Om mobbing!

Mobbingen har tydligen ökat. Mellan 2008 och 2011 har antalet anmälda kränkande behandlingar ökat med 104 procent. Skolinspektionens kritikbeslut har gått från 69 stycken i hela landet 2011 till 204 vid första halvåret 2012.

På tv 4:as morgontv pratar man om fenomenet. http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?title=hur_ska_mobbningen_stavjas&video_id=918794 Här är lite av vad som sägs:

Man pratar om att barn inte har förtroende för vuxenvärlden och berättar inte alltid om mobbing för lärare eller föräldrar.
Lärarna behöver hanterliga klasser. Mindre klasser och fler vuxna. Det ska finnas skolvärdar i korridorer och ute på skolgården.
Metta Fjelkner talar om att mobbing förekommer både inom och utanför skolan. Hon säger att det är bara att titta på hur 3-4-åringar leker i sandlådan. Det uppstår grupperingar där också.

Så här står det i Dagen: http://www.dagen.se/opinion/kissande-hunden-loser-inte-problemet/
Ska ordning råda och mobbning motverkas krävs närvaro av tillräckligt många vuxna som har befogenhet och klarar av att ta ansvar. Det gäller inte bara på lektionerna. I det perspektivet är det bedrövligt att fritidsverksamheten nedrustats så att den riskerar att bli meningslös.
För 30 år sedan fanns en vuxen på sju barn. Nu ska två personal hantera barngrupper på i snitt närmare 40 barn. Ingen bör bli förvånad över att det blir stökigt och att mobbningen får chans att frodas.

Det är klart att det är bra med små klasser och många vuxna. Det är enormt viktigt och värdefullt med en skola som fungerar bra med närvarande vuxna. Fast jag tror inte att orsaken till problemen i första hand är att klasserna är för stora eller att det är för få vuxna i skolan. Jag tror att problemet hänger samman med det jag skrev om igår - kompistryck.

Jag tror att orsaken till problemen är att barn fostras i grupp i Sverige. Vårt sätt att fostra barn innebär att man lämnar ifrån sig barnen när de är ca 1 år. Då upphör den nära kontakten med anknytningspersonen. Från den punkten fostras barnen i kollektiv, i ett slags stordrift. Det säger sig självt att barn inte kan få lika stor närhet eller trygghet i en grupp med många barn och få vuxna som de kan få av en förälder. Jag tror att små barn mår bra av starka band till sina anknytningspersoner och av att vara med dem i stort sett hela tiden. Barn som fostras i kollektiv får starkare relationer till andra barn. Jag är inte säker på att små barn mår särskilt bra av det.

Problemet är att barn inte kan fostra barn. De är nämligen själva barn. Om allt detta står att läsa i Våga ta plats i ditt barns liv. http://hemmahosfrug.blogspot.se/2012/07/senaste-lasta-bok-vaga-ta-plats-i-ditt.html Metta Fjelkner är problemet på spåret när hon säger att 3-4-åringar grupperar sig när de leker i sandlådan. Det är klart att det pågår ett spel mellan småbarn också. Men så måste det ju inte vara. Vi kan skona våra små barn från detta och ta hand om dem tills de har utvecklat sin trygghet och personlighet nog för att klara av att vara tillsammans med andra barn under delar av dagen.

Låg- och mellanstadiebarn går i skolan 5-6 timmar om dagen. Det är en anspänning att vara bland barn och dessutom lyssna och vara uppmärksam många timmar varje dag. Men ändå är det inte nog med dessa timmar. Efter skolan är de på fritids. Där är barngrupperna stora och de vuxna få. Det blir återigen barnen som fostrar varandra. De vuxna räcker inte till. Dessutom är miljön speciell. Det är en typisk skolmiljö med offentliga lokaler och skolgård. Hur kan barnet gå ner i varv och vila i sig själv? Få tid att prata med sin mamma, pappa eller syskon? Barnen blir utlämnade åt varandra!

Jag tror kort sagt att problemen med barn och ungdomar som inte kan uppföra sig, som är elaka mot varandra, bottnar i att de är svikna av vuxenvärlden. Det räcker inte med att personal bryr sig om dessa barn. Felet är istället att de är bland personal och många barn hela dagarna. De behöver vara i sitt eget hem tillsammans med sin egen familj. Där tränas empati och omtanke upp. Där finns tid för vila och återhämtning. Där finns tid för att utveckla sin egen personlighet i lugn och ro. Barn behöver närhet till sina föräldrar.

Vem bestämmer?

Kompistryck har alltid funnits. I alla fall fanns det när jag var liten. Man skulle ha ”rätt” märke på byxorna och inte ha mössa. Man skulle ha ett ”lyckotroll” av rätt storlek. Silkepolo och 3-metershalsduk var också tufft att ha. Det var väl det ungefär. Nu är det värre. Barnen måste ha ”rätt” kläder och ”rätt” skor. Av ”rätt” märke och snitt menar jag. Men klädreglerna är ännu lite mer omfattande numera. Man får inte ha för varma kläder. Inte överdragsbyxor t ex. Då är man töntig. Redan i 1:an är man töntig om man har för varma kläder.

Man får heller inte visa att man är barnslig trots att man är ett barn. Det är barnsligt om någon följer en till och från skolan. Det är töntigt redan i 1:an. Det är också töntigt att behöva ringa hem efter skolan om man skulle vilja stanna kvar och leka en stund. Det är töntigt att gå hem och fika med sina föräldrar och syskon om man är ute och leker på eftermiddagarna. Det är töntigt att inte få cykla själv till olika aktiviteter på trafikerade vägar lite längre från hemmet. Det är töntigt att lägga sig för tidigt på kvällarna. Inte för att någon vet om när man lägger sig men det är töntigt i alla fall.

Listan kan göras lång på vad som är töntigt. Och vi vuxna ställer upp på allt. Vi frågar barnen om lov och tror att vi bestämmer ihop med dem i demokratisk anda. Men så är det inte alls. Det är andra barn som bestämmer över våra barn när skola och föräldrar (vuxenvärlden) inte talar om hur det ska vara. Det är de tuffa barnen som bestämmer. De som jag misstänker inte har föräldrar som är särskilt intresserade av vad deras barn har på sig och har för sig. Det är alltså barn som är försummade i någon mening som har fått makten över de flesta andra barn. Och i förlängningen också makten över oss vuxna.

Ett exempel från skolvärlden: Barnen ska på bio direkt på morgonen. De får veta att de kan åka tillsammans med en lärare från skolan men att de också kan åka själva om föräldrarna godkänner det. Ja, hur uppfattar barnen detta? Att det är ”bäst” att åka ensam. Att det är töntigt att åka med läraren. De tuffa barnen åker själva förstås. Mitt barn och hans kompis hittar inte. Jag föreslår att de kan åka med läraren men det går inte. ”Hur skulle det se ut? Vad tror du att vi skulle få höra sen?” Det blir morfar som får följa killarna till bion!!

När de vuxna slutar att bestämma överlåter vi till barnen att ta ansvaret. Till de tuffa barnen. Om skolan/föräldrarna i stället förutsätter att de vet hur det ska gå till då låter vi barnen slippa att ta ansvar, slippa att fundera över hur andra ska uppfatta deras val. De behöver inte fundera över vad som är coolt eller töntigt. Vi låter barnen vara barn. De kan lita på att någon tar besluten åt dem. De kan lita på att någon bryr sig om dem.

Trädgårdsarbete, surströmming och söndagslunch!

De sista äpplena har äntligen ramlat ner! Nu är det bara att vänta på att börja kratta löv i stället! 

Kungsnävorna har börjat bli röda!

Och funkiorna har sjunkit ihop av kylan! Inte så vackert men snart ska de täckas av granris!

Det är roligt att leka i jorden! 

Maken har inlevelsfullt berättat om surströmming för barnen och de var sugna på att prova. I lördags var det dags!

Så här äckligt luktade det!

För säkerhets skull gjorde jag en köttfärspaj också! Tyvärr tyckte barnen bara lite bättre om den än om surströmmingen!

Höstdagar!

Hösten har ändrat färg och blivit blek. Gult och grått och fuktig luft. Det är lika härligt nu som när den var färgsprakande.

 På väg hem från 6-års!

Det regnar mest varje dag. Lite trist kan man ju tycka men regnet har mycket spännande att bjuda på för en liten människa! Ljudet av vatten som porlar i en brunn kan man fängslas av en lång stund!

Pelargonerna är äntligen omplanterade och har fått flytta in i förrådet. De får tillbringa vintern på bordet min snälla man snickrade ihop i somras!

Kaffe och choklad gör det lite lättare att plugga! Jag hjälpte äldste sonen att få lite ordning på pluggandet inför nästa prov - i samhällsekonomi. Roligt nog tycker han att det är intressant med marknadsekonomi, budget och olika konjunkturer!

8-åringen vill lära sig skrivstil! Han blev inspirerad av hur fint hans mormor kan skriva. Vi har börjat träna lite smått!



Obligatorisk förskoleklass

Socialdemokraterna vill göra sexårsklassen obligatorisk och därmed införa 10-årig skolplikt. Mikael Damberg säger att barn som inte stimuleras i den ålder då de kan lära sig som allra mest riskerar att hamna på efterkälken. Tydligen tycker även Moderaterna, Folkpartiet, Centern och Sverigedemokraterna att skolplikten ska vara 10 år med början från 6 år. Kristdemokraterna är emot det och Vänstern och Miljöpartiet tycker att det är en icke-fråga.

Det som är konstigt är att ingen av partierna som vill göra förskoleklassen obligatorisk vill förändra själva skolformen. Jag undrar hur Damberg (och övriga) politiker föreställer sig att barnen ska bli ”bättre” i skolan av att förskoleklassen görs obligatorisk när inte själva innehållet förändras. De allra flesta barn går i förskoleklassen som det redan är. De allra flesta barn vistas i förskoleklassen många fler timmar per dag än de 3 garanterade timmarna. Så har det ju varit i många, många år. Barnen är alltså enormt stimulerade. Ändå ser vi inga förbättringar i skolresultaten. Jag förstår varför också. Mitt barn älskar sin förskoleklass. Han vill dit varje dag eftersom han vill - leka! Det han lär sig är ganska försumbart. Han har lärt sig några nya sånger och ramsor. Det är nog allt! Jag är inte missnöjd med det utan jag glädjer mig åt att han trivs och att han gillar att leka med sina kompisar. Jag anser nämligen inte att han är mogen att sitta i skolbänken flera timmar varje dag som man gör i 1:an. Jag tror inte att det vore särskilt bra för hans ut veckling. Det säger jag inte för att han skulle vara särskilt obegåvad utan för att han är just bara 6 år. Han kan redan läsa och det har han lärt sig av mig – i 5-10-minuterspass när jag ser på honom att han har lust för det. Vill han inte struntar vi i det – det kommer fler chanser.

Barn nu förtiden har långa dagar i skolliknande miljöer redan från 1 års ålder. Det verkar inte vara enbart positivt för dem. ADHD och andra bokstavskombinationer har ökat och skolresultaten har dalat. Kanske skulle barn må bra av mer tid hemma, i lugn och ro. När de är mogna för det behöver de en skola med bra lärare och bra innehåll under lagom många timmar varje dag. Barn har inte samma ork som vuxna. Små barn har inte samma ork som stora barn. Ändå utsätter vi våra minsta barn för mer än de större barnen. De små barnen har längre ”skoldagar” än de äldre. Barn på lågstadiet går på fritids efter skolan. Det gör inte de stora barnen (de är ensamma hemma i stället! ). Visst, de är på fritids för att leka men man ska ha klart för sig att de är inte i sitt hem och därmed kan de inte vila på riktigt. Det är bara att själv tänka sig in i att man skulle vara tvungen att spendera sin fritid tillsammans med många andra vuxna som man inte själv har valt att tillbringa sin tid med i aktiviteter man inte själv fullt ut styr över för att inse att det inte rör sig om vila. Vila är att vara i sitt eget hem och välja sina egna aktiviteter. Jag tror att vi sliter ut våra barn i förtid.

Vem som helst måste väl konstatera att det är något underligt som pågår när man vill göra lek (för det är det som pågår i förskoleklassen) obligatoriskt! Varför vill man det och varför säger ingen att det är underligt? Detta antyder att det finns ett annat, underliggande motiv (jag är nog paranoid, men vänta bara så får vi se….). De vill ha våra barn, hela tiden. Rätt vad det är sitter vi där med obligatorisk förskola från 1 år.

Fiskpinnar och remouladsås!

Fiskpinnar är gott! Fast inte de där köpta! De är mycket godare när man gör dem själv och det är inte särskilt jobbigt heller. Skär bara halvtinade torskblock i skivor och dubbelpanera dem. Stek dem frasiga i smör. Mos och rivna morötter är gott till. Fast igår var vi sugna på remouladsås så då fick det bli stekt potatis till.

Remouladsås finns det många recept på. Det här är riktigt gott med riven pepparrot och finhackad purjolök i.

Remouladsås 4 p:

1 dl majonäs

2 dl creme fraiche

1 msk curry

2 msk pepparrot, riven

1 dl ättiksgurka, finhackad

1 liten purjolök, finhackad

salt och peppar

lite citronsaft

Blanda allt.

En sallad med färsk spenat och tunna äppelklyftor fick det bli till. Olivolja och lite citronsaft ringlade vi över. Egentligen ska det vara valnötskärnor till men det hade vi inga så det fick bli pumpakärnor istället - gott det med.

Kringlor och Tarte Tatin

8-åringen och 6-åringen är just nu väldigt förtjusta i Elsa Beskows berättelser. De gillar både historierna och bilderna. Jag förvånar mig lite över att historierna går hem så bra. Tempot är långsamt och det är inte omedelbart spännande men de "har något" som gör att man blir intresserad ändå. Bilderna är dessutom helt underbara och om man vill vara pedagogisk finns det massor att prata om kring bilderna, framför allt vad gäller växter och djur.

 I går läste vi Petter och Lotta på äventyr och där berättades det att barnen fick kringlor av en snäll tant. 6-åringen ville omedelbart baka kringlor och det gjorde vi också senare.

  Vi gjorde en vanlig bulldeg och tillsatte 1 ägg. Kringlorna blev inte lika fina som på bilden - de jäst i hop lite väl mycket. Men goda blev de i alla fall och det var roligt att "kringla" i hop dem.

Vi gjorde också en Tarte Tatin. Det var många år sedan jag gjorde en sådan sist och den var lika god som jag mindes den! Det finns ju olika varianter på Tarte Tatin - med halva äpplen och med smördeg. Jag valde att klyfta äpplena och gjorde en mördeg i stället.

6-8 portioner

4 stora äpplen

40 g smör

2, 25 dl socker

vatten

Mördeg:

100 g smör

3 dl vetemjöl

1 dl socker

1 ägg

Smält socker (1, 25 dl med lite vatten i en stekpanna. Hela botten ska vara täckt.

Kärna ur, skala och klyfta äpplena.

Täck stekpannans botten med äppelklyftorna coh strö över resten av sockret och klicka på smöret.

Kavla ut pajdegen och lägg ovanpå äpplena. Tryck till runt kanterna.

Grädda i 225 grader i ca 25 minuter.

När den svalnat lite ska den vändas upp och ner så äpplena kommer uppåt. Lägg helt enkelt ett fat ovanpå stekpannan och vänd den sedan.

Eftersom stekpannan ska in i ugnen måste handtaget också var i metall förstås! Och kom ihåg att inte ta i handtaget i första taget när du tagit ut den ur ugnen!

Servera med vispad grädde eller vaniljglass.