Borsta, borsta tänderna!

Tänderna ska borstas morgon och kväll! Är man 1,5 år och har spring i benen är det inte så roligt! Och det är inte så lätt att vara den som ska borsta de små gaddarna! Men man får ha sina knep! Och det har säkert alla som har småttingar med tänder som ska borstas.

Här är mina:

• Ha fler tandborstar än en! Grabbar barnet tag i tandborsten tar du fram en annan! OK då, barnet har två händer - det kan alltså behövas en tredje!
• Låtsas att det finns djur i munnen. Man får råma som en ko och borsta bort kossan!
• Låstas att det finns knappar lite här och var! Näsknappen öppnar munnen! Hakknappen sätter igång borsten!
• Låstas att tandborsten är en racerbil som vill in och köra i munnen!
• Senaste favoriten för vår minsting är att larmet går. Larmet går och måste borstas av! Många olika larmljud gör att vi får borsta så länge vi vill!

Vems ansvar?

Dagens ledare handlar om att miljöpartiets skolpolitik är löjlig. Ledarskribenten anser att miljöpartiet anstränger sig för mycket att framstå som ungdomliga. De förklarar det faktum att så många elever skolkar med att det måste vara roligt att gå i skolan. Skribenten fortsätter med att förklara att skolan inte är en fritidslokal eller ett hobbyrum. Han säger att det inte är skolans fel att eleverna har fått för sig att de kan strunta i skolan när den inte är tillräckligt rolig. Det är föräldrarnas ansvar att uppfostra barnen. "MP är i dag det parti som tydligast står för den skolpolitik som Socialdemokraterna stod för under det stora socialiseringsprojektet som beskrevs av Ingvar Carlsson som att skolan skall vara den spjutspets som formar den socialistiska människan. Föräldrar ansågs inte pålitliga nog vad gällde uppfostran av barnen: Tänk om de lärde ut fel tankar och idéer? Tänk om de inte fostrade barnen till att rösta rätt?" Ledaren fortsätter med att säga att Miljöpartiet fortfarande har detta synsätt: "Ändamålen helgar alla medel. Certifierad personal med kunskaper i genuspedagogik och källsortering bör lära barnen rätt och fel." Slutorden blir: "Låt föräldrarna ta ansvar för att uppfostra sina barn. Det finns inga som är bättre lämpade för det."

Jag håller med om ovanstående (fast jag tror inte att MP är unika. Inget av partierna tror att föräldrarna är viktiga över huvud taget när det gäller att ta hand om sina egna barn) men det finns uppenbara problem med att säga att det är föräldrarnas ansvar att fostra barnen. Föräldrar kan inte fostra sina barn när de inte har ansvar för dem. Föräldrar i dag fråntas ansvaret för sina barn redan vid drygt 1 års ålder. Föräldrar och barn tillbringar mer tid ifrån varandra än med varandra. Hur kan man ta ansvar då? Hur lär man sig som förälder att ta ansvar när barnet är tillsammans med andra vuxna mer än med dig? Den plats där barnet är mest där sker fostran. Det går inte att komma ifrån det. När barnen blir stora och går på högstadiet och gymnasiet är föräldrarna för sent ute - grundfostran är redan gjord!

Ett annat problem är att det har blivit väldigt oklart vem som egentligen har ansvar för barnen. Som förälder kan man inte riktigt lita på att skolan tar ansvar under de timmar barnen är där. På mina barns skola förväntas barnen cykla själva till olika aktiviteter under skoltid. När jag frågar vem som egentligen har ansvar om det skulle hända något får jag svaret att det har förstås skolan men att barnen måste träna sig på att ta ansvar själva (alltså är det helt ok att 10-åringar cyklar själva till aktiviteter utanför skolans område). Detta var helt otänkbart när jag själv gick på mellanstadiet för 35 år sedan. Barnen får också jogga utan vuxensällskap långa sträckor utanför skolans område redan när de går i 2:an. Skolan är förstås ansvarig men för den sakens skull behöver de inte vara närvarande! Ett tredje exempel är att barn numera slutar på fritids redan efter 3:an - i alla fall i min stad. De är alltså hemma ensamma ett antal timmar efter skolan från 10 års ålder. Vem är ansvarig om det händer något? Föräldrarna förstås! Men för den sakens skull behöver de inte vara närvarande. Det kan tyckas som petitesser - barn är duktiga - de klarar det mesta. Men jag anser att det säger mycket om hur vi ser på barn och ansvar. Det är ingen som har ansvaret längre. Staten hade ambitionen och ta det men klarar förstås inte av det. De är ju inte föräldrar. De har inget personligt intresse av barnen. De älskar inte barnen. Föräldrarna har fråntagits sina möjligheter att ta ansvar på allvar och kanske till och med fråntagits lusten att ta det. Det är naivt att tro att ungdomar ska känna ansvar när ingen annan gör det!

Datorer i skolan!

I gårdagens tidning står att en högstadieskola i kommunen har fått en anmärkning av skolinspektionen. Anmärkningen gäller det faktum att skolan inte har tillräckligt med datorer och att det finns andra brister inom IT-området. Visst är det bra med datorer. Det går mycket snabbare och enklare att färdigställa ett skriftligt arbete och internet gör det enklare att snabbt få tag i information. Men jag tror inte att man ska inbilla sig att datorer i sig gör eleverna bättre i skolan. Man får inte glömma bort att en dator är ett redskap, precis som en penna eller en lärobok. Det räcker inte att ge eleverna pennor och böcker. Någon måste lära ut hur man ska använda de redskap man fått. En bra lärare är hundra gånger viktigare än en dator.

Ledaren i tidningen handlade också om datorer och elever. Chefredaktören tyckte att det är självklart att alla barn i skolan ska ha varsin dator. Det ska vara lika självklart som att de har läroböcker. Jag fattar inte riktigt tänket. Vad är det barnen ska göra med datorerna? Hur är det tänkt att barnen ska utvecklas med hjälp av dessa datorer? Man kan bara konstatera att man numera har en övertro på IT. På lärarhögskolan var det också mycket prat om IT. Det skulle användas "kanoner" och saker skulle presenteras på powerpoint. Vad som skulle presenteras och hur pratades det mindre om.

Hur tror jag då? Datorer har man för att skriva och läsa texter från internet. Då borde det vara rimligt att lära sig skriva och läsa (då menar jag inte basfärdigheterna skriva och läsa) först.

Eleverna behöver lära sig hur man läser. Man behöver få läsvana genom att få läsa olika typer av texter, ofta. De behöver lära sig hur man handskas med en text. Hur man väljer ut vad som är viktigt, hur man drar slutsatser, hur man värderar det man läser osv. Eleverna måste också få lära sig hur man skriver. Man måste få lära sig stava, organisera orden till korrekta meningar. Lära sig syfta framåt och bakåt i texten. Man måste gå vidare och lära sig att strukturera en text med inledning, en logisk styckeindelning och en avslutning. Man måste lära sig hur man argumenterar för sin sak, hur man redogör för fakta etc. Man måste få hjälp med att utöka sitt ordförråd genom att tillsammans läsa texter och arbeta med dem för att fördjupa sin förståelse för innehållet. Allt detta kan inte eleven lära sig på egen hand tillsammans med en dator. Det behövs kompetenta lärare för det.

Skolan måste också hjälpa eleverna att lära sig studera. Man kan inte skyffla över ansvaret på eleverna. Eleverna måste få hjälp med att veta vad de ska lära sig och hur det ska gå till. Lektionerna måste ha en tydlig struktur och läraren måste ha en långsiktig plan. Läxor ges för att stötta eleverna i att repetera och befästa sina kunskaper samt för att ge dem arbetsvana och självdisciplin.

När lärare och skolledning förstår och tar sitt ansvar i att undervisa och vägleda eleverna då är datorer ett bra hjälpmedel. Utan detta reduceras den till en rolig leksak!

Partiledardebatt!

Tittade på partiledardebatten i går och förundrade mig över att familjepolitiken aldrig kom på tal. Hur ska man uppfatta det? Som att frågan inte är så viktig? Eller att partierna i det stora hela är överens om hur det ska se ut? Det kanske inte är ett "ämne" längre över huvud taget?

Fransk afton!

Middagen i fredags kväll hade franskt tema. Sniglar till förrätt. Barnen var duktiga och smakade men hade lite olika åsikter om smaken. En tyckte det var gott och åt flera stycken, en bara smakade... 6-åringen tyckte det var rätt otäckt men satte i sig flera stycken ändå!

Till varmrätt blev det Coq au vin, stekt potatis och haricot verts.

Efterrätten blev två olika mousser (vit och mjölkchoklad).

Härlig höst!

Älskar hösten! Fukten, färgerna, dofterna...

Maskstudier!

Lite arbete på tomten! Det ska sopas...

...städas inför vintern. Till våren ska det sås nytt gräs där vi har planat ut och fyllt på ny jord.

Små tankar om att lära barn att läsa!

Jag funderar på läsinlärning. Jag är utbildad ämneslärare och tidigarelärare men jag har inte arbetat på väldigt länge. På lågstadiet har jag aldrig arbetat och intressant nog fick vi inte lära oss hur man lär ut läsning på lärarutbildningen heller. Det var gott om teorier - den fonologiska cirkeln och lite annat jag nog har förträngt. Det var också en del prat om pedagogik. Man ska inte använda böcker utan barnet måste vara kreativt. Man kan t ex skriva bokstäver med lim och hälla på färgad sand och då blir det lätt att känna bokstaven med handen. Pinnar och kottar skulle gärna användas. Att hoppa och skutta och gymnastisera fram läsningen pratades det också om. Konkreta råd om hur man faktiskt gör för att hjälpa barnen knäcka läskoden fick vi däremot aldrig.

Hur som helst - jag har ingenting att komma med så det jag säger är inte särskilt mycket att bry sig om - bara spekulationer. Fast jag har lyckats lära mina fem äldsta barn att läsa i alla fall. Jag har ändrat mina metoder lite för varje gång men i stort sett håller jag mig till samma modell. Jag går efter den här boken:

Ni ser att boken är välanvänd! Den börjar med att gå igenom 4 bokstäver: O, S, M och R. Smart eftersom man av dessa kan bilda en hel del ord! Mor, mos, ror, ros, mos... Otroligt uppmuntrande att kunna läsa och skriva så mycket på en gång!! Ramsorna uppskattas av barnen och bilderna av Ingrid Vang Nyman är fina!

Varje bokstav presenteras med en liten vers. De är lite småroliga (ibland väldigt föråldrade och vid något tillfälle lätt fördomsfulla - men man får ta det med en nypa salt) Mina barn har gillat verserna och jag tror att det är "bra" att de är skrivna på rim och har en viss rytm. Sedan får man ljuda bokstäverna. Det finns bilder och de kan man använda för att lyssna var i ordet de här första 4 bokstäverna finns - först, slutet eller i mitten.

Sedan kommer det ord att läsa. Först är det bara lösryckta ord - både med stora och små bokstäver. Rätt snart tar man bort orden med stora bokstäver och kör bara med små. Relativt fort kommer det små texter. De är korta och samma ord upprepas flera gånger i samma text, t ex en, ett, mor, far, mat... Det är bra eftersom ordbilden går in i hjärnan fort och ansträngningen att läsa blir mycket mindre.

I slutet av boken blir texterna längre och liknar mer "riktiga" berättelser och sagor. Den här om häxan har alla mina barn gillat skarpt! Den är inte så märkvärdig men tydligen är det något som fascinerar. Många av texterna är lite underfundiga och jag tror att de tränar upp förmågan att "läsa mellan raderna". Vad är det för läxa häxan får? Vad kan man dra för lärdom av detta?