkna ihop allt på miniräknaren för att kontrollera hur dyrt det egentligen blir!

Veckans brödbak fick bli vanliga gammeldags siktkakor. Det var ett tag sedan jag gjorde dem och barnen tyckte de var väldigt goda!

Siktkakor - 8 kakor

100 g jäst

100 g smör

1 l mjölk

1 msk salt

1 dl sirap

1 påse rågsikt

Smält smöret och häll i mjölken. Låt allt bli 37 grader.

Smula ner jästen i assistenten och rör ut den med lite av degvätskan.

Blanda ner salt och sirap.

Jag brukar blanda i vetekli också.

Blanda ner mjölet till en smidig deg.

Jäs i 40 min.

Baka ut 8 kakor. Jag tycker att det blir lite stora och tar av en liten bit från varje kaka till en liten rund bulle. (Gjorde min mormor och så gör min mamma.)

Låt jäsa i ca 20 min.

Grädda mitt i ugnen i 225 graders värme i ca 15 minuter.

Höstlov!

Nu är det höstlov! Skönt för alla att vara lediga men än så länge har det varit lite segt. Lillen har haft feber och hosta men är nu äntligen frisk igen. 12-åringen passade på att bryta foten precis före lovet och är inte så rörlig. 

Vi får roa oss bäst vi kan. Barnen bygger lego och briojärnväg, sitter vid datorerna förstås och bakar någon kaka när sötsuget sätter in. Igår ritade vi en hel del. Eftersom alla plastriddare och hästar hade letats fram på förmiddagen ville de små killarna rita slott. Vi pratade lite om horisonter först och 8-åringen ritade kullar med ett slott längst bort.

6-åringen blev lite lat och lät mig rita slottet och en krokodil. Sedan fixade han själv en vallgrav med vindbrygga samt en damm med en racerbåt i.

Lillkillen fortsätter med sina rollekar. Han pysslar med sina nallar. Matar dem, pussar och kramar, bäddar ner dem och sjunger lite.

Eftersom jag läser en hel del om förskola och fritidshem just nu har jag insett att de som ägnar sig åt verksamheten på lite högre ort har en stor tilltro till att förskola och fritidshem ska genom sin gruppfostran se till att barnen fostras till demokratiska och empatiska personer. Det pratas mycket om kollektivet. Det positiva i gruppkänslan i motsats till det individualistiska perspektivet. Det framställs nästan som något negativt att utveckla sin egen individualitet. Jag ser det på ett annat sätt. Jag ser hur mitt lilla barn fostrar sig alldeles själv. Inte helt och hållet själv förstås men i sin miljö utvecklar han empati och en stark individualitet. I vår familj är han fri att utforska sig själv och sin egen vilja. Vi bidrar med vår närvaro och vårt intresse för honom. Han får kroppskontakt i massor - både för att vi alla gillar att gosa och busa med honom och därför att han kräver kroppskontakt när han vill se vad jag gör högt däruppe och när han blir ledsen eller trött osv. Jag märker hur han hela tiden laborerar med sina känslor och försöker styra dem. Han är ganska våldsam just nu och saknar förmåga att till en början förstå att han kan göra någon illa. Han inte låta bli att nypas och kasta saker när han blir frustrerad - och det är ganska ofta. Men när är vi reagerar med våra röster och vårt kroppsspråk ändrar han beteende - han tröstar oss, blåser på "skadan" och pussar oss. En stund att det gör ont och av erfarenhet vet jag ju att han gradvis kommer att förstå på riktigt. Den individualistiska fostran verkar göra honom empatisk. Han är en person som är i vårt fokus hela tiden. Inte för att vi leker med honom eller håller på med honom hela tiden utan för att vi hela tiden är i hans närhet och förhåller oss till honom. Han är ett subjekt och en unik person.

Fritids 2

Jag läser lite mer om fritids och hittar en intressant ledare i Smålandsposten:
http://www.smp.se/ledare/fritidspersonal-framfor-foraldrar(3489593).gm

Här står först lite allmänt om fritids:
"Kommuner är skyldiga att erbjuda fritids till barn i förskoleklass eller grundskolan upp till vårterminen det år barnet fyller 13 år när föräldrarna jobbar, då fritids fyller en viktig funktion i form av barnpassning för de föräldrar som inte hinner hämta så tidigt som skolan slutar. Förslaget att låta Skolverket ta fram rekommendationer för hur stora fritidsgrupperna är relevant, eftersom tiden på fritids bör utnyttjas meningsfullt." Det är väl klart att det borde finnas en maxgräns för hur stora barngrupperna får vara. Det borde det förstås också finnas för förskolan. Det är inte rimligt att barn ska tillbringa sina dagar i stora barngrupper med få vuxna som kan se till barnens behov.

Kommunal har ju reagerat på att barngrupperna är för stora och skrivit en rapport om det "Vem ser Matilda". Ändå har de tydligen  planer på att utöka fritidsverksamheten, få den att innefatta ännu fler barn."Kommunal vill dock utvidga rätten till fritidsplats till att gälla även barn vars föräldrar är föräldralediga, arbetslösa eller har försörjningsstöd." Ledarskribentens kommer till slutsatsen att kommunals uppfattning är att "de ögon som ska hålla koll på barnen hellre bör tillhöra kommunalt anställd personal än i största möjliga mån föräldrar."

Jag kan inte låta bli att förundra mig. Vad är det som gör att man är så sugen på att separera barn från deras föräldrar? Vad är det som gör att man tycker att det är värt pengarna? Vad är det man tror att barnen och föräldrarna får ut av det?

Fritids!

Det har varit prat om fritidsverksamheten den senaste tiden. Många föräldrar är tydligen oroliga över hur deras barn har det på fritids. De är oroliga över att barnen ska skadas eller mobbas. Det verkar som om de har fog för sin oro också. Nästan alla barn är inskrivna på fritids, nästan 400 000 barn. Barngrupperna har ökat dramatiskt sedan tidigt 80-tal men resurserna har inte ökat i motsvarande grad. Enligt fackförbundet Kommunals rapport har antalet barn per vuxen på Sveriges fritidshem tredubblats sedan 1980. Den genomsnittsliga barngruppen på fritids är nu upp i 40 barn. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=105&artikel=5319571,
http://www.kommunal.se/Kommunal/Nyheter/2012/Stora-barngrupper-ger-samre-fritids/

Det här låter ju förskräckligt! Kommunal tycker också att det helt fel och ställer krav på förändringar. Man vill införa ett maxtal för hur många fritidsbarn det får gå på en anställd. Det låter ju jättebra. Fast man kan ju undra vad det kostar.

I Göteborgposten skriver man om problemet och ställer sig frågan om man kanske borde ta itu med maxtaxan. Den har ju inte blivit indexuppräknad och det har alltså blivit billigare att ha barn på dagis och fritids. Man säger att man får vad man betalar för och om man höjer maxtaxan kan man också få en kvalitetshöjning. http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.1104619-fritids-har-blivit-forvaringsplats Det här tycker jag låter alldeles utmärkt! Det är väl självklart att de som vill använda dagis och fritids borde betala mer av vad det faktiskt kostar! Det är ju deras egna barn det gäller och det är klart att kvaliteten kan öka om mer pengar kommer in.

Vad är då fritids? Jag själv har aldrig riktigt reflekterat över det. Tänkt att fritids är till för att föräldrarna ska kunna arbeta. Barnen måste ju ha någonstans att vara. Någon måste ju ta hand om dem. Jag läser på lite och förstår att fritidshemmen har två uppdrag. Omsorgsuppdraget, som möjliggör för föräldrar att förvärvsarbeta. Det andra är lärandeuppdraget, att stimulera barnens utveckling.  Lärandeuppdraget är något som har stärkts enligt den nya skollagen. Det återstår dock att genomföra det i praktiken.

I Sverige har man en stark tro på att pedagoger ska kunna hjälpa till att utveckla barnen till bättre människor än om de hade fostrats av outbildade personer (läs föräldrar). Det räcker inte riktigt att barnen går i skolan och får lära sig saker man i samhället anser är bra att kunna. Fritids liksom dagis har den här personlighetsdanande funktionen. Fritids ska enligt skollagen bidra till goda uppväxtvillkor genom att stödja och stimulera elevers utveckling och lärande. Fritids kan alltså göra att barnens uppväxt blir bättre.

Jag försöker hitta något som berättar om vad exakt barnen lär sig på fritids som skulle förklara den andra rollen, den som inte är att passa barnen medan föräldrarna arbetar. På lärarnas nyheter hittar jag lite. http://www.lararnasnyheter.se/fritidspedagogen/2012/09/30/kan-du-beratta-nagot-du-lart-dig-pa-fritids En kvinnlig pedagog berättar om sitt fritids och skriver att de i personalgruppen har pratat om vikten att dokumentera vad eleverna lär sig på fritidshemmet. De vill även att eleverna ska bli mer medvetna om att de faktiskt lär sig saker på fritidstiden. Pedagogen berättar om hur hon frågar barnen om vad de tycker att de har lärt sig.  Jo, det var: pyssla, samarbeta, bygga lego, göra hattar, vänta på sin tur, leka olika lekar, leka med ”nya” barn, baka, bygga koja i skogen, spela spel, städa. Jag blir både full i skratt, fundersam och mycket förundrad! Jag frågar mig om pedagogerna verkligen tycker att det här skulle vara lärdomar som det är värt att spendera eftermiddagarna på fritids för att få? Om någon politiker läser ovanstående undrar jag om de verkligen tycker att det är meningsfullt att kosta på lokaler och personal för att lära ut att t ex bygga lego!? Fast det är klart - grupperna är så stora att det blir lönsamt i alla fall! Barnen lär sig bygga lego och göra hattar i stordriftsverksamhet! För mig låter det som upp och nervända världen!

Halloween!

Det var tydligen halloween i helgen! Vi upptäckte det när det ringde på dörren och ett par små monster stod där och ville ha godis!

 6-åringen skyndade sig och klippte till spöken, pumpor och fladdermöss (med min hjälp) och dekorerade fönstret.

Maten gick i stil - orangeaktig lax. Det var extrapris på en hel laxsida på ICA Maxi och då brukar vi alltid passa på. Det är så smidigt att bara gnida in med kryddor och in i ugnen. Det här är nog favoritreceptet - Karibisk lax från en Fredagsgourmetbok från Allt om mat.

4 pers

800 g laxfilé med skinn

1 tsk kryddpepparkorn

2 torkade piripiri

2 tsk paprikapulver

2 tsk mald ingefära

2 tsk råsocker

2 tsk salt

2 msk mörk rom

Mortla allt och gnid in laxen med blandningen.

175 grader i ca 20 minuter.

Servera med klyftpotatis och vitlökscrèmefraiche.

Vitlökscrème fraiche:

2 dl crème fraiche

2 msk majonäs

1 pressad vitlök

rivet skal av 1 lime

1 tsk pressad lime

salt

6-åringen tog halloweenfirandet på stort allvar och rotade fram alla ljusstakar som var gula, orangea och guldiga för att få rätt stämning!

Dagen efter kom maken på att vi har en gammal halloweendekoration han köpte i USA för många år sedan. Den hamnade utanför köksfönstret! Lite lagom läskigt!

  När vi vaknade i går var världen silvrig! Alunroten gjorde sig bra med frostiga kanter!

Rutavdrag för skolarbete hemma!

Nu vill regeringen att man ska få anlita utbildade lärare för att hjälpa sina barn med läxläsning och annat skolarbete och få göra rut-avdrag för det! Det ska även gälla gymnasieelever. Så här står det på Sveriges radios hemsida:

Om regeringens läxhjälps-förslag går igenom i riksdagen blir det till skillnad från tidigare fritt fram för föräldrar att betala lärare för att komma hem och läsa läxor med barnen och sedan göra rut-avdrag. Det blir också möjligt att göra avdrag för mer än bara läxläsning, exempelvis att intensivträna ämnen som man halkat efter i.

Redan i dag är det möjligt för föräldrar att göra rut-avdrag för läxhjälp för barn som går i grundskolan, eftersom det då räknas som en form av barnpassning. Men regeringen vill i sitt förslag, som behandlas av riksdagen inom kort, att det ska gälla även gymnasieelever, och att läxhjälpen inte ska kopplas ihop med barnpassning.
När förslaget kom i somras väckte det debatt, både lärarfack, skolverk, och flera partier i oppositionen har framfört kritik. Skatteverket påpekade också att om det enbart är läxhjälp som regeringen avser bör det klargöras på ett tydligare sätt.
Det har regeringen inte velat göra, och därför gör Skatteverket bedömningen att det om det här förslaget blir verklighet kommer man inte bara godkänna rutavdrag för läxhjälp, utan även där elever vill läsa igen större avsnitt olika ämnen.
Det råder heller ingen tvekan om att föräldrar får anlita barnets egna lärare om de vill extraknäcka.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5322704

Jag fattar ingenting! Jag är lärare. Jag undervisar mina barn i mycket hemma eftersom jag är missnöjd med skolans kvalitet i vissa stycken. Jag kan inte göra skatteavdrag för mitt arbete. Varför? För att det är mina egna barn jag undervisar! Det här är samma syndrom som när det gäller barn och förskola. Jag använder inte förskola till mina barn. Jag tar hand om dem själv. Jag får inte del av förskolepengen! Varför? För att det är mina egna barn jag tar hand om? Är det inte något sjukt med det hela?

En annan sak! Hemskolning förbjuds i Sverige. Rutavdrag för skolarbete i hemmet införs. Hur hänger detta ihop? Enkelt. Om det är fråga om hemskolning är det ju sina egna barn man undervisar. När det gäller rut-avdraget någon annans!

På väg mot 2!

 Vår minsting går mot 2 år och det händer mycket. Han har börjat leka på ett annat sätt. Man anar början till rollekar och samarbetet med syskonen går ibland riktigt bra. Fast viljan att leka tillsammans och i närheten med andra föder mycket frustration - både hos honom och hans syskon. Det är svårt att låta bli att förstöra legobyggnationer och järnvägar, det är frestande att nypa till eller bitas när förmågan tryter... Det är tur att han är bland sina syskon som förstår varför det inte alltid funkar som det ska. Och det är tur att hans mamma (jag) finns alldeles i närheten som kan avbryta och avleda när det spårar ur!

Ett stopp i lekparken på väg hem från 6-års. Det är underbart att få vara med och se när bröderna leker och har kul tillsammans! 6-åringen fixade en tacokiosk med tacos av lönnlöv och fyllning av sand.

Råvaror måste inhandlas och då får det bli en tur till affären!

 Förmågan att leka själv utvecklas hela tiden. Här har 3 dalahästar somnat på mattan. De lades ner försiktigt och lillen hyssjade åt mig att vara tyst. Sedan nynnades en sång och så var det klart!

Vi har visst fått en till katt! Om man älskar sin katt över allt på jorden då är det klart att man själv blir katt i bland!